Illustration av Hebriana Alainentalo

Glömda poeter

Arne Melberg om tre poeters udda öde: Bengt Berg, Sam Carlquist och Lars Järlestad.

Av: Arne Melberg | 16 september, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | 28 september, 2015
Utopiska geografier

August Strindberg vid Rådmansgatans t-tunnelbanestation i Stockholm. Foto Wiki

Strindberg och Frankrike

August Strindberg är Sveriges mest franskinriktade skönlitteräre författare. Han bodde långa perioder i Frankrike, skrev själv vissa av sina verk på franska, de flesta av hans skrifter finns översatta till ...

Av: Elisabeth Tegelberg | 07 juli, 2015
Litteraturens porträtt

Karin G Engs erotisk krönika VI. En doft av inuti.

Mjuk men skönjbar slingrar den sig runt mig; rundlar en viskning, en smekning, löften. När den snuddar mig sluter jag ögonen och håller andan. Stilla. En enda evig sekund. Så ...

Av: Karin G. Eng | 26 juni, 2012
Gästkrönikör

Gubben i månen



Stefan WhildeNär jag var liten berättade mor för mig om gubben i månen. Han öppnade en port och stack ut sitt huvud i rymden för att röka ett bloss på pipan. Då visste jag inte att minsta avståndet mellan jorden och månen är 356 400 km. Det vet jag inte nu heller, men jag har läst att så är fallet.

Månen flyttar sig 3 centimeter längre bort från jorden för varje år som går. Det har jag också läst någonstans. Jag brukade vila i gräset med ett strå mellan tänderna, som en annan Huckleberry Finn, och titta upp i himlen. Vissa tror att Stilla havet är ett slags fördjupning som kom till när månen en gång frigjordes från jorden. Andra menar att jättemeteoriten Orpheus kolliderade med oss och bröt loss en skärva av vår planet. Skärvan låg till en början väldigt nära jorden, men med nämnda 3 centimeter gav den sig av genom årtusendena. Eller om månen en gång varit en självständig planet som drogs in av jordens gravitation.

Det finns två sorters landskap däruppe; höglandsområden och slätter. Slätterna kallas mariaefter latinets maresom betyder hav. Det hörde jag på ett teveprogram en gång. Bergen är små vid en jämförelse. Den största bergskedjan heter Apenninerna och är som mest 4 500 m hög.

En vän till mig, vi kan kalla henne T, påverkades precis som varulvarna av fullmånen. Hon blev kåt helt enkelt, eller kåtare. Tidvattnet, som styrs av månen men även solen till viss del, får fäste i oss. Våra kroppar består av ganska mycket vatten, så det säger kanske sig självt.

Jag var inte född när den sovjetiska rymdfarkosten Luna 3 tog de första bilderna av månens baksida 1959. Men vid tiden för den amerikanska månlandningen hade jag lärt mig att gå och prata.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Apollo 11 lyfte från Jorden den 16 juli 1969. När moderfarkosten placerats i omloppsbana kring månen flyttade Neil Armstrong och Edwin Aldrin över till månlandaren medan Michael Collins blev kvar. Armstrong och Aldrin var på månen i mer än tjugoen timmar, två av dessa utanför månlandaren. Efter provtagningar, bilfärd och ceremoniell flaggning återvände de till moderfarkosten. Fyra dagar senare, den 24 juli, landade teamet på Jorden, i Stilla Havet.

Människan har sänt upp oräkneliga satelliter i rymden. Skylab skickades iväg den 14 maj 1973. Den var konstruerad för bemanning av tre astronauter och innehöll allt det som en satellit ska innehålla. I juli 1979 störtade den tillbaka in i Jordens atmosfär och brann upp över Australien.

Sovjetunionen fortsatte sitt Luna-projekt och den obemannade Luna 17, som sändes iväg hösten 1970, landade på månen. En av de två ramperna fälldes ner och ut rullade Lunokhod 1, en åttahjulig robotvagn som via fjärrkontroll körde omkring på månen.

Men vad jag förstår har gubben däruppe aldrig påträffats. Inte ens askan från hans pipa har kunnat hittas. Den föll kanske ut i Vintergatan som små odefinierbara partiklar, ett grått regn över en obegriplig värld.

Stefan Whilde

Ur arkivet

view_module reorder

Digitala avtryck

Den unge svenske tonsättaren Johan Svensson (f. 1983) redogör i detta porträtt av den något äldre kollegan JoakimSandgren (f. 1965)försin fascination inför denne numera i Paris baserade tonsättaren och hans musik. Via ...

Av: Johan Svensson | Musikens porträtt | 28 mars, 2013

gudinnor

New Age – flyktväg eller kvinnorörelse i vår tid?

New Age - detta omdiskuterade, mycket breda begrepp som även fungerar som samlingsnamn för olika andliga och spirituella rörelser – kan det sägas utgöra en i vår tid betydelsefull kvinnorörelse? ...

Av: Cecilia Johansson Martinelle | Essäer om religionen | 24 december, 2017

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

De största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 21 oktober, 2014

Umberto Saba, geten och döden

En regnig dag i oktober 2012 besökte jag Umberto Sabas antikvariat i Trieste. Jag köpte en bok på italienska om antikvariatet och dess historia sedan 1919 då Saba blev dess ...

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 30 mars, 2013

Domenico Morelli. Iconoklasti. 1864. Museo di Napoli

Ikonoklaster, Fahrenheit 451 och kulturella folkmord

Varför ogillar vissa människor bilder som föreställer gudar och människor? Varför har det under vissa tider i en del kulturer funnits människor som bestämt sig för att systematiskt radera ut ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 30 augusti, 2015

Man bär utlandet inom sig

Man bär utlandet inom sig Ett bokligt reportage Man bär utlandet inom sig, säger den isländske författaren Gudbergur Bergsson. Man bär och bär fram till den punkt man inte längre ...

Av: Thomas Nydahl | Kulturreportage | 24 november, 2006

Robert Halvarsson - Kooperativet Mediagruppen Karlstad - foto -  Robin Malmqvist

Känner du vid mitt namn?

En ny text av Robert Halvarsson.

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 11 januari, 2016

Bob Dylan 1963

”Jag var inte toastmaster åt någon generation”

Linda Bönström om Bob Dylan en musikikon och en poet som har varit viktig för flera generationer.

Av: Linda Bönström | Essäer om musik | 14 februari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.