Om utdanning og danning

Tematikken for herværende essay er, i vid forstand, moralfilosofi, det vil si at det er om hva en bør streve etter å realisere, hva som er høyverdig og hva som ...

Av: Thor Olav Olsen | 17 september, 2009
Agora - filosofiska essäer

Hebriana Alainentalo. 3 dikter

jag hänger i tallkotten upp & ner blidkar en orm med fjäderskrud   hennes fäste omkring tungan lossnar sakta dropparna cirkulerar i torpedfart vid den tunna hinnan av verklighet   törstiga villfarelser gör sina ryck   jag hänger i tallkotten blir kysst upp & ...

Av: Hebriana Alainentalo | 07 oktober, 2013
Utopiska geografier

Sceniska rum. Gustavo Mosqueras ”Moebius” och psykoanalysens topologi

Artikelserien Sceniskarum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och ...

Av: Axel Andersson | 25 mars, 2013
Essäer om film

Fredrik Nietzsche, 1874.

Aforismsamlingarna, Nietzsche och Spinoza

Att läsa Nietzsche är både lättsamt och krävande, lättsamt för att svaren inte är givna och söker inte en intellektuell förståelse eller akademisk kunskap, krävande för att frågorna som Nietzsche ...

Av: Göran af Gröning | 24 februari, 2016
Agora - filosofiska essäer

Slå i glasen och låt oss lustiga vara



Stefan WhildeJag har haft mina uppgörelser med julen. Jag har barrikaderat mig, dragit ur telefonjacket, hyrt en stuga i ödemarken, sjukskrivit mig efter att frivilligt smittat ner mig med vinterkräksjuka.

Jag har klätt mig i luva och mask och spelat tomte med svåra väderspänningar. Jag har druckit för mycket mumma och brännvin för att i någon mån uthärda den neurotiska tvångsmässigheten i ett traditionellt hållet julbord. Jag har åberopat rätten att hålla diet mitt i skinkfrosseriet och jag har gett bort mina julklappar i oktober i hopp om ett rimligt storhelgslugn.

Min barndoms jular sitter som idylliskt knäck i hjärnbarken. Det var inget märkvärdigt på den tiden, men det var fantastiskt. Det var lyktor i vintermörkret, snöfall till advent, doft av nejlika och saffran, en tid av förväntningar.

Mor hade sytt var sin julkalender åt mig och brorsan och varje morgon, fram till självaste julafton, fick vi en liten klapp i den där kalendern, småsaker förstås, men det var spänningen som var finessen. Man låg och lyssnade på kvällen innan man somnade, man lyssnade efter fotsteg, skulle morsan komma och hänga morgondagens överraskning nu och vad kunde det vara den här gången? 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag hade bra föräldrar. De gav oss det fina i julen och på den tiden hade inte kommersialismen fått fäste i oss, butikerna började inte skylta förrän till första advent och de flesta affärer höll söndagsstängt som en självklarhet. Idag existerar inga vilodagar, vi konsumerar året om i ett evigt tröstlöst ekorrhjul, i en flykt bort från livet. Men i slutet av 60-talet och början av 70-talet var julstressen hanterbar ute i förorten, vissa år till och med obefintlig.

Vi bakade pepparkakor, gick upp tidigt på luciamorgon och tittade ut genom köksfönstret på gatans eget luciatåg. Vi klädde granen hela familjen tillsammans och tevekalendern intogs med andakt, som en högtidsstund i sig. Det fanns inga dataspel, inga datorer överhuvudtaget, inga epileptiskt skrällande mobiltelefoner, tja vad ska man säga, det var en schyst idyll, en tystare tid och det brann fler stearinljus. Man skulle visserligen upp i skolan precis som barnen ska idag och ibland brändes pepparkakorna vid och folk grälade och äldre satt ensamma och led av helgångest. Men Stenmark vann i skidbackarna och jag fick ett ishockeyspel. 

Sedan växte man upp och behövde frigöra sig från traditioner och medelklassvärme. Man hamnade i trotsåldern och det var en trotsålder som ogärna släppte taget. Man ville ha vin och pasta istället för sill och nubbe, man ratade Kalle Anka för Woody Allen och den mysiga väntan på julafton var nu förbytt i förväntningskramp och blytunga krav.

Man baxnade. Det var hela barndomen som dukade under, den lades på is, den låstes in i ett rum, den gav upp och lämnade plats åt en vuxen idiot som klampade på i ullstrumporna på jakt efter stormarna. Man hade inte tid längre, tiden hade blivit bristvara, det fanns annat att göra och det skulle göras utan eftergifter. Råkade man höra ”Bella notte” på radion mindes man Lady & Lufsen och hamnade i ett akut tillstånd av svårsmält nostalgi, men man skakade av sig det, det handlade om självbevarelsedrift.

Så fick man egna barn, men det hjälpte inte riktigt. Man var fortfarande en smula schizofren inför det där med julen. Man kände av stressen och pressen, man ville åt idyllen men slirade ut i diket, man missbedömde avståndet och led mer än man njöt. Man fick det helt enkelt inte att gå ihop, avkoppling blev täckmantel för storköp och sistaminutenspring på hysteriska varuhus.

Men en dag landade man ändå, som ett trasigt flygplan. Man hittade plötsligt och utan ansträngning tillbaka till den där enkla känslan av lek och förundran. Det var kanske tack vare pojken i huset. Dessutom hade något annat hänt. Trotsåldern hade släppt greppet, idyllen var avklädd, genomskådad och återinförd i ny gestalt, utan tjugofemåringens allvarstyngda grubblerier eller trettionioåringens välmenta ambitioner. Nu var det ett sorglöst lugn som härskade. Nu var det jul ta mig fan och hej tomtegubbar slå i glasen och låt oss lustiga vara.

 

Stefan Whilde

Ur arkivet

view_module reorder
Skolan i Aten av Rafael

Jag läser som jag vill och funderar som jag tänker

De lärda må tvista med de olärda om vad som kan vara god litteratur. Kan det möjligtvis vara så, att läsandet av vissa böcker höjer såväl känsla som intellekt ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om litteratur & böcker | 10 september, 2015

Hela Sverige inklusive Paret Truxa övar repövning

Idag var jag nere i Järva fältet och ända bort mot Solna. Kulvertarna når så långt, fast det kan ingen tro. När man tar bussen är det ju som om ...

Av: Boel Schenlaer | Kulturreportage | 30 september, 2009

Gott nytt år! – av Else-Britt Kjellqvist

Else-Britt Kjellqvist är poet och författare. 2012 har varit ett litterärt betydelsefullt år för mig. Efter många års väntan kom min femte diktsamling ”Ordet” och min första roman ”Magdalenas bekännelser” ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | Utopiska geografier | 31 december, 2012

Mustig berättare och musiker

TEMA VÄSTERBOTTEN Gunnar Enkvist, en trubadur med humor och distans. Foto: Frida Selander Trubaduren Gunnar Enkvist från Skellefteå har hållit på länge – 55 år som artist. Lars-Göran Selander mötte honom ...

Av: Lars-Göran Selander | Musikens porträtt | 18 februari, 2008

Virginia Woolf trendextrapolerar

I sitt berömda föredrag A Room of One’s Own (Ett eget rum), som Virginia Woolf höll på två kvinnliga colleges vid universitetet i Cambridge 1928, sa hon att Jane Austen ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 09 februari, 2014

Anatole France, en insiktsfull europé

Anatole France – insiktsfull europé Under 1890-talet var han en av Frankrikes och Europas mest lästa författare med sina kvicka, historiska pastischer i romanform. 1921 belönades han med nobelpriset i litteratur ...

Av: Percival | Litteraturens porträtt | 18 oktober, 2009

Bild: Hebriana Alainentalo

Kontrastens pälskvinna - lagen dödar oskyldiga djur!

”Hunden är människans sjätte sinne” Samiskt ordspråk

Av: Nina Michael | Gästkrönikör | 04 september, 2015

Dansscen från Kårspexet 2010 Shangri-la - eller när lösningen till problemet är källan. Foto Wiki

Spex ur ett queer/genusperspektiv

Studentspexet - en förlegad konstart eller något för den moderna studenttiden? Kajsa Ljusegren diskuterar här Lundaskolans spextraditioner.

Av: Kajsa Ljusegren | Essäer om scenkonst | 18 september, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.