Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | 17 november, 2011
Jessica Johansson

En historia, vilken som helst

För sin första roman, "Fem knivar hade Andrej Krapl" (2007), erhöll den finlandssvenska författaren Hannele Mikaela Taivassalo Runebergspriset år 2008. I motiveringen sade urvalsjuryn att berättandet "trots sina starka symboliska ...

Av: Jessica Poikkijoki | 07 december, 2010
Litteraturens porträtt

H.P. Lovecraft och esoterismen

Den amerikanska skräckförfattaren H.P.Lovecraft har aldrig varit mer populär än idag. Raden av nytryck och noveller som har inspirerats av hans fantasy- och skräckberättelser är många. De noveller som ibland ...

Av: Alexander Sanchez | 28 juni, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Bitte Andersson – mångsysslerska med anarkistisk DIY-attityd

  Bitte Andersson. fotografier Kim Varga  Bitte Andersson – mångsysslerska med anarkistisk DIY-attityd Agneta Tröjer och Kim Varga har träffat bokhandlerskan, serietecknerskan, filmarbeterskan och queerfeministen Bitte Andersson i hennes butik Hallongrottan på söder i ...

Av: Agneta Tröjer och Kim Varga | 19 juni, 2007
Övriga porträtt

Slå i glasen och låt oss lustiga vara



Stefan WhildeJag har haft mina uppgörelser med julen. Jag har barrikaderat mig, dragit ur telefonjacket, hyrt en stuga i ödemarken, sjukskrivit mig efter att frivilligt smittat ner mig med vinterkräksjuka.

Jag har klätt mig i luva och mask och spelat tomte med svåra väderspänningar. Jag har druckit för mycket mumma och brännvin för att i någon mån uthärda den neurotiska tvångsmässigheten i ett traditionellt hållet julbord. Jag har åberopat rätten att hålla diet mitt i skinkfrosseriet och jag har gett bort mina julklappar i oktober i hopp om ett rimligt storhelgslugn.

Min barndoms jular sitter som idylliskt knäck i hjärnbarken. Det var inget märkvärdigt på den tiden, men det var fantastiskt. Det var lyktor i vintermörkret, snöfall till advent, doft av nejlika och saffran, en tid av förväntningar.

Mor hade sytt var sin julkalender åt mig och brorsan och varje morgon, fram till självaste julafton, fick vi en liten klapp i den där kalendern, småsaker förstås, men det var spänningen som var finessen. Man låg och lyssnade på kvällen innan man somnade, man lyssnade efter fotsteg, skulle morsan komma och hänga morgondagens överraskning nu och vad kunde det vara den här gången? 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag hade bra föräldrar. De gav oss det fina i julen och på den tiden hade inte kommersialismen fått fäste i oss, butikerna började inte skylta förrän till första advent och de flesta affärer höll söndagsstängt som en självklarhet. Idag existerar inga vilodagar, vi konsumerar året om i ett evigt tröstlöst ekorrhjul, i en flykt bort från livet. Men i slutet av 60-talet och början av 70-talet var julstressen hanterbar ute i förorten, vissa år till och med obefintlig.

Vi bakade pepparkakor, gick upp tidigt på luciamorgon och tittade ut genom köksfönstret på gatans eget luciatåg. Vi klädde granen hela familjen tillsammans och tevekalendern intogs med andakt, som en högtidsstund i sig. Det fanns inga dataspel, inga datorer överhuvudtaget, inga epileptiskt skrällande mobiltelefoner, tja vad ska man säga, det var en schyst idyll, en tystare tid och det brann fler stearinljus. Man skulle visserligen upp i skolan precis som barnen ska idag och ibland brändes pepparkakorna vid och folk grälade och äldre satt ensamma och led av helgångest. Men Stenmark vann i skidbackarna och jag fick ett ishockeyspel. 

Sedan växte man upp och behövde frigöra sig från traditioner och medelklassvärme. Man hamnade i trotsåldern och det var en trotsålder som ogärna släppte taget. Man ville ha vin och pasta istället för sill och nubbe, man ratade Kalle Anka för Woody Allen och den mysiga väntan på julafton var nu förbytt i förväntningskramp och blytunga krav.

Man baxnade. Det var hela barndomen som dukade under, den lades på is, den låstes in i ett rum, den gav upp och lämnade plats åt en vuxen idiot som klampade på i ullstrumporna på jakt efter stormarna. Man hade inte tid längre, tiden hade blivit bristvara, det fanns annat att göra och det skulle göras utan eftergifter. Råkade man höra ”Bella notte” på radion mindes man Lady & Lufsen och hamnade i ett akut tillstånd av svårsmält nostalgi, men man skakade av sig det, det handlade om självbevarelsedrift.

Så fick man egna barn, men det hjälpte inte riktigt. Man var fortfarande en smula schizofren inför det där med julen. Man kände av stressen och pressen, man ville åt idyllen men slirade ut i diket, man missbedömde avståndet och led mer än man njöt. Man fick det helt enkelt inte att gå ihop, avkoppling blev täckmantel för storköp och sistaminutenspring på hysteriska varuhus.

Men en dag landade man ändå, som ett trasigt flygplan. Man hittade plötsligt och utan ansträngning tillbaka till den där enkla känslan av lek och förundran. Det var kanske tack vare pojken i huset. Dessutom hade något annat hänt. Trotsåldern hade släppt greppet, idyllen var avklädd, genomskådad och återinförd i ny gestalt, utan tjugofemåringens allvarstyngda grubblerier eller trettionioåringens välmenta ambitioner. Nu var det ett sorglöst lugn som härskade. Nu var det jul ta mig fan och hej tomtegubbar slå i glasen och låt oss lustiga vara.

 

Stefan Whilde

Ur arkivet

view_module reorder

Det kalla rikets mästare. Om Vladimir Sorokin

Senvintern 2012-2013 seglar en döende meteorit in över Sibirien. På sin väg in över Uralbergen och nedslagsplatsen i miljonstaden Tjeljabinsks utkanter lämnade rymdstenen en utdragen svans efter sig. När man ...

Av: Klas Lundström | Essäer om litteratur & böcker | 20 september, 2013

Bild: Anikó Bodoni Lind

En dikt av Mats Waltrè

från Mats Waltrè nya diktsamling

Av: Mats Waltrè | Utopiska geografier | 25 april, 2016

Jan Stenis diktar

Den Härdade fridsfursten dr Jan Stenis nyårsdikt

Av: Jan Stenis | Utopiska geografier | 27 december, 2016

Elden. Foto: Suneth Haduva

Fridfull lunk på Urkult 2015

Missade du Urkult? Här får du till livs Liv Nordgrens och Suneth Haduvas inspirerade upplevelse av Urkult-festivalen, anno 2015.

Av: Liv Nordgren | Essäer om musik | 10 augusti, 2015

Bild och ornament i den islamiska konsten

”Otroligt, att något sådant kan skapas av människohand! Det verkade som om man stod och betraktade någonting som uppstått av sig själv och som skänkts som en uppenbarelse från himmelen.” Så ...

Av: Thomas Notini | Essäer om konst | 12 december, 2012

 “In Bed: The Kiss” av Henri de Toulouse-Lautrec från 1893.

Bädda ner dig i konstens säng

När den brittiska konstnären Tracey Emin 1999 ställde ut sin säng på Tate Gallery så väckte det en hel del reaktioner. Det var inte i första hand för att hon ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 18 juli, 2017

Akropolis under antiken

Närvaron av tre vattenkällor på Akropolis sluttningar kan ha varit ett av de viktigaste skälen till att de första nybyggarna valde Akropolis som boplats på 6000-talet f. Kr. Vid bergsfoten ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om konst | 09 december, 2009

Kris som möjlighet. Har människan en framtid på Jorden?

Det finns en förening i England som heter Scientific and Medical Network (SMN). Det är en världsomspännande organisation som begrundar och söker förbättra vår världsbild och vårt tänkande, så att vi skall ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 06 september, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.