Art Games – varken dataspel eller konst

Det finns konstnärer som gör dataspel och det finns dataspel som betraktas som konst. Man brukar benämna de här spelen för Art Games, konstnärliga dataspel om man skulle översätta det ...

Av: Mathias Jansson | 13 januari, 2014
Essäer om konst

 Pierre-Auguste Renoir, som föreställer modern Gabrielle och Jean Renoir.Public Domain Wikipedia

En lunch i det gröna av Jean Renoir - en kärleksförklaring

En rubrik som kanske sätter myror i huvudet, det är i så fall meningen. Frukost i det gröna, Eduard Manets berömda målning från 1863, känner många till, men Jean Renoirs ...

Av: Ulf Stenberg | 10 februari, 2016
Essäer om film

Rumlarens guide till paradiset

  Jag har känt honom i många år, ända sedan jag var barn och vi samlade kiselsten i skogarna utanför Ystad och lekte att de var piraters tjuvgods. Vi har fiskat ...

Av: Stefan Whilde | 03 mars, 2011
Stefan Whilde

Den radikala teologin

Med sin bok Det postsekulära tillståndet, som kom ut i höstas, bidrar Göteborgsteologen Ola Sigurdson med en stark näringsinjektion till den svenska religionsdebatten. Ämnet gäller frågan om religionens status i ...

Av: Simon Henriksson | 05 mars, 2010
Essäer om religionen

Litteratur: Bo Lundmark; Såvitt jag minns



En folklig präst ser tillbaka

 den legendariske lappmarksprästen Bo Lundmark Bo Lundmark
Såvitt jag minns
Ord & visor

21 december 1971 höll Bo Lundmark, som då var kyrkoadjunkt i  Jukkasjärvi, en ovanlig predikan i Kiruna kyrka.  Den sändes också i tv.  Han sa: ”Hjälp alla som har ett tungt och enformigt arbete, alla som har dåligt betalt och dåliga villkor, alla som finner sin trygghet hotad då näringslivet förändras. Välsigna arbetsplatser och organisationer, avtal, förhandlingar och strejkkommittéer…..”.  Inför den fullsatta kyrkan  tackade strejkledaren i Malmfälten Atle Lans för denna predikan. 

Lundmark är född i Adak där fadern arbetade i gruvan. Han är uppväxt i Tärna, prästutbildad i Uppsala. 1979 flyttade han med familj till Funäsdalen och inledde en mycket ovanlig prästtjänst med långa predikovandringar i fjällen och resor över hela landet. Han var i tolv år kyrkoherde för alla samer i Sverige. 1991 blev han kyrkoherde i Tännäs och Ljusnedal, pensionerades 2009 men vikarierar ännu bl a  i Sveg. Hans doktorsavhandling 1982 handlade om samernas gamla världsbild. Han har varit extremt produktiv som författare: 23 böcker varav fem dokumentärer, tre essäsamlingar, sex redaktörsskap för andras bygdeberättelser, även åtta diktsamlingar !

Det finns en laddad innerlighet i Lundmarks religiositet. Naturens skönhet påverkar honom ständigt men skildringen blir sällan detaljerad innan han slår fast Guds närvaro, nästan som animism eller laestadianismens känslomässighet. I nyutkomna självbiografin Såvitt jag minns  (Ord & visor förlag) finns ett kapitel om laestadianismen. Han minns hur helgandet av vilodagen var absolut i deras krets, hur de sjöng psalmerna långsammare för att de haft försångare, hur de tog avstånd från det ”hedniska” jojkandet men ändå grät i jojkform under sorgen, hur han fick reprimand för att vissla på vedbacken.

Julhelgen 1984 skidar Lundmark åt väglösa Lillhärjåbygget i sydvästra Härjedalen, numera kulturreservat. Halvvägs dit stiger solen över horisonten och ”flätar sina strålar kring vinddrivna stammar”. Den ursamiska världsbilden rymmer liksom egyptisk och annan tidig religion en solkult. Vid gården rullar sig hästen glatt i snön, inomdörrs bjuds älg och myrbär och han får översätta ett amerikabrev som kommit i retur eftersom släktingarna däröver inte längre behärskar svenskan. Lundmark håller noga reda på vilken psalm som sjöngs före kaffet och tillsist blir jag förundrad över hans minne av just sådant. På ett ställe i boken avslöjas att det finns dagböcker. Så måste det vara: han har bokfört psalmer och predikotexter hela tiden. Annars vore denna återblick inte möjlig. 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Lundmark håller predikan på Kebnekaises sydtopp i juli 1973.  Fem år senare är han nära kana ner i en nybildad spricka i glaciären på samma ställe.  Inför Maajåelkie/Helagsfjället blir kommentaren ”i Sakristian nedanför Predikstolen (på fjället) har jag förrättat vigsel”.

Det är sannerligen ett ovanligt prästliv Bo Lundmark levt. Berättandet är glesbygdens universitet försöker jag ibland påstå – det finns en mycket starkare berättartradition där det är glest mellan människor. Predikovandringar är förstås tradition i väglöst land men också inom laestadianismen. Äventyren är många men mest imponerar hans alldeles obrutna intresse för människorna. Alla får beröm, jag kan inte påminna mig en kritisk kommentar från besöken i fjällvisten och stugor. Mängder av fotografier presenterar familjer och små församlingar, just det året, just den stunden det begav sig.

 

Tomas Löthman 

Ur arkivet

view_module reorder
Grace Joel. Roses.Wikimedia

Porträtt av en impressionist

Grace Jane Joel (28 maj 1865-6 mars 1924 ) var en av Nya Zeelands konstnärer, mest känd för sin förmåga som porträttör och figurmålare.

Av: Ivo Holmqvist | Konstens porträtt | 02 augusti, 2015

Hölderlin

Polyfona kontexter – cirkulära texter

Fortsätter så min växelverkande resa med korta prosastycken, reflexioner, egna och andras dikter: allt för att visa hur det osökta, tillsynes slumpartade och kontextfria, ändå hänger ihop, måste hänga ihop ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 27 april, 2017

Bob Colacello: Andy Warhols vapendragare

I samband med att Bob Colacellos fotobok OUT gavs ut 2008 och den stora Warholutställningen på Moderna i Stockholm ägde rum, ringde jag upp Colacello i New York för att ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 02 januari, 2011

Vilhelm Moberg- En väldig grep i sin samtids kompost

Det finns en andaktsfull helighet i omnämnandet av författaren Vilhelm Moberg, en sakral vördnad för den väldige smålänningen där epiteten och metaforerna kring författaren tycks har rötter fotade rakt ned ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 23 augusti, 2010

”Vi är skapta för varandra”Constanze Weber 250 år

Constanze Weber, Wolfgang Amadeus Mozarts gemål, hade rykte om sig att vara honom ovärdig. Ytlig, slösaktig och otrogen sägs hon ha varit. Omdömet om henne vacklar mellan beundran och förakt ...

Av: Lilian O. Montmar | Övriga porträtt | 04 juli, 2012

En sväng med Mina

Med Tomas Cederkvist  som skeppare blir en sväng på Vättern lekande lätt. Hans godmodiga och trygga erfarenhetsbaserade hållning gör en eftermiddagstur norrut längs Omberg till en sann njutning. Kulturens Per-Inge Planefors ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 06 juli, 2013

Kvinna och konstnär – Gabriele Münter

Att konsthistorien är skriven av män för män är en sanning som ständigt upprepas liksom frågan: ”Varför har det inte funnits några stora kvinnliga konstnärer?” Den feministiska konstforskaren Linda Nochlin ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 24 februari, 2013

Om det avsides gemenskapslivet

Vantrivsel Vi var alltså inte nöjda med den vanliga tébjudningen. Vi får magknip av small talk och mobilsamtalen i bussen och på tåget om adiafora. Hans Granlid berättade om hur ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om samhället | 05 mars, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.