Ett museum för stulen konst

Ett konstverk kan försvinna på många sätt, och stöld har inte varit ovanligt i historien. Det finns många sätt att ta tillbaka verken på, och med hjälp av digitala tekniker ...

Av: Mathias Jansson | 15 juli, 2015
Essäer om konst

Ragnar och Alice ligger på utdragssoffan

På rygg ligger de och Ragnar håller i Alice' vänsterhand med sin högra. Stryker med långfingret sakta över hennes ringfinger. Efter en lång stund reser han sig. Han ...

Av: Theres K Agdler | 24 Maj, 2010
Utopiska geografier

Mäktiga män föredrar lantlig mat!

Winston Churchill är bland annat känd som den premiärminister som ledde Storbritannien till seger i andra världskriget. Han är också känd som författare, som Nobelpristagare i litteratur, som konstnär, som ...

Av: Belinda Graham | 04 mars, 2014
Allmänna reportage

Tiden som återvändsgränd

Snart bryter ett helt nytt år ut mitt bland oss. Vi vet inte vad det kommer att leda till, förutom själva ledan, men det sägs att det ska kallas 2011 ...

Av: Stefan Whilde | 28 december, 2010
Essäer

Hypatia av Alexandria som levde i sällskap med stjärnorna



Hypatia av Raffaello Sanzio detajil.jpg2009 kom filmen Agora av den spanska regissören Alejandro Amenábar, den handlar om en nästan bortglömd filosof i det gamla Egypten: Hypatia av Alexandria.

Men vem var Hypatia?

Vid universitetet i Neapel finns en målning av Vincenzo La Bella som bland kolumnerna i en kyrka visar en vacker halvnaken kvinna och en skara mördare beväpnade med klubbor och knivar som kastar sig över henne. Pöbeln var välsignad av biskop Kyrillos av Alexandria, ett helgon i den forna kyrkan.

Det vi ser i målningen är skådeplatsen för den mördade Hypatia, denna hedniska, lärda och aristokratiska jungfru, en vacker blomma av den grekiska vänligheten, berömd för sin enastående hedniska tro och dygd.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hennes död, skrev Edward Gibbon i det monumentala verket "Romerska rikets nedgång och fall", kommer alltid att förbli en "outplånlig fläck" i kristendomens historia.

Det var i mars månad 415 e. Kr. mindre än tjugofem år efter det att Theodosius, en kristen kejsare, fråntogs den prästerliga romerska titeln Pontifex Maximus, i syfte att ge denna ära till biskopen av Rom (påven). Genom detta beslutades att kristendomen skulle vara den enda religionen i det romerska riket.

Med ett olycksbådande dekret förbjöds de offentliga gudstjänsterna: "Ingen har rätt att göra uppoffringar, ingen ska besöka det hedniska templet, inga helgedomar som t ex Venus ska dyrkas." Repressiva åtgärder utvidgades till att omfatta även den privata kulten, "Ingen, även i hemlighet, ska dyrka gudarna och uppoffra (sacrificare) till dem med hjälp av eld eller vin, till ingen husgud ska doftande rökelse brännas, ingen ska tända ljus eller hänga kransar till dem".

Det var så Pax Deorum (Gudarnas fred), på vilken Imperiet i Rom baserades, upphävdes och staten legitimerades och underminerades av en ny då okänd religion som gradvis tog makten över människor. Ara Victoriae ( Segernsaltaret), symbolen för den oövervinneliga makten av Rom, som Julius Caesar Augustus placerat i Curia, (curia Julia, senatens heliga kammare), togs bort av kristna "talibaner" efter Ambrosius biskopen i Milano befallning.

Det "fredliga" kristna budskapet infördes med hjälp av vapen, inklusive den systematiska förstörelsen av kultplatserna och mördandet av alla dem som vägrade dopet. Detta var varken mer eller mindre än vad Karl den store gjorde mot saxarna och, i mer näraliggande tider, vad européerna gjorde mot indianerna på den nya kontinenten.

Hypatia föddes i Alexandria år 373 e. K., sju år efter Flavius Julius död, kejsaren som  återigen lät elden brinna i templen så den strålande nakenheten av Venus, Voluptas hominum Divumque, åter kunde lysa och jungfrurna, klädda i vita kläder, kunde dansa och väva kransar av rosor på trösklarna till templen.

Theon hette Hypatias far, berömd för sina stora kunskaper om astronomi, gav grunderna i filosofi och i de exakta vetenskaperna till flickan, som redan i namnet Hypatia "sublima" och "utmärkta" bar ödet av den härlighet som väntade på henne.

Hypatia avslutade sin utbildning i Aten. När hon återvände till Alexandria kunde ingen överträffa henne i sådant som hade med kultur, vältalighet, och skönhet att göra.

Hypatia, som var astronom, matematiker, filosof och musikvetare, öppnade en skola där hon undervisade om Aristoteles och Platon, men framför allt om att känna oss själva genom att studera stjärnhimlen. "Hon införde många av de matematiska vetenskaperna", skriver Philostorgius, och flera andra vittnar även om Hypatias egna verk, som nu tyvärr är försvunna.

Ett av de ämnesområden där Hypatia kunde urskiljas mest var astronomin. Philostorgius berättar om intressanta upptäckter om förflyttning av stjärnorna som gjorts av kvinnor.

Men Hypatia var mest uppskattad inom filosofin: Socrates Scholasticus talar om henne som den tredje grundaren av nyplatonismen efter Platon och Plotinos.

Damaskius förklarar hur hon kunde gå från det vanliga lärandet till en filosofisk visdom. Palladas, väver i ett epigram en av de vackraste lovsångerna till Hypatia:

"När jag ser dig prostrerar jag framför dig och dina ord,
jag ser Jungfruns astrala hus
I själva verket vätter alla dina handlingar mot himlen
Hypatia heliga ords skönhet,
Oförstörd stjärna av den gudomliga visheten. "

Nyplatonismen är en andlig rörelse som grundar sig på tre faktorer: den metafysiska, den filosofiska, och det rituella utövandet av traditionella kulter där människan inte är en passiv åskådare, utan innehavaren av ett inre "mysterium".

Nyplatonisterna såg gudsgestalterna i den grekisk-romerska Pantheon som personifikationer av energi.

Det fanns många gudomliga figurer som utvecklades i harmoni med världen och den kosmiska ordningen. Sallustius säger, "de som skapar världen är Zeus, Poseidon och Hefaistos, de som animerar den är Demeter, Hera och Artemis, de som ger världen harmoni är Apollon, Hermes och Venus, och de som vaktar är Hestia, Athena och Ares".

Kyrillos av AlexandriaHypatia kämpade för att vittna om den gudomliga visdomen som ensamt kunde få människan att begripa den mångfacetterade världen, genom att gå tillbaka till sina rötter, och förena sig med detta eniga, outgrundliga och outsägliga mysterium.

Som redan nämnts har Hypatias undervisningar i filosofi gått förlorade och det som är kvar är endast titlarna till tre av hennes matematiska och astronomiska verk.

Det är främst som andlig vägvisare som Hypatia visar ett odiskutabelt geni, detta antyder till och med den kristna biskopen, Synesios, som var hennes lärjunge, "Hälsad vore kvinnan som Gud ärade och älskade, hälsad o Filosophia, välsignad är det samhälle som hör hennes gudomliga röst."

Hypatia betraktades som ett orakel för sin vishet. Orestes, Roms landshövding i Egypten, brukade tillfråga henne vid varje viktigt tillfälle.

Hypatias skola blev mer och mer populär, hennes ord och hennes skönhet väckte stor uppmärksamhet bland filosofer och framförallt ungdomar. Detta orsakade oro och hat bland anhängarna av den nya religionen. Hypatia fördömde den lömska och blinda intoleransen som hade lett de kristna i deras iver att sprida evangeliet i Alexandria, förstörelsen av det underbara Serapistemplet och av det största biblioteket i den antika världen, Alexandrias bibliotek, som uppskattades inrymma över femhundratusen texter.

År 412 vigdes Kyrillos, "Trons pelare" som biskop av Alexandria, en man full av blind fanatism och våldsamma impulser. Han hade bott i öknen. Han predikade att den enda som de kristna skulle göra var att utrota hedendomen.

Hans religiösa väg var märkt av blod.

Först vände han sig mot den novatianska kyrkan. Novatianus var en kristen teolog som hade idéer som senare skulle påverka katarerna, men bara delvis. " Ty novatianerna har inte successionen från Petrus. De håller inte fast vid Petrus' stol, vilken de splittrar genom ond schism. Och detta gör de även genom att på ont sätt förneka, att synderna kan bli förlåtna även i kyrkan, i det att det sades till Petrus: 'Jag skall ge dig himmelrikets nycklar, och det som du binder på jorden skall också vara bundet i himlen, och det du löser på jorden skall också vara löst i himlen." Ambrosius.

Kyrillos förbjöd sekten och förföljde anhängarna. Han kämpade också mot judarna och satte synagogorna i brand .

Den statliga myndigheten i Alexandria kunde bara bromsa men inte förhindra massakrerna.

Orestes, guvernören, överlevde knappt ett mordförsök och blev räddad av folket i Alexandria.

Reaktionen från staten, som beslutade om hårda straff mot de munkar som var skyldiga till attacken mot Roms guvernör, gav en förevändning för Kyrillos att mörda Hypatia, som han ansåg vara det största hindret för att evangelisera Alexandria.

Biskopen samlade munkarna från bergen som, enligt Eunapius, "ju var män till utseendet, men grisar i deras inre, de begick öppet tusentals föraktliga brott, så fruktansvärda att de inte ens kan nämnas. "

Hypatia av Charles William MitchellEn dag när Hypatia gick på stadens gator, attackerades hon av en skara fanatiker som drog in henne i en kyrka i förorterna. Efter att ha klätt av henne och med hjälp av vassa skärvor skurit ut hennes ögon, slet de hennes kropp i stycken och kastade i elden.

Således dog Hypatia, "det himmelska väsen - som Chateaubriand skrev- som levde i sällskap med stjärnorna".

Det fruktansvärda brottet som begicks genom mordet på Hypatia markerade nedgången för kvinnornas värdighet i den antika världen.

Hypatia var det sista exemplet av den hedniska kvinnan, efter henne bestraffades kvinnornas lärdom och skönhet och de beviljades, för deras egen frälsning, att dra sig tillbaka i skuggan av ett kloster för att tillbringa ett liv i tystnad och maceration.

Men såsom Osiris, som den onda Seth hade slitit i bitar, återuppstod och gödslade Egypten genom vilket Nilen flyter, så skulle offret Hypatia återuppstå med outsläcklig kraft genom nyplatonismen (som har sin kärna och sitt ursprung i Pythagoras esoteriska lära och i Delphis kulter).

Tusen år senare bidrog George Gemistos Plethon, värdig arvtagare till den klassiska visdomen, till uppvaknandet av traditionen hemma i Saturnia Tellus: det var Renässansen.

Med rätta visas i Rafaels målning: Skolan i Aten Hypatia och hennes ansikte, Hypatia är Flora (växtvärlden) i Botticellis Våren, hon åtföljer på gröna stigar de som dyrkar det andliga förverkligandet.

Även Voltaire talar om Hypatia i  Questions sur l'Encyclopédie (1772) och betonar hennes skönhet och fördömer det orättvisa straffet som "excés du fanatism".

John Toland skrev 1720 i en bok som heter Hypatia, eller "berättelsen om en mycket trevlig dam, mycket god, högutbildad och perfekt i alla avseenden, som slets i stycken av prästerna i Alexandria för att tillfredsställa den stolthet, emulering, och grymhet av sin biskop som oförtjänt kallas Kyrillos. "
Så tänkte inte Lewis som 1721 skrev The Story of Hypatia, " hon var en mycket fräck professor i Alexandria: detta i försvar av den helige Kyrillos av Alexandria och av prästerna från förtal av Mr Toland".

Sjuttonhundratalets protestantism glömde inte Hypatia. Gibbon i The History of the Decline and Fall of the Roman Empire skonar inte biskopen i Alexandria: "Hypatia slaktades brutalt av ett gäng vilda och hänsynslösa fanatiker [.. .] men mordet på Hypatia stämplade en outplånlig prägel på Kyrillos av Alexandrias verkliga kristendom".

Flera andra forsökte tolka sanningen om Hypatia som en saga skapad för att mörkerstämpla kristendomen. Det finns till och med de som i Hypatia såg en kristen martyr!

Men vad de flesta erkänner och beundrar i Hypatia är hennes lojalitet mot platonismen och hellenismen. Charles Péguy säger: "Vad vi älskar och ärar är detta mirakel av tro, [...] hennes själ var så perfekt i överensstämmelse med den platonska själen och dess ättlingar, själen av Plotinos, och i allmänhet den grekiska själen, i en så djup, så intim överenskommelse med sina traditioner och rötter.
Medan hennes värld genomgick en total nedgång, blev hon trogen och konsekvent fram till döden".

Guido Zeccola

Ur arkivet

view_module reorder

Lakrits och benproteser. Tredje generation Skarabéerbok

Ett jamesjoycianskt ordflöde, strindbergskt egensinne och ett näst intill postnorénsk uttryck i den underliggande kärlekssagans navelexponerande privatexhibitionism och i övrigt något som i sina mest kroppsfilosofiska intimiteter kan liknas vid ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 juli, 2012

Viva Verdi!

Han anses ha samma avgörande betydelse för Italiens nationella identitet som de nationalromantiska författarna hade för de europeiska folkens befrielsekamp under 1800-talet. Giuseppe Verdi föddes för 200 år sedan den 10 ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 19 oktober, 2013

Hundens genius

"Jag fick order att inställa mig hos en kapten som sade att han inte ville ha en kvinnlig chaufför. Han tyckte inte om atmosfären, han ville inte ha en kvinnlig ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer | 08 juni, 2014

Abbas Kiarostami Foto CC BY-SA 3.0

Att begravas: bildspråk i Kiarostamis Smak av körsbär

Abbas Kiarostami är en av Irans mest hyllade filmskapare. Med Smak av körsbär blev han belönad med Guldpalmen i Cannes för snart tjugo år sedan. Många som skrivit om filmen ...

Av: Sonya Helgesson | Filmens porträtt | 04 mars, 2016

Lux aeterna

Dödens kalla hand berörde mig   Hans finger träffade mitt öga   Att inte längre se den tanken tröstar föga berör den dig?

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 31 Maj, 2010

Pirkko Lindberg pratar lika intensivt som hon skriver

Pirkko Lindberg. Foto Henry StrengPirkko Lindberg är en fascinerande författare och en fascinerande person, och det var därför med stor förväntan jag häromveckan räknade ned dagarna till vår planerade träff ...

Av: Björn Gustavsson | Litteraturens porträtt | 04 oktober, 2008

Ljuden i en indisk palmlund

Ljuden i en indisk palmlund Folke Rabe reser i södra Indien och fascineras av de tre största religionernas ljudbilder.

Av: Folke Rabe | Allmänna reportage | 04 september, 2006

Det humanistiska fotografiet

I jämförelse med sina generationskamrater, fotograferna Henri Cartier-Bresson och Robert Doisneau, har Willy Ronis (1910-2009) länge intagit en märkligt undanskymd plats i franskt kulturliv. Med den stora retrospektiva utställningen på ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer om konst | 22 september, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.