Den sextionde filmfestivalen i Berlin, Berlinale, Europas mest vitala och viktiga

  60-årsjubilerande Berlinale, Berlins filmfestival, har varit en filmflod utan dess like i festivalens historia. Över 400 filmer har visats i festivalens sju sektioner med dess ännu fler undersektioner som visar ...

Av: Andreas Altermann | 22 februari, 2010
Kulturreportage

Pere Borrell del Caso pionjärverk

Konst utanför ramen

Konsten som alltid gör vad den kan för att spränga alla olika slags gränser, tycks stå villrådig inför den traditionella rektangulära ramen. Men det finns exempel på utbrytningsförsök ifrån både ...

Av: Mathias Jansson | 22 mars, 2015
Essäer om konst

Eva Dahlbeck

Torpardottern gör karriär i storstaden

Brita i grosshandlarhuset filmades efter ett manus av Harald Beijer, som även skrivit den framgångsrika boken. Här kontrasteras livet på landet med livet i staden och Sverige är ett land ...

Av: Belinda Graham | 17 september, 2016
Essäer om film

Älskade trädgårdar! - Nu blommar det i bokhyllan!

Det finns många sätt att uppleva trädgårdar på. Att arbeta i en trädgård (egen eller andras). Att laga mat från trädgården – och att äta ute. Att skapa en egen ...

Av: Belinda Graham | 29 Maj, 2013
Essäer om samhället

Musiken - Västerlandets ödesfråga



 

Image
Pentagram av Hebriana Alainentalo

I sin senaste bok, Sirenernas sång, har filosofen Eugenio Trías tagit sig an den västerländska historien utifrån musikens perspektiv. Ansatsen är lika spännande som svindlande. Genom en fristående artikel av författaren, tidigare publicerad i spanska El Mundo , ges vi en inblick i denna kontinentala tankevärld.

Höstens ankomst efter sommarledigheten lånar sig alltid till globala reflexioner. Det finns anledning att betrakta nutiden med mikroskop för att inte förlora sig i en väv av kryptiska tecken, men stundtals är det också intressant och meningsfullt att använda sig av teleskopet.

Detta krav blir akut i en tid av oförutsägbara förändringar. Som vår egen. Det vi nu upplever har sina rötter i slutet av förra århundradet, kanske i Berlinmurens fall och slutet på den bipolära stormaktspolitiken, eller möjligen i de nya teknologier som har revolutionerat informationen och biologin.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Om vi tittar bakåt finner vi en utomordentligt precis historisk atlas: tusen år av växande, från den västerländska civilisationens, ursprungligen europeiska, barn- och ungdom till mognad, som idag nått ut över hela vårt klot. År 1000 förefaller alltmer vara startskottet för denna västerländska värld.

Företrädarna för tusenårstanken hade rätt: den tidens värld höll på att gå under, och plötsligt uppenbarade sig "en ny himmel och en ny jord". Denna kulturrevolution, som förde med sig en västerländsk mentalitet, ett sätt att vara och göra, värderingar och förfaringssätt, inleddes under en högmedeltid som är tämligen okänd och sällan uppsökt.

ImageKanske tog den sin början med ett preludium spelad av en slas kulturell Proteus: Karolingernas renässans under århundradena alldeles innan det mytiska och apokalyptiska årtalet.

I sammanhanget finns det anledning att klargöra några förutfattade meningar som hindrar oss från att ge oss i kast med den västerländska naturen och dess villkor. Den första är av ideologisk och politisk natur. Det handlar om de överdrivna värderingar vi brukar ha av två relativt nyliga episoder, nämligen upplysningen och den franska revolutionen.

Västerlandets stora uppfinningar har inte varit enbart politiska, inte heller enbart ekonomiska och sociala. De har att göra med uppkomsten av en ny mentalitet, ett nytt sätt att leva, en ny känslighet, med nya moraliska och artistiska mönster. De är med ett ord kulturella nyheter. I den meningen är det sorgligt att betrakta den glömska som vissa medier omgärdar denna västerlandets ungdomstid med, en tid så full av fascinerande komplexitet. Hög- och lågmedeltiden och den första renässansen var frösådden till en första klassens kulturella och artistiska uppfinningar.

För att förstå västerlandets egenhet är det viktigt att ha konsten i åminnelse. Jag tänker speciellt på den geniala skapelsen av gotiken, vilken genomfördes av den berömde abboten Sucher av Saint Denis, liksom på det geometriska perspektivets uppkomst i Flandern och i Toscana som kom att revolutionera den plastiska konsten.

Allt detta är utomordentligt eget och radikalt. Men det är mycket vanligt att glömma bort en extraordinärt originell och ny aspekt som utmärker den västerländska kulturen och civilisationen i förhållande till andra, som den egyptiska, mesopotamiska, indiska, persiska, grekiska, latinska, judiska, arabiska, afrikanska, förkolumbianska, kinesiska, japanska, indonesiska.

Det handlar om den stora revolution som äger rum inom musiken i en epok som är svår att precisera: kanske infaller den mellan tiden som följde på Karl den stores och dennes efterträdares korta imperium och övergången som ägde rum under elva- och tolvhundratalen. Jag tänker på den fantastiska revolution som ägde rum först i klostren och senare inom gotikens ramar i katedralen i Notre Dame.

 

Image
Notre Dame

Omkring det legendariska och symboliska år 1000, föds Europa, Västeuropa. Det handlar om ett samhälle och en kultur som inleder sitt historiska äventyr med en minnesvärd uppfinning: ett nytt, originellt, aldrig tidigare skådat skriftspråk.

Europa föds med det musikaliska tonskriftsspråket, vilket väsentligen skiljer sig från det textuella - verbala - språket, det som uttalas och deklameras. Denna skrift får identitet och musikalisk mening genom ett vidsträckt moln av begrepp som fångar in det, de berömda neumas.

Mot slutet av en lång och sammansatt process blir dessa tecken till en strålande utkristallisering av elementära, atomiska noter, som genom sina helt individualiserade karaktärer blir omöjliga att överföra och, just därför, ständigt förmögna att länkas till dem som kommer före och efter. Inom det viktiga området musiklära har man dokumentera ett novum av vid betydelse för notskriften: framväxten, möjligen innan mitten av 1000-talet, av tetragrammet, eller pentagrammet.

Det rör sig om ett skrivsätt som inledningsvis utformas på ett ospecificerat vis, men som slutligen preciseras genom att man introducerar fyra eller fem parallella linjer. Härmed ersätts den primitiva skriften av approximativa höjningar och sänkningar med en skrift i intervaller.

De fyra eller fem linjerna gör det möjligt att klart och tydligt ange och läsa noternas höjningar, sänkningar och onduleringar. Nu kan beskrivas exakt och inte bara approximativt.

Uppfinningen av dessa intervallinjer i tetra-, eller pentagrammet brukar tillskrivas benediktinermunken Guido d'Arezzo, från första hälften av 1000-talet, vilken skrev en berömd pedagogisk text med namnet Micrologos. Han tillskrivs även andra stora upptäckter, såsom noternas namn, hämtade från förstavelsen från verserna ur en hymn till Johannes döparen, liksom det som kallas "musikalisk hand", som specificerar de musikaliska formerna och deras möjliga modulationer.

 

Image
Guido d'Arezzos Hand

Guido d'Arezzo skulle kunna personifiera denna genomgripande mutation som, vill jag påstå, utgör en premiss sine qua non med avseende på en annan epokgörande nyhet för den västerländska musikens vadan och varthän. Jag tänker på kontrapunktiken, eller kompositionen punctus contra punctum.

För att förstå den musikaliska revolutionen i Europa, vilken når sin kulmen med polyfonin i kontrapunktisk form, är det nödvändigt att inte begränsa sig till en isolerad faktor. De stora revolutionerna, antingen de inträffat inom vetenskap, konst eller filosofi, har aldrig uppstått som resultat av ett enskilt förhållande. Det handlar alltid om olika omständigheter som samverkar och där alla är avgörande. I fallet med den musikaliska revolution vi nu talar om, bör man samtidigt betänka tre faktorer, var och en med sina specifika drag och sin specifika utveckling. Utmaningen består i att blottlägga i vilken utsträckning de ömsesidigt förstärker varandra.

Det första förhållandet utgörs av organiseringen av toner och intervaller, vilka lite i taget kommer att framstå i hela sin komplexitet. Den gregorianska sången börjar urskiljas i sina fyra modaliteter eller skalor, var och en av dem i alternativt autentisk eller plagal form. Till denna komplexa distributionsorganism av toner och halvtoner ska läggas den tidigare nämnda förfiningen av den musikaliska skriften.

I pentagrammets begynnelse strålar den musikaliska noten i sin atomiska enkelhet. Den uppvisar sitt förhållande till de noter som föregår den och till dem som följer, på ett synligt och läsbart vis etablerar den ett intervall som visar på utrymmena eller tomrummen som föreligger mellan grad och grad, eller mellan höjning och sänkning.

Så uppträder den tredje och avgörande revolutionerande faktorn. Den som fungerar som den verkliga katalysatorn, som ger utrymme för framväxten och explosionen av en autentisk Big Bang, som bekräftar och sanktionerar brytningen i övergången från den gregorianska monodin, denna enstämmiga sång som alltid intonerades och sjöngs i en enda vokal linje, till en ny kontinent.

Likt upptäckten av Amerika finner man nu ett nytt universum, ett kosmos som så småningom, genom hela lågmedeltiden och den första renässansen, ska komma att utmynna i den kontrapunktiska polyfonin.

Den kommer att utgöra kännetecknet på den västerländska musikens singulära identitet, dess främsta nyhet och originalitet. Genom den polyfoniska kontrapunkten möjliggörs utbredningen av denna musiks vågrörelse, från renässans till barock, och från denna till klassicism, romantik och 1900-talets stora innovationer.

 

Image
Neumes karta av Guido d'Arezzo

Nyheten hos detta paradigm - i T. S. Kuhns mening - börjar göra sig gällande under de sista årtiondena av 1100-talet. Det har sina rötter i kontrapunktikens födelse, och det bärs upp av den musikaliska skrift som artikuleras i form av intervaller. Allt detta händer i Notre Dame de Paris, just efter att basilikan har börjat byggas.

Man kan säga att gotikens uppkomst, genialt förebådad av abboten av Saint Denis, också det i Paris, inträffar hand i hand med de första och avgörande polyfona försöken hos grundarna av Notre Dames vokala organum, de stora sångarna och kompositörerna Leonin och Perotin.

Jag vill insistera på nödvändigheten av att tänka sig dessa tre faktorer som en enhet: (I) komplex organisering av toner och halvtoner; (II) på intervaller baserad musikalisk skrift och (III) polyfoni av kontrapunktisk karaktär. Var för sig skulle ingen av dessa faktorer ha kunnat ge upphov till en dylik revolution. Polyfonin återfinns ju också i en del musikaliskt utvecklade kulturer, exempelvis i Georgien, liksom bland vissa afrikanska etniska grupper, där den förekommer i kombination med röster från djur som personifieras inom animismen. Det finns också en specifik term, heterofoni, för former av kontrasterande kopplingar som sjungs samtidigt, men på så sätt att den ena rösten följer sin egen melodiska bana.

Utan enheten av dessa faktorer skulle emellertid den stora explosionen aldrig ha inträffat. Den som Leonin, Perotin och Notre Dames andra musiker genomför med det som kom att kallas vokalt organum, det första steget i den kontrapunktiska polyfoni vars former utgör arvegodset från den medeltida musiken före lågmedeltidens ars nova.

Kommer västerlandet att fortsätta denna tradition av kreativitet och uppfinningsrikedom som varit dess kännetecken för det årtusende som gått? Kommer den att uppgå i en universell, global, civilisation, i en hybrid med andra kulturer? Vilket öde går dessa stora konstnärliga skapelser till mötes, skapelser som inom musiken, arkitekturen och måleriet lagt grundstenarna till den musikkultur som idag är spridd världen över? Det viktigt att ställa sig dessa frågor, för bara så kan vi upptäcka de signaler som kan tillåta oss att besvara dem.

Eugenio Trías
översättning: Anders Forsberg och Anna-Lena Renqvist

Ur arkivet

view_module reorder
André Brink. Foto: Seamus Kearney, Wikipedia

André Brink, 1935-2015

André Brink avled den 6 februari på planet från Amsterdam till Kapstaden, efter att några dagar tidigare ha blivit hedersdoktor vid katolska universitetet i belgiska Louvain/Leuven.

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 15 februari, 2015

Bland insekter och skrivmaskiner – om David Cronenbergs Naked Lunch

”It’s a Kafka high. You feel like a bug.”  Länge leve det nya köttet, sa insekten som en gång drömt att den var en människa, och precis som Seth Brundle fusionerades ...

Av: Jonas Wessel | Essäer om film | 31 oktober, 2013

Åminnelse. Warszawapaktens arméer Tjeckoslovakien

För 45 år sedan, den 21 augusti 1968, invaderade Warszawapaktens arméer Tjeckoslovakien och kväste det spirande experiment som antog den för dåvarande styrande makthavare den kraftigt provocerande benämningen, ”socialism med ...

Av: Vladimir Oravsky | Essäer om samhället | 21 augusti, 2013

Det händer i huvudet på Vladimir Oravsky i december

2 december Kattens dag I dag, söndagen den 2 december är utnämnd till ”Kattens dag”. Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Kattens dag”. Och här ...

Av: Vladimir Oravsky | Essäer | 01 december, 2012

Post krönika wc (dinto o cess)

Vad i helgjutna mässingshelgon, gjort jag hade beställt en bok om bokomslag, eftersom, så eftersom jag skulle slippa läsa, avförkorta proceduren, läsa 58 romaner och böcker från art deco-tiden i ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 07 oktober, 2014

Tolv aforismer om lögnen

I. Illusionen att du kan klara dig med en lögn är falsk.  II. Inget annat väsen förökar sig med sådan snabbhet och effektivitet. Lögnen förökar sig exponentiellt.  III. Lögnen är maktens ivrigaste ...

Av: Oliver Parland | Essäer | 21 augusti, 2011

Ingen full servering hos Hammarén

Det som i början mer var ett självsökande behov, har med tiden utvecklats till ett högst personligt stildrag. Finlandssvenske författaren och poeten Stefan Hammarén har beskrivits som en av de ...

Av: Pernilla Andersson | Litteraturens porträtt | 21 december, 2010

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 5

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 11 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.