Den finska konsten, mellan modernism och tradition

Historiskt är Finland en avkrok, en väg genom skogen mellan Stockholm och S:t Petersburg, en del av Sverige i sex hundra år och under ryskt styre i drygt hundra …Man ...

Av: Niels Hebert | 16 juni, 2008
Essäer om konst

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | 01 november, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Gioacchino Rossini för trettionde gången

I år firar man 30-årsjubileum av Rossini-festivalen i Pesaro, förra gången jag var där firade man 25-årsjubileum. Jag får väl åka dit om fem år igen för att upprätthålla traditionen ...

Av: Ulf Stenberg | 22 augusti, 2009
Reportage om scenkonst

Några hjältar inom bokbranschen

  Några hjältar inom bokbranschen Nikanor Teratologen porträtterar de tre bokförlagen Murbräckan, Leopard och Historiska Media och deras utgivning under 2007. Det blir enligt min mening allt tydligare att det i Sverige ...

Av: Nikanor Teratologen | 25 september, 2007
Kulturreportage

Tidsperspektiv



Ju äldre jag blir ju mer fascinerad blir jag över de konstruktioner och dekonstruktioner – och mycket annat – som är ett resultat av att tänka i och ”genom” olika tidsperspektiv. Några hållpunkter i detta skulle kunna vara:




 

 

Vår numera starkt eurocentriska världsbild kan därför komma att globaliseras alltmer ju mer forskningen finner. Globaliseras i djupare mening, alltså. ”Big History”-traditionen visar ex. att ”vår” europeiska civilisation spreds från Österlandets slätter och hit på grund av att de låg på samma latituder som de civilisationer som alltså senare uppstod runt Medelhavet. Omvänt har spridningen sett annorlunda (och mer dröjande) ut längs longituderna (exempelvis från Alaska till Chile).

Annons:

1. Hur förhåller vi oss till livet och världen när vi använder uttryck som ”det var tusen år sedan” eller ”det känns ju som det hände går”? Varför?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

2. Hur förhåller vi oss till, och reagerar vi på, den ofta plötsliga upptäckten av att någon eller något var samtida med någon eller något annan/annat? Vad innebär detta i den mycket fascinerande traditionen, som ju är relativt ny och ännu håller på att utvecklas: ”Big History”.

3. ”Men herregud, säger jag ofta till en av mina närmaste vänner, du glömmer bort tidsperspektivet!”. Vad menar jag med detta? Med detta menar jag bl.a. att nästan alla ”företeelser” får helt olika betydelser beroende på just i vilket tidsperspektiv man ser dem: universums, den jordiska geologins, evolutionens, mänsklighetens, civilisationernas, ”epokernas” och den enskilda människans.

4. Det MYCKET svårfångade BEGREPPET TID i sig är ett alldeles särskilt intressant fenomen, varom det naturligtvis skrivits och tänkts mycket. Icke desto mindre kan och bör vi kanske också här – något mycket litet bara – uppmärksamma just detta.

Det var tusen år sedan – det känns ju som det hände igår

För en tioåring utgör ett år 10 % av livet. ”Ett år sedan” var alltså (ganska) länge sedan. För en mycket äldre människa – låt säga en 60-åring – är motsvarigheten under 2%, dvs ”igår”. Omvänt är det ju så, om vi tänker oss att en genomsnittssvensk idag blir ca 80 år, att en 60-åring har 25% av sitt liv kvar medan en tioåring har 88 %. Om farfar talar med sin sonson talar han alltså de facto i ett annat perspektiv. Hastigheten mot döden accelererar i psykologisk bemärkelse. Detsamma gäller naturligtvis om vi talar om grupper. Detta är inte bara intressant, utan existentiellt betydande. Envar borde nog betänka detta. En några år gammal Smartphone kan alltså både vara urgammal och splitter ny. Och detta gäller det mesta av livet i övrigt också. För mig föll Berlinmuren igår – för tioåringen handlar detta om abstrakt historia (kanske jämförbar med hur vi ser på Napoleon?).

Var de samtida?

Jag personligen har många gånger reagerat mycket starkt på sådana fakta som exempelvis att:

Såväl Platon som Buddha och Konfucius var samtida. De levde alla i det enda av alla de sekel som passerat. Påverkade de varandra? Och i så fall: hur?

Vikingarna hade redan på 8-900-talen vt direkt eller indirekt (via Jorsala/Jerusalem och Petra) kontakt med Kina! Är inte det fantastiskt?

Aztekerna och deras föregångare i Mexico och däromkring var MYCKET utvecklade civilisationer redan innan ”VI” kom dit. Mexicaindianerna var (Wikipedia) ett nahuatl-talande nomadiserande indianfolk som under 1000- och 1100-talen norrifrån invaderade centrala Mexiko och Mexicodalen. Till en början tjänade de andra indianfolk i olika stadsstater i regionen, men runt 1325 (alternativt) 1345grundade de Tenochtitlán, den stad som skulle bli huvudstad i Aztekerriket, på en ö i Texcocosjön i Mexicodalen. Enligt detta folks tro skulle man bygga sin stad på en plats där man först skymtade en fågel med en orm i munnen, sittandes på en kaktus. Denna stad blev Tenochtitlán och var placerad där dagens Mexiko City ligger. Och om man tar sig en titt på Mexikos flagga idag så finns symbolen med en örn som har en orm i munnen sittandes på en kaktus.

Rom och vikingarna

Varje gång jag på radion eller framför teven hör om Birka sitter jag som klistrad. Birka var en liten – men högst viktig - ort i vårt ”svenska” samhälles begynnelse. Vi talar alltså om ett slags ”urtid”: om 8-900-talet vt. Men då låg Västrom i ruiner sedan fyra eller fem sekler. För att inte tala om faraonernas Egypten, Babylon eller Assur.

Aten och österlandet

Redan de gamla grekerna hade intim kontakt med Mesopotamien och troligen även Indien och Kina. Impulserna gick åt båda hållen, men först antagligen mest från öst till väst. Greklands – och därmed Europas – kulturella ”skuld” till Österlandet är med andra ord högst betydande. Språkligt, matematiskt, astronomiskt. filosofiskt, politiskt och mer. Idag ser det helt annorlunda ut. Jag undrar hur det ser ut ”imorgon”?

Kina för 2000 år sedan

De stora civilisationerna i ”Mesopotamien” hade i sin tur avgörande förbindelser med både Indien och Kina sedan kanske millennier när vi byggde barkbåtar och käkade proteinrika och lättfångade musslor. Tanken svindlar, och existensen formerar sig till en virvel.

Amerika och Afrika

Ja, vad skall vi säga om dessa kontinenter? Mer och mer forskning visar att det fanns ”civiliserade” människor där redan när sådana fanns här.

Tidsperspektivens avgörande betydelse för vår världsbild

Som om inte det ovanstående vore nog påverkar sådana här omständigheter hela vår världsbild.

 Det hela beror på tidsperspektivet. Vår art, homo sapiens, har kanske 200.000 år på nacken. Gränserna bakåt förflyttas dock varje decennium. Varelser som med stor sannolikhet har med vår distinkta utveckling att göra fanns redan för många miljoner år sedan. Ett skelett som vittnade om detta för några år sedan är 47 miljoner år gammalt. Utvandringen från Afrika till Mellersta Östern och vidare till Asien och Europa påbörjades åtminstone för tiotusentals år sedan, eller rentav hundratusentals år sedan. Detsamma gäller nog för vandringarna från Asien till Amerika och från Sibirien till oss.

Vår numera starkt eurocentriska världsbild kan därför komma att globaliseras alltmer ju mer forskningen finner. Globaliseras i djupare mening, alltså. ”Big History”-traditionen visar ex. att ”vår” europeiska civilisation spreds från Österlandets slätter och hit pga. att de låg på samma latituder som de civilisationer som alltså senare uppstod runt Medelhavet. Omvänt har spridningen sett annorlunda (och mer dröjande) ut längs longituderna (exempelvis från Alaska till Chile).

Samtidigt som vi enligt bara det senaste årtiondets forskning har fått veta att vi har rötter i både Syrien och Sibirien säger detta oss också en del om om oss i Birkaland. Det var helt enkelt för kallt att utveckla någon riktigt tidig hög-civilisation här. Samtidigt är det mycket märkligt detta med att språk och mytologier ofta är så nära besläktade – eller tvärtom inte alls märkligt. A:et i det grekiska ALFA-betet ärvde grekerna från Egypten, som i sin tur fått det från hebréerna. Ursprungligen var A:et ett piktogram för ett tjurhuvud, vilket med lite fantasi kan ses om vi ställer bokstaven upp-och-ned. Nu använder vi den. Nästan alla mytologier av rang i Eurasien har mängder av beröringspunkter: samma slags gudar, samma antal huvudgudar (12), samma eller liknande ursprungsberättelser. Afrodite ”ärvde” grekerna från fenicierna (Astarte) som i sin tur tagit över henne från det mesopotamiska Babylon (Ishtar). Även vi asatroende hade gudar av liknande slag och antal som – låt oss säga – assyrierna,.

Tiden som abstrakt begrepp och empiriskt faktum

Tiden kan vara exempelvis linjär, cirkulär, ”smättig”, eller ”upphävd”. Men egentligen är den väl för den mänskliga tanken obegriplig, samtidigt som den för handlingen åtminstone i stor utsträckning är hanterbar. Vi lever och verkar mestadels ”linjärt”. Detta har starkt bidragit till vår teknologiska utveckling såväl som vår politiska.

För de flesta greker – och för Nietzsche! - var tiden cirkulär och i samklang med både årstidsväxlingarna och historiesynen. Detta bildade grund för både jordbruket och religionen/filosofin. Till de cirkulära världsreligionerna räknar vi hinduismen, buddhismen och sikhismen.

Vissa sydamerikanska indianer har, enligt tysk forskning, ”smätt-tid”, vilket konkret betyder, att vilken tid som helst kan ”dras ut” från ett ”elastiskt gumminystan av tid” för att därefter s.a.s. smätta tillbaka igen. Alla tider är alltså på sätt och vis samtider.

I den långa och invecklade disputationen inom filosofin och religionen har en del mystiker antytt tidens egentliga tidlöshet och/eller eviga utdragenhet. Sören Kierkegaard pläderade för att den tid som vi möter i Øieblikket, dvs. Ordets och Evighetens/Guds tid, är ”upphävd tid”. Vilket inte hindrar att vi utan minsta svårighet kan tala om ”i nästa vecka”.

Om vi däremot börjar fundera på saken är det hela inte alls enkelt. Särskilt inte om vi dessutom väver in exempelvis Einsteins rumtid, termodynamikens andra huvudsats och kvantfysikens konsekvens för kausaliteten. För övrigt har jag knappast ens berört universums, den jordiska geologins och evolutionens tidsfilter.

 

 

Carsten Palmer Schale

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Tranströmersymposiet – Fåglarna säger ifrån om Nobelpristagaren

Torsdagen den sjätte går sannerligen till hävderna. Omtumlad av Akademiens besked åkte jag ut på landet för att låta höstvindarna svalka poetpannan. Men inte ens där ville vardagslugnet infinna sig ...

Av: Niklas Törnlund | Essäer om litteratur & böcker | 10 oktober, 2011

Det gnostiska Evangeliet om Judas

På frågan om varför religiösa eller filosofiska rörelser formulerar skapelsemyter eller kosmologiska system, ger myten ofta svaret på livets stora frågor. En helt annorlunda tolkning än den vi möter i ...

Av: Kristian Pella | Essäer om litteratur & böcker | 28 december, 2011

Versailles från korridorerna. Intervju med Benoît Jacquot

Filmen ”Farewell My Queen”av Benoît Jacquot är ett ganska kallt och tämligen oengagerat reportage om tre, fyra dagar under ödesåret 1789 i Versailles när den franska monarkin upphör. I centrum ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 30 november, 2012

Att återföda jaget i konsten. Om Pablo Picasso

Fostret var livlöst, lades åt sidan som dödfött. Don Salvador, Pablos farbror blåste cigarrök i näsborrarna på den nyfödde. Picasso vaknade till sin första verklighet. En ingång till existensen, iögonfallande ...

Av: Benny Holmberg | Övriga porträtt | 23 september, 2012

Aruba-minnena

Ett reportage av Björn Gustavsson om Aruba och det Karibiska havet

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 07 juli, 2017

Inte utan att man undrar hur de tänkte

Platåträskorna klapprade mot stengolvet när slöjdläraren kom springande. Han sög tag i min kompis, ruskade om och slängde in honom bland de brädor som staplats mot väggen i korridoren utanför ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 17 januari, 2014

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna   Nina Bouraoui. Foto: Elisabeth Grate Bokförlag Jag plågas av att skriva om döden, jag kan inte skriva om sexualiteten, de båda ämnena tycks mig ...

Av: Thomas Nydahl | Litteraturens porträtt | 05 januari, 2007

Livet på 60 grader 2

 

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 16 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.