Pompero Batoni Estasi di santa Caterina

Katarina av Siena och den heliga anorexin (anorexia mirabili )

Katarina föddes i Siena 1347 och dog i Rom den 29 april  1380. En historiker karaktäriserar Katarinas samtid på följande knapphändiga sätt. ”Det var en eländig tid för mänskligheten”. En ...

Av: Lena Månsson | 29 april, 2017
Essäer om religionen

De mortuis nihil nisi bene Med anledning av Alla helgons dag

En av mina vänner dog i kräfta. ”Han skall gravsättas på lördag”, tillkännagav hans flickvän som trodde att jag skämtade en smula när jag svarade ”it’s bad for him. Jag ...

Av: Vladimir Oravsky | 02 november, 2013
Gästkrönikör

André Brink. Foto: Seamus Kearney, Wikipedia

André Brink, 1935-2015

André Brink avled den 6 februari på planet från Amsterdam till Kapstaden, efter att några dagar tidigare ha blivit hedersdoktor vid katolska universitetet i belgiska Louvain/Leuven.

Av: Ivo Holmqvist | 15 februari, 2015
Essäer om litteratur & böcker

 Paul Cezannes målning Mordet (1868)

Falskspelare och mördare i konsten

Han ser så fridfull ut där han ligger i badkaret. Den högra handen har halkat ner på golvet och han håller fortfarande gåspennan i ett fast grepp. I den andra ...

Av: Mathias Jansson | 26 november, 2016
Essäer om konst

Tidsperspektiv



Ju äldre jag blir ju mer fascinerad blir jag över de konstruktioner och dekonstruktioner – och mycket annat – som är ett resultat av att tänka i och ”genom” olika tidsperspektiv. Några hållpunkter i detta skulle kunna vara:




 

 

Vår numera starkt eurocentriska världsbild kan därför komma att globaliseras alltmer ju mer forskningen finner. Globaliseras i djupare mening, alltså. ”Big History”-traditionen visar ex. att ”vår” europeiska civilisation spreds från Österlandets slätter och hit på grund av att de låg på samma latituder som de civilisationer som alltså senare uppstod runt Medelhavet. Omvänt har spridningen sett annorlunda (och mer dröjande) ut längs longituderna (exempelvis från Alaska till Chile).

Annons:

1. Hur förhåller vi oss till livet och världen när vi använder uttryck som ”det var tusen år sedan” eller ”det känns ju som det hände går”? Varför?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

2. Hur förhåller vi oss till, och reagerar vi på, den ofta plötsliga upptäckten av att någon eller något var samtida med någon eller något annan/annat? Vad innebär detta i den mycket fascinerande traditionen, som ju är relativt ny och ännu håller på att utvecklas: ”Big History”.

3. ”Men herregud, säger jag ofta till en av mina närmaste vänner, du glömmer bort tidsperspektivet!”. Vad menar jag med detta? Med detta menar jag bl.a. att nästan alla ”företeelser” får helt olika betydelser beroende på just i vilket tidsperspektiv man ser dem: universums, den jordiska geologins, evolutionens, mänsklighetens, civilisationernas, ”epokernas” och den enskilda människans.

4. Det MYCKET svårfångade BEGREPPET TID i sig är ett alldeles särskilt intressant fenomen, varom det naturligtvis skrivits och tänkts mycket. Icke desto mindre kan och bör vi kanske också här – något mycket litet bara – uppmärksamma just detta.

Det var tusen år sedan – det känns ju som det hände igår

För en tioåring utgör ett år 10 % av livet. ”Ett år sedan” var alltså (ganska) länge sedan. För en mycket äldre människa – låt säga en 60-åring – är motsvarigheten under 2%, dvs ”igår”. Omvänt är det ju så, om vi tänker oss att en genomsnittssvensk idag blir ca 80 år, att en 60-åring har 25% av sitt liv kvar medan en tioåring har 88 %. Om farfar talar med sin sonson talar han alltså de facto i ett annat perspektiv. Hastigheten mot döden accelererar i psykologisk bemärkelse. Detsamma gäller naturligtvis om vi talar om grupper. Detta är inte bara intressant, utan existentiellt betydande. Envar borde nog betänka detta. En några år gammal Smartphone kan alltså både vara urgammal och splitter ny. Och detta gäller det mesta av livet i övrigt också. För mig föll Berlinmuren igår – för tioåringen handlar detta om abstrakt historia (kanske jämförbar med hur vi ser på Napoleon?).

Var de samtida?

Jag personligen har många gånger reagerat mycket starkt på sådana fakta som exempelvis att:

Såväl Platon som Buddha och Konfucius var samtida. De levde alla i det enda av alla de sekel som passerat. Påverkade de varandra? Och i så fall: hur?

Vikingarna hade redan på 8-900-talen vt direkt eller indirekt (via Jorsala/Jerusalem och Petra) kontakt med Kina! Är inte det fantastiskt?

Aztekerna och deras föregångare i Mexico och däromkring var MYCKET utvecklade civilisationer redan innan ”VI” kom dit. Mexicaindianerna var (Wikipedia) ett nahuatl-talande nomadiserande indianfolk som under 1000- och 1100-talen norrifrån invaderade centrala Mexiko och Mexicodalen. Till en början tjänade de andra indianfolk i olika stadsstater i regionen, men runt 1325 (alternativt) 1345grundade de Tenochtitlán, den stad som skulle bli huvudstad i Aztekerriket, på en ö i Texcocosjön i Mexicodalen. Enligt detta folks tro skulle man bygga sin stad på en plats där man först skymtade en fågel med en orm i munnen, sittandes på en kaktus. Denna stad blev Tenochtitlán och var placerad där dagens Mexiko City ligger. Och om man tar sig en titt på Mexikos flagga idag så finns symbolen med en örn som har en orm i munnen sittandes på en kaktus.

Rom och vikingarna

Varje gång jag på radion eller framför teven hör om Birka sitter jag som klistrad. Birka var en liten – men högst viktig - ort i vårt ”svenska” samhälles begynnelse. Vi talar alltså om ett slags ”urtid”: om 8-900-talet vt. Men då låg Västrom i ruiner sedan fyra eller fem sekler. För att inte tala om faraonernas Egypten, Babylon eller Assur.

Aten och österlandet

Redan de gamla grekerna hade intim kontakt med Mesopotamien och troligen även Indien och Kina. Impulserna gick åt båda hållen, men först antagligen mest från öst till väst. Greklands – och därmed Europas – kulturella ”skuld” till Österlandet är med andra ord högst betydande. Språkligt, matematiskt, astronomiskt. filosofiskt, politiskt och mer. Idag ser det helt annorlunda ut. Jag undrar hur det ser ut ”imorgon”?

Kina för 2000 år sedan

De stora civilisationerna i ”Mesopotamien” hade i sin tur avgörande förbindelser med både Indien och Kina sedan kanske millennier när vi byggde barkbåtar och käkade proteinrika och lättfångade musslor. Tanken svindlar, och existensen formerar sig till en virvel.

Amerika och Afrika

Ja, vad skall vi säga om dessa kontinenter? Mer och mer forskning visar att det fanns ”civiliserade” människor där redan när sådana fanns här.

Tidsperspektivens avgörande betydelse för vår världsbild

Som om inte det ovanstående vore nog påverkar sådana här omständigheter hela vår världsbild.

 Det hela beror på tidsperspektivet. Vår art, homo sapiens, har kanske 200.000 år på nacken. Gränserna bakåt förflyttas dock varje decennium. Varelser som med stor sannolikhet har med vår distinkta utveckling att göra fanns redan för många miljoner år sedan. Ett skelett som vittnade om detta för några år sedan är 47 miljoner år gammalt. Utvandringen från Afrika till Mellersta Östern och vidare till Asien och Europa påbörjades åtminstone för tiotusentals år sedan, eller rentav hundratusentals år sedan. Detsamma gäller nog för vandringarna från Asien till Amerika och från Sibirien till oss.

Vår numera starkt eurocentriska världsbild kan därför komma att globaliseras alltmer ju mer forskningen finner. Globaliseras i djupare mening, alltså. ”Big History”-traditionen visar ex. att ”vår” europeiska civilisation spreds från Österlandets slätter och hit pga. att de låg på samma latituder som de civilisationer som alltså senare uppstod runt Medelhavet. Omvänt har spridningen sett annorlunda (och mer dröjande) ut längs longituderna (exempelvis från Alaska till Chile).

Samtidigt som vi enligt bara det senaste årtiondets forskning har fått veta att vi har rötter i både Syrien och Sibirien säger detta oss också en del om om oss i Birkaland. Det var helt enkelt för kallt att utveckla någon riktigt tidig hög-civilisation här. Samtidigt är det mycket märkligt detta med att språk och mytologier ofta är så nära besläktade – eller tvärtom inte alls märkligt. A:et i det grekiska ALFA-betet ärvde grekerna från Egypten, som i sin tur fått det från hebréerna. Ursprungligen var A:et ett piktogram för ett tjurhuvud, vilket med lite fantasi kan ses om vi ställer bokstaven upp-och-ned. Nu använder vi den. Nästan alla mytologier av rang i Eurasien har mängder av beröringspunkter: samma slags gudar, samma antal huvudgudar (12), samma eller liknande ursprungsberättelser. Afrodite ”ärvde” grekerna från fenicierna (Astarte) som i sin tur tagit över henne från det mesopotamiska Babylon (Ishtar). Även vi asatroende hade gudar av liknande slag och antal som – låt oss säga – assyrierna,.

Tiden som abstrakt begrepp och empiriskt faktum

Tiden kan vara exempelvis linjär, cirkulär, ”smättig”, eller ”upphävd”. Men egentligen är den väl för den mänskliga tanken obegriplig, samtidigt som den för handlingen åtminstone i stor utsträckning är hanterbar. Vi lever och verkar mestadels ”linjärt”. Detta har starkt bidragit till vår teknologiska utveckling såväl som vår politiska.

För de flesta greker – och för Nietzsche! - var tiden cirkulär och i samklang med både årstidsväxlingarna och historiesynen. Detta bildade grund för både jordbruket och religionen/filosofin. Till de cirkulära världsreligionerna räknar vi hinduismen, buddhismen och sikhismen.

Vissa sydamerikanska indianer har, enligt tysk forskning, ”smätt-tid”, vilket konkret betyder, att vilken tid som helst kan ”dras ut” från ett ”elastiskt gumminystan av tid” för att därefter s.a.s. smätta tillbaka igen. Alla tider är alltså på sätt och vis samtider.

I den långa och invecklade disputationen inom filosofin och religionen har en del mystiker antytt tidens egentliga tidlöshet och/eller eviga utdragenhet. Sören Kierkegaard pläderade för att den tid som vi möter i Øieblikket, dvs. Ordets och Evighetens/Guds tid, är ”upphävd tid”. Vilket inte hindrar att vi utan minsta svårighet kan tala om ”i nästa vecka”.

Om vi däremot börjar fundera på saken är det hela inte alls enkelt. Särskilt inte om vi dessutom väver in exempelvis Einsteins rumtid, termodynamikens andra huvudsats och kvantfysikens konsekvens för kausaliteten. För övrigt har jag knappast ens berört universums, den jordiska geologins och evolutionens tidsfilter.

 

 

Carsten Palmer Schale

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

POETRY SLAM - folklighet eller elitism?

POETRY SLAM - folklighet eller elitism? Poesi - ett artificiellt språk från de finlitterära salongerna, eller ett ärligare sätt att uttrycka sig på, ett medel för att spräcka barriärerna och säga ...

Av: Elin Bengtsson | Kulturreportage | 09 februari, 2007

Michael Mandiberg, From Aaaaa! To ZZZap! på Denny Gallery i New York (2015)

Skriv ut hela internet!

Tänk att ha hela Wikipedia i sin bokhylla. Förr i tiden hade varje bildat hem ett uppslagsverk i bokhyllan. Det kunde vara Bonniers Familjelexikon, Bra Böckers Lexikon eller Nationalencyklopedin. Idag ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 21 juli, 2015

Om förväntningar och böcker

Oftast börjar upptäckten av ett författarskap med att jag läser en bok av personen ifråga, gillar boken och blir nyfiken på mer. Antingen har jag blivit rekommenderad boken av någon ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 05 juni, 2012

Claus Beck-Nielsen - En identitet

Den nionde oktober år 2010 begravde den danske författaren och performancekonstnären Claus Beck-Nielsen sig själv. Närmare bestämt var det hans identitet som begravdes och det skedde under värdiga former och ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om samhället | 29 oktober, 2010

Dokusåpan och döden

I dagarnas Big Brother-diskussioner kan man påminnas om två brittiska tv-dramer på temat. Den första av de båda, The Year of the Sex Olympics, sändes 1968 inom ramarna för BBC2:s ...

Av: Charlotte Wiberg | Essäer om film | 24 december, 2017

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund vi var i dessa gående vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff kallade dom vi var i våra identiteter när vi samtidigt försökte solidifiera ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 26 januari, 2007

Christopher Locke

Floppydiskar och hårddiskar som konst och miljöhot

Det är ett välkänt problem inom konsthistorien att kunna bevara all konst som görs i olika material. Och ju snabbare tekniken utvecklar sig, desto svårare blir det för konstrestaurerarna att ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 03 april, 2015

Moral og moralske verdier

Rent allment er det slik at folk som arbeider med moral og teorier om moral, er opptatt av at det gis et rimelig klart skille mellom moral på den ene ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 02 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.