Intervju med författaren Mikael Sundqvist

- Då visste jag allt om livet och skulle skriva om det, säger Mikael Sundqvist om sitt 17-åriga jag och skrattar. Han talar om drömmen om boken. Boken med stort B ...

Av: Johann Bernövall | 03 december, 2012
Litteraturens porträtt

Omöjlig intervju med Aleister Crowley, del 7 av 666

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz, Freke Rähiä | 31 oktober, 2012
Övriga porträtt

Monster och sexualitet i skräckfilm

Med en lång spöklik inledning förs publiken sakta ombord på rymdskeppet Nostromo. Karaktärerna omges av mörker och dova ljud som vibrerar i bakgrunden och ger en känslan av ett enormt ...

Av: Sara Larsson | 16 oktober, 2011
Essäer om film

Bild Hebriana Alainentalo

Den plågade postmoderna kroppen

Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna ...

Av: Guido Zeccola | 01 november, 2016
Essäer om samhället

Alasdair MacIntyre

Kunskap och moral: är och bör



MacIntyre: Bör och är kan inte kategoriskt skiljas åt  




I den premoderna traditionen är detta en konstlad uppdelning. Där fick man aldrig det här problemet av den enkla anledningen att ”människa” definierades i termer av funktion och syfte. Moraliska påståenden har sanningsvärden; de kan vara sanna eller falska eftersom en människa kan vara en bra människa på samma sätt som en sadel kan vara en bra sadel eller en bonde en bra bonde. Dessa skillnader mellan de två traditionerna bygger i grund och botten på att man har vitt skilda uppfattningar om människan.

Annons:

Filosofen Alasdair MacIntyres bok ”After Virtue” är en provokativ klassiker. Den skrevs 1981 och väckte mycket uppmärksamhet, något som även hans tidigare ”omvändelse” från Marxism till Thomism (katolsk filosofi) gjort. Bokens budskap är lika omtumlande som hans omvändelse och kan ses som ett filosofiskt försvar av densamma. Men den är mer än så. Den är en svidande kritik av hela det modernistiska projektets moralfilosofi och samtidigt en argumentation för aristotelisk dygdetik.

Den premoderna traditionen grundar moralen dels på någon uppfattning om människans sanna natur och dels på vad som är människans verkliga mål, hennes telos. Precis som en bra sadel är bra därför att den förverkligar det ändamål för vilket den tillverkades, så bestämmer idéen om människans ändamål (tex att befrämja gemenskap och självförverkligande) vad som är en god människa. Moral handlar således om hur människan-sådan-hon-är ska växa till att bli människan-sådan-hon-kan-vara-om-hon-förverkligar-sitt-ändamål.

Modernismen förnekar en sådan teleologi och därmed någon idé om människans verkliga mål. Allt sådant är att belasta sin filosofi med onödig metafysik. Modernismens stora moralfilosofiska projekt har därför blivit att ge den gamla moralen (som kom till i ett teleologiskt sammanhang) en ny grund, ett nytt sammanhang. MacIntyre menar att vi ska se både utilitarism och Kantiansk pliktetik (och alla dess efterföljare) som två skilda försök att göra detta. Men det är försök som har misslyckats och som enligt MacIntyre på förhand var dömda att göra det.

Den moderna människan har alltså frigjort sig från den traditionella moralens auktoritet, från gudomliga bud eller naturlig teleologi. Individen är en autonom moralisk agent. Individen blir moralens enda grund. Men hur kan någon moral byggas på en sådan grund? Vem ska lyssna till någon annan i ett samhälle med autonoma individer? Varför ska någon bry sig om något annat än sina egna önskningar och sin egen självauktoriserade moral? Det är frågor som den moderna moralfilosofin försökt men misslyckats med att besvara på ett övertygande sätt. Enligt modernismen är ”bör” och ”är” kategoriskt åtskilda. Den s.k. ”Humes lag” lyder som bekant: Man kan aldrig härleda ett ”bör” från ett ”är”. Moral handlar således inte längre om hur det ”är” och lämnar därmed det objektiva och flyttas steg för steg över till det subjektiva.

Denna starka åtskillnad leder till att moralen hänger i luften. Vad ska förankra den när den inte längre har att göra med hur saker och ting ”är”? I ljuset av detta blir moderna rörelser som positivism och emotivism mycket förståeliga. Enligt positivismen ska vetenskap bara syssla med hur saker och ting ”är” och vara kliniskt ren från värderingar. Moralen å andra sidan handlar, enligt emotivismen, inte alls om hur saker och ting ”är” utan blott om hur vi tycker eller känner att det ”bör” vara. Förnuft och känsla är oförenliga. Kunskap och moral likaså.

I den premoderna traditionen är detta en konstlad uppdelning. Där fick man aldrig det här problemet av den enkla anledningen att ”människa” definierades i termer av funktion och syfte. Moraliska påståenden har sanningsvärden; de kan vara sanna eller falska eftersom en människa kan vara en bra människa på samma sätt som en sadel kan vara en bra sadel eller en bonde en bra bonde. Dessa skillnader mellan de två traditionerna bygger i grund och botten på att man har vitt skilda uppfattningar om människan.

Enligt den premoderna traditionen bestäms individen utifrån hennes relationer. Individbegreppet ses inte isolerat. Den jag är bestäms av att jag är just den mannens och just den kvinnans son, att jag är make, pappa, bonde, svensk osv. Relationerna bestämmer min identitet och min identitet består av olika roller som jag kan lyckas eller misslyckas med att gestalta. ”Roller” ska här inte ses som något ytligt, något jag kan välja att ta på eller av (som en teatermask) utan något som konstituerar min identitet. Inbakat i rollerna finns moralen i form av förpliktelser och rättigheter.

Enligt den medeltida vetenskapssynen kompletterades mekaniska orsaker av aristoteliska ändamålsorsaker; där varje sak har sitt ändamål, sitt givna syfte och sin funktion (och därmed sina ”bör”). Dygderna ansågs hjälpa till att förverkliga ändamålen medan lasterna ansågs förfela dem. Man såg därför ingen skarp gräns mellan vetenskap och etik. När den starka åtskillnaden mellan fakta och värde börjar tillämpas i naturvetenskapen skapas det nya vetenskapsideal som förespråkar att vetenskapen ska rensas från alla värderingar. All aristotelism och alla ändamålsorsaker förkastas. Vetenskapsideal som ”ärlighet” eller ”kärlek till sanningen” byts ut mot ”frihet från värderingar” och ”värdeneutralitet”. Allt som återstår är mekaniska orsaker. Naturen inrymmer inte längre några ”bör”. Empirism och positivism växer fram med devisen att se sakerna som de ”är” utan bakomliggande teorier. ”Rena fakta” blir den positiva kunskap som positivismen vill lyfta fram.

I och med denna förändrade syn på naturvetenskapen förändras också synen på humanvetenskapen. Även mänskligt beteende ska förklaras enbart med mekaniska orsaker. Ingen referens till vilja, känsla eller trosföreställningar tillåts. Människan blir ett studieobjekt i mängden.

Ett ord på vägen vidare

På latin finns två huvudbetydelser av con-scientia, varav den första refererar till ett kollektivt vetande: mångas gemensamma vetskap, delaktighet i något. Den andra har två konnotationer:

1. Medvetande, kännedom, övertygelse och 2. Samvete, känsla av rätt och orätt. Kollektiv vetskap, med-vetande och sam-vete har sålunda länge varit begreppsligt länkade till varandra. Kan en individ själv skapa sig ett samvete? Det skulle vara en underlig tanke med hänsyn till ordets etymologi.

Mot bakgrund av både den första och den andra uppsättningen uppfattningar – som inte restlöst utesluter varandra – kan man dock med fördel ställa frågorna: Vilka typer av kunskap finns det? Vilka typer av moral finns det? Hur kan dessa tänkas hänga ihop?

 

Carsten Palmer Schale

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Vegetarianism – Om vördnad för livet

En nations storhet och dess moraliska utveckling kan bedömas utifrån hur deras djur behandlas. (Ghandi) Mänskligheten tycks idag stå vid ett vägskäl. Den stora välfärdsökningen i västvärlden har tveklöst andra mindre goda ...

Av: Lena Månsson | Essäer | 15 september, 2013

Omlästa klassiker: Per Olov Enquists Nedstörtad Ängel

Omlästa klassiker: Per Olov Enquists Nedstörtad Ängel Mycket har sagts och mycket har skrivits om Per Olof Enquist och hans författarskap alltsedan romandebuten med Kristallögat 1961. Drygt fyrtio år senare nämns ...

Av: Patrik Tornéus | Essäer om litteratur & böcker | 08 februari, 2007

Vågskvalp av Hebriana Alainenatalo

En diktares svårighet …

Min prosalyrik, lyrik och poetik vilar på samma grund och bär på samma byggklossar. Det som sker är att något dras ifrån, något kommer till; allt i ett sökande efter ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 24 april, 2015

Strofer av Emily Brontë i översättning av Erik Carlqvist

I Harold Blooms bok Hur du ska läsa och varför kallar han, beundrande men litet klichéartat, Emily Brontë för "Svindlande höjders sibylla". I sin kommentar till dikten Stanzas, nedan "Strofer", visar ...

Av: Emily Brontë | Kulturreportage | 06 april, 2013

Att förstå ”med” sig själv. Om Sapfo och Alkaios

”Eros skakar mig motståndslöst än en gång –ljuvligt stingande, obetvingliga djur!”(Sapfo) Kan en liten bok som innehåller fragment från en tid utanför tiden alstra i mig samma darrning som jag känner ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 20 april, 2013

Jag drömde om Cornell…igen

Egentligen är det en ganska osannolik historia. En tjugosjuårig försäljare av designade textilier råkar av en slump få syn på en collageroman av Max Ernst, La Femme 100 têtes, blir ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 16 januari, 2017

Infernaliska vindar: håll i tanten

Vi här mitt i Sverige, invid sjön Vättern, har haft flera dagars intensiv vind. Härligt, för det känns nästan som att vara ute till sjöss. Men vi upplever vinden på ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 23 april, 2013

Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Är det skamlöst att tigga?

Är tiggarna ”skamlösa” och ”moraliskt lägre stående”?

Av: Gabriella Olsson | Gästkrönikör | 03 mars, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.