Omöjliga intervjuer. Nikanor Teratologen intervjuar Archilochos

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Nikanor Teratologen | 09 juli, 2012
Övriga porträtt

Royal Nizam of Hyderabad Osman Ali Khan

Hyderabad

Om Nizamen av Hyderabad hade ställt sig på rebellernas sida under Sepoysupproret 1857 hade historien tagit en annan vändning och engelsmännen drivits ut ur Indien. Men han förblev lojal och ...

Av: Ivo Holmqvist | 28 oktober, 2017
Essäer om politiken

Danskarna möblerar om på operan i Köpenhamn

Först så möblerade man om från det gamla till det nya operahuset, sedan möblerar man om i operorna också. Den första ommöbleringen var ett genidrag, det nya operahuset tål både ...

Av: Ulf Stenberg | 29 november, 2010
Reportage om scenkonst

 On Kawara på Twitter

Bloggar på avigan och twitterkonst

Det finns miljontals bloggar runt om i världen fyllda med politiska åsikter, existentiella funderingar, skvaller, vardagsnoteringar, sex och spam, så varför skulle inte även världens mest kända New Media-konstnärer, Joan ...

Av: Mathias Jansson | 26 februari, 2016
Essäer om konst

Hundkäx.

Hundkäxet: om livets och konstens betydelsebärande bilder



Första bilden: ett dike invid bilvägen där det växer hundkäx (en av barndomens alla växter jag faktiskt lärde mig känna igen) och min mamma som går på vägen trettio meter framför mig i en blå regnjacka. Tidig sommar, än så länge svalt utomhus. Ont i bröstet, svårt att andas och kroppen fylld med skam – tankarna går på repeat och världen är svår att förstå. Bilarna passerar med halvljuset påslaget. Vi måste alltså hunnit äta middag. Hon försöker visst prata med mig, men jag orkar verkligen inte. Inte nu. Hur kom vi ens hit? Jag vet inte.





 

Svåra erfarenheter samlas i en emblematisk bild och blir därmed lättare att hantera – kanske för att bilden är enklare att relatera till, kanske för att den tillåter ett likgiltigt betraktande. Bilden gör det möjligt att förhålla sig till erfarenheten utan att aktivt delta i eller genomleva den ännu en gång.
Därför finner jag också någon slags tröst i mitt hundkäx.
Mimosadunge

Mimosadunge

Annons:

Senare har jag ofta gått den här vägen: det är en enkel grusväg som går längs med bilvägen, förbi ett par villor och en mindre bondgård och vidare in i ett kort skogsparti. Men jag kan omöjligen minnas hur vi hamnade här ikväll. Hundkäxen i diket, om det verkligen var hundkäx, är det enda jag minns någorlunda klart. Själva sammanhanget är förlorat och bara denna enstaka bild finns kvar. Jag har funderat mycket på vilken växt det kan ha varit. Som om den skulle kunna ge svar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hundkäxet blommar mellan maj och juni och trivs bäst i mark rik på kväve och näring, till exempel vid vägkanter – min gissning är alltså inte helt otrolig. Den har små vita blommor, gröna spetsiga blad längre ner och en ihålig stjälk. Arten är vanlig. Av alla möjliga namn på växter lade jag som barn just detta på minnet eftersom att jag fann det så lustigt. Hundkäx, hundkex – kan en växt heta det? Det är ju bara fånigt.

Men kanske är det inte växten som ska ge svar? Snarare är den en meningslös minnesbild som jag projicerat mening på: i vägkantens hundkäx finns en undangömd erfarenhet som jag inte kan hantera. Fiktionen som minne, minnet som fiktion. I mitt hundkäx strålar år av röster, ljud, lukter och känslor samman.

2.

Vissa scener, skeenden eller saker tycks vi tillskriva en symbolisk betydelse. Det är ögonblicksbilder som har karaktär av nyckelscener och därmed förefaller förtätade och laddade med betydelse: prismor genom vilka det går att skymta hela sitt liv.

Oavsett om denna typ av personliga narrativ är psykologiskt relevanta eller inte har de spelat en stor roll i 1900-talskonsten. En del av bilderna återkommer ständigt och är åtminstone delvis ett resultat av den stora inverkan psykoanalysen har haft på 1900-talets konstnärer: föräldrarnas samlag, den diktatoriska fader och tidiga sexuella erfarenheter.

Det handlar inte nödvändigtvis om erfarenheter som den vuxne betraktar som tabubelagda, men barnets begränsade förståelse av omvärlden tenderar likväl att förknippa dem med starka skamkänslor. Bilderna dröjer sig kvar hos den vuxne även när känslorna upplevs vara överspelade och bortglömda. Det konstnärliga skapandet blir ett sätt att närma sig dessa till synes urholkade bilder och på nytt utvinna den förlorade meningen.

Möjligtvis förklarar det deras bestående attraktionskraft.

3.

Andra bilden: ett avbrutet samlag i en mimosadunge vid Franska Rivieran. Den lilla flickan som skälver av upphetsning under den tunna klänningen och särar lätt på läpparna och benen. En hand som stryker henne över könet. De långa tunna bladen ovanför är svarta silhuetter mot den stjärnbeströdda himlen.

Humbert Humbert i Vladimir Nabokovs Lolita förklarar sin dragning till unga flickor i allmänhet och Lolita i synnerhet med sin ungdomsförälskelses Annabel Leighs för tidiga död och deras misslyckade och aldrig fullbordade sexuella samvaro.

Kanske är det också skammen han minns och försöker efterlikna: det att bli påkommen och avbruten mitt i ett samlag av plötsliga rörelser i trädgården och en hysteriskt skrikande mor. Om varje ny nymfett är en liten uppenbarelse eftersom hon påminner honom om detta tidiga misslyckande, är utnyttjandet av Lolita vad som möjliggör ett pågående terapeutiskt samtal med det förflutna.

I henne låter han den döda Annabel Leigh återuppstå.

4.

Fler växter som bär på historier.

I oktober ser jag Pia Rönickes utställning The Pages of Day and Night på Göteborgs Konsthall. Den består av sextio svartvita fotogravyrer på pressade växter från 1760-talet fram till idag. De finns alla bevarade i det danska herbariet i Köpenhamn och i det högra hörnet på varje fotogravyr står deras latinska namn, var växten kommer ifrån och ibland även vilken färg den har (rosa-lila, violett, ljust gul). Jag läser de små handskrivna markeringarna och fantiserar: växten återfanns på en gräsbevuxen bergssida nära Alqosh den åttonde maj 1981 av en viss Dr. M. (resten av namnet är oläsligt på grund av handstilen). Dess löv ser spröda ut och stjälkarna verkar bräckliga. Dr. M. har fäst den vid pappret med tunna bitar vit tejp. Hans hand var överdragen med en genomskinlig handske och darrade lätt. Märkligt, tänkte han, att darrningarna aldrig försvinner.

En museiintendent med följe kommer in i det lilla sidorummet. Hon säger att Pia Rönicke fick idén till verket när hon läste en notis om kriget i Syrien och landets fröbank i Aleppo. För att skydda den biologiska mångfalden och rädda floran från krigets ödeläggelse beslutade forskare att fröna skulle skickas till den norska ögruppen Svalbard, drygt 100 mil från Nordpolen. Där finns en global fröbank och många av fröna som bevaras är sådana som är viktiga för människan: olika sorters sädesslag och grödor. Men jag slutar så småningom att lyssna.

Det är själva insamlandet och inventeringen av växterna som har en hypnotisk verkan på mig – försöken att bevara, katalogisera och förstå.

Senare får jag syn på en växt som samlats in i ett dike bredvid en motorväg i närheten av Kuwait. Helianthemum lippii står skrivet i hörnet. Den ingår i släktet Solvändor och beskrevs för första gången av Carl von Linné, men den liknar överhuvudtaget inte mitt hundkäx. De många bladen är liksom blommorna mindre.

Egentligen är de ju bara växter, insamlade och katalogiserade i vetenskapligt syfte, men när de lösgörs från sitt ursprungliga sammanhang förändras genast bildernas innebörd. Konstnären, och likväl jag själv, tillskriver dem nya meningar. Mina fantasier om Dr. M. – denne darrhänta, sjabbigt klädda och orakade vetenskapsman – och associationer till egna minnesbilder skänker dem omedelbart personlig mening. På så vis blir konsten ett provisoriskt facit för att dechiffrera den egna bildvärlden. Förståelsen av verkets mening är också en förståelse av något privat – och ibland en rörelse mot det som är svårt.

5.

Tredje bilden: den starka parfymerade och stickande kemiska lukten av flytande tvål (en doft av konstgjorda blommor eller frukter) och mina såriga knogar ovanför handfatet. Därefter de torra kupade handflatorna mot ansiktet, följt av tre djupa, nervösa inandningar. Persika? Nej, den står i det andra badrummet. Äpple, javisst – här är det Äpple.

När fröken bjuder på apelsinklyftor i skolan har jag svårt att äta eftersom saften rinner ner över händerna och svider i såren. Sköljer mina händer under isande kallt vatten.

Känner ingen skam längre – jag tvättar händerna tvångsmässigt för att slippa. Principen är densamma som för de konstnärliga och personliga minnesbilderna: en handling tillskrivs ett symbolvärde som vida överstiger dess faktiska effekt. Möjligtvis handlar det i slutändan om ett försök att återerövra självbilden: att själv definiera bildernas mening är en del i att skriva historien om det egna livet.

Nyckelscenerna är centrala i varje effektiv dramaturgi. Det är i dem smärtan får sitt tydligaste och mest koncentrerade uttryck.

Svåra erfarenheter samlas i en emblematisk bild och blir därmed lättare att hantera – kanske för att bilden är enklare att relatera till, kanske för att den tillåter ett likgiltigt betraktande. Bilden gör det möjligt att förhålla sig till erfarenheten utan att aktivt delta i eller genomleva den ännu en gång.
Därför finner jag också någon slags tröst i mitt hundkäx.

Rasmus Lygner

Ur arkivet

view_module reorder

Den fenomenale Klaus Rifbjerg

Den femtonde december fyller Klaus Rifbjerg åttiotvå år. Om Svenska Akademien ska ge honom ett Nobelpris fem dagar tidigare får de snart bestämma sig. Han blir inte yngre även om ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 12 mars, 2013

Klassisk homeopati – medicin & filosofi och om konsten att bli botad från…

Varje vetenskaplig sanning har en motsanning. När Svenska Tandläkarförbundet säger att vi behöver fluor för att få starka, friska tänder finns det oberoende forskning som visar att nervgiftet fluor bryter ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juli, 2014

Dikten – enskilt geni eller kollektiv kraft?

Hur har synen på diktandet och konsten förändrats från romantikens dagar fram till nu? Med denna essä vill jag genom tre lyriska författarskap från skilda tidsepoker jämföra tre olika diktverk: ...

Av: Gustav Borsgård | Essäer om litteratur & böcker | 01 oktober, 2012

En drömsk stund i Loulou d’Akis värld

Att betrakta verkligheten är ett återkommande tema i Loulou d'Akis arbete. Genom sina bilder låter hon betraktaren tolka och skapa sin egen sanning. Något som kan tyckas självklart för en ...

Av: Anna Mezey | Essäer om konst | 20 november, 2008

Veckans från Grekland

Det är ekonomisk kris i Grekland, för att uttrycka det milt, landet står på randen till konkurs. Orsaken sägs vara att grekerna har levt över sina tillgångar och tillskansat sig ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 26 juni, 2011

Melker Garay. Foto: Gian-Luca Rossetti

Skymning och mörker hos Melker Garay

Ivo Holmqvist har läst en klärobskyr novellsamling. En essä om Melker Garays senaste bok "Fågelskrämman".

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 03 november, 2015

Hund och katt --- livskamrater till döds? Crister Enander om husdjuret

Kattmamman och Kattpappan kallade vi dem. Några andra namn hade de inte. Ingen sade någonsin något annat. Men Kattmamman och Kattpappan visste alla vilka de var. Mannen hade en ständigt ...

Av: Crister Enander | Essäer | 30 juli, 2012

Tystnaden i kosmos

Första gången jag ledde en julotta hörde jag tystnaden i kosmos. Över mittgången brann bågar av trä med levande ljus. Heidenstam hade ristat på en tegelplatta i golvet.  illustration: Berit ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om samhället | 18 december, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts