Shaw´s corner Foto Ivo Holmqvist

Engelska mil 1: Shaw´s Corner

Den andra bok som Jan Olof Olsson-Jolo gav ut efter debuten med ”Kungens Köpenhamn” hette ”Engelska mil” och var illustrerad av Birger Lundqvist. Omslaget är vackert, med kåsörens och ...

Av: Ivo Holmqvist | 03 augusti, 2016
Resereportage

Liv som inte förtjänar att leva

From the viewpoint of racism, there is no exterior there are no people on the outside. There are only people who should be like us and whose crime is not ...

Av: Kristian Pella | 24 juni, 2011
Agora - filosofiska essäer

Über allen Gipfeln

Kopparstick av Evert A Duyckinick. Über allen Gipfeln Über allen Gipfeln ist Ruh, in allen Wipfeln spürest du kaum einen Hauch; die Vögelein schweigen im Walde. Warte nur, balde ruhest du auch. – Johann Wolfgang von Goethe

Av: Karl-Gösta Engquist | 13 november, 2007
Utopiska geografier

På jakt efter Don Quijote

Alcalá de Henares - en behaglig och vacker stad belägen tre mil öster om Madrid - är känd för åtminstone tre saker: storkarna, universitetet och Cervantes. Ett hundratal storkpar lever ...

Av: Johan Werkmäster | 18 oktober, 2010
Kulturreportage

Aleister Crowley

Från djävulen till Buddha



Det goda rykte buddhismen har i våra dagar har den inte alltid åtnjutit. Länge sågs den som full av vidskepelse och många påstod att den var ateistisk. Numera ses ateismen som positivt och med talföra ledare som Dalai lama är intresset för buddhismen starkare än någonsin. Frågan som man bör ställa sig är hur nära föreställningen om buddhismen är verkligheten? Den här essän inleds med ockultisterna Allan Bennet och Aleister Crowley, som i början av 1900-talet gav sig i väg till Asien för att upptäcka buddhismen. 

Det är en arrogans att tro att man har en större kännedom om en religion för att man läst några av dess texter än dess utövare. Men en religion har aldrig varit så enhetlig som dess elit velat göra gällande. Det finns en osynlig del av den som är väldigt synlig om man är uppmärksam och inte fördömer och jämför det man ser efter vad man har läst i en eller flera böcker.
The Book of the Law – Aleister Crowley

The Book of the Law – Aleister Crowley

Annons:

Allan Bennett (1872-1923) led av astma sen barn. Som vuxen självmedicinerade han sig själv i månadscykler. Första månaden använde han opium, övergick sen till morfin, därefter kokain, för att slutligen avsluta med kloroform. Efter en tid återkom astmaattackerna. Om han stannade kvar i England skulle han dö.

Han var en man som tidigt intresserade sig för religionen. Han uppfostrades strängt katolskt, emedan han närde ett inre oberoende som yttrade sig i att han som barn läste Fader vår baklänges. Det gav honom en livsskrämmande upplevelse. Sitt gudsförakt kom när hans tro att barn kom från himlen överbevisades av de andra barnen. Skrattandes visade de hur barn kom till världen i illustrerade böcker. En gud som lät människor födas i sådan förnedring kunde han inte tro på. Istället hängav han sig åt magin och blev en del av Golden Dawn, en ockult rörelse som fortfarande existerar.

Där mötte han Aleister Crowley (1875-1946) som senare skulle få epitetet "världens ondaste man". Denne skulle också få äran att kastas ut från fascismens Italien för det otukt han och hans anhängare bedrev i templet Theleme (gr. önskan) på Sicilien. Under en vistelse i Kairo fick han nämligen den nya lagen som hädanefter skulle gälla. Enligt egen utsaga mottog han den av en överjordisk entitet som hette Aiwass. Budskapet skrevs ned i Lagboken, Liber AL vel Legis, vars essens uttrycks i orden: "Do what thou wilt shall be the whole of the law".

Bennetts hälsa blev allt sämre och genom magi och möjligen viss övertalning fick Crowley en älskarinna att ge honom 100 pund. Hennes man befann sig i Indien. Dessa skänkte han till sin vän så att denne kunde ta sig till Sri Lanka och hänge sig åt buddhismen. Medicinerna kastade Bennett överbord i Röda havet och framme i Colombo sökte han upp män hängivna buddhismen.
En tid efteråt gav sig Crowley av från England till Asien.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Där mötte han åter sin vän. Denne hade, enligt berättaren, blivit en högt stående buddhist. Själv kände han sig dock inte befryndad med buddhismen utan upplevde en större samhörighet med den "egocentriska" hinduismen, hans ord. Bennett var dock missnöjd med den buddhism som praktiserades i Sri Lanka och ordinerades till munk i Myanmar. Han skulle många år senare återvända till Europa och dö utfattig.

Den ovan beskrivna historien har jag fått från The confessions of Aleister Crowley, vilket är en samling anteckningar på närmare 1000 sidor, som sammanställdes av John Symonds och Kenneth Grant. Crowley berättar om sitt rika liv, med bergsklättring, andligt sökande, praktiserande magi, livsfilosofi och skabrösa kvinnohistorier.

Synen på buddhismen ändras

Buddhismens ställning i dagens västerlänska samhälle skulle förvånat Crowley och glatt Bennett, då skälet till att han återvände till Europa var för att sprida den. Dess tänkande har under de hundra år som förflutit spridits och inlemmats i alla tänkbara vrår. Katoliken och teologen Paul F. Knitter berättar i sin bok Without Buddha I Could not be a Christian (2009) om Gautamas betydelse för sin kristna tro. En annan teolog, Marcus Borg, har även han begrundat kristendomen och buddhismen i Jesus and Buddha: The Parallel Sayings (1997). Men buddhismen har tidigare sipprat in i västerlandet. Under medeltiden var legenden om Barlaam och Joasaf populär, där berättelsen om prins Siddharta har blivit en kristen historia. Om historiens ursprung visste man inget.

Buddhismen beskrivs ofta som en ateistisk religion. Många attraheras av meditation och medveten närvaro utan att begrunda dess andliga mål. Man tar till sig det som man tycker är bra och förbiser det som inte passar. "Buddhismen, föreställer man sig, är inte lika politisk, hierarkisk, våldsam och ovetenskaplig som andra religioner, utan tycks framstå som en renare och mer oproblematisk form av andlighet än den man finner i andra religioner." (Thurfjell, 2013:124)

När meditationscentret i Ragunda, södra Jämtland, invigdes 2007, förundrade sig religionshistorikern David Thurfjell över det som pågick, mellan det som uppfattades som en ritual av de thailändska deltagarna emedan de svenska såg det som en sekulär tillställning som hade med hälsa att göra. Offergåvor i form av konjak, grishuvuden, smör och cigaretter låg på ett bord. Thailändskor kysste de ditresta munkarnas fötter. Såg inte de svenska deltagarna, frågar han sig, den patriarkala riten där kvinnor visade sin underkastelse genom att kyssa fötterna eller de onyttiga cigarretterna och starkspriten? (2013:122f)

Flera religionshistoriker har begrundat varför buddhismen har blivit så välansedd i västerlandet och även ses av många som ett alternativ till den kulturella kristendom som flertalet härstammar ur. Thurfjell hänvisar till epitet som "nattduksbordsbuddhister eller "privatbuddhister", vilka religionsforskare har gett dessa buddhismvurmare. (Ibid, 2013:126)

Meredith B. McGuire påpekar i sin bok Lived Religions (2008) att skillnaden mellan det heliga och det profana i väst är problematiskt. Det har skapat förutfattade meningar, som inverkar negativt när religionsvetare uttolkar om ett socialt fenomen är en del av en religion eller inte.

Religionssociologer missar då den osynliga religionen, såsom den faktiskt utövas, eftersom deras idéer om vad begreppet betyder inte ser det uppenbarade (Mcguire, 2008:22ff). Förnekelsen av till exempel de kollektiva och rituella dragen inom buddhismen gör att även de mest uppenbara kulturella dragen skyms av dem som idealiserar buddhismen (Faure, 2009:69).

Hon förordar en induktiv metod för att undkomma sina på förhand utformade idéer om vad religiösa uttryck är. Hon utgår från det som empiriskt finns att tillgå, alltså utövarna. I sin bok anför hon flera exempel för att visa att uppsatta och deduktivt utformade ramverk inte rymmer det som studeras.

Hon presenterar individer som tar till sig det som känns bekvämt och främjande, oaktat att det är främmande ens religiösa hemvist. Utövaren väljer själv vad som tillhör hennes religiösa identitet. Tanken går tillbaka till tusenkonstnären och är en del av en kreativ utveckling där människor av metaforer och symboler skapar något som de själva känner sig hemma i. Resultatet blir ett hopplock som för den utomstående kan kännas främmande, emedan det är meningsfyllt för utövaren (2008:195f). Men också religionsvetaren är en tusenkonstnär, någon som försöker skapa en ordning med hjälp av de termer och begrepp, alltså de verktyg som finns att tillgå (Lévi-Strauss, 1983:28).

Även om religion är ett mänskligt fenomen är det lätt att glömma den mänskliga inverkan. Religioner är som hybridiseringar, dess "nedsättande" konnotation till trots (McGuire, 2008:189). En religion, skriver hon, befinner sig inte i ett vacuum, utan influeras av den omgivande kulturen. Dess utövare är individer som ingår i ett socialt sammanhang, vilket innebär att det pågår i diskussion var religionens gränser går. Inom religionen förs en kamp kring hegemonin. Vilken diskurs ska råda? Vinnaren blir den som fixerar gränserna (Ibid, 2008:42f).

Upplevelse eller beskrivning

Under 1800-talet beskrevs buddhismen som antingen vidskeplig eller som en filosofisk ateism i västerlandet. Denna klyfta hade sin historiska förklaring. Jesuitiska missionärer som hade varit i Kina och Japan under 1500-talet kom tillbaka och beskrev det bakvända levnadssättet de där hade mött, vilket kontrasterades mot det civiliserade och kristna Europa. Bilden förändrades och synen på ateism kopplad till moral omdefinierades under upplysningen. Senare spreds även texter där forskare skönjde autentisk buddhism som var ateistisk och som liknade mer en filosofi än en religion. Man hänvisade till texterna och blundade för den utlevda religionen. Dess ritualer ignorerades (Ibid, 2013:129ff).

Dess attraktionskraft för många västerlänningar, enligt Bernard Faure (2009), är just den antirituella aspekten. Han ser det som en del av den protestantiska kritiken mot omoderna kristna och judiska ritualer. Här finns en stor klyfta mellan den västerländska och den asiatiska buddhismen, för i den senare är det just ritualerna som är dess essens. Den västerländska beskrivningen utgår till exempel från att begravningsritualer är symboliska emedan de med största allvar och till en stor kostnad utförs av många för att den avlidne inte ska komma tillbaka som ett spöke (Ibid, 2009:66ff).

Upprätthållandet av ritualer leder också till frågan om tron på självet. I Milindapanha förs till exempel en diskussion kring jagets ickeexistens mellan en kung och munken Nagasena, där slutsatsen blir "[s]om ordet vagn blott innebär att leden enats till ett helt, så nyttjas ordet väsen där de skilda elementen möts." (Ohlmarks, 1971:149) Men om man senare läser om boddhisattvor så blir synen på ett ickesjälv alltmer problematiskt.

Inom mahayana är boddhisattva en varelse som har uppnått upplysning. De har blivit uppfyllda av karuna, medlidande, och nått perfekt visdom, prajna. Därefter har de uppnått tankens upplysning, bodhicitta. Men då deras medlidande är så stort avger de ett formellt löfte att hjälpa alla varelser att nå den högsta upplysningen (Prebish & Keown, 2010:103). Vad som framträder är en märklig dualism, mellan å ena sidan ett själv som inte existerar, men där dessa boddhisattvor själva faktiskt väljer att stanna kvar (Faure, 2009:50).

Diskussionen kring existensen av ett själv eller ett ickesjälv var och är en diskussion för eliten som främst har skett inom klostren. Likaså kan den ses som en reaktion och ett ideologiskt synsätt mot hinduismen som man ville särskilja sig ifrån. Inom hinduismen beskrivs självet som ātman, den gnista av Brahma som är en del av alla varelser, emedan inom buddhismen skapades konceptet anātman, ickesjälv. Majoriteten av buddhisterna tror dock på ett själv. Det viktiga som Faure vill påvisa är att religionen har en mycket större mångfald och variation än vad många buddhister vill göra gällande (Faure, 2009:50ff).

Det viktiga som Faure vill påvisa är att religionen har en mycket större mångfald och variation än vad många buddhister vill göra gällande.

Blicken på den andre förblir inte ouppmärksammad av den uttittade och en religion existerar inte i ett vacuum. Så även om alla buddhistiska länder inte var koloniserade påverkades de av det europeiska tänkandet. Under 1800-talet förändrades buddhismen inifrån av en reform- och väckelserörelse. Den hade den protestantiska kristendomen som förebild, vilket berodde på att i länder som Sri Lanka, vilket var kolonialiserat, upplevde man ett hot från kristendomen. Det tog sig uttryck i en rörelse bort från riter och istället inriktade man sig på filosofiska resonemang, läsning av texter och sociala reformer.

Man fokuserade på lekfolket istället för på hierarkier och traditioner. Meditationen, som hade varit förbehållet klosterlivet, började utövas av lekfolket. Dess betydelse ändrades från att ha varit ett hjälpmedel för att lösgöra sig från det världsliga, till att nu bli en teknik för att bli mer närvarande i vardagen. Den moderna buddhismen blev en hybridisering av traditionell asiatisk buddhism och europeisk idéhistorisk tradition, och således väl anpassad till den moderna västerländska människan (Thurfjell, 2013:134ff),

Faure är ytterst kritisk till den västerländska synen på buddhismen, eller ny-buddhism som den kallas av vissa. Problemet som han ser är att dess förespråkare gör sig till auktoriter till vad buddhism är. Men i hans ögon liknar deras buddhism mer den nyandlighet som fått fäste i västvärlden, där var och en väljer det som passar en själv. Samtidigt frågar han sig vem han är att döma, då dess utövare benämner sig som buddhister? Istället, avslutar han, nöjer han sig med att ställa frågan (2009:142).

Mönstret som enar

Aleister Crowley såg många bilder av buddhismen under sin resa i Sydostasien. Om sina intryck och minnen förde han en något arrogant och tidstypisk diskussion, dock inte helt utan ironi, kring hur den praktiserades och dess ideal. Han studerade de texter som var översatta och talade med praktiserande lärda om dess idéer och essens. Det var detta som intresserade honom, inte hur den praktiserades i hemmen hos vanliga människor. Det tänkandet känner jag igen hos mig själv.

Det är en arrogans att tro att man har en större kännedom om en religion för att man läst några av dess texter än dess utövare. Men en religion har aldrig varit så enhetlig som dess elit velat göra gällande. Det finns en osynlig del av den som är väldigt synlig om man är uppmärksam och inte fördömer och jämför det man ser efter vad man har läst i en eller flera böcker.

Inte heller ska man döma dem som Crowley som gav sig ut i världen med ett öppet och nyfiket sinne. Vi, som de, är också tusenkonstnärer som försöker skapa oss en bild av det vi ser. Efter sina många samtal med lärda och olärda kom Crowley fram till att alla dessa bitar han snappade upp bildade ett mönster, vilket han "valde" att kalla för buddhism. Som avstamp för en fortsatt diskussion kring vad en religion är det en ypperlig utgångspunkt.

Litteraturlista

Borg, Marcus. (1997) Jesus and Buddha: The Parallel Sayings. Seastone: Ulysses Press
Crowley, Aleister. The confessions of Aleister Crowley. red John Symonds och Kenneth Grant(länk, 151016)
Faure, Bernard. (2009) Unmasking Buddhism. Oxford:Wiley-Blackwell
Knitter, Paul F. (2009) Without Buddha I Could not be a Christian. Oxford: Oneworld Publications
Lévi-Strauss, Claude. (1983). Det vilda tänkandet. Lund: Arkiv förlag
McGuire, Meredith B. (2008). Lived religion: Faith and practise in everyday life. New York: Oxford University press
Ohlmarks Åke. (1971) Buddha talade och sade. Uddevalla: Forum,
Prebish, Charles S. & Keown, Damien. (2010) Introducing Buddhism. Oxon: Routledge
Thurfjell, David. (2013) Varför buddhismen är så omtyckt bland sekulära svenskar. Sorgenfrei, Simon (Red.) Mystik och andlighet: Kritiska perspektiv, (ss 122-140). Stockholm: Dialogos

Gustaf Redemo

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Jonas Wessel. Embryots iakttagelser

Far har imponerande ärr efter cykelolyckan, som skedde i alléns dystra dunkel. I fallet sprack en luktflaska av kristall och man meddelar om tidssjukdomar via telefon från Marrakech. Far avfärdar det som efemära fenomen och förgyller ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 16 december, 2013

Bergen-Belsen och Theresienstadt

Till det som Christer Nilsson just skrivit här på sidan om Wannsee-konferensen, Auschwitz och Birkenau kan fogas ett par minnesbilder jag har av besök på två andra liknande ställen, eller ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 11 juni, 2013

Knut Hamsun porträtterad av  Alfredo Andersen

Randanmärkningar om glädjens villkor. Del 1

Om det inte finns glädje i människolivet är det inte mycket värt. Det är då knappast mödan värt att sträva vidare. Den som inte vet vad glädje är kan inte ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 19 augusti, 2017

Burroughsparasiten

”Every man has inside himself a parasitic being who is acting not at all to his advantage.”– William S. Burroughs  Jag ser dig i din Brooks Brothers-kostym med väst, din blårandiga ...

Av: Jonas Wessel | Övriga porträtt | 14 april, 2013

Frost

Märkligt det, vad det nu kan benämnas som, kännas som, vara eller förnimmas som. Det som fyller upp en tomhet, det som ständigt är, när inget finns att ta på ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 04 mars, 2014

Gustav Holm, tredje från vänster  i Qaqortoq, Greenland, år 1894

Min farfar var aldrig på Svalbard

När jag ser den svenska sångerskan Tove Styrke som går omkring i de övergivna skolsalarna, de ödsliga korridorerna och den tömda simbassängen i musikvideon till låten Borderline så kommer jag ...

Av: Mathias Jansson | Kulturreportage | 19 juni, 2016

Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 01 Maj, 2017

Dansk humor enligt redaktören Claus Christensen

Bäste Claus Christensen, Tack för länken till din artikel om filmkaraktären Zelko och om undertecknad. Den verkar vara åtminstone 8 månader gammal och jag undrar varför du inte bekantade mig med den ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 april, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.