Sofi Lerström Foto Sören Vilks

Björn Gustavsson intervjuar Sofi Lerström

Drottningholmsteatern upplevde under Gustav III:s regering sin verkliga storhetstid. När Gustav III år 1777 fått överta slottet efter sin mor såg han till att det spelades massor av teater och ...

Av: Tidningen Kulturen | 03 september, 2016
Musikens porträtt

Från diskurs till vägledande sanning

Bakgrund  Denna text handlar om hur en diskurs kan förvandlas till vägledande sanning. Utgångspunkten för detta arbete är Talal Asads argumentation kring religionsbegreppet vilket lyder: My argument is that there cannot be ...

Av: Kristian Pella | 16 april, 2012
Essäer om religionen

Füssli, Riefenstahl och nubafolket

Schweiz är ett välkänt textil- och exilland som i modern tid hyst sådana storheter som Lenin, Mussolini och Thomas Mann. Utanför kantonernas under århundraden försvarade riksgränser är det mindre känt ...

Av: Bo I. Cavefors | 06 september, 2013
Essäer om konst

Roger Scruton som uppfostrare

Denna text anländer året sent och består i en mer essäistisk anmälan av den svenska översättningen av den konservative filosofen Roger Scrutons Culture Counts från 2007 (sv. Atlantis & Axess ...

Av: Claes-Magnus Bernson | 15 november, 2010
Agora - filosofiska essäer

Basale element i Hegels filosofi



Innledning

gustav klimt, nuda veritas 1899Det gis mange slags typer av filosofi, og én av disse er Hegels filosofi. Tankegangen i den filosofiske konsepsjonen til Hegel slik. Mennesket er av ånd, der ånden er tredelt, det vil si at i det som er overlevert oss Hegels tenkning blir tilhøreren eller leseren, konfrontert med ulike oppfattelser av idéen om ånd, og som inndeles i den subjektive, objektive og absolutte ånd. Jeg vender tilbake til disse distinksjoner. Utgangspunktet er at ånden finnes utenfor seg selv – i sine objektiveringer, i materiell forhold, som utgjøres av diverse samfunnsformer, med dets seder og skikker, og hvor mennesket er historiske handlende og kulturelt skapende, som er åndens manifeste produkt, dens eget verk.

Overgangen fra udifferensierte åndsformer til kompleks åndsformer

Problemet er at så lenge ånden lever utenfor seg selv, er den i seg selv, det vil si at den fremmed for seg selv og sine egne aktiviteter og virksomheter, som betyr at ånden kjenner ikke seg selv igjen i det fremmede, det vil si som uttrykk for sin egen frambringelse – skapelse: Tesen er at all skapelse skjer fritt, spontant; å leve i det fremmede, er å være underlagt tvang. Derfor har ånden som oppgave å eksistere for seg selv, det vil si at den har å komme seg fri fra sin bundethet til det som er annerledes enn det selv er, og for å kunne klare det, så har ånden å arbeide med seg selv. I praksis betyr dette at den må hente seg selv ut fra tvangen og undertrykkelsen.

Tvangen og undertrykkelsen beror ikke bare på at ånden lever i det fremmede, for tvangen og undertrykkelsen tildekker og skjuler at å eksistere og skape har å skje spontant og fritt: Mennesket er også underlagt herredømmets makt, som er den sterkes makt over den svake. På dette punktet blir Hegel svært uklar: Hvordan dette skal skje, at knekten og herren kommer på likefot med hverandre, er det vanskelig å forstå, især med tanke på at det som bidrar til holdningsendringer hos herren og knekten forblir i det mørke. Er det med henvisning til arbeideren og arbeiderklassen? Er det med henvisning til borgeren og borgerklassen? Eller hva og hvem er det Hegel snakker om når han snakker om ‘knekten’? I alle fall, ut fra Hegels konsepsjon har knekten å opphøre å være knekt ved at han reiser seg overfor herren – makthaveren.

Én måte å framstille en slik overgang, eller en skisse til forståelse, er å beskrive og tyde det slik. Ovenfor nevnte jeg åndens tre ytringsformer; det er på tide at disse ytringsformer søkes klarlagt. Utgangsbetingelsen for den subjektive fornuft er den a-teoretiske og ureflekterte eksistensmåten, som avløses av den praktiske eksistensmåten, eller at i menneskets praktiske liv er dets sosiale eksistens det som er avgjørende, og som også begrenser dets fulle frihet. Det er først gjennom overgangen til den teoretiske væremåten at dets eksistens fullendes, og som utgjøres av subjektets arbeid med seg selv: At subjektet bringer dets idéer og tanker på begrep.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ut fra den subjektiv ånd, eller den subjektive fornuft, er det mylderet av umiddelbare begjær, ønsker og fantasier, gleder og sorger, og, ikke minst, frykten for den ytre naturens mektige krefter, som lyn og torden, flom og tørke, som dominerer menneskenes liv. Litt etter litt får menneskets styring på sentiment og emosjoner, og dets frykt og redsel avtar gjennom utstrakt organisert samarbeid med likesinnede om livets nødvendigheter, det vil si mat og drikke, klær og husly. Således begynner en å se konturene av det urbane liv, med stor grad av arbeidsdeling, grunnet på ulik skolering: Vi har nådd over til den objektive fornuft, eller nivået for ‘sedelighet’, som kan beskrives som ‘posisjon og plikt’ – at hver eneste samfunnsborger har en bør å ta hånd om. Det betyr at idéer om statsborgeren og samfunnsborgeren inngår i Hegels filosofi.

Å sette punktum her er å gjøre Hegel stor urett, for da utelater en å snakke om det Marx betegnet med «overbygningen», i motsetning til basis, der det er dialektikken mellom overbygningen og basis som driver konkrete samfunn framover: Hegel kaller dette den absolutte ånd, som består av litteratur, kunst og kultur, lov og rett, riter og ritualer, liturgi, seremonier, prosesjoner og minnesmerker – museer, plasser og monumenter.

Ifølge Hegel er filosofi vitenskapen om all viten

Om en ser bort fra nevnte vanskelighet om overgangene fra relasjonene mellom herre og knekt, og hvordan disse relasjoner endres over tid, og at en tenker over hva idéen om frihet står for hos Hegel, er det slik at desto mer frihet ånden får, jo mer utfoldes den som ånd. Ja, i bunn og grunn dreier Hegels filosofi seg om den absolutte åndens utvikling av seg selv. Verdenshistorien når sitt høyeste og ytterste mål gjennom den menneskelig åndens selvutvikling, og siden verdenshistorien når sitt høyeste nivå og ytterste mål gjennom den menneskelige åndens selvutvikling, har verdenshistorien kommet hjem til seg selv når ånden har nådd helt fram: Vi er alle frie, sa Hegel.

Ved å følge folk som har stor sans for Hegel og hans filosofi, for eksempel kanadieren Charles Taylor, går Hegels filosofiske konsepsjon ut på at den ikke bare representerer vitenskap, for den skal kunne stå for vitenskapen om hver eneste vitenskap. Dermed kan en undre seg over om det forholder seg på den måten at hos Hegel måles et samfunns grad av kulturytelser på mengden av museer, bibliotek og arkiv som finnes, sammen med tilpasningsstrategier, der målene for tilpasningen antas som positivt gitt, mens en kun strides om midlene til målene. Således finner disiplineringen av befolkningen sted ved hjelp av administrasjon, byråkrati, politi og militær.

Thor Olav Olsen
Ensamrätt för samtliga artiklarna som Thor Olav Olsen publicerar i Tidningen Kulturen tillhör författaren. Tillståndet för citat, länkar eller publicering i andra media än Tidningen Kulturen måste skriftligt ges av författaren på denna adress             Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Ur arkivet

view_module reorder

Per aspera ad astra

Författaren Cordwainer Smith (1913-1966) sa en gång att det inte finns någon litterär genre som har skapat så många forskare som science fiction-genren. Och det stämmer. Många astronauter, ingenjörer och ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 12 juni, 2014

Napoleon den III, skaparen av det moderna Frankrike?

Napoleon den tredjeNapoleon den III, den kanske mest missförstådde kejsaren, föddes för tvåhundra år sedan, den 20 april 1808.  I sina memoarer skriver Hortens, Hollands drottning om sin nyfödde son ...

Av: Anne Edelstam | Essäer om samhället | 15 oktober, 2008

Psykotexten. Del 1. Man blir inte älskad när man är extrem

"Krigskonst är att förgås med blommorna, litteratur är att odla odödliga blommor. Och odödliga blommor är konstgjorda blommor" Yukio Mishima Sidorna som följer upphittades vid ett rivningsarbete i ett för länge sedan ...

Av: Johann von Fritz | Essäer | 25 juli, 2013

Les Murray

Rabulisten och sanningssägaren Les Murray

Australiens enfant terrible, Les Murray, har nyligen åter hamnat i hetluften efter en litteraturpolitisk dispyt med landets premiärminister, Tony Abbott. Vem är denne poet, ofta nämnd som en möjlig nobelpristagare ...

Av: Michael Economou | Litteraturens porträtt | 23 januari, 2015

Tänk om du vore ditt första steg - och ut i rymden?!

Om Hanna Hallgrens diktande Fredag ger mig en bukett blommor som jag inte vet namnet på, ingen vet vad de heter. Jag har frågat på torget där de står men ...

Av: Eleonora Bru | Litteraturens porträtt | 05 juli, 2008

Musik skapad av låtsasspråk

Sångaren i [ingenting], Christopher Sander, är aktuell med soloskivan "Hej hå!" och en spelning på festivalen Where The Action Is. Över en tallrik indiskt bakfyllekäk berättar han om Astrid Lindgren ...

Av: Rasmus Thedin | Musikens porträtt | 25 juni, 2009

Someone for me – Whitney Houston tribute

För några år sen berättade jag för en tjejkompis i Stockholm att jag hade vaknat upp med en dröm om att Whitney Houston var död. Hade drömt om att alla ...

Av: Annelie Babitz | Gästkrönikör | 15 februari, 2012

Väntan som finns

Det som finns finns i väntan rör oss och blir till. Väntan på vad? På vem? Du är ett ensamt korn som faller och faller. .. Träden i oktober flammar och fäller sina ...

Av: Bo Gustavsson | Utopiska geografier | 27 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.