Människor och historia. Essä i form av aforismer

Vad är dessa ögonblick jag undfått i naturen efter fem, tio minuters promenad i ett bildmummel av nyss timade möten och händelser, osorterade, meningsuttunnade. Undan undan sjunker slöjorna och så ...

Av: Gunnar Lundin | 06 december, 2013
Essäer

Veckans eutanasi (ευθανασία )

En mycket märklig rättegång pågår just nu i Solna tingsrätt. Ett för tidigt fött barn med svåra hjärnskador bedöms inte ha några chanser att överleva. Efter samråd med föräldrarna kopplas ...

Av: Gregor Flakierski | 18 september, 2011
Veckans titt i hyllan

En våg i narcissismens tecken översvämmar Sverige

När allt kommer kring så handlar ju inte livet om ytligheter eller status. Det handlar om att må bra - familj, vänner och kärlek. Om hela världen skulle vara blind, vem ...

Av: Fredrik Johansson | 31 oktober, 2014
Gästkrönikör

C. J. E. En novell

Vid själslivets marginaler Höststormarna sänkte sina moln över lärdomsstaden och de ogenomträngliga bolstren av spindelvävsgrå dimma gav gatorna ett sken av den psykotiska outsäglighetsmystik som färgade de Maupassants sena, av syfilistöcknet ...

Av: C. J. E. | 03 november, 2014
Utopiska geografier

Har vi rätt att leva så länge som vi själva vill?



Mary MidgleyDen 17 december 2014, stod det en stor artikel om att stoppa åldrandet i Svenska Dagbladet. Samtidigt råkade jag återknyta bekantskapen med en lång artikel i Network Review nr 109 sommaren 2012, s 3-6, av Mary Midgley: ”Death and the Human Animal”.

Om Mary, ”quite contrary”, har jag med beundran skrivit en gång tidigare i Mellan atomer och universum, s 55-67. Om någon har en talan i saken, är det hon, som redan 2010 var över 90 år. Kanske har också jag, som är 90 år, när den här boken kommer ut, någon talan. Och hon säger det perfekt redan i sin titel. Vi är förvisso mänskliga djur och hör som sådana till naturen. Och allt i naturen är underkastat rörelse, förändring, slitage och död. ”Även de enklaste levande tingen är så komplexa, att själva faktum, att de existerar och fungerar är ett under, och hos människan är denna komplexitet naturligtvis enormt mycket större. Att förvänta sig, att sådana känsliga och ömtåliga system som dessa skulle fungera alltid gentemot alla tillfälligheter i en våldsam värld utan att slitas ner är förvisso absurt”. Oföränderlighet och evighet är bara tankefigurer, som inte har med oss som biologiska varelser att göra. På det viset är tanken på ett evigt liv nog det dummaste jag någonsin hört. Men det är naturligtvis fråga om något väldigt viktigt, när man försöker orientera sig i tillvaron.

Men det är klart, det utsägs inte explicit att livet skulle vara evigt, bara så länge vi själva vill. Och vad vill vi? Också där har Mary Midgley mycket att säga. Från Jorge-Luis Borges återger hon en historia om en romersk soldat, som ivrigt söker efter odödlighetens källa. Han finner den också, dricker och kommer till de odödligas stad. Utanför den finner han några eländiga, nakna människor, som inte tycks kunna tala. Men till sist hör han någon säga något om Odyssén, och han frågar: ”Vad vet du om Odyssén”. ”Mycket litet”, svarar mannen, ”det måste ha varit ett tusen ett hundra år sedan jag skrev den.”

”Dessa människor är utan ålder, och repetition har suddat ut all mening från deras liv för länge sedan. Så soldaten ger sig genast ut för att söka dödlighetens källa i förhoppning att den skall kasta om denna förfärliga process.”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ansvarig för dessa nya tankar om att kunna stoppa åldrandet ligger tydligen till dels på Aubrey de Grey, forskare och doktor i Cambridge. ”As of 2005, his work centred upon a detailed plan called Strategies for Engineered Negligible Senescence (SENS), which is aimed at preventing age-related physical and cognitive decline” (Wikipedia). Det resulterade i boken Ending Aging: The Rejuvenation Breakthroughs That Could Reverse Human Aging in Our Lifetime från 2008. Och detta evangelium sprids av “The Immortality Institute” i USA.

Det går naturligtvis att göra något här, men att förlänga våra liv till kanske tusentals år är knappast möjligt. Och framför alt inte önskvärt. Och att vi skulle ”ha rätt” att leva så länge, är förvisso en grandios dumhet. Vi är produkter av evolutionen och som sådana utan några juridiska rättigheter. Och inbillar man sig, att vi är skapelser av Gud, tror jag inte det skulle gå att göra några sådana oblyga anspråk gällande mot en sådan bjässe.

Mary Midgley har naturligtvis också andra invändningar. För det första, att det skulle leda till en ännu mycket snabbare överbefolkning av jorden, än den som nu hotar. Och att som konsekvens avstå från allt vad barn heter är inte heller så lockande…

Men den viktigaste invändningen kommer till sist. ”Döden är livets bästa uppfinning. Den agent som förändrar.” Det är den som möjliggör evolutionens ständiga experimenterande med nya former enligt mönstret trial and error. ”Varje medlem levde kort tid, men den väldiga solfjädern av vidare möjligheter utvidgade sig ständigt. Faktum är att döden var priset för hela denna utveckling”. Men nu vill dessa ”immoralister frysa och förbena denna fruktbara individualitet och därmed avsluta hela den skapande processen för alltid.”

Här har humanismen övergått till transhumanism. Som människor tänks vi vara undantagna från alla jordiska villkor. Vi är nu ”övernaturliga och bör leva upp till denna status”.

Nej!

 

Erland Lagerroth

Ur arkivet

view_module reorder
Van Gogh Starry Night Google Art Project commons.wikimedia

Randanmärkningar om glädjens villkor. Del 2

Que ma joie demeure (Må min glädje vara) publicerades 1936, när Giono var 41 år gammal. Han skulle komma att leva till 1970. Under de senaste åren har Elisabeth Grate bokförlag ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 30 augusti, 2017

Poeten Masaoka Shiki som myntade begreppet haiku.

Tjugotvå haiku

Nya korta dikter av Michael Economou

Av: Michael Economou | Utopiska geografier | 16 oktober, 2016

Paracelsus, en legend i folkmun

En knapp timmes promenad utanför Einsiedeln ligger ett typiskt schweiziskt hus med snedtak, det ligger i utkanten av en liten by, eller snarare är det bara en klunga med några få ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 30 mars, 2009

Edgar Allan Poe

Edgar Allan Poe. Colosseum

Edgar Allan Poe (1809-1849) debuterade med diktsamlingen "Tamerlane and other poems" (1827). Flera av hans noveller och skådespel innehåller dikter, och han gav sitt sista verk, den kosmologiska "Eureka" (1848) ...

Av: Edgar Allan Poe | Gästkrönikör | 07 oktober, 2015

Pierre Angell

Pierre Angell. Medelhav Fostervatten Östersjöar

Pierre här. Är vid liv på en ort nära havet. Söker förstå språket och vad som finns bortom språket. Gillar orden men framförallt vad orden gör. När jag skriver detta ...

Av: Tidningen Kulturen | Utopiska geografier | 05 oktober, 2015

”Man kan se skaparkraften som sina fotspår” Att läsa Boel Schenlær

Boel Schenlær utkom 2011 med 'Nomad i exil'. Det var en utgåva fylld av poetiskt djup, livsvisdom och medveten framtidssyn. Detta kanske kan låta lite orakelbetonat och tungrott så jag ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 24 juli, 2013

Rör inte mitt mixtape, jävla gnällgubbe!

Jag har alltid varit av den åsikten att verkligheten är bäst. Den är nämligen (oftast) mer absurd och skrattretande än alla fiktiva fabrikationer tillsammans. Speciellt tydligt blir detta då man ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 20 januari, 2011

Historien om Jobs grav i Sultanatet Oman och andra länder

I år är vi inne på den nionde säsongen där möjligheten finns att åka charterflyg från Sverige till Oman. Fast jag inte besökt landet tidigare, förstår jag att inte mycket ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 14 maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.