Folkbildaren Bo Johansson ger ut en ny diktsamling

Det knippe tankar och känslor som du kallar ditt ”jag” är format av traditioner och konventioner i det samhälle du lever i. Att känna sig själv är att känna den ...

Av: Lilian O. Montmar | 08 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

De farligaste är dem som inget har att dölja

Min vän tittar på mig och rynkar bekymrat ögonbrynen. Hon tar en djup klunk ur sin kaffemugg och säger sedan långsamt de ord som jag hört från så många de ...

Av: Jessica Johansson | 26 Maj, 2011
Jessica Johansson

Roberto Bolaños svarta karneval

Roberto Bolaño (1953-2003) är en av de senaste årens största internationella författarsuccéer. På svenska finns sedan i fjol inte bara de båda stora romaner som grundlagt hans berömmelse, De vilda ...

Av: Ulf Lindberg | 10 januari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

 Sara Bergmark Elfgren - Tillbaka med en ny bok, Norra Latin, och bättre än någonsin. Foto B Graham

Shakespeare, spöken, drömmar, hets och tonårsangst i lysande skolskildring

Sara Bergmark Elfgrens nya bok Norra Latin är överjordiskt bra och skapar sin egen typ av magi. En magi som man inte kan sätta i något fack. Sara Bergmark Elfgren har gått förbi fantasy ...

Av: Belinda Graham | 07 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Mannen som avslöjade Heideggers villfarelse. Om Nicolai Hartmann



I våra dagar är Nicolai Hartmann helt bortglömd. När han dog 1950 vid 68 års ålder, ansågs han vara en av samtidens viktigaste filosofer vid sidan av Martin Heidegger. Men om Heideggers stjärna steg snabbt efter kriget, så föll Hartmanns stjärna lika snabbt och han glömdes bort. Orsaken var nog att Heideggers existensfilosofi låg precis rätt i tiden medan Hartmanns logisk-analytiska filosofi ansågs passé. Det är dags att återupptäcka hans tänkande eftersom han genom sin så kallade nya ontologi lyckas ta sig ut ur Heideggers återvändsgränd. Hartmann är därför en filosof för 2000-talet som visar på sanningen om vår existens

Hartmann föddes 1882 i Riga som då hörde till Ryssland. Han studerade vid universitet i Sankt Petersburg och senare i Marburg där han 1907 tog sin doktorsexamen. Under första världskriget tjänstgjorde han som tolk och underrättelseofficer. 1923 träffade han Heidegger i Marburg och samma år utnämndes han till professor i filosofi vid stadens universitet. De båda drog inte jämnt. Det berodde nog både på deras inställning till filosofi och deras personlighet. Hartmann var en kvällsmänniska medan Heidegger var en morgonmänniska. På sätt och vis skapade Hartmann en kvällsfilosofi i motsats till Heideggers morgonfilosofi. Heidegger var också den som lockade till sig flest studenter på grund av sin karismatiska personlighet.

Till skillnad från sin filosofikollega komprometterade Hartmann sig aldrig genom samröre med nazisterna. Han lyckades leva och verka fritt i Nazityskland och orsaken var troligtvis att han sysslande med något så opolitiskt och perifert som ontologi. Han sågs av nazisterna som en harmlös tänkare i det blå. Men egentligen var hans tänkande revolutionärt, även i politiskt avseende. Hartmann hade flera viktiga offentliga poster under sin karriär. Han var professor i filosofi vid sådana ledande universitet som Köln, Berlin och Göttingen. Efter andra världskriget valdes han till ordförande för det tyska Filosofiförbundet.

Nicolai Hartmann

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vid sin död lämnade Hartmann efter sig ett omfattande verk på filosofins alla traditionella områden: metafysik, epistemologi, etik, estetik och ontologi. Han ägnade fyra band åt ontologin, varav det andra Möglichkeit und Wirklichkeit (Möjlighet och verklighet) gavs ut 1938. Först 2013 kom en engelsk översättning av detta centrala verk ut med titeln Possibilityand Actuality i översättning av Alex Scott och Stephanie Adair. De fyra banden om ontologi är inte bara unika i filosofihistorien utan de kan ses som sista ordet i en mångtusenårig diskussion bland filosofer. Om tidigare studier av ontologi sysslat med spekulationer, så baserar sig Hartmann på sträng logik i enlighet med modalanalys. Med honom står vi till sist på fast ontologisk grund i vårt vara. Inga affekter, inga drömmar styr hans undersökning av existensens grund.

Utgångspunkten för Hartmanns filosofi är en skarpsynt kritik av Heidegger. Han såg Heideggers filosofi som ett patetiskt försök att söka mening i tillvaron. Just meningssökandet utgjorde den blinda fläcken hos Heidegger eftersom han placerade det subjektiva mänskliga medvetande som en skärm framför varat. Han lät sitt tänkande styras av affekter, vilket återspeglas i sådana begrepp som till-döden-varo, autenticitet och utkastadhet. Det patetiska sökandet efter mening blev för Heidegger ett mål i sig och därför utgjorde hans filosofi ännu ett exempel på ett spekulativt tänkande. Egentligen var han inte filosof utan poet och det var helt logiskt att han i sitt sena tänkande vände sig till Friedrich Hölderlin. Men enligt Hartmann gäller det att hålla huvudet kallt när man reflekterar över varat och inte dras med av känslotänkande.

Hartmanns syfte med sin nya ontologi är att analysera varat som vara och sätta parentes kring den mänskliga subjektiviteten. Samtidigt är han medveten om att frågan om varat som vara är en olöslig fråga. Därför problematiserar han hela tiden sin undersökning genom att fokusera på motsägelser. Följden blir att han känns på en gång snårig och pedantisk i sina analyser. Att läsa Hartmann kräver tålamod och uthållighet och det är lätt att förstå att hans verk fallit i glömska. Tålamod och uthållighet är något som stressade moderna människor saknar. Och att ta till sig fyra band i något så udda som ontologi lockar knappast någon. Inte ens filosofer av facket mäktar det. Men dessa böcker erbjuder ingenting mindre än en ny upptäckt av verkligheten. Eller rättare sagt en slutgiltig upptäckt av världen sådan den är.

Martin Heidegger

Det första bandet Zur Grundlegung der Ontologie (Mot ontologins grund) publicerades 1935 då Hartmann innehade en professur i filosofi i Berlin. Här polemiserar han mot Heideggers centrala begrepp Dasein (att vara där) som representerar det mänskliga medvetandets position i existensen. Hartmann ä sin sida gör Dasein till ett neutralt ontologiskt begrepp då han skiljer mellan Dasein och Sosein (att vara så), det faktum att något är och hur eller vad detta något är. Det utgör de båda aspekterna av varat, det vill säga att något överhuvudtaget existerar och vad som karakteriserar dess existens. Hartmann skiljer också mellan tillvarons två fundamentala sätt att vara genom att tala om den verkliga och den ideala sfären. Den verkliga sfären berör existensen medan den ideala berör essensen. Men det handlar inte om några absolut slutna sfärer utan de har förbindelser med varandra på olika vis. Här polemiserar han både mot traditionell metafysik som sätter essensen före existensen och modern existentialism där existensen föregår essensen. Hartmann skiljer också mellan de sekundära sfärerna logik och kunskap. De primära sfärerna av varat har sex olika modaliteter: nödvändighet, verklighet, möjlighet, kontingens, overklighet och omöjlighet. Det är dessa kategorier som blir redskap för hans analys av tillvaron.

I tredje bandet Der Aufbau der realen Welt (Den verkliga världens uppbyggnad) utgiven 1940 redogör Hartmann för världens stratifierade konstruktion i form av ontologiska nivåer från den lägsta till den högsta. De fyra nivåerna representeras av det oorganiska, det organiska, det mentala och det andliga. Människan befinner sig på det mentala varats nivå men har också del i det organiska och det andliga. Det fjärde bandet Philosophie der Natur (Naturens filosofi) publicerad 1950 beskriver varats lägre nivåer eller naturen, bland annat enligt sådana kategorier som tid, rum och rörelse. Men hos Hartmann är alla nivåer av varat lika berättigade och ontologiskt viktiga. Människan har ingen privilegierad ställning i hans ontologi. Det är det misstag som alla tidigare tänkare gjort.

Det centrala verket i Hartmanns nya ontologi är andra bandet Possibility and Actuality. Boken består av en analys av varat ur ett strikt logisk-objektivt perspektiv. Eftersom det aldrig tidigare gjorts, inleds boken med en diskussion av de grundläggande begreppen kontingens, nödvändighet, möjlighet och verklighet. Hartmanns geniala drag i sin ontologi är att inte koncentrera sig på Dasein utan att lägga tonvikten på Sosein. Därmed återknyter han till tänkandet före moderniteten, det vill säga antikens och skolastikens filosofer. Varats sätt att framträda och förändras, dess Sosein, blir fokus för Hartmanns tänkande. Därför är modal analys central för hans nya ontologi. Detta är just det nya i hans ontologi: synen på existensen som olika sfärer där modala relationer spelar den viktigaste rollen. I förordet till Possibility and Actuality skriver Hartmann att modalanalys är en hel vetenskap som gör det möjligt att undvika de misstag och villfarelser som alltför ofta karakteriserat det ontologiska tänkandet.

Böcker av Hartmann.

Vidare säger Hartmann i sitt förord att filosofins grundproblem alltid haft något esoteriskt över sig. De är varken lätta att förstå eller lätta att undersöka. Och de kräver rätt metod. Han kunde ha nöjt sig med att undersöka det verkligas modaliteter men kände det som en plikt att också analysera det ideala, logiken och kunskapen. Del III av Possibility and Actuality med rubriken ”Det overkligas modalitet” känns därför särskilt viktig för honom. Han skrev förordet i maj 1937 då de antijudiska lagarna införts i Nazityskland och när boken kom ut ett år senare, var Hitlers annektering av Österrike ett faktum. Hartmann avslutar sitt förord med att säga att det står var och en fritt att bara läsa andra delen som handlar om det verkliga varats modalitet. Men det sker till priset av att gå miste om en helhetssyn på ontologin som möjlighetens ingripande i den rådande verkligheten. Här blir Hartmann öppet politisk i sitt tänkande. Den nya ontologin bär i sig på hoppet om en ny politisk ordning.

Possibility and Actuality lämpar sig inte för sträckläsning utan boken passar bättre för nedslag här och där. Den springande punkten i Hartmanns filosofi är förbindelsen mellan den verkliga och den ideala sfären. Utan en sådan förbindelse faller hans tänkande platt till marken och blir ännu en variant av spekulativ filosofi. Verkligheten bygger enligt Hartmann på essentiella lagar och därför fullbordar dessa lagar världen. Den ideala sfären utgör med andra ord den verkliga sfärens fullbordan. Det möjliga är verklighetens sätt att bli till. Existensen och essensen griper in i varandra. Men det har inget med meningssökande att göra utan det är ren ontologi. Kunskap i de båda sfärerna kräver hårt arbete eftersom det ideala varat är i lika hög grad ”indifferent för ideal kunskap som det verkliga varat är indifferent för verklig kunskap”. Förståelse innebär att övervinna världens likgiltighet för mänsklig kunskap.

Just detta lyckas Nicolai Hartmann göra i sin nya ontologi genom att flytta fokus från det mänskliga subjektet för att möta världens likgiltighet ansikte mot ansikte.

 

Bo Gustavsson

 

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

En fåfängans marknad, ändå nödvändig

En fåfängans marknad, ändå nödvändig Tidningen Kulturens Guido Zeccola besöker oskuldsfullt Göteborgs bokmässa, diskuterar italienska kungahus med en Bernadotte och lyssnar till Edenborgs obscena predikningar. Jag hade aldrig varit på bokmässan ...

Av: Tidningen Kulturen | Kulturreportage | 28 september, 2006

Den gamla hyttan, ett bedagat kulturslott svept i minnets digitaliserade klichéer. Det sceniska…

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Benny Holmberg | Reportage om scenkonst | 08 september, 2013

Litteraturen och verkligheten. Altstadt, Linderborg och Lundberg

Verkligheten kan ibland vara besvärlig. Kristdemokraternas ledare talade för några år sedan om 'verklighetens folk' och försökte genom denna definition hopfogad som en sanningsägande metafor ta fram en opinion som ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 april, 2013

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 12 oktober, 2013

Tidens heliga fullbordan

Oavsett i vilken grad vi är medvetna om det så är vår egen person i sin djupaste identitet formad av det mysterium som utgör "det historiska". Historien låter sig inte ...

Av: Simon Henriksson | Essäer om religionen | 15 mars, 2010

Veckan från hyllan. Vecka 16-2013

Margret Thatcher har gått bort. Tillräckligt mycket har redan sagts om henne från olika håll, beroende på de egna ideologiska preferenserna, jag har just ingenting att tillägga. Men kan inte ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 13 april, 2013

Schamanen, författaren och poeten Ailo Gaup är död

När människor dör försvinner kontakten med dem på ett världsligt plan. Sorg och en stor känsla av förlust tar över. Alla bär minnen som de inte riktigt vet hur de ...

Av: Katrin Nordgren | Övriga porträtt | 30 september, 2014

Tjugotalets New York: smuggelsprit på speak-easies

”Kräftor kräva dessa drycker” stod det med en fyndig allitteration på en affisch där en barsk Albert Engström gav sig in i kampanjen kring ett rusdrycksförbud i Sverige 1922. Som ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 27 april, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.