Three ladies in Cairo. Del II. From northern slopes to oriental deserts

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den ...

Av: Anne Edelstam | 10 juli, 2014
Utopiska geografier

Thomas Bernhard som poet

Rubriken är ägnad att förvåna. Nog finns det sådant i Thomas Bernhards (1931-1989) oeuvre som kan kallas poetiskt, men som lyriker i den strängare bemärkelsen har den berömde österrikiska författaren ...

Av: Simon O. Pettersson | 19 februari, 2013
Essäer om litteratur & böcker

och allting blandas med vattenljud

Ett holländskt värdshus, femtonhundratal, tidig januari, och nu låg, blek sol över bäckravinen där hundar skäller, och värdshusvärdens dotter kommer gående från skogsdungen, hon bär ett fång ris, gårdshunden reser ...

Av: Björn Gustavsson | 23 november, 2009
Utopiska geografier

Judgment in Hungary: en rättegång som speglar Europas mörkare sidor

Under Göteborgs internationella filmfestival visades Ezter Hajdús dokumentärfilm Judgment in Hungary. Jag såg dokumentären på Göteborgs Stadsmuseum som tidigare visat utställningen ”Vi är romer”. I museets foajé visades också bilder ...

Av: Linda Johansson | 17 mars, 2014
Essäer om film

Livsgleden



Innledning

fågelDet er krigstider. Kunsten og kulturen har oppgangstider. At kunsten og kulturen profitterer på at det er vanskelige tider, er ingen sjokkerende nyhet. Under den første verdenskrig, for eksempel, trakk kinoene fullsatte saler, for scener fra slagmarken ble vist på lerretet. Usmakelig? Ja, i høyeste grad; krig og krigføring oppstår ikke på grunn av at noen mennesker mister besinnelsen; de er alltid resultat av at det er kollektiver som ønsker og vil gå til krig. Derfor er det slik at krig er organiserte mord, og organiserte mord er uttrykk for det aller verste som kan skje i menneskelivet. Dermed er det sant å hevde at i nåtiden har livsgleden trange kår.

Om emosjonenes(følelsenes) funksjonelle roller

Det er når tidene svinger at våre indre overbevisninger, der følelser utgjør sentrale element, blir satt på prøve. I skarp motsetning til det å hevde at en stabil verdigrunn er av stor betydning for mennesker, så er det gjerne slik at i dagens samfunn oppfatter en at all henvisning til en fast grunn er uten innhold eller tyngde, eller at det tydes som en billedlig framstilling av nåtidens bunnløse grunner. Sagt og ment med andre ord: Å leve et liv ute på de bunnløse grunner er å kjenne at en raser ned i et stort hull med porøse vegger, og at en bare faller og faller. Fra underholdningskulturen kommer det ingenting godt; der det skulle ha vært ånd og brød er det kun steiner, som tynger deg ned: Retningen for livsgleden er opp.

Med henblikk på verdier, er det slik at for en stat og et samfunn betyr ‘verdier’ det samme som ‘realverdier’, det vil si at til det ideelle er at for hver eneste pengeseddel og hver eneste mynt skulle dette tilsvare forekomsten av en viss mengde av metallet gull; i vår tid er den faktiske beholdningen av gull helt ubetydelig i relasjon til alle de elektroniske pengene som er i omløp. Jeg forfølger ikke dette resonnementet i denne artikkelen.

Verdier er ikke kun med henvisning til talemåter eller til korporlige ting; de er om det som virkelig teller: All underholdning i mediene er med referanse til menneskets kår i den globaliserte verden: At mennesker søker seg til det som er lettvint når livet blir for vanskelig. Nåtidens samfunnsformer hyller konkurransen som prinsipp – at det er betingelsen for utvikling og vekst.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

På idretts – og sportsarenaer er det OK med konkurranse, siden det er hva løp, kast og hopp, eller fotball, er om. Således er det rett og rimelig at den som vinner på en idrettsbane er den løper raskest, kaster lengst eller hopper høyest (eller lengst), mens det som teller på en fotballstadion, er at laget som seirer setter flere baller inn i motstanderens mål enn omvendt. Overført til livet ute i samfunnet, er konkurranseprinsippet en uting, ja, at det bryter med menneskets natur, gitt at det er rimelig å snakke om at mennesket har en natur. Når mennesker står overfor hverandre som konkurrenter, om det er et firma overfor et annet firma, en bedrift eller et foretak overfor en annen bedrift eller et foretak, er det om å svekke motparten og å styrke ditt eget firma, din bedrift eller ditt foretak. Det som er virkelig og sant, er at det er de store foretak som har adekvate ressurser til å vinne fram i en verden som for lengst har gått av hengslene. Uten unntak er det slik at det er de små foretak som lider, eller som går til grunne.

Det jeg har snakket om over, er at å overføre prinsippet om kappløp mellom mennesker til livet ute i samfunnet og mellom stater, er å undergrave oss selv ved at framstillingshysteriet fører til at mennesket gjør langt mer enn det bør gjøre, og det betyr at resultatet som oppstår fra konkurranse som universelt prinsipp er at ingen verken vinner eller taper på det. En kan uttrykke dette slik. Det gis grenser for økonomisk og sosial vekst, der den som rammes er mennesket selv, og i og med at naturgrunnlaget ødelegges, treffer dette fauna og flora.

At mennesket er utstyrt med fornuft, er vel og bra, skjønt uten at menneskenes sterkeste følelser kommer inn, går fornuften en vei, mens følelsene vandrer en annen vei. Slik verdenssituasjonen er for tiden, er det ingenting som tyder på at fornuft og følelser følges ad; det er fremdeles slik at militaristene styrer og kontrollerer livet på jorden. Av og til undres jeg over om dette skyldes at en tror og mener at krigen innebærer en form for ‘renselse’, det vil si at det gamle brytes ned og at det dermed oppstår et tomrom, som kan fylles av nye og friske krefter. Imidlertid er det et svært underlig standpunkt som trer fram om en ser på menneskelivet gjennom krigens linser, for alt allerede generasjonsproblematikken tar vare på spørsmålet: I velfungerende samfunn avløses generasjonene av hverandre, og da er det livet selv som rår. Militærmakt er tvang, i motsetning til smil og latter, som er spontane livsytringer, det vil si at de er manifeste uttrykk for livsgleden, som er rotfestet i livet selv.

Thor Olav Olsen
Ensamrätt för samtliga artiklarna som Thor Olav Olsen publicerar i Tidningen Kulturen tillhör författaren. Tillståndet för citat, länkar eller publicering i andra media än Tidningen Kulturen måste skriftligt ges av författaren på denna adress            Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa       Jag sörjer; visar ej min svaghet här – jag älskar; hatet tycks min enda lag – jag handlar, utan att nämna den avsikt jag bär. Jag tyckes stum; i ...

Av: Elizabeth I | Utopiska geografier | 28 januari, 2014

Frida Kahlo och den kvinnliga stilen

Vad händer när man klassificerar konst skapad av kvinnliga konstnärer som just ”kvinnlig”? Pekar man på samhälleliga strukturer som har legat till grund för att kvinnliga konstnärer genom historieskrivningen har ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 08 mars, 2013

Gaston Bachelard 1965

Bachelard och den poetiska föreställningens fenomenologi

”Det finns ingen poesi som föregår det poetiska verbets gärning. Det finns ingen verklighet som föregår den litterära bilden.” – Rummets poetik (1957)

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 21 juli, 2017

Det omedvetna och Freud

Det är en morgon i Wien. Sigmund Freud går genom sin våning klädd i badrock och tofflor. I en plötslig ingivelse greppar han sin ena toffel och kastar den med ...

Av: Johan Lundin Kleberg | Essäer | 26 oktober, 2010

När det var bättre förr

När det var bättre förr Nyligen är det femtio år sedan sista numret av Sveriges utan konkurrens bästa novelltidskrift kom ut. Någon riktig efterföljare har den aldrig fått och det är ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Bild: Anikó Bodoni Lind

Himlen – Det är tid för debatt

Efter att jag skrivit några teaterpjäser tillsammans med den numera guldbaggeprisade Mikael Segerström, var det dags att skriva en pjäs helt på egen hand. Det skulle vara en pjäs som ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 08 september, 2016

Pipor, cigaretter och fimpar i konsten

”Rökning skadar allvarligt dig själv och personer in din omgivning.”  En essä om rökning i konsten borde lämpligen inledas med en varningstext eftersom rökningen ligger bakom 90% av alla fall av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 05 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.