Bebådelse av  Hebriana Alainentalo

Rösten som sångens öde

Denna text, vars form och struktur nödvändigtvis är fragmentets, handlar om rösten. Rösten som osynlig del av kroppen. Rösten i sina materiella uttrycksformer. Rösten som begrepp, men också röst i ...

Av: Guido Zeccola | 06 februari, 2017
Essäer om musik

26. Ines

Ur intimitetsboken.   Nummer: 1. Datum: 12/10 1938 Datum för händelsen: 24/5 1938 Plats: Skeppargatan, Stockholm. Person: Karin B Händelse: Jag var hemma hos Karin med anledning av hennes fredsarbete. Jag skulle eventuellt genomföra en fredskonferens och ville ...

Av: Ines | 08 juni, 2012
Lund har allt utom vatten

Om Lars Wivallius Klagevisa över denna torra och kalla vår

Gott majregn giv, lät dugga tätt ner, lät varm dagg örterna fukta.Oss torkan bortdriv, lät frosten ej merDe späda blomsteren tukta.Var nådig, var rådig!För dem jag ber,Som Herran tjäna och frukta.Ur ...

Av: Birgitta Milits | 31 Maj, 2013
Essäer

En månad i Kirgizistan

Klockan är ca halv fem på morgonen. En man ligger livlös och övergiven mitt på gatan. Det är fortfarande mörkt ute. Jag är på väg från Manas flygplats till huvudstaden ...

Av: Åsa Gustafsson | 01 september, 2011
Resereportage

Livsgleden



Innledning

fågelDet er krigstider. Kunsten og kulturen har oppgangstider. At kunsten og kulturen profitterer på at det er vanskelige tider, er ingen sjokkerende nyhet. Under den første verdenskrig, for eksempel, trakk kinoene fullsatte saler, for scener fra slagmarken ble vist på lerretet. Usmakelig? Ja, i høyeste grad; krig og krigføring oppstår ikke på grunn av at noen mennesker mister besinnelsen; de er alltid resultat av at det er kollektiver som ønsker og vil gå til krig. Derfor er det slik at krig er organiserte mord, og organiserte mord er uttrykk for det aller verste som kan skje i menneskelivet. Dermed er det sant å hevde at i nåtiden har livsgleden trange kår.

Om emosjonenes(følelsenes) funksjonelle roller

Det er når tidene svinger at våre indre overbevisninger, der følelser utgjør sentrale element, blir satt på prøve. I skarp motsetning til det å hevde at en stabil verdigrunn er av stor betydning for mennesker, så er det gjerne slik at i dagens samfunn oppfatter en at all henvisning til en fast grunn er uten innhold eller tyngde, eller at det tydes som en billedlig framstilling av nåtidens bunnløse grunner. Sagt og ment med andre ord: Å leve et liv ute på de bunnløse grunner er å kjenne at en raser ned i et stort hull med porøse vegger, og at en bare faller og faller. Fra underholdningskulturen kommer det ingenting godt; der det skulle ha vært ånd og brød er det kun steiner, som tynger deg ned: Retningen for livsgleden er opp.

Med henblikk på verdier, er det slik at for en stat og et samfunn betyr ‘verdier’ det samme som ‘realverdier’, det vil si at til det ideelle er at for hver eneste pengeseddel og hver eneste mynt skulle dette tilsvare forekomsten av en viss mengde av metallet gull; i vår tid er den faktiske beholdningen av gull helt ubetydelig i relasjon til alle de elektroniske pengene som er i omløp. Jeg forfølger ikke dette resonnementet i denne artikkelen.

Verdier er ikke kun med henvisning til talemåter eller til korporlige ting; de er om det som virkelig teller: All underholdning i mediene er med referanse til menneskets kår i den globaliserte verden: At mennesker søker seg til det som er lettvint når livet blir for vanskelig. Nåtidens samfunnsformer hyller konkurransen som prinsipp – at det er betingelsen for utvikling og vekst.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

På idretts – og sportsarenaer er det OK med konkurranse, siden det er hva løp, kast og hopp, eller fotball, er om. Således er det rett og rimelig at den som vinner på en idrettsbane er den løper raskest, kaster lengst eller hopper høyest (eller lengst), mens det som teller på en fotballstadion, er at laget som seirer setter flere baller inn i motstanderens mål enn omvendt. Overført til livet ute i samfunnet, er konkurranseprinsippet en uting, ja, at det bryter med menneskets natur, gitt at det er rimelig å snakke om at mennesket har en natur. Når mennesker står overfor hverandre som konkurrenter, om det er et firma overfor et annet firma, en bedrift eller et foretak overfor en annen bedrift eller et foretak, er det om å svekke motparten og å styrke ditt eget firma, din bedrift eller ditt foretak. Det som er virkelig og sant, er at det er de store foretak som har adekvate ressurser til å vinne fram i en verden som for lengst har gått av hengslene. Uten unntak er det slik at det er de små foretak som lider, eller som går til grunne.

Det jeg har snakket om over, er at å overføre prinsippet om kappløp mellom mennesker til livet ute i samfunnet og mellom stater, er å undergrave oss selv ved at framstillingshysteriet fører til at mennesket gjør langt mer enn det bør gjøre, og det betyr at resultatet som oppstår fra konkurranse som universelt prinsipp er at ingen verken vinner eller taper på det. En kan uttrykke dette slik. Det gis grenser for økonomisk og sosial vekst, der den som rammes er mennesket selv, og i og med at naturgrunnlaget ødelegges, treffer dette fauna og flora.

At mennesket er utstyrt med fornuft, er vel og bra, skjønt uten at menneskenes sterkeste følelser kommer inn, går fornuften en vei, mens følelsene vandrer en annen vei. Slik verdenssituasjonen er for tiden, er det ingenting som tyder på at fornuft og følelser følges ad; det er fremdeles slik at militaristene styrer og kontrollerer livet på jorden. Av og til undres jeg over om dette skyldes at en tror og mener at krigen innebærer en form for ‘renselse’, det vil si at det gamle brytes ned og at det dermed oppstår et tomrom, som kan fylles av nye og friske krefter. Imidlertid er det et svært underlig standpunkt som trer fram om en ser på menneskelivet gjennom krigens linser, for alt allerede generasjonsproblematikken tar vare på spørsmålet: I velfungerende samfunn avløses generasjonene av hverandre, og da er det livet selv som rår. Militærmakt er tvang, i motsetning til smil og latter, som er spontane livsytringer, det vil si at de er manifeste uttrykk for livsgleden, som er rotfestet i livet selv.

Thor Olav Olsen
Ensamrätt för samtliga artiklarna som Thor Olav Olsen publicerar i Tidningen Kulturen tillhör författaren. Tillståndet för citat, länkar eller publicering i andra media än Tidningen Kulturen måste skriftligt ges av författaren på denna adress            Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Edmund Husserls Experience & judgment. Om erfarenhet, omdöme och andra fenomenologiska grundbegrepp …

 Foucault är bland annat känd för att ha förutspått hur århundradet skulle bli deleuzianskt, men med tanke på Husserl-arkiven i Leuvens utgåva av Husserliana. Edmund Husserl Gesammelte Werke om 42 ...

Av: Allan Persson | Agora - filosofiska essäer | 30 april, 2012

Om Lars Wivallius Klagevisa över denna torra och kalla vår

Gott majregn giv, lät dugga tätt ner, lät varm dagg örterna fukta.Oss torkan bortdriv, lät frosten ej merDe späda blomsteren tukta.Var nådig, var rådig!För dem jag ber,Som Herran tjäna och frukta.Ur ...

Av: Birgitta Milits | Essäer | 31 Maj, 2013

Queer Tango och Tantrisk Buddhism

Sex är nog inte mänsklighetens bästa ämne. Konstigt och märkvärdigt kan det tyckas, efter som sex ju betingar själva vår existens. Men så har också, under epokernas gång, sådana filosofier ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 02 april, 2011

Hawaii - ett paradis eller en illusion?

Hawaiis tropiska och avlägsna öar är för de flesta människor förknippat med paradiset på jorden. Långa, milslånga sandstränder med vajande palmer, solsken och ständigt leende människor med blommor runt halsen ...

Av: Linda Johansson | Resereportage | 06 april, 2009

Å leve i forbindelsen. Del I

Slik jeg har skrevet om disse anliggender tidligere(i TK), så undersøkte såvel W. Dilthey(1833-1911) som W. Schapp(1884-1965), hver på sin måte, det de forstod som 'livssammenhengen', det vil si at ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 19 oktober, 2012

Vad jag till sist kommit fram till

Vad jag till sist kommit fram till i alla dessa studier, allt detta tänkande, är att världen inte styrs av en Gud, men den är heller inte ett mekaniskt, deterministiskt ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 28 november, 2014

Gilda Melodia

Ett avantgarde av missfoster

Den andliga fronten som under 1900-talet kämpade mot den moderna teknokratins destruktiva metoder existerar inte längre sedan något årtionde tillbaka. I svetsfogen mellan "usura" och en globalism som är totalitarismens ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 25 Maj, 2016

Den stora resan

Den vilda och hemlösa karaktären hos den sista resan i detta liv kan inte sublimeras. Döden infinner sig som ett otajmat avbrott med prägeln av ett mörkt mirakulum. Den kommer alltid ...

Av: Eugenio Trías | Agora - filosofiska essäer | 05 januari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.