Har UFO: n någon plats inom teosofin?

Flygande tefat i historia och religion  En av de första dokumenterade UFO-observationerna gjordes den 5 augusti år1926. Det var den ryske målaren, upptäcktsresande och mystikern Nicholas Roerich, som befann sig på ...

Av: Carl Ek | 23 november, 2013
Kulturreportage

Det urolige sinn. Del I

Innledning Artikkelen miner om tre ulike oppfattelser om menneskesinnet, der den enkelte oppfattelse utgjør et element i en mer omfattende teori om hvilke ting som fins i universet. Det gis, etter ...

Av: Thor Olav Olsen | 03 december, 2012
Agora - filosofiska essäer

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | 28 december, 2016
Gästkrönikör

Donald och Melania Trump

Dynastin Trump

Gwenda Blairs “The Trump: three generations of Builders” som gavs ut för femton år sedan har när den kommit på nytt utökats med en del sidor och fått några extra ...

Av: Ivo Holmqvist | 08 oktober, 2016
Reportage om politik & samhälle

Angeren



Innledning

Munk. SkrietI begynnelsen var nektelsen, og så lenge mennesket tviholdt på den, gikk livet på tomgang. Livets ordløse farer skygget for at et nøkternt blikk på omstendighetene kunne oppstå: Mennesket levde i fantasien, det vil si at det tok fantasi for realitet. Med språkets fødsel begynte kommunikasjonen mellom menneskene, og de kunne områ seg – finne ut av hva som var skinnet og hva som var realiteten. Samvittigheten oppstår. At samvittigheten oppstår er samtidig med angerens framkomst – dens fødsel. I dypere forstand er all livskraftig moral anvist på den andres ve og vel, og siden livet er slik at et menneske kan gjøre gale ting, er nektelsen knyttet til unnvikelsen av å ta inn over seg det gale en har gjort, og at en, følgelig, gjennom nektelsen, avskjærer seg fra å gjøre det godt igjen. I motsetning til nektelsen, er angerens tilstedeværelse i menneskelivet et aktivum for oss mennesker, og som gir oss god grunn til å feste vår tro og vårt håp til mennesket, som, for uten å være en slik skapning som begår så svært bestialske handlinger som ingen andre skapninger er i stand til å begå, er i stand til å utføre gode gjerninger.

Angeren er et grunnfenomen som kun tilkommer mennesket

Med henblikk på anger, gis det mange spørsmål; siden jeg er skrivende filosof, og ikke dikter, (Jf. Henrik Ibsen og hans ytring: Mitt kall er kun å spørre), har jeg påtatt meg oppgaven å gi svar på spørsmål som jeg tar opp, eller som andre har tatt opp før meg. Angeren kan stå for følgende ting: En sinnstilstand, som, med utgangspunkt i nåtiden, tar tak i fortiden og når sitt mål innover i framtiden.

Det vil si at i nevnte forstand står angeren for en bevissthetsbevegelse. Den danske filosofen Søren Kierkegaard skriver i sitt verk Enten – eller at gjennom å angre seg bakover i sitt eget liv, så angrer han seg innover i framtiden. Uttrykt med andre ord: Kierkegaard synes å forstå angeren som mulige vilkår for å ha et liv å leve, i den mening at utelater en nevnte dobbeltbevegelse, så lever en med ryggen henimot framtiden.

I motsetning til Kierkegaard, som hadde et skyldbetynget liv, for eksempel i forhold til livets religiøse dimensjon, skjønt også i forhold til Regina Olsen, som han sviktet, så er det min mening at en kan tenke på angeren som en bevegelse som går fra oss selv og ut i verden og tilbake til oss selv igjen: Om denne dobbeltbevegelse impliserer skam eller skyld, er et åpent spørsmål, og som har å bli undersøkt og besvart, om mulig, i hvert enkelt tilfelle.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En port inn tilemnet, er å stille spørsmålet om hva som særkjenner ‘angeren’? Det alminnelige er nok å tro og mene at den er om relasjoner mellom mennesker, der flere forhold skal betones. For det første, om dette involverer alvorlige krenkelser, for eksempel kroppslig skade eller voldtekt, som den en part har gjort seg skyldig i overfor en annen part, det vil si at det gis to parter, der en ene parten har forgrepet seg på den andre parten, så kan en beskrive hendelsen og oppfattelsen av den, i termer av ‘umiddelbar’ krenkelse. Om hendelsen involverer en tredje part, i den mening av den(hendelsen) innebar at overgrepet førte til den andre partens død, så er ‘middelbar’ krenkelse den adekvate beskrivelse, i og med at den tredje og den andre parten var viklet sammen hverandres liv, som synes å være en rimelig beskrivelse og tydning av begrepet om den tredje part.

Således har en å trekke opp grensen mellom skyld og spørsmålet om skyld, på den ene side, og angeren og den angrende part, på den annen side. Om handlingen skjedde i affekt, eller at den var nøye planlagt, er irrelevant i relasjon til angeren og en mulig angrende person, der det som er avgjørende for den som mottar angeren, er sinnelaget hos den som angrer – er det oppriktig ment eller er det uttrykk for simulering av anger, som er angerens vrangbilde.

Vi har å merke oss at angeren er et alvorlig anliggende. Vi kan framstille relasjonen mellom krenkelsen og angeren via en vekt, som står som symbol på rettferdighet. Om en har sans for en slik framstillingsmåte eller ikke, så står det følgende fast: For at angeren og krenkelsen skal kunne måles opp mot hverandre, så har det å være slik at dette er ikke forenelig med alt den krenkende parten bærer fram for den krenkede parten, for eksempel at denne blir avspist med ord som «jeg beklager», «jeg ber om unnskyldning», «jeg er fryktelig lei meg», og liknende ord. Det er for lettvint; angeren går helt ned til bunnen i menneskets sjel, eller at forståelsen av den først er bragt i havn når så vel grunnlaget som motivet for den forutgående hendelsen har blitt klarlagt for den krenkende og den krenkede parten.

Jeg går nå over til å snakke om grunnlaget og beveggrunnen(e) for en spesifikk krenkelse, som, på sin side, kan tjene som bidrag til å forstå den komplekse sammenheng mellom alvoret i en krenkelse og alvoret i angeren. Gitt at forhistorien henviser til relasjonen mellom en lærer og hans elever; for elevene er ‘boklighet’ forbundet med bibellesning, og som henger sammen med at elevene har vokst opp i strengt pietistiske hjem i en avsidesliggende grend i Norge, der Bibelen er boken for alle dem som bor i grenda, og all annen lesning tilhører syndens rike, som er menneskene utenfor grenda. Læreren er skolert i opplysningstidens tankegods, der bekjempelse av negative fordommer og all slags overtro er alfa og omega, og verktøy for en slik bekjempelse er mottakelighet for å lære seg å lese, skrive og regne. Vi antar at læreren tror at gjennom nevnte basisopplæring blir forutsetningene for videre studier lagt. Således driver læreren med undervisning som omfatter det å lære seg å lese, det å skrive og det å regne. Imidlertid, han møter stor motstand fra elevene, som lar være å følge hans instrukser. Her skyter jeg inn at det er en svært liten skole med få elever og kun én lærer. I blant brister det for læreren, og i tur og orden gir han elevene korporlig juling: I dag sier og mener vi at til grunn for handlemåten ligger det en tro på at en kan banke kunnskap inn i mennesket, det vil si at uvillighet overfor å ta imot lærdom beror på uriktige tanker om hva lærdom står for. Vi tenker oss også at i eksemplet mitt er læreren overbevist om riktigheten av det han gjør. Vår lærer er et selvkritisk menneske, og som er i stand til å tenke gjennom det han gjør: Etter å ha tenkt seg om, kommer han til fram til et punkt der han erkjenner at han har gjort gale ting, både overfor elevene og elevenes foreldre. Dermed tar han kontakt med elevenes foreldre og framfører sin oppfattelse om at i begynnelsene trodde han at det var noe ved elevene som gjorde at de nektet å ta imot kunnskap, at det gale skyldes dem, og ikke at han måtte saumfare seg selv og sin egen oppfattelse av det som rørte seg i den avsidesliggende grenda, især deres snevre syn på kilden til lærdom.

Merk at det skjer en forandring med læreren: Fra en sinnstilstand der han tror og mener at det han gjør er rett til at han forstår at det han trodde og mente var rett, var galt, eller uriktig. Det læreren uttrykker overfor foreldrene er at tidligere levde han i usannhet eller falskhet, mens nå streber han etter å leve i sannhet, eller at han heretter skal holde seg til den. Bent ut betyr lærerens ord at han skal ikke gjenta det han har gjort overfor deres barn – aldri mer.

 

Thor Olav Olsen
Ensamrätt för samtliga artiklarna som Thor Olav Olsen publicerar i Tidningen Kulturen tillhör författaren. Tillståndet för citat, länkar eller publicering i andra media än Tidningen Kulturen måste skriftligt ges av författaren på denna adress           Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Ur arkivet

view_module reorder

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa       Jag sörjer; visar ej min svaghet här – jag älskar; hatet tycks min enda lag – jag handlar, utan att nämna den avsikt jag bär. Jag tyckes stum; i ...

Av: Elizabeth I | Utopiska geografier | 28 januari, 2014

Frida Kahlo och den kvinnliga stilen

Vad händer när man klassificerar konst skapad av kvinnliga konstnärer som just ”kvinnlig”? Pekar man på samhälleliga strukturer som har legat till grund för att kvinnliga konstnärer genom historieskrivningen har ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 08 mars, 2013

Gaston Bachelard 1965

Bachelard och den poetiska föreställningens fenomenologi

”Det finns ingen poesi som föregår det poetiska verbets gärning. Det finns ingen verklighet som föregår den litterära bilden.” – Rummets poetik (1957)

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 21 juli, 2017

Det omedvetna och Freud

Det är en morgon i Wien. Sigmund Freud går genom sin våning klädd i badrock och tofflor. I en plötslig ingivelse greppar han sin ena toffel och kastar den med ...

Av: Johan Lundin Kleberg | Essäer | 26 oktober, 2010

När det var bättre förr

När det var bättre förr Nyligen är det femtio år sedan sista numret av Sveriges utan konkurrens bästa novelltidskrift kom ut. Någon riktig efterföljare har den aldrig fått och det är ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Bild: Anikó Bodoni Lind

Himlen – Det är tid för debatt

Efter att jag skrivit några teaterpjäser tillsammans med den numera guldbaggeprisade Mikael Segerström, var det dags att skriva en pjäs helt på egen hand. Det skulle vara en pjäs som ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 08 september, 2016

Pipor, cigaretter och fimpar i konsten

”Rökning skadar allvarligt dig själv och personer in din omgivning.”  En essä om rökning i konsten borde lämpligen inledas med en varningstext eftersom rökningen ligger bakom 90% av alla fall av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 05 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.