Ett museum för stulen konst

Ett konstverk kan försvinna på många sätt, och stöld har inte varit ovanligt i historien. Det finns många sätt att ta tillbaka verken på, och med hjälp av digitala tekniker ...

Av: Mathias Jansson | 15 juli, 2015
Essäer om konst

Ragnar och Alice ligger på utdragssoffan

På rygg ligger de och Ragnar håller i Alice' vänsterhand med sin högra. Stryker med långfingret sakta över hennes ringfinger. Efter en lång stund reser han sig. Han ...

Av: Theres K Agdler | 24 Maj, 2010
Utopiska geografier

Mäktiga män föredrar lantlig mat!

Winston Churchill är bland annat känd som den premiärminister som ledde Storbritannien till seger i andra världskriget. Han är också känd som författare, som Nobelpristagare i litteratur, som konstnär, som ...

Av: Belinda Graham | 04 mars, 2014
Allmänna reportage

Tiden som återvändsgränd

Snart bryter ett helt nytt år ut mitt bland oss. Vi vet inte vad det kommer att leda till, förutom själva ledan, men det sägs att det ska kallas 2011 ...

Av: Stefan Whilde | 28 december, 2010
Essäer

Mennesket og dets verden



Innledning

le voyageMenneskets forhold til dets verden er flerfoldig, og dette har å gjøre med følgende forhold. For det første er det slik at verden er der, forutfor og uavhengig av det selv som blir satt inn i den. For det andre, ettersom barnet vokser opp, er det ikke lenger bare et vedheng til verden: Det blir selv skaper av verden. Vel å merke: At dette finner sted ut fra dets konkrete omstendigheter, det vil si alt det som står og finnes rundt mennesket selv. Omstendighetene innebærer så vel tid som sted, og som ingen enkeltmennesker har skapt, skjønt det mennesket selv gjør fører til at både tidsforståelsen og at et sted blir endret som resultat fra dets inngripen. Det betyr at menneskets skapelse av verden er ulik Guds skapelse, som skjedde ut fra ingenting. Et annet aspekt er at kristne mennesker snakker om at mennesket er skapt i Guds bilde, som skaper, og at denne skapelsen finner sted ut fra menneskets egne vilkår. Med de nevnte forbehold er det rimelig å mene at for mennesket gjelder det at det skapes og at det selv framstår som skaper. Med andre ord, at skapelsen går begge veier – fra verden til mennesket og fra mennesket til verden.

Verden som ontologisk og epistemologisk problem

Å være menneske er å være en stolt skapning, og hvis verden er mye større enn det selv er. Slik er det. Følgelig stiger dette problemet fram: I nåtiden er følgende måte å tenke på helt vanlig: At det gis forskjeller mellom ‘den lille verden’ og ‘den store verden’, der den sistnevnte størrelsen er med henvisning til storsamfunnet/staten, med dets mange ulike sosiale og politiske ordninger eller institusjoner, og som innbefatter slike institusjoner som barnehage, utdanning og arbeid, eldreomsorg og politikk, mens den førstnevnte realiteten henviser til kjernefamilien eller til enslige.

Ut fra den foregående beskrivelse, det vil si i termer av fortrolighetssfære og offentlige områder, sammen med størrelser som dels er private, dels er offentlige; først når spørsmålet om og etter kategorien om verden stiger fram som tematisk objekt for bevisstheten, er det slik at en undres over hva diskursen er om. I alle fall, når en snakker om vår daglige verden, så er det om det vi gjør dag ut og dag inn, året rundt og år etter år, som at vi står opp om morgenen, vasker og steller oss, spiser og går til våre gjøremål, hva de nå er, for så, når dagen er omme, så går vi til sengs, etter å ha vært på badet, kledd av oss, gjort unna det vi må på toalettet, pusset tennene, slik vi har gjort det så mange ganger før: I den daglige verden er store og omkalfatrende hendelser sjeldne. Motsetningen til den travle verden, med store og sterke kvinner og betydningsfulle menn som utfører den ene bragden etter den andre, som å bombe hele landområder, slik at ingen kan bo og leve der lenger. Massemediene gjør oss kjent med slike hendelser hver eneste dag, med unntak av følgende punkt: At jordsmonnet, vann og elver er fylt av giftige kjemiske stoffer, som følge av luftkrigen. Tro meg, massemediene snakker ingenting om nåtidens forferdelige krigføring, der de mektigste statene på jorden har utviklet krigsmateriell, som tanks, helikopter, bombefly, med og uten fører om bord, som er beskyttet overfor fiendens våpen: Verden består også av militære baser, eller, uttrykt med andre ord, at militariseringen er vesentlig for å forstå hva som menes med kategorien verden: Dersom verden er et farlig sted, og noen ganger synes det som den er svært farlig, så trenges det et sterkt forsvarsvåpen overfor alt som truer med bryte ned vår daglige verden, og dermed at vårt liv opphører å eksistere.

Det jeg har snakket om over, er slettes ikke en sjokkerende nyhet: Helt siden tidenes morgen har det vært mennesker som deler verden i to eller tre leirer: Det er oss og de andre. En synes å stå overfor et grunnleggende valg: Enten snakker en om verden som sådan, eller så er det om mylderet av delverdener. Om en går inn på den første framstillingen av livet i verden, så får en problem med å klargjøre hvordan en skal forstå hva som særkjenner de ulike verdener, på den ene side, og verden som sådan, på den annen side, vis à vis det å forstå verden som en og bare en størrelse. Uttrykt med andre ord, at verden er en og at det gis ikke mange verdener, annet som diverse beskrivelser og tydninger av den som er, var og blir til.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En måte å forstå det jeg har snakket om, er å tyde det slik at hvert eneste menneske utgjør en verden for seg, og når to mennesker flytter sammen og stifter en familie, så oppstår det en ny verden, som nettopp har to medlemmer. Imidlertid, er det dette en i alminnelighet forstår med kategorien verden, at ett av kategoriens kjennetegn beror på mengden av medlemmer? Det er ikke helt opplagt. I alle fall, gitt at det er mulig å snakke med referanse til ‘verden’, hvilket det er, siden den som er til lever i verden, så har det også å være slik at en skal kunne skjelne en bestemt verden fra en annen verden: Det som er tilfellet, er at i filosofi er en ute etter å forstå hva som menes med selve kategorien og selve begrepet, og hva for størrelse som sorterer inn under begrepet og hvordan verden som verden blir inndelt, det vil si ut fra hvilke kriterier. Ludwik Wittgenstein snakket om at verden er alt som er tilfellet; en umiddelbar innvending overfor det å sette kategorien lik det som er virkelig og sant, er at for å kunne hevde at våre ytringer om verden er sanne, så er det nødvendig at det vi snakker om er reelt – at det eksisterer.

Dermed er realiteten forutsatt, uavhengig av om vi ytrer oss om den eller ikke. Det betyr, mellom annet, at verden og dens eksistens beror ikke på om jeg gjør deler av den til objekt for videre studier – verden finnes uavhengig av deg eller meg, eller de der nede i gaten.

Et annet aspekt, og som jeg ikke har tatt opp i denne artikkel, er at verden er i bevegelse over tid, det vil si at å snakke om verden i termer av et statisk objekt, er i strid med selve kategorien; vi snakker jo om den antikke verden som en verden som var før, og som gikk under, for aldri å vende tilbake igjen. Dermed er ett av verdens kjennetegn at den er dynamisk – at den er gjenstand for forandring. Hvem er aktøren for at verden er en annen nå enn den var for hundre år siden, eller mer enn det? Dersom vi holder oss til tradisjonell marxistisk beskrivelse og tydning av verden, det vil si at vi snakker om ‘verdensanskuelser’, er det arbeiderklassen/proletariatet som er det bærende element i all forandring av verden, eller at det er proletariatet ideer, idealer, verdier og normer som driver verden framover henimot økt frihet, likhet og samhold mellom alle mennesker, i skarp motsetning til forholdende i en verden der det er pengefolka som sitter ved rattet i den kapitalistiske vogna. Tankegangen er slik. Kun gjennom fjerning av pengefolka, om så ved hjelp av militærmakt, er det mulig å skape en bedre verden som befordrer menneskenes reelle interesser og verdier.

Tilbake til spørsmålet om verden, som kategori og begrep: Hver eneste ‘verdensanskuelse’ er bygd opp omkring en viss ideologi, der ‘ideologi’ står for ‘sett av idéer, idéer som ikke er forankret i det reelle livet, og som likevel forfølges, som om de er en del av realiteten’. En av dem som forfulgte en ideologi, var den franske filosofen Jean Paul Sartre, og som forsvarte Sovjetunionen politiske program, på tross av at det bygget på at ren vold måtte utøves for å innfri programmet.

Naturligvis, det er ikke alltid samsvar mellom teori og realitet: Under Josef Stalin hårde hånd ble det fjernet folk som var sentralt plassert i kommunistpartiet, folk som var i opposisjon til ham selv.

Det finnes andre inngangsporter til verden enn dem jeg har skrevet om; det er stoff for en annen artikkel.

Thor Olav Olsen
Ensamrätt för samtliga artiklarna som Thor Olav Olsen publicerar i Tidningen Kulturen tillhör författaren. Tillståndet för citat, länkar eller publicering i andra media än Tidningen Kulturen måste skriftligt ges av författaren på denna adress        Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Ur arkivet

view_module reorder

Lakrits och benproteser. Tredje generation Skarabéerbok

Ett jamesjoycianskt ordflöde, strindbergskt egensinne och ett näst intill postnorénsk uttryck i den underliggande kärlekssagans navelexponerande privatexhibitionism och i övrigt något som i sina mest kroppsfilosofiska intimiteter kan liknas vid ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 juli, 2012

Viva Verdi!

Han anses ha samma avgörande betydelse för Italiens nationella identitet som de nationalromantiska författarna hade för de europeiska folkens befrielsekamp under 1800-talet. Giuseppe Verdi föddes för 200 år sedan den 10 ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 19 oktober, 2013

Hundens genius

"Jag fick order att inställa mig hos en kapten som sade att han inte ville ha en kvinnlig chaufför. Han tyckte inte om atmosfären, han ville inte ha en kvinnlig ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer | 08 juni, 2014

Abbas Kiarostami Foto CC BY-SA 3.0

Att begravas: bildspråk i Kiarostamis Smak av körsbär

Abbas Kiarostami är en av Irans mest hyllade filmskapare. Med Smak av körsbär blev han belönad med Guldpalmen i Cannes för snart tjugo år sedan. Många som skrivit om filmen ...

Av: Sonya Helgesson | Filmens porträtt | 04 mars, 2016

Lux aeterna

Dödens kalla hand berörde mig   Hans finger träffade mitt öga   Att inte längre se den tanken tröstar föga berör den dig?

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 31 Maj, 2010

Pirkko Lindberg pratar lika intensivt som hon skriver

Pirkko Lindberg. Foto Henry StrengPirkko Lindberg är en fascinerande författare och en fascinerande person, och det var därför med stor förväntan jag häromveckan räknade ned dagarna till vår planerade träff ...

Av: Björn Gustavsson | Litteraturens porträtt | 04 oktober, 2008

Ljuden i en indisk palmlund

Ljuden i en indisk palmlund Folke Rabe reser i södra Indien och fascineras av de tre största religionernas ljudbilder.

Av: Folke Rabe | Allmänna reportage | 04 september, 2006

Det humanistiska fotografiet

I jämförelse med sina generationskamrater, fotograferna Henri Cartier-Bresson och Robert Doisneau, har Willy Ronis (1910-2009) länge intagit en märkligt undanskymd plats i franskt kulturliv. Med den stora retrospektiva utställningen på ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer om konst | 22 september, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.