Har UFO: n någon plats inom teosofin?

Flygande tefat i historia och religion  En av de första dokumenterade UFO-observationerna gjordes den 5 augusti år1926. Det var den ryske målaren, upptäcktsresande och mystikern Nicholas Roerich, som befann sig på ...

Av: Carl Ek | 23 november, 2013
Kulturreportage

Det urolige sinn. Del I

Innledning Artikkelen miner om tre ulike oppfattelser om menneskesinnet, der den enkelte oppfattelse utgjør et element i en mer omfattende teori om hvilke ting som fins i universet. Det gis, etter ...

Av: Thor Olav Olsen | 03 december, 2012
Agora - filosofiska essäer

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | 28 december, 2016
Gästkrönikör

Donald och Melania Trump

Dynastin Trump

Gwenda Blairs “The Trump: three generations of Builders” som gavs ut för femton år sedan har när den kommit på nytt utökats med en del sidor och fått några extra ...

Av: Ivo Holmqvist | 08 oktober, 2016
Reportage om politik & samhälle

Tenkning



Innledning

ligabue I nordisk språk og kultur har ordet «streben» en negativ klang, for ordet har i vår kulturkrets en mening som viser hen til personer som synes å tenke om seg selv at de er bedre enn naboen, som bor dårlig, har en underbetalt jobb og kjører rundt i en gammel bil.
I filosofisk sammenheng ter dette seg helt annerledes; helt fra filosofiens tidligste dager har ‘streben’ blitt knyttet til ting som noen av oss involverer oss i, nemlig at vi setter oss mål som vi søker(streber) etter å virkeliggjøre. Om all begynnelse er hard, så har det en ende eller et mål – et sluttmål. Livet, for det er det jeg skriver om, har dermed en start, med en bevegelse henimot i et mål, der veien fra starten til målet danner en bue eller en kurve – en spenningskurve. Eller er det slik at det er langt mer dekkende å beskrive livet i termer av et mangfold av spenningskurver enn å framheve at det gis én og bare en kurve? Mitt svar er dette: Om en har livet som helhet for øye, det vil si fra vi blir satt inn i verden og fram til vi dør, er det rimelig å snakke om ‘livets spenningskurve’.

På den annen side, om en mener mylderet av handlinger og hendelser, planer og prosjekt, som et liv gjerne består av, kan det synes som det er mer rimelig å snakke om mange spenningskurver enn å operere med den singulære meningen til ‘livets spenningskurve’, skjønt om en har og lager et mylder av prosjekt mens en vandrer veien, endrer ikke dette på at tydningen og beskrivelsen av livet som en utfordrende oppgave – en spenningskurve – ikke er den dummeste livstydningen. Uansett om en foretrekker den første eller den siste framstillingen, så gir det likevel god mening å snakke om pluralitetens singularitet.

La oss se nærmere på hva som menes med dette.

Refleksjonsmomentene

Jeg går nå over til å snakke om refleksjonsmomentene. Så vel livet som tenkningen innebærer streben. Poenget er tofoldig: Med henblikk på livet er det som tenkende streben, mens når tenkningen er i fokus, er meningen strebende tenkning. Det er de nevnte bestemmelser som utgjør ‘refleksjonsmomentene’. En kan likeledes mene at utgangspunktene for refleksjonsmomentene er at i Bibelen er det snakk om to trær, og at Eva og Adam hadde å holde seg unna begge disse trærne: På den ene side Kunnskapens tre og på den annen side Livets tre. Vi kjenner den historien, og slutningen vi kan trekke fra at vi har kunnskap om vårt eget opphav, er at vi som lever i dag er ikke uskyldige.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Følger en i sporet til A. Schopenhauer, kan en snakke om at hos mennesket blir livet manifest. Imidlertid, en svakhet hos A. S. er at både viljen og livet blir til negative størrelser, som det gjelder om å frigjøre seg fra: Hos A. S. heter det at vilje er liv, og at å ville viljen er å ville mer liv og atter mer liv, hvilket medfører en regressiv bevegelse. Dermed vender A.S. seg til Østens religioner og til kunsten, i håp om at disse ting kan forløse ham fra viljens makt.

A.S. gikk seg bort i byen; viljen er ingen statisk ting, men den utgjøres av serier av akter, og dermed er den spontan, og, dermed, i motsetning til Immanuel Kant, hevder jeg at i den grad og utstrekning frihet finnes, så er det som ‘frihet gjennom spontanitet’. Ifølge Kant finnes frihet gjennom kausalitet, det vil si at frihet utgjøres av tenkningens operasjoner i ‘det intelligible riket’ eller ‘begripelighetens rike’, mens i sanseverden hersker ordinær empirisk kausalitet: Kant maktet aldri å forklare hvordan tenkningens kausalitet er forbundet med den sansbare kausalitet.

Setningslogikk: Tenkning som formal og substansiell prosedyre

Tenkning er ikke ekvivalent med kunnskap eller viten, siden det gis tenkning som er springende, usystematisk – uten orden av noe som helst slag. Det gis også tenkning som er falsk, usann, uholdbar. Det vi kan lære om tenkning er at den står for en bevegelse fra en premiss, eller flere premisser, til en konklusjon. Premisser er tankemateriale, mens konklusjonen er det vi kommer fram til på grunnlag av bevegelsen fra tankematerialet vi har til rådighet, eller den slutningen vi trekker fra tankematerialet. Om saken er åpen og uviss så lenge bevegelsen finner sted, så er den lukket straks vi har avsluttet den: Å konkludere betyr å lukke en sak.

For hver eneste teori om tenkning gjelder det at en trekker opp grensen mellom gyldig og ugyldig tenkning, på den ene side, og holdbar versus uholdbar tenkning, på den annen side: Altfor mye blekk har blitt sølt på grunn av at en ikke har kjent til denne distinksjonen, eller at en ikke har tatt på seg den møye som fordres for at en skal lære seg de mest alminnelige regler for god tenkning!

Formal gyldighet, respektivt, ugyldighet, har å gjøre med tenknings form alene, uavhengig av dens konkrete innhold; for holdbar tenkning er det om at en undersøker argumentet/resonnementet, det vil si at det er tankebevegelsen i sin helhet som står på spill, eller om de slutninger en trekker på grunnlag av premissenes sannhetsverdi, har sannhetsverdien sann eller hvorvidt det bare har falske verdier. For hver eneste holdbare tenkning gjelder det at totaliteten av resonnementets premisser er sanne, og at tenkningen har en gyldig form, mens de gyldige tankeformer kan ha bare falske verdier, uten at dette endrer deres karakter av gyldige tankeform. Jeg føyer til at språklige uttrykksformer som eller, enten – eller, og, ikke, hvis – så, betegnes med tankeformer som er konstante, det vil si at deres sannhetsverdi forblir den samme, uavhengig av hvilke variabler de settes sammen med. I setningslogikken betegnes variabler med små bokstaver, et stykke ut i alfabetet, så som «p», «q», «r» og «z». Jeg stipulerer med dette at p skal stå for ‘det regner’, mens q skal stå for ‘gaten er våt’. Her følger fire ulike argument/resonnement, der A1 og A2 av er formallogisk gyldige. A3 og A4 er formallogisk ugyldige. Jeg gjør oppmerksom på at «A» står for «argument».

Slik ser de to setningslogisk gyldige slutningsformer ut når de er uttrykt gjennom et minimum av tekniske ord og uttrykk:

 A1 1 Hvis det regner, så er gata våt, og

A1 2 det regner.

A1 3 Gata er våt.

 

A2 1 Hvis det regner, så er gata våt, og

A2 2 gata er ikke våt.

A2 3 Det regner ikke.

 

Formalisering av de to formallogisk gyldige tankeformene kan se slik ut:

A1, premiss 1. Hvis p, så q, og

A1, premiss 2: p.

Konklusjon: q.

 

A2, premiss 1: Hvis p, så q, og

A2, premiss 2: ikke-q.

Konklusjon: ikke-p

 

Holdt i hverdagslivets språklige former, ser de to ugyldige slutningsformene slik ut:

A3 1 Hvis det regner, er gata våt, og

A3 2 det regner ikke.

Konklusjon: Gata er ikke våt.

 

A4 1 Hvis det regner, er gata våt, og

A4 2 gata er våt.

Konklusjon: Det regner.

 

Formalisering av de to setningslogiske slutningsformene, som begge er falske, kan få en slik språklig form:

A3, premiss 1. Hvis p, så q, og

A3, premiss 2. ikke-p.

Konklusjon: ikke – q.

 

A4, premiss 1. Hvis p, så q, og

A4, premiss 2. q.

Konklusjon: p.

Det er OK å ha kjennskap til tankeformene A1, A2, A3 og A4.

Thor Olav Olsen
Ensamrätt för samtliga artiklarna som Thor Olav Olsen publicerar i Tidningen Kulturen tillhör författaren. Tillståndet för citat, länkar eller publicering i andra media än Tidningen Kulturen måste skriftligt ges av författaren på denna adress   Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Ur arkivet

view_module reorder

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa

Elizabeth I Vid Monsieurs avresa       Jag sörjer; visar ej min svaghet här – jag älskar; hatet tycks min enda lag – jag handlar, utan att nämna den avsikt jag bär. Jag tyckes stum; i ...

Av: Elizabeth I | Utopiska geografier | 28 januari, 2014

Frida Kahlo och den kvinnliga stilen

Vad händer när man klassificerar konst skapad av kvinnliga konstnärer som just ”kvinnlig”? Pekar man på samhälleliga strukturer som har legat till grund för att kvinnliga konstnärer genom historieskrivningen har ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 08 mars, 2013

Gaston Bachelard 1965

Bachelard och den poetiska föreställningens fenomenologi

”Det finns ingen poesi som föregår det poetiska verbets gärning. Det finns ingen verklighet som föregår den litterära bilden.” – Rummets poetik (1957)

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 21 juli, 2017

Det omedvetna och Freud

Det är en morgon i Wien. Sigmund Freud går genom sin våning klädd i badrock och tofflor. I en plötslig ingivelse greppar han sin ena toffel och kastar den med ...

Av: Johan Lundin Kleberg | Essäer | 26 oktober, 2010

När det var bättre förr

När det var bättre förr Nyligen är det femtio år sedan sista numret av Sveriges utan konkurrens bästa novelltidskrift kom ut. Någon riktig efterföljare har den aldrig fått och det är ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2007

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Bild: Anikó Bodoni Lind

Himlen – Det är tid för debatt

Efter att jag skrivit några teaterpjäser tillsammans med den numera guldbaggeprisade Mikael Segerström, var det dags att skriva en pjäs helt på egen hand. Det skulle vara en pjäs som ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 08 september, 2016

Pipor, cigaretter och fimpar i konsten

”Rökning skadar allvarligt dig själv och personer in din omgivning.”  En essä om rökning i konsten borde lämpligen inledas med en varningstext eftersom rökningen ligger bakom 90% av alla fall av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 05 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts