Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 2 av 4)

Här ska det inte knusslas. Skål ta mig fan! Och det bör tilläggas med rakryggad ärlighet; julmat kan man äta när fan man vill, till och med i svartmuskiga februari!

Av: Stefan Whilde | 01 februari, 2017
Stefan Whilde

Förtryckets smuts undansopat från gatorna

Nya femtonåringar har blivit sydafrikaner, födda efter att apartheid upphört. Hur kommer dessa nya generationer minnas den lagliga rasismens era? Under eftermiddagen sitter i tystnaden, bara en vägg avskilda från centrala ...

Av: Gustav Broms | 16 Maj, 2009
Resereportage

Sceniska rum: Verkligt, overkligt och allt däremellan – i samtal med John Jakobsson…

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | 02 oktober, 2014
Reportage om scenkonst

Fabrik chic

Fabrik chic – industri som estetik Gnissel från en travers, det rytmiska surrandet från ett ventilationssystem och ljud från cisterner minner om en tid då tjänstesamhället låg i sin linda och ...

Av: Erling Persson & Maria Holm | 10 mars, 2007
Kulturreportage

Tenkning



Innledning

ligabue I nordisk språk og kultur har ordet «streben» en negativ klang, for ordet har i vår kulturkrets en mening som viser hen til personer som synes å tenke om seg selv at de er bedre enn naboen, som bor dårlig, har en underbetalt jobb og kjører rundt i en gammel bil.
I filosofisk sammenheng ter dette seg helt annerledes; helt fra filosofiens tidligste dager har ‘streben’ blitt knyttet til ting som noen av oss involverer oss i, nemlig at vi setter oss mål som vi søker(streber) etter å virkeliggjøre. Om all begynnelse er hard, så har det en ende eller et mål – et sluttmål. Livet, for det er det jeg skriver om, har dermed en start, med en bevegelse henimot i et mål, der veien fra starten til målet danner en bue eller en kurve – en spenningskurve. Eller er det slik at det er langt mer dekkende å beskrive livet i termer av et mangfold av spenningskurver enn å framheve at det gis én og bare en kurve? Mitt svar er dette: Om en har livet som helhet for øye, det vil si fra vi blir satt inn i verden og fram til vi dør, er det rimelig å snakke om ‘livets spenningskurve’.

På den annen side, om en mener mylderet av handlinger og hendelser, planer og prosjekt, som et liv gjerne består av, kan det synes som det er mer rimelig å snakke om mange spenningskurver enn å operere med den singulære meningen til ‘livets spenningskurve’, skjønt om en har og lager et mylder av prosjekt mens en vandrer veien, endrer ikke dette på at tydningen og beskrivelsen av livet som en utfordrende oppgave – en spenningskurve – ikke er den dummeste livstydningen. Uansett om en foretrekker den første eller den siste framstillingen, så gir det likevel god mening å snakke om pluralitetens singularitet.

La oss se nærmere på hva som menes med dette.

Refleksjonsmomentene

Jeg går nå over til å snakke om refleksjonsmomentene. Så vel livet som tenkningen innebærer streben. Poenget er tofoldig: Med henblikk på livet er det som tenkende streben, mens når tenkningen er i fokus, er meningen strebende tenkning. Det er de nevnte bestemmelser som utgjør ‘refleksjonsmomentene’. En kan likeledes mene at utgangspunktene for refleksjonsmomentene er at i Bibelen er det snakk om to trær, og at Eva og Adam hadde å holde seg unna begge disse trærne: På den ene side Kunnskapens tre og på den annen side Livets tre. Vi kjenner den historien, og slutningen vi kan trekke fra at vi har kunnskap om vårt eget opphav, er at vi som lever i dag er ikke uskyldige.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Følger en i sporet til A. Schopenhauer, kan en snakke om at hos mennesket blir livet manifest. Imidlertid, en svakhet hos A. S. er at både viljen og livet blir til negative størrelser, som det gjelder om å frigjøre seg fra: Hos A. S. heter det at vilje er liv, og at å ville viljen er å ville mer liv og atter mer liv, hvilket medfører en regressiv bevegelse. Dermed vender A.S. seg til Østens religioner og til kunsten, i håp om at disse ting kan forløse ham fra viljens makt.

A.S. gikk seg bort i byen; viljen er ingen statisk ting, men den utgjøres av serier av akter, og dermed er den spontan, og, dermed, i motsetning til Immanuel Kant, hevder jeg at i den grad og utstrekning frihet finnes, så er det som ‘frihet gjennom spontanitet’. Ifølge Kant finnes frihet gjennom kausalitet, det vil si at frihet utgjøres av tenkningens operasjoner i ‘det intelligible riket’ eller ‘begripelighetens rike’, mens i sanseverden hersker ordinær empirisk kausalitet: Kant maktet aldri å forklare hvordan tenkningens kausalitet er forbundet med den sansbare kausalitet.

Setningslogikk: Tenkning som formal og substansiell prosedyre

Tenkning er ikke ekvivalent med kunnskap eller viten, siden det gis tenkning som er springende, usystematisk – uten orden av noe som helst slag. Det gis også tenkning som er falsk, usann, uholdbar. Det vi kan lære om tenkning er at den står for en bevegelse fra en premiss, eller flere premisser, til en konklusjon. Premisser er tankemateriale, mens konklusjonen er det vi kommer fram til på grunnlag av bevegelsen fra tankematerialet vi har til rådighet, eller den slutningen vi trekker fra tankematerialet. Om saken er åpen og uviss så lenge bevegelsen finner sted, så er den lukket straks vi har avsluttet den: Å konkludere betyr å lukke en sak.

For hver eneste teori om tenkning gjelder det at en trekker opp grensen mellom gyldig og ugyldig tenkning, på den ene side, og holdbar versus uholdbar tenkning, på den annen side: Altfor mye blekk har blitt sølt på grunn av at en ikke har kjent til denne distinksjonen, eller at en ikke har tatt på seg den møye som fordres for at en skal lære seg de mest alminnelige regler for god tenkning!

Formal gyldighet, respektivt, ugyldighet, har å gjøre med tenknings form alene, uavhengig av dens konkrete innhold; for holdbar tenkning er det om at en undersøker argumentet/resonnementet, det vil si at det er tankebevegelsen i sin helhet som står på spill, eller om de slutninger en trekker på grunnlag av premissenes sannhetsverdi, har sannhetsverdien sann eller hvorvidt det bare har falske verdier. For hver eneste holdbare tenkning gjelder det at totaliteten av resonnementets premisser er sanne, og at tenkningen har en gyldig form, mens de gyldige tankeformer kan ha bare falske verdier, uten at dette endrer deres karakter av gyldige tankeform. Jeg føyer til at språklige uttrykksformer som eller, enten – eller, og, ikke, hvis – så, betegnes med tankeformer som er konstante, det vil si at deres sannhetsverdi forblir den samme, uavhengig av hvilke variabler de settes sammen med. I setningslogikken betegnes variabler med små bokstaver, et stykke ut i alfabetet, så som «p», «q», «r» og «z». Jeg stipulerer med dette at p skal stå for ‘det regner’, mens q skal stå for ‘gaten er våt’. Her følger fire ulike argument/resonnement, der A1 og A2 av er formallogisk gyldige. A3 og A4 er formallogisk ugyldige. Jeg gjør oppmerksom på at «A» står for «argument».

Slik ser de to setningslogisk gyldige slutningsformer ut når de er uttrykt gjennom et minimum av tekniske ord og uttrykk:

 A1 1 Hvis det regner, så er gata våt, og

A1 2 det regner.

A1 3 Gata er våt.

 

A2 1 Hvis det regner, så er gata våt, og

A2 2 gata er ikke våt.

A2 3 Det regner ikke.

 

Formalisering av de to formallogisk gyldige tankeformene kan se slik ut:

A1, premiss 1. Hvis p, så q, og

A1, premiss 2: p.

Konklusjon: q.

 

A2, premiss 1: Hvis p, så q, og

A2, premiss 2: ikke-q.

Konklusjon: ikke-p

 

Holdt i hverdagslivets språklige former, ser de to ugyldige slutningsformene slik ut:

A3 1 Hvis det regner, er gata våt, og

A3 2 det regner ikke.

Konklusjon: Gata er ikke våt.

 

A4 1 Hvis det regner, er gata våt, og

A4 2 gata er våt.

Konklusjon: Det regner.

 

Formalisering av de to setningslogiske slutningsformene, som begge er falske, kan få en slik språklig form:

A3, premiss 1. Hvis p, så q, og

A3, premiss 2. ikke-p.

Konklusjon: ikke – q.

 

A4, premiss 1. Hvis p, så q, og

A4, premiss 2. q.

Konklusjon: p.

Det er OK å ha kjennskap til tankeformene A1, A2, A3 og A4.

Thor Olav Olsen
Ensamrätt för samtliga artiklarna som Thor Olav Olsen publicerar i Tidningen Kulturen tillhör författaren. Tillståndet för citat, länkar eller publicering i andra media än Tidningen Kulturen måste skriftligt ges av författaren på denna adress   Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Ur arkivet

view_module reorder

Hösten

Dimma över Moon Road Alley tidig september och nattlighet En mjuktovad fukt ...

Av: Anna Nyman | Utopiska geografier | 06 september, 2010

En bemerkning om Martin Heidegger og hans filosofi

Filosofi som teoretisk innstilling er funksjon av livet og følgelig er filosofi verken identisk med sett av teoretisk utsagn om hva filosofi er nå, hva den var før eller at ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 januari, 2010

Detalj från omslaget av Tiphaine Samoyault: Roland Barthes

Den polymorfe Roland Barthes

Poeten och essäisten Bo Gustavsson bjuder oss på ett poetiskt minne av den franska författaren Roland Barthes som skulle ha blivit 100 år i år.

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 09 augusti, 2015

Courting av Aniko Bodoni Lind

Museer ska vara minnespalats

För ett tjugotal år sedan försökte dåvarande kulturministern Marita Ulvskog att slå samman de tre ”utomeuropeiska” museerna i Stockholm – Östasiatiska, Etnografiska och Medelhavsmuseerna – till ett enda världskulturmuseum. Det var ...

Av: Sven Hofman | Gästkrönikör | 03 oktober, 2016

Hur angår oss Indien?

Plötsligt och lite oväntat har turismen dit ökat, hälsoresorna inte minst. Det gamla ayurvediska systemet väcker intresse i västvärlden vid sidan av yoga och meditation. Själva intresset är emellertid inte helt ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 08 oktober, 2014

Men han var inte ensam

Den 5 november 1954 dog Stig Dagerman, 31 år gammal. I sin bil, i garaget utanför huset i Enebyberg, koldioxidförgiftade han sig själv till döds. Tankar på att begå självmord ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 02 januari, 2012

Prins Eugen och den monumentala väggen

I denna korta essä, med det svenska monumentalmåleriet som fond, är förhållandet mellan väggmålning, rum och arkitektur det huvudsakliga. Förgrunden består av formalistiska aspekter som rör relationerna i Stockholms stadshus ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 05 februari, 2013

Jesaja: vredgad hovnarr. En julbetraktelse

How long shall they kill our prophets,While we stand aside and look? -- Bob Marley "Redemption Song"Profeten Jesaja blev en klassförrädare. Han tillhörde aristokratin i Jerusalem och hade ingångar såväl ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om religionen | 25 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.