Tankens ambivalens (Första brevet)

Vän och Broder! Inför din långa talan, dina styckade meningar och stormridna formuleringar fyllda av redan burna tankar, kan jag ännu inte skönja någon kontur och av läsningen har jag ett ...

Av: Göran af Gröning | 02 juli, 2014
Utopiska geografier

Dante i exil

Ekvivalens, acceptabilitet, förtrogenhet

La Divina Commedia, Den gudomliga komedin, äger i konstnärlig tyngd och konsekvens betydelse vida över dess litterära värde. Dante Alighieris uppenbarelser och mentala vandringar gestaltade i detta veritabla praktverk har ...

Av: Benny Holmberg | 01 februari, 2015
Litteraturens porträtt

Monoteisterna. En utställning om interkulturell dialog i gamla skrifter

Wien vore inte Wien om det inte fanns en motvikt till främlingsfientligheten. För samtidigt som valplakaten handlar om att inte låta muslimerna och det främmande blodet få övertaget, visas en ...

Av: Lilian O. Montmar | 30 oktober, 2010
Kulturreportage

Sorteras eleverna efter föräldrarnas bildningsnivå?

Går vi mot ett lågutbildat manligt proletariat undrar svenska professorer i en DN - artikel 2008-09-21. Som deltagare i en forskningsgrupp på Södertörns Högskola reflekterar Lilian O. Montmar över varför ...

Av: Lilian O. Montmar | 28 oktober, 2008
Essäer om samhället

Filosofer. Opprinnelsen til filosofi er undring; dens mål er viten(Aristoteles)



Innledning

Dora CarringtonDet er en alminnelig utbredt oppfattelse blant forskere at forskere skriver for forskere, og ikke for legfolk. Det stemmer at forskning – og forskningsresultater publiseres i dertil egnede tidsskift, som, i det store og hele, leses av andre forskere. På den annen side er det slik at en forsker har en teori, og det er denne teorier forskeren streber etter å bevise, det vil si at hun ønsker og vil at teorien skal vise seg å være sann. Med henblikk på indre overbevisning, er forskeren helt sikker på at det hun streber etter å finne ut av, er virkelig og sant. Hvorfor skulle hun satse et helt liv som viste seg å være en illusjon? Hypoteser og hjelpehypoteser kan være sanne eller falske; det rokker ikke ved forskerens prosjekt. Vi må anta at motivkraften hos Albert Einstein hvilte på nevnte forutsetninger, skjønt det gis teorier om materien som ikke går sammen med Einsteins to teorier – nemlig kvanteteorien.

Filosofer har en allmenn plikt til å spre kunnskap om de resultatene de har kommet fram til. En vektig grunn til det, er at den som har fått mye, i form av naturlige evner og anlegg, talent og begavelse, inkludert det hun har mottatt av formel utdanning, skal bringe dette videre til andre mennesker. Kort sagt, det er godt og bra at det er forskjeller mellom folk, for da kan den som har lett for å bære tungt hjelpe den som ikke er så sterk til det.

Ut fra hva jeg har snakket om så langt, er det ikke helt klart hvorvidt filosofer har seriøse prosjekt, og dette passer inn med folk som beskriver filosofer som underholdere eller som folk som har en sær hobby. Synspunktet mitt er at verken det ene eller det andre stemmer. I alle fall, det er mulig å tyde og beskrive filosofer som typer. Således starter jeg opp med å snakke om filosofen som type, for så å avrunde med et sideblikk til den allmenne forsker, der jeg konkluderer med at mens det er slik at for filosofer er det rimelig at de tar opp spørsmål om de første og siste ting, er det heller slik at dette faller utenfor naturvitenskapsutøverenes områder. 

Filosofen som type

De første filosofene, om det dreide seg om de som levde og virket i Lille – Asia, eller i Sør – Italia, var opptatt av alle de ting som oppstår og forgår. Skjønt vi som lever i dag ikke er helt overbevist om at det stemmer at de drev med empiriske undersøkelser av tingene, så var ikke deres tenkemåter løsrevet fra deres omgivelsene, og det de hadde oppfattet om andre filosofers tenkemåte om det som før ble kalt den ytre «natur». Tales fra Milet, som regnes som den aller første filosofen, ble latterliggjort som type, siden det ble sagt om ham at menes han utforsket stjernehimmelen, så ble han så opptatt av det at han falt ned i en brønn. Vi skal ikke glemme at det var en ondsinnet thrakerkvinne som satte ut ryktet om at Tales ikke bare var distré; han drev med unyttige, dumme ting.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hva angår filosofer som upraktisk mennesker, så konstruerte Tales ting som menneskene hadde stor nytte av. For eksempel instrument som virket slik at sjøfolk kunne styre etter stjernene på himmelen, samt et instrument som gjorde det mulig å måle høyden på de enkelte pyramider i Egypt.

Naturligvis, det kan synes å bestå en svær forskjell mellom filosofen Heraklit, som kjente seg misforstått, trakk seg tilbake fra samlivet med andre og ble eneboer, og filosofen Parmenides. Imidlertid, begge filosofer tenkte og skrev om det som er og hvordan det er; det synes riktig å mene at hos Heraklit ble momentet forandring langt sterkere vektlagt enn hos Parmenides, som, i all hovedsak, var opptatt av å få fram ‘at kulen er bildet på det som er’ – at sansningen av bevegelse og forandring er en illusjon.

Det finnes mange slags mennesketyper; noen driver med friidrett, mens andre driver med hest. Gitt at en tror og mener at tesen til filosofen Parmenides er virkelig og sann, så har en å betenke at allerede i det gamle Hellas var det filosofer som fant denne tesen absurd.

Noen filosofer kastet spyd, og da hadde de merket seg at spydet fulgte en bue, at utgangspunktet for spydet og spydkastets agent var det aktuelle mennesket som drev med spydkast som én av flere Olympiske øvelser, for eksempel, og at spydet ikke ble værende i hånden på spydkasteren, eller at hele øvelsen var å betrakte som ‘massesuggesjon’, for spydet traff faktisk bakken – det landet. Med andre ord, et spyd er i bevegelse, innen det treffer bakken. Rent praktisk er Parmenides tese tilbakevist.

Til grunn for det jeg har snakket om over, ligger det en sammenblanding av ontiske forhold og logikk; riktignok er det slik at på hvert eneste tidspunkt befinner et spyd seg på en visst sted, skjønt straks det blir satt i bevegelse ved at det med stor kraft og fart sendes ut fra en spydkasters hånd, så gjennomløper det de punkt som logisk tenkning åpner og lukker for. På den annen side, om en tror og mener at materien(sanseverden) er en skinnverden, eller at det er som et speil, uten at realiteten er inneholdt i det som viser seg, er det mulig å tenke seg at det en ser omkring seg, inkludert vår oppfattelse av oss selv og andre, i den grad og utstrekning vi holder oss til materien(i nevnte forstand), så lever vi i en lavere verden – uten annen realitet enn sansene gir oss informasjon om: Hos filosofen Plotin støter vi på tanken at det finnes en høyere verden og lavere verdener. Om en gjør bruk av billedlige uttrykk, for å klargjøre hva som menes med høyt og lavt, i termer av motsetninger som lys og mørke, så er sanseverden preget av det mørke, mens i den guddommelige verden er det lyset som dominerer. Overført på spørsmålet om realiteten/skinnet, er sanseverden bare en illusjon, eller at vi lurer oss selv til å tro at det er viktig å støtte oss på det som oppstår og forgår, og som taler til våre overflatiske begjær og ønsker. Således synes det at når vi kommer fram til den kontemplativt orientere Plotin, så befinner vi oss lysår vekk fra praktikeren Thales, ja, også fra Sokrates, som orienterte seg ut fra at datidens guder var lite egnet til å fungere som forbilder for mennesker, for de var fylt av stridbarhet, misunnelse og sjalusi.

Om nåtidens forskere

Jeg går nå over til å snakke om nåtidens forskere, eller naturvitenskapsfolk, som type. Naturvitenskapsutøvere har sitt forskningsområde avgrenset ved slikt som kan bringes på en lov, om det er slikt som en kan finne fram til gjennom å utforske det gitte, i den ytre naturen, samfunnet eller kulturen. Religiøse spørsmål er om de ytterste tingene, og ikke om slikt som kan formuleres som en lov. Derfor er disse spørsmål av personlig art, som er indre spørsmål: Naturvitenskapen arbeider med materien, og hvordan den er bygd opp; religiøse anliggender befinner seg utenfor naturvitenskapenes områder. Det betyr at i den grad naturvitenskapsutøvere ytrer seg om distinksjon mellom hellige og verdslige ting, så er det som lekmenneske – på linje med hvert eneste menneske. Ut fra synspunktet mitt, er det å drive som filosof også å ta opp spørsmål om de første og siste anliggender. Dermed tilslutter jeg meg renessansens valgspråk: At for den som undersøker menneskenes vandring på jorden, er intet fremmed.

 

Thor Olav Olsen
Ensamrätt för samtliga artiklarna som Thor Olav Olsen publicerar i Tidningen Kulturen tillhör författaren. Tillståndet för citat, länkar eller publicering i andra media än Tidningen Kulturen måste skriftligt ges av författaren på denna adress   Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Ur arkivet

view_module reorder

Fantomerna: 7 tips varför nummer 14 är så bra ...

 Petrinideckarna är som Sveriges (mycket sena) svar på Enid Blytons Femgänget och Hemliga sjuan. Massor av mysrys och massor av spänning! 2012 blev Petrini nummer fjorton framröstad till Sveriges bästa ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 27 september, 2013

Ett krig som aldrig tar slut i den selektiva likgiltigheten

Ett krig som aldrig tar slut i den selektiva likgiltigheten Klockan är halv elva i Stockholm, och säkert på många andra ställen också, men här i Stockholm är det den varma ...

Av: Ida Thunström | Essäer om politiken | 05 september, 2009

Shiiter och sunniter – svurna fiender?

 Det heliga namnet av Allah. Kollage: Guido Zeccola Shiiter och sunniter – svurna fiender? Tidningen Kulturens Mohamed Omar om de teologiska och historiska skillnaderna mellan sunniter och shiiter i den muslimiska ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2007

Min "lost" generation: en generation i det tysta

Döden är tystnad. Människor säger att döden är våldsam men jag ser döden som något som följs av tystnad. Kanske det kommer från uttrycket "att bli tystad". Och vissa dödsfall ...

Av: Sachiko Hayashi | Essäer om religionen | 10 juni, 2010

I världsmedborgarskapets döda vinkel

Alla instanser som på ett eller annat sätt förvaltar ett pedagogiskt uppdrag måste bidra till att fostra världsmedborgaren, menar Martha Nussbaum. Att vara världsmedborgare innebär kort sagt att ha en ...

Av: Andreas Åberg | Övriga porträtt | 12 december, 2013

Sarojini Naidu – poet och hjältinna i den indiska frihetskampen

”Söker du skydd eller stöd, kom till oss! Jag ger, till hela världen, friheten i detta Indien, som aldrig dog i det förflutna, skall vara oförstört i framtiden och kommer ...

Av: Annakarin Svedberg | Litteraturens porträtt | 27 augusti, 2014

Chaplin och hans skugga

Det händer inte ofta att en bok håller mig fången timmar i sträck tills jag läst ut den. Men Charles Chaplins My Autobiography gjorde det när den just hade kommit ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 26 augusti, 2014

Svenska PEN kräver ett slut på den tysta diplomatin

Fredagen den 23 september var det på dagen tio år sedan Dawit Isaak och en rad andra eritreanska journalister fängslades i ett tillslag mot den oberoende journalistiken i landet. Tio ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 29 september, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.