”Gravest Hits” – de två första singlarna i form av en tolvtums-EP

Bandet som Gud glömde men som Djävulen älskade

Med Peter Sjöblom som ciceron återvänder Tidningen Kulturen till det sista sanna rock'n'roll-bandet The Cramps.

Av: Peter Sjöblom | 09 Maj, 2015
Essäer om musik

Isabella Lundgren

Den osjälvständiga individen och den bedrägliga gruppmentaliteten

Självkännedom och kritiskt tänkande gör oss mindre lättmanipulerade. I en tid där vi allt oftare löper risken att manipuleras och förledas av de som utövar makt över oss, är detta ...

Av: Isabella Lundgren | 27 juli, 2017
Essäer om politiken

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | 22 december, 2014
Essäer om konst

"hennes sanna namn är att vara någon annan". Intervju med Bo Gustavsson

Att en oanständig bok samtidigt kan vara den vackraste... det är något fullständigt skandalöst. För mig som tidigare läst Bo Gustavssons böcker (dikter, essäer, etc.) ter sig Howdy, jag är ...

Av: Guido Zeccola | 30 april, 2013
Litteraturens porträtt

Livet er om det vi trenger



Forord

 

Gud som den absolutt andre Bild Hebriana AlainentaloArtikkelen min danner innledning til Livet med filosofi, der jeg allerede har planlagt at prosjektet skal bestå av følgende artikler, som jeg har gitt disse navn: Biologisk liv, Biografisk liv, Historisk liv, Historisk – biografisk liv, Sosialt liv, Samfunnsliv og kulturliv.

Selv om mitt arbeid kommer i stand ut fra at jeg på forhånd har en vag forestillingen om hvordan det skal bli, siden ingen starter fra et null-punkt, så skjer selve skrivingen ut fra ‘åpne’ begrep, det vil si at jeg ser på det som et forløp, der jeg beholder noe av det jeg har skrevet, endrer på andre ting, og at en god del blir forkastet.

Artikkelen min har fire deler, der hver del er med referanse til et bestemt emne, og som er slik. I den første delen er det om skillet mellom viktig, mindre viktig og det som er trivielt, åndløst eller platt. Den andre delen handler om hva som er lagt ned i begrepet om å trenge noe eller noen, mens i del tre snakker jeg om slike ting ingen av oss vil være uten.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jeg avslutter med å snakke om betydningen til ‘å stå på god fot med seg selv’.

 

 

 

Om skillet mellom viktige anliggender, mindre viktige anliggender og rene plattheter

En av de anliggender mennesker trenger, er å finne ut av, eller å prøve å finne ut av, de ‘høyeste, ytterste og siste ting’, det vil si at det er om ‘hvor vi mennesker kommer fra, hva og hvem vi er, og hvor vi går hen’. Å gi seg i kast med å tenke gjennom det vi mennesker trenger, er, uten tvil, en aktivitet som støter an overfor forflatningen som dominerer nåtiden. Ja, verden er hul, flat og tom. Det som har trådt i bakgrunnen, eller som ikke lenger blir trodd, er tanken om at det som er helt annerledes enn det som er, finnes. Å reise høyhus som stikker 1000 meter til værs, rokker ikke det minste ved tanken at det er det immanente eller det kvantitative, som er av betydning. Nåtidsmennesket er opptatt av det kolossale, der omkvedet er at jo større en ting er, desto bedre.

Naturligvis, fortiden var heller ikke fremmed for det kolossale, som kom til uttrykk ved bygging av veier, palass, pyramider, moskeer, kirker, store murer, hengende hager og så vel rette som skjeve tårn. Det sies også at kineserne skal ha bygd enorme krigsskip, som, heldigvis, aldri ble tatt i bruk.

En gang i tiden fantes det bare bitte små mennesker og giganter på jorden. Livet var en stadig kamp mot overmakten, mot redsel og gru, som skyldes at alle perspektiv ble styrt av det som var smått, lite og svakt versus det som var enormt stort og med svære, overmenneskelige krefter.

For nåtidsmennesket er det jeg har snakket om over, kun eventyr, eller produkt av menneskets fantasifulle fabuleringer. For å utholde timene, dagene, måneden og årene sine på jorden, eller slik kan en tenke seg at det gikk til, lagde mennesket seg en allmektig, allvitende, altseende og allkjærlig Gud, som de kunne søke trøst hos når livet ble for vanskelig. En komplementær oppfattelse er at i begynnelsen var det bare kaos, røyk, ild og damp på jorden, uten levende liv noe sted. Den en eneste som kunne skape liv på jorden, var Gud, der tiden, rommet og omstendighetene ble til som resultat fra Guds skapende handling. Grunnspørsmålene vedrørende Gud består i spørre om det er mennesket som har skapt forestillingen om Gud eller om det er Gud som skapte mennesket; ut fra den sistnevnte oppfatningen er det Gud som skaper mennesket, og ikke omvendt, at Gudsforestillingen er et produkt av menneskets fantasi. Dermed er det å trekke opp skillet mellom viktige ting, mindre viktige ting og platte ting, når referansen er Gud, slik. For det første, at det er overordentlig viktig for den som tror på Gud at hun holder det for sant og virkelig at Gud eksisterer. For det andre, hvorvidt Guds navn er «Jahve» eller «Allah», er, så langt jeg kan skjønne, av underordnet betydning. For det tredje, å føre en krangel om Gud er en kvinne eller en mann, er å redusere spørsmålet om Gud til et åndløst spørsmål (Jf. Gud som den absolutt andre).

Om det vi trenger

Gitt at de ting jeg har snakket om over, synes å være rimelige ting for den som tror og mener at Gud finnes og at det å tro på Gud ikke er det samme som å tro på at ved de to siste valg fikk USA borgere en god president. Dette vinkler jeg slik. Hvordan har det kommet dithen at nåtidens mennesker betrakter fortidens forestillinger som ren fantasi: Skyldes fortidens forestillinger materielle mangler, lengsler og drømmer, eller at det foreliggende livet i verden er utilfredsstillende? Er det vitenskapelig kunnskaper som ligger til grunn? Er det vekstideologi og globalisering som har ført til at folk flest har opphørt med å tro på Gud og Jesus, det vil si at kirkene står tomme på grunn av sviktende tro? Det gis legio spørsmål, uten at en kan finne fram til riktige svar på spørsmålene. I alle fall, religiøse spørsmål er sentrale anliggender, og å la være å forsøke å besvare dem, eller at et samfunn oppmuntrer til a-religiøs orientering ved å framheve at religion er farlige saker, som forårsaker splid og ufred mellom mennesker, er å drive med ren propaganda. Å arbeide for å holde religionene utenom det offisielle samfunnslivet, er også en del av den politiske propaganda, der hvert eneste politiske parti likner mye mer på en religiøs sekt enn på en organisasjon som har grupper av individs ve og vel for øye. Vi har fått mer enn nok av det, og dermed hører ikke nevnte former for propaganda, der talspersoner for ulike politiske partier streber etter å få flest mulig mennesker over på deres side, med til det vi trenger.

Om det vi ikke vil være for uten

Å ha sunn mat og friskt vann, rene klær og et sted å bo, er basalt for mennesker, og som ingen av oss ønsker og vil være for uten. Å ha noe å gå til er godt og bra for mennesket; i nåtidens Europa er det mange som har å leve livet sitt uten et lønnet arbeid å gå til, uten penger til mat, klær og bolig, og hvor utsiktene til å få seg utdanning, slik at de kan få seg et arbeid, er lik null.

Om betydningen til å stå på god fot med seg selv

Allerede Platon snakket om at nøkkelen til innsikt og dermed til et godt liv er å lære seg selv å kjenne, og som en gjør ved å finne en å snakke med om det som er av stor betydning: Det er ikke dumt å starte med å komme i dialog med din egen sjel. Følgelig, budskapet mitt, til alle makthavere, i alle land, er at veien til å sove bedre om natten, er å prøve å gjøre livet bedre for mennesker som lider.

 

Thor Olav Olsen
Ensamrätt för samtliga artiklarna som Thor Olav Olsen publicerar i Tidningen Kulturen tillhör författaren. Tillståndet för citat, länkar eller publicering i andra media än Tidningen Kulturen måste skriftligt ges av författaren på denna adress  Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

54. Erik

Erik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 04 januari, 2013

En hobbit, tretton dvärgar och möjligen en drake på slutet

Regissören Peter Jackson är igen aktuell med ytterligare ett mastodontverk. Efter trilogin ”Sagan om Ringen”, har det nu blivit dags för Peter Jackson att ta sig an ”Hobbiten” som även ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 09 januari, 2013

Foto: Johan Werkmäster

Jeansens historia börjar i Bayern

Jeansen föddes inte i Bayern. Det gjorde däremot dess skapare Levi Strauss, närmare bestämt i Buttenheim i forna stamhertigdömet Franken i den tyska delstatens norra trakt. Hans barndomshem på Marktstrasse ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 13 februari, 2016

Foto Gilda Melodia

Inuti och inpå huden

Religionen skulle försvinna, trodde tänkare som Emile Durkheim och Karl Marx. Människan skulle frigöra sig. I dagens samhälle ser vi en förändring från människa som samhällsvarelse till individ, som hellre ...

Av: Gustaf Redemo | Essäer om religionen | 14 oktober, 2015

Veckan från hyllan. Vecka 12-2013

Det har valts en ny påve, alltid en spännande och viktig tilldragelse, i synnerhet som själva valet har sina egna mycket speciella ceremonier och tillvägagångssätt. Själva valet kallas för konklav, conclave ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 16 mars, 2013

Hector Berlioz. Lithographie de Charles Baugniet

Med både måttlösa och tygellösa känslor

Även om Berlioz' personlighet framstår som mindre sympatisk, kan ingen frånta honom äran av att ha skapat ett musikstycke som i högsta grad angår även vår tids människor.

Av: Eva-Karin Josefson | Kulturreportage | 23 december, 2015

Den indre sammenhengen mellom venting og følelser

Innledning Emnet for artikkelen min er den begrepsmessige sammenhengen mellom venting og følelser. Resonnementet mitt er slik. For det første, venting som fenomen må læres, venting faller ikke under studiet av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 september, 2013

Veckan från hyllan. Vecka 21-2013

Veckans megahändelse, och pseudo dito, är utan tvekan Eurovisionsschlagerfestivalen i Malmö. Gapigt, glittrigt, hurtfriskt, inställsamt och utslätat. Ett evenemang som säger ganska mycket om vår tid. Och så har Arktiska rådet ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 18 Maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.