Skattebefria kulturen

Jag röstar för att den svenska kulturen skattebefrias. Författare, skådespelare och musiker borde inte betala någon skatt alls på inkomst. Tänk dig själv. Vi har oregelbundna arbetstider in absurdum, våra ...

Av: Stefan Whilde | 02 januari, 2011
Stefan Whilde

Köttets konst

Lucian Freud har gått ur tiden.I hans minne publicerar vi  en artikel skriven av Jonas Elvander  publicerad 2010. Efter en osedvanligt tråkig debatt angående den figurativa konstens vara eller icke vara ...

Av: Jonas Elvander | 03 augusti, 2011
Kulturreportage

Kalle på Spången

För några dagar sedan under en promenad i byn vid havet på ön Korčula, cruisade en bil med svenska registreringsplåtar och nedvevade rutor förbi oss långsamt. Jag sa instinktivt ”hejsan ...

Av: Merima Dizdarevic | 16 augusti, 2013
Gästkrönikör

Wallace Stevens. Till en gammal filosof i Rom

Den spanskamerikanske, katolske filosofen George Santayana (1863-1952) undervisade under några år i Harvard och påverkade då blivande författare som T.S.Eliot och Gertrude Stein.  Wallace Stevens (1879-1955), poet och försäkringsdirektör, studerade i ...

Av: Wallace Stevens | 16 april, 2014
Kulturreportage

Menneskelig ansvar



Innledning

glada kommunister i KinaFor å få livet til å henge sammen, har et menneske å ta opp livet – ta tak i det. Den som tar opp livet, overtar ansvaret for sitt eget liv, det vil si at først da blir en i stand til ‘å svare for det en gjør og har gjort, både i ord og i gjerning.’ Det betyr at å ha ansvar er å ha en viss holdning overfor livet. La oss se nærmere på hva det innebærer. Menneskeliv folder seg ut over tid, og siden begrepet om ansvar er en del av det en i alminnelighet forstår med ‘ansvar’, så er ‘ansvar’ med henvisning til den temporale dimensjonen, til visse personer og hendelser i fortiden, slik det også er med hensyn til framtiden. Ansvar er om tanker, sinnstilstander, følelser og handlinger, der disse mentale ting springer ut fra personligheten/karakteren. Det betyr at en holder denne oppfatningen for sann: At tanker, sinnstilstander og følelser er i våre egne hender – under kontroll av oss selv. Et motargument til tanken om å ha ting under kontroll, er konsepsjonen om at menneskets tenkning, følelser, karakter og handling, er kausalt determinert, det vil si at det er tilfelle at hvert enkelt menneske er underlagt strukturer som befinner seg så dypt ned i dets psyke at det er besværlig å gjøre noe med det, og om det er slik, gis det svært mye en ikke har styring på. Ja, dersom det er ting som peker i retning at det er de ulike sjikt i bevisstheten som determinerer individets jeg, dets fornuft, dets vurderinger av seg selv og andre, så kan en undres over hvorvidt det er rimelig å ha en diskurs om ansvar, siden ansvar synes å peke i retning av frihet, som, på den andre side synes å innebære evnen til å velge. På den andre side, uavhengig av hvorvidt mennesket er fritt eller ikke, så er det slik at et menneske har bevissthet om at det utfører handlinger, og at det likeledes er klar over at det følger konsekvenser fra handlingene som en utfører, om en vil det eller ikke. Det å overta ansvaret for konsekvensene som inntreffer på grunn av en er agent, er en av tydningene og beskrivelsene av ‘ansvar’, og som Max Weber beskrev i termer av ‘konsekvensetikk’.

Den abstrakte kommunismen

Den franske filosofen Jean Paul Sartre var tilhenger av kommunismen som abstrakt idé. Det som også var tilfellet, var at Sartre var opptatt av relasjonene mellom ansvar, frihet og valg. Utgangspunktet hans var ‘at menneskets bevissthet er plastisk, og siden mennesket som bevissthet er plastisk, er hvert eneste menneske dømt til frihet’, og, skulle en tro, at dermed tar den som velger også ansvaret for det hun således valgte, det vil si at straks en har valgt, så gis det ingenting som kan beskrives i termer av retrett. Imidlertid, slik er det ikke hos Sartre, for ham er det omstendighetenes struktur som velger for det enkelte menneske og for grupper av mennesker: Hos Sartre startet konsepsjonen hans med betraktninger om menneskets bevissthet og endte opp med at han sto fram som dogmatisk marxist, og som førte til at Sartre forsvarte Stalins oppretting av arbeidsleirer og myrderiene av et stort antall mennesker, som Stalin var ansvarlig for. Sartres hatet kapitalismen og elsket kommunismen, der vil si ikke som en konkret utopi, men som en abstrakt idé: Spørsmålet som stiger fram, er om en kan elske en abstrakt idé?

glada kommunister i Kina HopparSvaret er, muligens, om en er vanvittig, så er det vel mulig å vie livet til en like vanvittig idé, nemlig at det gamle samfunn har å dø, innen det nye samfunn kan oppstå, eller at det nye samfunn oppstår ved at det gis mennesker som fører voldelighetene videre, fra generasjon til generasjon. I den grad mennesket stenges inn i en slik voldsspiral, så snakker en med referanse til at når det først har blitt dannet vonde spiraler, så er det slik at de er vanskelig å få bort.

Karl Marx skriver et sted at det går et spøkelse gjennom Europa, og med det mente han at Europa blir herjet av den kapitalistiske ånd, som er om at alt som er fast, og som har bestand, går i oppløsning straks kapitalismen er der. Motivet for kapitalismen er profitt – lønnsomhet. Det betyr at feudale strukturer har å bli fjernet, der trusler om straff hviler tungt på den som er ute etter å ta fra andre seg, og det vil si at for uten frykten for å bli straffet for gale handlinger i dette livet, så har kirken podet inn i mennesket at det finnes så vel himmel som helvete og skjærsild, der de helt rene blir hentet rett opp etter døden, mens de som er mindre rene, mindre fullkomne, sendes til skjærsilden eller til helvete – alt etter som. Kapitalister har også ansvar, og som rekker så langt som bedriften og forretningen når, og det betyr at om bedriften er i fare, så er ansvaret bundet opp til bedriften og ikke til de som arbeider i bedriften. At det er slik, endres ikke dette av at det er mulig å kjøpe aksjer, og at den ansatte dermed blir en slags medeier i bedriften. I store bedrifter er den lille manns eierskap av liten betydning; de som virkelig teller er folk med mye penger – pengefolka. I og med at den samlede sum av aksjer, og som de ansatte har kjøpt, utgjør en liten del av den totale kapitalen bedriften har, så er de ansattes innvirkning og utforming av bedriftens framtidige liv og utvikling, av underordnet betydning; så lenge det går godt for bedriften, blir den vanlige ansatte tatt godt hånd om. Hva angår ansvaret, så har den lille kvinne og mann å se til at hun kommer på arbeid, og at hun gjør jobben sin, slik den skal gjøres. Dermed står ‘ansvar’ for andre ting enn for eierne av en stor bedrift. Dette er emnet for neste avsnitt.

Å binde seg til en viss livsform, er å ha overtatt det fulle og hele ansvaret for sitt liv

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

glada kommunister i Kina HoppasEn trenger verken tro på den kristnes himmel, helvete eller skjærsilden, for å merke seg at det er slik at det gis ingen samfunn uten en eneste religion; i den grad og utstrekning en religion har liten oppslutning, så er det på grunn av ideologisk manipulering av befolkningen i landet. Poenget er dette: Selv om de ledende klasser i et samfunn har opphørt å tro på Gud, Jesus Kristus og mysteriene, så betyr ikke det at tankene de har, har de hentet fra folkedypet: At i det moderne tror og mener den vanlige kvinne og mann at presten for lengst har blitt arbeidsløs. En kan likeledes formulere det foregående på følgende vis: Å være menneske er å ha bundet seg, det vil si at en har et kall, og det er nettopp det en mener når en snakker om et kall – at en har blitt til et dedikert menneske. En sentral konsekvens som følger fra å ha blitt til et dedikert menneske, er at livet har fått en viss retning, med forbindtligheter og formål: Gjennom å leve livet en har bundet seg til – i ord som i gjerning – har en overtatt det fulle og hele ansvaret for livet sitt. Så langt synes alt å være i orden. Det er ikke i orden. Grunnen er slik. Å ha et liv er å vokse opp, få erfaringer og kunnskap om seg selv; kunnskapen inkluderer ikke den blir til når jeg eldes eller når jeg begynner å bli gammel. Siden et liv endrer seg over tid, er det underlig å tro og mene at en skal kunne holde fram slik en har gjort over mange år. Alternativt uttrykt: Dersom jeg projiserer den jeg er nå innover den jeg blir til i framtiden, og som jeg ikke vet noe konkret om, annet enn at det er stor sannsynlighet for at karakteren og meningene mine vil komme til å endre seg, så vil jeg komme til å øve vold overfor mitt framtidige selv dersom jeg legger mitt nåværende selv til grunn for oppfattelsen av hvordan dette framtidige selv faktisk er. La meg ta et eksempel. Hvis det er slik at jeg i ungdomsårene tenker om meg selv at jeg er på vei til å bli dikter ved at jeg har lyst til å skrive romaner, så kan jeg komme til å havne i den situasjon at jeg bedrar meg selv om jeg fortsetter med å holde fast i oppfattelsen fra ungdomsårene, for etter som livet har løpt av sted, har jeg forandret meg, eller at jeg har fått nye interesser, og som betyr at de gamle interessene mine har kommet i bakgrunnen, eller at jeg rett og slett har lagt dem til side som deler av et avsnitt i mitt liv som nå er definitivt over. Ja, hvem har vel ikke fått erfare at etter å ha slitt for å oppnå et mål, så er det slik at en har tapt interessen for det en strebet etter å oppnå. Vi kan si det slik at livet er hardt, for det er ikke bare om at en har å velge: En har å gjøre gode valg.

Det gjenstår et vesentlig anliggende, og som jeg ikke har snakket om i denne sammenhengen, og det er om nåtidsmenneskets forhold til det som går utover alle verdslige plikter: Om vi sier som Martin Heidegger at i det moderne er mennesket en forlatt skapning, så er det knapt nok til å unngå at vi også skjønner hintet hans, nemlig at Heidegger mener at menneskene har vendt ryggen til Gud, og at meningen med ‘forlatt’  er ikke at det er Gud som har sluppet tak i oss. Gitt at menneskene ennå har sans for de ytterste anliggender, så som deres egen salighet, så har de å spørre seg selv om hva de mener med ‘menneskelig ansvar’ når den større sammenhengen det inngår i er av sakral art. Å skrive om det går ut over rammene for den herværende artikkelen.

 

Thor Olav Olsen
Ensamrätt för samtliga artiklarna som Thor Olav Olsen publicerar i Tidningen Kulturen tillhör författaren. Tillståndet för citat, länkar eller publicering i andra media än Tidningen Kulturen måste skriftiligt ges av författaren på denna adress                                             Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

Ur arkivet

view_module reorder

När en minister blir konstnär

Vad händer då? Jo, en makalös förvandling sker som jag upptäcker på Hosokawas första retrospektiva utställning, Längst med floden, i Paris. Morihiro Hosokawa - Japans före detta premiärminister - företräder ...

Av: Anne Edelstam | Konstens porträtt | 20 april, 2010

Efter ankomsten till Jakobstad, Selma, stående med yngre systern Hilma

En alldeles särskild plats

Det finns en dröm som levt länge inom mig, en dröm som inte släppt taget. Min dröm handlar om att förstå min mormor, Selma Karlström. Varifrån kom hennes lugn ...

Av: Thomas Wihlman | Kulturreportage | 14 januari, 2016

Det regnar och det regnar, himlen är grå(Lasse Stefanz)

Det regnar, jag sitter och lyssnar på regnet, sover på kökssoffan en timme, ser ut genom fönstret, det regnar, ingen rör sig på gatan, inte ens lögnaren, fifflaren och bedragaren ...

Av: Bo Bjelvehammar | Gästkrönikör | 21 oktober, 2014

Om det avsides gemenskapslivet

Vantrivsel Vi var alltså inte nöjda med den vanliga tébjudningen. Vi får magknip av small talk och mobilsamtalen i bussen och på tåget om adiafora. Hans Granlid berättade om hur ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om samhället | 05 mars, 2009

Kim Larsson - SS/opiat/ambientia

Kim Larsson bor i Stockholm och är redaktör på nättidskriften Eremonaut, sjösatt 2010. Hans har tidigare studerat teatervetenskap, litteraturvetenskap och filmvetenskap, och är fil. mag. med filmvetenskap som huvudämne. De motvilligt ...

Av: Kim Larsson | Utopiska geografier | 18 juni, 2012

Hon drar pennan över världens kropp

Redan i sin boks huvudtitel har hon gjort oss till fåglar för att vi skall bli poetiska. llustration: Kristina T helin Att läsa dig - Helene Cixous Så många ord ...

Av: Eleonora Bru | Essäer om litteratur & böcker | 12 augusti, 2010

Konst och sport

När en svensk skidåkare spurtar på upploppet ramlar han/hon och bli fyra, om en norsk skidåkare spurtar, vinner han/hon och om en finsk åkare sprintar i mål blir han/hon tvåa ...

Av: Niklas Anderberg | Essäer om konst | 18 augusti, 2010

Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juni, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.