Omslag  av boken ” Mikronationer - på besök i hemgjorda länder”

Mikronationer - på besök i hemgjorda länder

"Mikronationer - på besök i hemgjorda länder" (Gidlunds förlag, 2017) är namnet på en ny bok som handlar om mikronationer. Mikronationer det är länder som inte är riktiga länder

Av: Mathias Jansson | 12 oktober, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Konrad Lorenz. Djurvärldens Einstein

Konrad Lorenz ansåg att den tidiga barndomens händelser är de mest avgörande för en människas vetenskapliga och filosofiska utveckling. Lorenz föddes år 1903 och tillbringade barndomen i ett slottsliknande hus ...

Av: Lilian O. Montmar | 06 april, 2014
Övriga porträtt

Fragment från en önation. En resa till Indonesien

Vi var ett delvis nytt och ett delvis gammalt gäng med rötter ifrån möten på Sigtunastiftelsen, som flög via Singapore till Jakarta, huvudstaden på den stora ön Java i världens ...

Av: Elsa Maria Lindqvist | 29 Maj, 2014
Resereportage

"Kinas terrakottaarmé" på Östasiatiska i Stockholm

"Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,"Ur "Muren och böckerna" av Evert Taube Det var aldrig meningen att de skulle utföra några krigiska bedrifter, dessa tusentals soldater som skapades på kejsaren ...

Av: Birgitta Milits | 11 september, 2010
Kulturreportage

Bödelns försvarare. Om Joseph de Maistre



Joseph de Maistre målning av Karl Vogel von Vogelstein omkring 1810Det finns ingen konservativ tänkare som är så illa ansedd som Joseph de Maistre. För de konservativa som hyser ambitionen att gå upp i den borgerliga strömningen är han ett namn som man helst vill glömma. Anledningen till det är enkel: Joseph de Maistres filosofi är så skoningslöst formulerad att den väcker anstöt trots att det är så länge sedan som han skrev ner sina tankar. Till skillnad från Edmund Burke - som på många sätt påminner om en klassisk liberal - är de Maistre väldigt svår att infoga i ett modernt sammanhang. Det är till och med så att han låg efter sin tid när han var verksam i slutet av sjuttonhundratalet och början av artonhundratalet.

Artonhundratalet brukar ofta beskrivas som borgerlighetens århundrade. Det är en tid som hyllar förnuft, framsteg och upplysning. Grunden läggs redan under sjuttonhundratalet av inspiratörer som i första hand kom från Frankrike, England och Tyskland. Alla känner till namn som Voltaire och Diderot. Alla känner till vilka ambitioner som fanns bakom franska revolutionen. Revolutionens idéer var i hög grad upplysningens idéer. Det är idéer som har att göra med förnuftets triumf och människans frigörelse. Det populariserade slagordet är som bekant ”frihet, jämlikhet och broderskap”. Den liberale historikern Isaiah Berlin kallade de Maiste för en skolastisk doktor som historien placerade i en tid där han inte hörde hemma.

De Maistre är helt riktigt en främling i sin tid. Han tror inte på några av dess mest präglande idéer. Till skillnad från Burke finns det inte heller något i hans tänkande som vittnar om en vilja att kompromissa med tidsandan. Rousseau hade tidigare populariserat idén om människans naturliga godhet och samhället som anledningen till att denna godhet inte kan ges utlopp. De Maistre förkastar idén om naturlig godhet. Livet i naturen är för de Maistre bara en orgie i våld och lidande. Naturen är hierarkisk och de som står högre upp i hierarkin slår ständigt ner på de som står lägre. Människan står högst upp och är den oemotsagda härskaren över det hela. Så är tingens ordning.

Intressant nog blev de Maistre aktuell i debatten om kulturkonservatism som tog vid efter Anders Behring Breiviks skjutningar i Utöya. De Maistre anses av många representera konservatismens mörka sida. Dess kompromisslösa och reaktionära sida. På samma sätt som Breivik - eftersom han valde att beskriva sig som kulturkonservativ - gav somliga vänsterdebattörer anledning att tala om en konservatismens mörka sida. Breiviks attentat ansågs ha blottat konservatismen som en potentiellt farlig ideologisk kraft. Och de Maistre anses, som en följd av sitt resoluta försvar för tronen, svärdet och altaret vara en av konservatismens farligaste tänkare. Det är därför inte förvånande att hans namn anförs av vänsterakademiker som vill slå hål på idén om en harmlös, borgerlig konservatism.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men de Maistre är mer komplicerad än så. Det finns mer substans hos honom än det hårdnackade försvar för tronen, svärdet och altaret som han ofta tillskrivs. I efterhand har det invänts mot Burke att hans bild av Frankrikes politiska situation var bristfällig. Det stämmer. Edmund Burke hade en romantiserad bild av det franska samhället, som gjorde honom blind inför att det på många sätt var illa fungerande. De Maistre romantiserade aldrig någonting. På ett annat sätt än Burke visste han mycket väl att den franska statsapparaten var genomrutten. Han visste att alla delar av samhällets styrande skikt på sätt och vis var genomruttna. För de Maistre är revolutionen en naturlig konsekvens av denna misskötsel. Det finns en väldigt kristen hållning bakom hans bedömning, för han ser revolutionen som ett straff från Gud; en syndaflod som är skickad att skölja bort smutsen.

Det är en bedömning som är så otidsenlig som det är möjligt. Den typen av avancerade teologiska förklaringar hade redan innan renässansen börjat spela ut sin roll. Men det visar att han inte på något sätt betraktade det franska samhället genom ett romantiskt skimmer. De Maistre vill inte tillbaka till samhället innan revolutionen. I någon grad befinner han sig därför bortom konservatismen. Konservativa som Burke eller hans brittiska kollegor skulle argumentera mot revolution eller hastiga förändringar med argumentet att det förmodligen ändå skulle bli sämre. Hos de Maistre försvinner något av den här försiktigheten. Om samhället är genomruttet måste det renas, så att det som verkligen är eftersträvansvärt kan ges chansen till nytt liv.

Edmund BurkeDe Maistres inställning till revolutionen är därför komplicerad. Dels för att han betraktar den som en gudomlig bestraffning över ett degenererat samhälle. Men också för att han ändå betonar den fria viljan hos dem som deltog i den. Det finns ett poetiskt element i hans beskrivning av de revolutionära övergreppen. I Frankrike studeras de Maistre som prosaist lika mycket som filosof. Det följande citatet är inte bara intressant eftersom det speglar hans inställning till revolutionärernas övergrepp. Det ger också en fingervisning om hur de Maistre ser på våld som fenomen:

“Like Tarquinius sceptre, struck down only the tallest heads. Like so many others they said, it is impossible to make a great revolution without incurring misfortunes. But when a philosopher justifies evil by the end in view, when he says in his heart, Let there be a hundred thousand deaths, provided we are free, and providence replies, I accept your offer, but you must be included in the number, where is the injustice?”

De Maistre menar att alla former av fysisk bestraffning har sin yttersta orsak i moralisk ondska. Det är inställningen som ligger till grund för hans försvar för bödeln. Straffet är alltid en konsekvens av brottet. När de Maistre diskuteras är det ofta hans sympatier för bödeln och dödsstraffet som väcker anstöt. Men hans försvar för bödeln är inte så märkligt om man betänker att han utgår från att det alltid kommer att finnas ondska och att denna kommer att leda till onda handlingar.

Det är som att de Maistres pessimistiska uppfattning om världen i sig gör honom klandervärd. Därmed säger han emot alla liberala och socialistiska uppfattningar om den mänskliga naturen. Han tror inte att samhälleliga orättvisor är vad som skapar brottslingar. Han tror att tendensen till ondska är något vi är dömda till genom arvssynden. Den är därför inte någonting som går att frånkomma och det krävs hårda och visa lagstiftare för att hålla den i schack. Men inte bara det. Även bön och filosofi kan göra människor lite bättre än vad de annars skulle vara.

Som de Maistre betraktar världen finns det en jämvikt som måste råda i alla lägen. Han är som en läkare som vill gå till botten med sin patients sjukdom och inte slösa tid på de ytliga symptomen. Behandlingen han föreskriver är hård. Betydligt hårdare än vad de flesta bedömare skulle känna sig bekväma med. Men den är inte illvillig. Den kommer från någon som gjort sig av med alla illusioner om vad världen borde vara – och grundar sin bedömning på den föga smickrande syn som återstår.

Anton Stigermark

 

Ur arkivet

view_module reorder

Världen är kall och ödslig

Det finns inte längre några drömmar. Det finns inget hopp.Invånarna i Världsstaten framlever sina liv instängda och avskärmade djupt nere i de underjordiska städernas vittförgrenade nätverk av kulvertar. Arbete, sömn ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 17 mars, 2010

Jesaja: vredgad hovnarr. En julbetraktelse

How long shall they kill our prophets,While we stand aside and look? -- Bob Marley "Redemption Song"Profeten Jesaja blev en klassförrädare. Han tillhörde aristokratin i Jerusalem och hade ingångar såväl ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om religionen | 25 december, 2010

Kultur og livsform

Innledning Emnet for artikkelen min er at livet består av mye mer enn jobbing og shopping, instrumentell vitenskap og teknisk politikk. Dette beskriver jeg i termer av ‘progressivt framskritt’, som er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 september, 2013

Duccio di Buoninsegna Den sista måltiden

Det nya förbundet

”När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget!”

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 02 april, 2015

Filosofi og framskritt. Del 3

De filosofiske tradisjonenes betydning for epistemiske og etiske framskritt Nåtiden er ikke spesielt opptatt av at det gis relativt lange linjer i filosofihistorien; i vår tid driver en med filosofi uavhengig ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 augusti, 2013

Om maktmekanismer i det sydkoreanska samhället. Intervju med Cheol-soo Jang

Sydkorea kännetecknas av en vital filmindustri, en filmindustri som ofta kännetecknas av en extrem omsorg för det tekniska så till vida att alla filmtekniska medel musik, foto, skådespeleri ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 28 januari, 2011

Fornuft, følelser og liv

Innledning I dag er det svært mange konflikter og kriger rundt om i verden, som betyr at den pasifistiske idé har elendige kår. Tesen jeg forsvarer er denne: At sammen har ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 08 september, 2014

Höstdag i Provence

Jag befann mig, än en gång, på resa: destination Marseille för att därifrån ta mig via flyg till London, dit jag blivit inbjuden för att hålla ett litet anförande och ...

Av: Lars Holger Holm | Kulturreportage | 25 oktober, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.