ICA och de svarta kärnfria druvorna

Som boende mitt emellan Jönköping och Linköping i Ödeshög har vi en oerhörd bas, två rätt så stora och starkt växande städer med högskola respektive universitet. Häromdagen var jag på sammanträde ...

Av: Per-Inge Planefors | 15 januari, 2014
Gästkrönikör

Rilkes andra lyra

Under några veckor i februari 1922 fullbordade Rainer Maria Rilke sitt livsverk genom att skriva merparten av Duinoelegierna och Sonetterna till Orfeus. Det var enligt hans egna ord som ”en ...

Av: Bo Gustavsson | 27 februari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Olästa och omlästa böcker

I den hög av böcker som ligger på golvet, nere till vänster, har jag äntligen börjat botanisera. De är företrädesvis ”äldre” och svenska, och några – men inte alla – ...

Av: Carsten Palmer Schale | 05 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Erik Jorpes

Ett märkligt åländskt läkaröde

En ung åländsk läkare kom att kom att spela märkliga roll i det röda upproret som inleddes i Finland i januari1919. Erik Jorpes från Kökar hamnade på den röda ...

Av: Rolf Karlman | 31 januari, 2017
Essäer om politiken

Å ha et globalt og personlig prosjekt er OK



Innledning

kampen 1Bortsett fra at humaniora nyter lav prestisje i forskningsråd og ved universitet, med mindre en er villig til å adoptere en vitenskapelig metodikk som er ukritisk, så støter en iblant på oppfattelsen at en har fått mer enn nok av personer med store lidenskaper, personer som lever og ånder for en abstrakt idé. For den som har viet seg til livet med filosofi, er lidenskap alfa og omega, uten at dette betyr at en lever for en abstrakt idé. På den andre side, jeg har lest at unge mennesker, som er i en fase i livet da de er sterkt formbare, kan komme til å lide sterkt under å få systematisk opplæring i filosofi.

Den foregående oppfattelse om at filosofisk tenkning representerer en stor fare for unge mennesker, går tilbake til Sokrates og hans virke; Sokrates måtte tømme giftbegeret på grunn av at han ble kjent skyldig i å forlede ungdommen òg at han innførte fremmede guder i bystaten Athen.

Tanker og idéer kommer fykende inn i oss fra den ytre verden, og således er dette en god grunn til ha en kritisk innstilling til det som kommer til å utgjøre vår tankeverden. Naturligvis, dette gjelder også for folk som har viet seg til fagvitenskap, at de ikke bare er kritisk innstilt overfor det de har lest eller hørt, men at de har å tenke gjennom hva de holder for virkelig og sant før de sender det ut i verden. Ellers kunne en jo, ut fra en generell lav vurdering av folk som driver med filosofi, komme til mene at en filosof er et menneske som baserer livet sitt på juks og svindel, bløff og bedrag.

Fragmentering, atomisering og individualisme

For den som ennå måtte ha betenkeligheter: I vår tid er samfunnslivet preget av atomisering, fragmentering og individualisme. ‘Atomisering’ står for ‘at i nåtidens samfunn lever svært mange mennesker uten kontakt med flokken’. Selv om de har egen bolig og et fast arbeid å gå til, er de uten tette og gode forbindelser med naboen og slekten. Et atomisert liv et ensomt liv.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

kampen 2‘Fragmentering’ betyr ‘at livssammenhengen har blitt svært oppstykket’, og det er tilfellet så vel på øverste nivået i et samfunn, det vil si i forskningsparker og ved universitet, på storting og i den administrative og byråkratiske delen av det politiske liv, med dets krattskog av råd, utvalg, nemder og komitéer, som ute i selve samfunnet, med dets sterkt differensierte arbeidsliv.

Med ‘individualisme’ skal det forstås ‘at enkeltindividets antatte interesser og verdier tillegges større vekt enn det som tjener fellesskapet’.

Ser en på relasjonene mellom enkeltindividets interesser og verdier og fellesskapets interesser og verdier ut fra hvordan dette har endret seg opp gjennom historien, så avtegner det seg følgende mønster. På den ene side at de overordnede verdier var knyttet opp til de kollektive livsformer, og på den andre side at verdien til enkeltliv var underordnet den kollektive livsformen.

 

Positive og negative aspekt ved samfunnsutviklingen

Forutsetninger og bakgrunn for utviklingen av det jeg har snakket om over, er at nåtidens samfunn er bygd opp omkring ekspertise, spesialisering og profesjonalisering. Utstrakt grad av ekspertise, spesialisering og profesjonalisering, har både positive og negative aspekt, der de positive aspekt er at med ekspertise følger økt kyndighet på ulike vitensområder, og med spesialisering kommer økt faglig dyktighet innenfor et visst område, mens profesjonaliseringen i arbeidslivet medfører langt større trygghet for arbeidskjøperen enn da hun ble tilsatt på mer eller mindre vilkårlige kontrakter, og dette bidrar til at yrkesinnehaveren kan kjenne en viss faglig stolthet over at hun viderefører en ærverdig tradisjon, for eksempel som snekker.

Siden moderne samfunn hviler på teknologisk anvendelse av forskningsresultater, for eksempel når det gjelder bygging av veier og broer, trenges det god opplæring i matematikk, slik at framtidige ingeniører kan beregne hvor stort trykk den enkelte vei eller bro tåler. Dessuten antas det at i takt med at ekspertisen, spesialiseringen og profesjonaliseringen blir mer utbredt, så stiger tilliten hos samfunnsborgerne overfor de som til enhver tid sitter ved og med makten.

kampen 3Teknologiseringen av samfunnet har ført til at mye av det som før ble utført ved hjelp av kroppslig slit, nå har blitt erstattet av maskiner.

Jeg går nå over til å ta opp enkelte negative aspekt, der jeg tar høyde for at i år 2013 er ca. 80 % av befolkningen (i Norge) bosatt i byer eller tettsteder, mens for hundre år siden var det omvendt, at 80 % bodde på landet, de resterende 20 % bodde i byer og rundt byer. For meg er det jeg kommer til å snakke om nå, knyttet til den vonde ensomheten. Poenget mine er slik. Det virker som det er en sammenheng mellom fysisk/geografisk nærhet og psykisk og intellektuell avstand mellom mennesker, i den forstand at desto flere mennesker som bor på et begrenset område, jo mer overfladisk er kontakten mellom beboerne og livet rundt deg i det hele tatt. Naturligvis, det gis mennesker som lever på livets overflate, likevel er det slik at de aller fleste av oss ønsker og vil få noe ut av livet, og da er det nødvendig at en prøver å komme nedenunder det overflatisk livet, det vil si til det indre livet.

Ser en på samfunnet ut fra måten det har blitt strukturert og organisert ut fra fag og disipliner, så innebærer struktureringen og organiseringen at det har blitt dannet vegger mellom områdene for viten og det pedagogiske området. Én av grunnene for dette er at i samfunn med stor konkurranse mellom individ og grupper av individ, er det presserende å se til at opphopningen av viten ikke kommer på fremmede hender, eller at den blir værende i forskersamfunnet. Således beskytter en den etablererte forskningen overfor komplementær forskning, der en trekker inn ulike perspektiv på det aktuelle forskningsobjektet.

Konklusjonen en kan trekke er at det er besværlig å snakke sammen om vitenskap og hva vitenskap er, når perspektivene befinner seg svært langt fra hverandre.

Fra kollektiv tankeformer til individuell tankeformer

Helt fra antikken og langt opp mot vår egen tid, var det de kollektive tankeformer som dominerte livet rundt om i Europa, det vil si at samfunnsformene hadde en hierarkisk oppbygning, med Gud på toppen, deretter engler, mennesker, dyr, fugler og planteliv; i menneskesamfunnene hersket konge eller biskop, keiser eller pave, med et mylder av rangordninger under makthaverne, helt ned til tjenere, leilendinger, husmenn og dagarbeidere.

kampen 4Vanlige folk hadde ingen ordinære rettigheter, slik en kjenner det fra nåtidens samfunn, og skolegang og høyere studier var forbeholdt overklassen.

Den alminnelige oppfattelse var at konge og prest styrte av Guds nåde. Den som satte seg opp mot samfunnsordningen måtte bøte med livet, og prestene gikk ikke alltid fram som gode forbilder når uro inntraff som følge av at de lavere klasser i samfunnet hadde blitt dårlig behandlet. Ett eksempel på det er Martin Luther, som er kjent for å ha bidratt til å slå ned et bondeopprør. Ett annet eksempel er fra den aller tidligste framkomsten av fabrikker i Europa.

Fabrikkarbeid har disiplinering som en av dets betingelser, og det betydde å komme på arbeid i rett tid. Kirkeklokken fantes, og således ble arbeidsdagen innledet med ringingen fra stedets kirkeklokke.

Det var langt i fra alle som godkjente tingenes tilstand, og en måte å gjøre det kjent for fabrikkeierne og myndighetene at en nektet å godkjenne den nye samfunnsordenen, var å stille på kirkeklokken. Imidlertid, straffen for å blokkere den gryende kapitalisme var hård: At en ble hengt i nærmeste tre.

Hvordan kunne slikt skje? Jeg resonnerer slik. Opprøret var ikke bare rettet mot presteskapet, som syntes å godkjenne av den økonomiske og sosiale utbyttingen av vanlige folk, siden det likeledes hadde å gjøre med den nye låneinstitusjonen som dukket opp, nemlig det som i dag beskrives i termer av ‘bankvesenet’. I middelalderen var renter på lån forbrytelser overfor Gud, og den som beriket seg på renter syndet overfor den guddommelig ordning.

Den siste halvdelen av det 14.århundret hadde den sammenraste middelalderen bakom seg, og nå var det flere og flere mennesker som mente at det var menneskene selv som styrte historiens gang, og at dette ikke lenger skjedde gjennom det guddommelige forsynet. I alle fall, i de øverste samfunnsklassene var troen på eksistensen av helvetet og skjærsilden sterkt svekket, og når disse steder ikke lenger fantes, var det heller ingen grunn til å holde fast ved overbevisningen om at Gud ville sende pengeutlånerne, det vil si de som tok renter på lån, til helvete og skjærsilden.

Skjønt kulturhistorien dokumenterer at fra og med renessansen kom overgangen fra kollektive livsformer til individuelle og personlige liv, er det naivt å tro at dette også hadde gyldighet for den vanlige kvinne og mann, hvis liv fortsatte ganske uforandret, men under helt andre betingelser enn før.

I vår del av verden tar en ikke lenger liv av folk som nekter å tro at kapitalismen er det høyeste av alt som er høyt, som at kunst og kultur ikke er til å skjelne fra det å ha så mye penger at en kan kjøpe seg dyre og meningsløse gjenstander, der den meningsløse gjenstandens verdi øker i takt med hva den koster.

Til slutt: Jeg har et globalt or personlig prosjekt, jeg er filosof og baserer livet mitt ikke på juks og svindel, bløff og bedrag.

 

Thor Olav Olsen

Ensamrätt för samtliga artiklarna som Thor Olav Olsen publicerar i Tidningen Kulturen tillhör författaren. Tillståndet för citat, länkar eller publicering i andra media än Tidningen Kulturen måste skriftiligt ges av författaren på denna adress                                      Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Konsten är för mig extrem anti-vardag. En intervju med Martin Tistedt

Martin Tistedt är en bland de bästa av Vertigos författare. Han skiftar mellan dröm och mardröm i det han skriver. Hans senaste roman heter Vår och där har drömmen ingen ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 25 maj, 2014

Vad är det nu i mig som brister

Det fanns en tid då jag drömde, då jag vaknade upp mitt i natten med häftigt bultande hjärta kall av svett och ångest, uppfylld av märkliga drömlika bilder känslan av att inte veta och ...

Av: Susann Wilhelmsson | Utopiska geografier | 12 oktober, 2009

Peyote-scenen, foto Gençer Yurttaş

Istanbuls viktigaste klubb

När man talar om Istanbuls oberoende musikscen måste man prata om Peyote, stadens viktigaste och äldsta klubb. Peyote har fått sitt namn från kaktusen som är välkänd för sina psykedeliska ...

Av: Aylin Ünal | Essäer om musik | 26 november, 2016

Människorna och språken

Två miljoner år sedan: enkla stenverktyg men ingen konst och inget språk, helt enkelt för att struphuvudets anatomi ännu inte medger det. 150 tusen år sedan: homo sapiens sapiens med ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om samhället | 03 december, 2010

Tonsättaren Lucio Garau och livets stora gåvor

  Lucio Garau är en tonsättare från Sardinien i Italien som har komponerat många verk som speglar musiken och ljuden från hans hemtrakter. Inte så mycket för folkmusiken i sig, utan ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 04 maj, 2011

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Ett ständigt misslyckande – dataspelens berättarstruktur inspirerar filmvärlden

Det ständiga misslyckandet är grunden för dataspelets berättarstruktur. Precis som i film och litteratur har ofta dataspel ett linjärt berättande. Huvudpersonen ska ta sig från berättelsen början till slutet genom ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om film | 24 september, 2014

Vem är rädder för vargen här?

Jakob (1785 – 1863) och Wilhelm Grimm (1786 – 1859) hör till 1800-talets stora europeiska kulturpersonligheter. De var språkforskare, sagosamlare, bibliotekarier och upptäckare och påverkade sin samtid genom att bana ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer | 24 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.