Tidens flod

Tankar vid Tidens flod

Att födas är inte religion. Att dö är inte religion. Eller är det? Mellan födelse och död försöker människan leva så gott hon förmår, och under den tiden ägnar hon ...

Av: Percival | 31 oktober, 2015
Essäer om litteratur & böcker

"Allt är en del av processen"

Warpaints 2010 var fullt av turnéer och uppmärksamhet kretsande kring det mångfacetterade debutalbumet "The Fool". Kvartetten från Los Angeles, bestående av Jenny Lee Lindberg (bas, sång), Emily Kokal (gitarr, sång) ...

Av: Carl Abrahamsson | 29 januari, 2011
Musikens porträtt

De farligaste fängelserna har osynliga galler. Om Tariq Ramadan

I en tid då Sverigedemokraterna pekar ut muslimska invandrare som orsak till allt ont i det svenska samhället och då flera europeiska länder infört en islamofobisk lagstiftning genom förbudet mot ...

Av: Bo Gustavsson | 01 november, 2010
Essäer om samhället

Gamla staden i Riga Foto CC BY-SA 3.0

Ryssarna i Baltikum

Riga är Lettlands vackra huvudstad vid floden Dünas(Daugava) mynning i Östersjön. 2014 var staden med all rätt Europas kulturhuvudstad. Otaliga sevärdheter lockar. Riga var också en viktig industristad under ...

Av: Rolf Karlman | 21 augusti, 2016
Reportage om politik & samhälle

Rehabilitering av moralisten



Innledning

Artikkelen min er om gjenreisning av det moralske menneske – moralisten. Sokrates var moralist(etiker) og den første filosofen som innførte etikkprinsippet (Hegel). Nøkkelord: Moralisme, moralisere, moralist, moral, moralitet.

Moral er om anstendige liv

prisonEn skulle mene at å ha et språk, for eksempel norsk, det vil si å snakke og forstå, lese og skrive norsk, er slikt som de aller fleste mennesker som bor og lever i Norge greier – uten vansker. Realiteten er en helt annen enn det som synes utbredt, nemlig at ‘å moralisere’ betyr ‘å kritisere andre uten å kritisere seg selv’, eller at ‘en ser splinten i den andres øyne, uten å se bjelken i sine egne øyne’. Det er ikke sjelden at et menneske er mer opptatt av andres svakheter, mens det lukker øyne for sine egne. Imidlertid, det har ingen verdens ting å gjøre med det en forstår med ‘moralist’. Dermed kommer jeg til å argumentere for at følgende tankeforestillinger synes å volde mye bry for ganske mange mennesker: Moralisme, moralisere, moralist, moral og moralitet. Disse fem – 5 – tankeforestillinger er utledet fra oppfattelser om hva som teller som et anstendig menneskeliv, så som at hvert eneste menneske, om mulig, blir begravd på en kirkegård, og at liket ikke bare blir slengt i nærmeste grøftekant, at en forhatt leder ikke slepes rundt i gatene, men blir jordfestet på alminnelig vis. Sokrates påpeking overfor det greske byrådet, der han selv satt som medlem, at greske soldater drepte mennesker som allerede var tatt til fange, er et godt eksempel på hva som menes med ‘moralist’.

I tidligere tider var rekkevidden for moralisten langt mer omfattende enn at det dreiet seg om menneskets intensjoner, handlinger og handlingenes konsekvenser, som når bystater gikk til angrep på hverandre, så fikk det skjebnesvangre konsekvenser. Moralisten befattet seg med menneskenes uttrykte tanker og idéer, med deres karakter eller personlighet, med fortidens og samtidens kunst og kultur, der eksemplene og beskrivelsene ble hentet både fra det virkelige liv og den imaginære realitet, som den greske mytologi og grekernes oppfattelse av sin egen historie som folk.

alla har varit barnTiden før Sokrates var en tid der filosofene gjorde seg tanker og idéer om himmellegemene, og naturen i det hele, som gjennomsyret av guder. Sokrates var av en helt annen oppfattelse, og således følger et annet eksempel, og om det er av anekdotisk art, er det irrelevant for meningsinnholdet. Det sies at Sokrates tok med seg mennesker opp på Olympen, for etter det en trodde i Athen, var Olympen gudenes bolig; vi har å anta at de som fulgte Sokrates ned igjen, var skuffet over at stedet var uten guder.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Xenophon(430 – 354 f. Kr. f.) skriver i sine Erindringer om Sokrates at Sokrates hadde svært liten sans for grekernes religion, og en viktig grunn var at grekernes guder kivet og slåss innbyrdes, var fylt av sjalusi, misunnelse og hat, og slike negative karaktertrekk er langt ifra forbilledlig for det å være guder, og heller ikke for oss mennesker(Min utheving). Eller sagt med andre ord: I nevnte henseende likner de greske guder på menneskene, som kranglet og slåss – om alt og ingenting. Det ble også sagt om Sokrates at han var ute etter å undergrave samfunnsordenen, som hvilte på deres mytologiske forståelse av verden og livet. I egenskap av moralist var Sokrates farlig for bystaten Athen.

Havet som sinnbilde på realiteten

For moralisten er realiteten slik. Livet er som å ferdes i båt og hvor det er slik at iblant er det nødvendig med utskifting av bordganger. Om båten er ute på det åpne havet, og du skifter ut hver eneste bordgang, så synker den ned på havets bunn. Derfor har du å skifte ut ett bord av gangen; det heter å ta opp sitt eget liv.

Diktningen lærer mennesket mye om livet; likevel synes det rimelig å tro og mene at forut for eksistensen av diktningen finnes livet, med dets fantasi og skapelse, lengsel og drøm, kjærlighet, vennskap og glede, hat og hevn, krig, nød og lidelser, smerter, alderdom, sykdom og død.

Den absurde forfatter

StiliterJeg går nå over til å snakke om det jeg beskriver i termer av ‘den absurde forfatter’, det vil si at jeg tenker meg at det finnes en forfatter som har satt seg som mål å gi en fullstendig framstilling av realiteten, slik den ‘er i seg selv’. Etter mitt syn er en slik målsetting absurd; realiteten er større enn oss selv, den overstiger alt hva vi er i stand til å forestille oss, og således er det en umulig tanke å gi en fullstendig framstilling av alt som er. Gitt at det jeg har snakket om stemmer, så er det slettes ikke dumt å beskrive en slik forfatter som en ‘absurd’ forfatter – at det klinger en underlig beskrivelse ved siden av beskrivelsen forfatter. Dermed er det rimelig å mene at fiksjonen er en kompensasjon for at mennesket kommer til kort med henblikk på realiteten, det vil si at et mennesket kan trenge diktning og litteratur for å fullbyrde livet sitt.

Det sistnevnte betyr ikke at faglitteratur som gir beskrivende framstillinger av fenomen som lengsel og drøm, kjærlighet, vennskap og glede, hat og hevn, er av underordnet betydning i relasjon til fiksjonen; det som er vesentlig er at romanen er uovertruffen med henblikk på å gi framstillinger av hele liv.

I alminnelighet forbindes forfatteren og filosofen Albert Camus (1913 – 1960) med idéen om det absurde. Spørsmålet som stiger fram i bevisstheten, er om det stemmer at Camus med rette kan beskrives i termer av en forfatter som viet seg til å skrive om det som klinger ved siden av, nemlig det absurde. Camus elsket livet, og om en hevder at livet er absurd, og at Camus kjempet og slåss for å vise det, så har en fjernet seg mye fra hver eneste rimelig tydning og beskrivelse av livet. Det som ble til essayet Myten om Sisyfos kom til Camus på den måten at han overhørte en samtale i Paris, og således kan en si at Camus plukket det opp på gaten. Hovedverket hans er det filosofiske verket Mennesket og revolten, som er om kampen mot undertrykkelse og strevet for økt sosial rettferdighet for det konkrete mennesket. Å mene at å ha som eksplisitt intensjon å realisere universell sosial rettferdighet er å bekjenne seg til det absurde, forekommer meg å være en svært underlig tanke.

Camus skrev ut fra seg selv, slik han oppfattet verden og livet – innenfra. I bøkene hans, så som Pesten, Den fremmede og Fallet, møter vi ikke en forfatter som har som pretensjon å skrive det som kan skrives om det hele, og når det er gjort er det ikke mer å skrive. Det ville være å tenke på linje med filosofen Hegel, som synes å mene at menneskenes tanker og idéer om rettferdighet når sitt optimum med Hegels egen rettsfilosofi, og at det gis ingen videre utvikling i åndens verden etter ham. Uttrykt med andre ord: At menneskenes liv og historie, som en progressiv bevegelse henimot framtiden, stanser opp med Hegel. En liknende tankegang finner en hos den som måtte tro og mene at all filosofi etter Platon, er kun fotnoter til Platon. Riktignok var Platon en stor tenker som skrev om det meste; å tenke langsetter nevnte baner, om det gjelder Platon, Hegel eller Camus, er helt klart å overvurdere deres betydning, eller at en undervurderer at over tid skjer det nyskapinger, også i filosofi og litteratur(diktning).

Det gode liv

Ingen får alt og ingen kan alt. For meg betyr det gode liv at jeg utøver de to talent jeg har: At jeg er en skrivende filosof og at jeg er god til å illustrere min tenkning ved hjelp av eksempler.

 

Thor Olav Olsen

Ensamrätt för samtliga artiklarna som Thor Olav Olsen publicerar i Tidningen Kulturen tillhör författaren. Tillståndet för citat, länkar eller publicering i andra media än Tidningen Kulturen måste skriftiligt ges av författaren på denna adress                                     Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Ur arkivet

view_module reorder

Harpan på Drachmanns grav

På skalden Holger Drachmanns grav bland klittren på Skagens Sønderstrand finns det en harpa, eller kanske är det en lyra. En lyra i järn på det minnesmonument som Peder Severin ...

Av: Kerstin Dahlén | Essäer | 05 november, 2017

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 22 april, 2011

Anita Björk och Graham Greene

I en artikel i Svenska Dagbladet om Anita Björk som avled i onsdags sägs att hon hade kunnat göra internationell karriär, efter en biroll i en Hitchcock-film. Men hon sammanlevde ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 28 oktober, 2012

Hela havet stormar på Opera Comique

På Opera Comique i Paris händer det numera rätt märkliga saker. Man har hittat en egen profil vid sidan av de två andra, större operahusen, Garnier och Bastille. Repertoarvalet ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 30 maj, 2010

Tove Jansson, författare, bildkonstnär, muminmamma

Tove Jansson skulle i år ha fyllt etthundra år. Det firas inte minst i Finland, där hennes bildkonst ställs ut på museet Ateneum i Helsingfors. Lagom till utställningen har konstprofessorn ...

Av: Mats Myrstener | Övriga porträtt | 07 april, 2014

Vägen till läsandet – Svenska Akademien

Mörkret är kompakt. Det är tidig morgon. Men det är ändå långt till gryningen. Skrivbordslampan lyser, skapar en skyddande cirkel av ljus som möter dataskärmens flimmer. Det är höst, och ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 24 oktober, 2012

Daniel Barenboim Foto Monika Rittershaus

Stalin, Mozart och vi

Josef Stalin älskade Mozarts musik och berördes av den på djupet. Han lyssnade ivrigt till den, på radio och grammofon, på operan och i konsertsalen. Den Store Ledaren, som mördade miljontals ...

Av: Thomas Notini | Essäer om samhället | 18 december, 2016

Dagbok från en filmfestival

Parker Posey och Zoe Cassavetes. Foto: Carla Hagberg   Göteborgs årliga filmfest kändes mer filmfestival än någonsin. Lite ”Alla Var Där” stämning över det hela. Kulturenreportern och festivalanhängaren Joel var på plats för att få ...

Av: Joel Carlund | Essäer om film | 21 februari, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.