”Skjuta din älskarinna?Har du blivit galen?I Frankrike är det bara sin lagvigda man…

 På detta direkta vis ville Marya Chéliga informera främst unga kvinnor om fransk lagstiftning, som de förväntades vara helt okunniga om, då det rådde förbud mot att informera om den ...

Av: Eva-Karin Josefson | 31 maj, 2014
Essäer

Rösten är ett väldigt personligt instrument

Rösten är ett väldigt personligt instrument Ylva Q. Arkvik har framför allt komponerat instrumentalmusik, alltifrån solostycken till orkester och opera, men även elektroakustiska verk och stycken för instrument och band. Hon ...

Av: Guido Zeccola | 26 oktober, 2006
Musikens porträtt

Kors i taket – Finnegans Wake på kinesiska

”Finnegans Wake” av James Joyce anses inte bara vara oläslig i sitt på engelska baserade original. Texten anses dessutom oöversättlig, vilket inte hindrade James Joyce själv från att tillsammans med ...

Av: Bertil Falk | 07 januari, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Veckan från hyllan. Vecka 18. 2012

Guernica är en liten stad i Baskien, grundad på 1300-talet, och ett viktigt centrum för baskisk kultur. För 75 år sedan, den 26 april 1937, när spanska inbördeskriget hade pågått ...

Av: Gregorz Flakierski | 28 april, 2012
Veckans titt i hyllan

Regler og regelstyring



Innledning

nude av Hebriana AlainentaloEksempler på aktiviteter som er regelstyrt, er sjakk og fotball: I det tjuende århundre dukket det opp filosofer som hevdet at språk er regelstyrt (Austin; Searle).Ut fra en oppfatning om at det gis en kobling mellom regel og regulering, synes dette forhold å stå klart: At 'selvinnlysende' saker trenger ingen nærmere forklaring. Så enkelt er det ikke. Nedenfor følger min framstilling av hvorfor relasjonen mellom regler og regelstyring er langt mer komplisert enn en skulle tro.

Regelstyringen omfattet ikke bare rettskrivingsregler og tommelfingerregler for rimelig bruk av språket, men i betydning at en rekke av de begrep menneskene har, og som de dermed gjør bruk av i muntlige og skriftlige sammenhenger, beror på at det gis visse 'konstitutive' regler, eller at det fins regler som er slik at disse reglene, hva de nå mer presist er, innstifter bruken av det aktuelle begrepet som begrep.

Ett av de begrep som trekkes fram for å illustrere hva som menes med 'konstitutive' regler, er 'å love', der det har blitt spilt mye blekk på å forklare hva som svarer til en konstitutiv regel, uten at en har kommet spesielt langt henimot å gi en overbevisende forklaring på at i menneskeverdenen gis det konstitutive regler.

Poenget mitt er slik. Gitt at en forutsetter at den såkalte 'løfte-institusjonen' har bygd inn seg en streben etter å innfri det en har lovet, eller at den som erklærer 'at med dette lover jeg at jeg skal...(...)..., eller at en, ved en nærmere spesifisert anledning, lover å gjøre x, så er dette, etter mitt syn, så trivielt, at det knapt nok fortjener en eneste kommentar, og dette gjelder likeledes om en henviser til at det bare er under visse omstendigheter at «'love'» blir eksplisitt nevnt: Det alminnelige er vel at en ytrer følgende ord: Ja, det skal jeg gjøre. Forøvrig, det gis et legio antall av situasjoner, der en agent er forhindret fra å innløse et visst løfte hun har gitt overfor en annen agent, og der det er utelukket at det er løftegiveren som skal bebreides for at løftet brøt sammen – at det ikke ble realisert ifølge dets intenderte intensjon.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Likevel, gitt at en hevder at i alminnelighet er det slik at den som avgir et visst løfte overfor en annen agent, og at begge oppfatter løftet som et seriøst løfte, så er det i alminnelighet slik at mottakeren av løftet skal kunne forvente at løftet, når den tid kommer, blir innfridd fra løftegiverens side: Vi betegner det foregående med prima facie prinsippet: at under en helt alminnelig omstendighet teller disse ordene ...(...)... som at det har blitt avgitt et løfte, og at det helt alminnelige er at løfter skal holdes, med mindre det foreligger andre omstendigheter, og som foranlediger at løftet ikke teller som løfte ved at det har å bli sett i lys av andre og sentrale forhold som har dukket opp.

Arbeidskontrakter og yrkesinstrukser

linjer av Hebriana AlainentaloEn arbeidskontrakt og en yrkesinstruks er to forskjellige bestemmelser ved sosialt arbeid, e.g. arbeid som involverer diverse relasjoner til andre samfunnsborgere enn en selv. Således gis det for en lang rekke av rent sosiale yrkestyper en viss yrkesinstruks. Ja, i visse tilfeller kan en snakke om en 'handbok for de aktuelle grupper av yrkestakere, så som at for en allmennpraktiserende medisiner(lege), en psykiater, en psykologen, en dommer, politi eller en brannslukker, gjelder det nærmere spesifiserte yrkesinstrukser, det vil si anvisninger for akseptabel atferd i form påbud, forbud og tillatelser, og at disse bestemmelser foranlediger slikt som er av etisk/moralsk art.

En kan uttrykke det foregående på denne måte, og her holder jeg meg til brannslukkeren. I alminnelighet har det validitet at den som er utdannet som brannslukker og som er ansatt i et brannkorps, likeledes har forpliktet seg på å slukke de branner hun er kapabel til. Brannfolk har en rekke andre oppgaver, som for eksempel av forebyggende og sikkerhetsmessig art, og som er om å forhindre at brann skal kunne oppstå i hus og større bygninger. Dessuten arrangerer brannkorps også diverse kurs for samfunnsborgere som arbeider i offentlige bygninger, for eksempel som lærer i skoleverket.

En yrkesinstruks kan dermed bli vurdert på denne måten: At den som er utøver av et brannmannsyrket har avgitt et løfte. Vi har å anta at den som har valgt et yrke som brannslukker har visse grunner for valget av dette, bestemte, yrket: brannslukkeryrket. Vi antar også at den som innehar et slikt yrke, trives med det yrket hun har. Det gis også folk som sier: Jeg simpelthen elsker jobben min. Om det har en viss plausibilitet, så har vi å anta at de har en viss glede(nytelse?) av at aktivitetene og virksomheten er disse aktivitetene og denne bestemte virksomheten. Spørsmålene som melder seg, er disse: er gleden, og som brannslukkeren kjenner, utelukkende knyttet til gleden ved å kunne få utføre et svært samfunnsnyttig arbeid, som en brannslukker tross alt utfører, eller er det slik at gleden/nytelses som oppstår er selvrelatert – at selve brannslukkingsarbeidet gir yrkesutøveren et 'kick'? Dernest: stiger gleden/nytelsen hos brannslukker i takt med brannslukkerarbeidet, eller er det uavhengig av om det er relativt stille stunder, uten meldinger om brann/branntilløp?

Coeur av Hebriana AlainentaloSåledes gis det klare begrensninger for en brannslukker og dennes evner og anledning til å gå helhjertet inn for jobben, for om det blir viktigere for brannslukkeren å tilfredsstille sin egen trang til mål og mening, som å ha et samfunnsnyttig arbeid, og som er om å beskytte folk og bygninger og forebygge brann, så har hun fått et problem på nakken, siden det kan bety at hun selv har å bli brannstifter, istedenfor å virke ut fra sin opprinnelig arbeids- og yrkeskontrakt som brannslukker.

Liknende begrensninger gis det også for andre yrkesutøvere, så som politifolk og dommere, e.g. at helhjertet innsats, eller det en kan beskrive i termer av «fabrikkering av tilfeller», er i strid med det de har forpliktet seg på: Om den umåtelige gleden ved deres respektive yrker blir så overskyggende for dem at deres samfunnsoppgaver kommer i bakgrunnen for at de skal kunne få innfridd deres ondsinnede begjær, så vil dette få svært negative konsekvenser for samfunnet.

Et annet aspekt er opplæringen til et spesifikt yrke, så som å utdanne seg innenfor fagområdet patologi; det gis stygge eksempler på at studenter som tror og mener om seg selv at de har en viss legning henimot kannibalisme, og at objektet har å bli drept ved hjelp av et visst skytevåpen, innen det blir fortært. Det var med bakgrunn i en slik historie om hvor galt det kan gå, at den engelske avisen ‘The Independent’ skrev om en student – innenfor kriminalpatologien – som mente at han hadde å skyte og drepe de utplukkede ofrene sine med en særskilt bue – før han fortærte dem.

Hvert eneste samfunn hviler på etiske standarder

Paul Klee Gebärde eines AntlitzesFormulert med andre ord: At det gis etiske standarder for hvordan en ferdes, i alle fall om en lever sammen med andre mennesker, det vil si at en er til i et samfunn, i alle fungerende samfunn er den etiske dimensjonen strukturert på den måten at den eller de andre, kommer framfor den grenseløse tilfredsstillelsen av egne, tilfeldige, lyster og begjær.

For å illustrere det sistnevnte med et aktuelt eksempel: over tid har det oppstått enorme økonomiske, sosiale, miljømessige, politiske og kulturelle forskjeller på jorden, og dette gap er ikke bare slik at gjelder mellom de ulike landområdene, når en sammenlikner dem med hverandre, men det gjelder også innenfor de enkelte land at forfordelingen av ressurser, økonomisk rikdom og målbar velstand er svært framtredende.

Anta at du lever i et slikt landområde hvor forskjellene og ulikhetene mellom de som «har» og de som ikke «har», det vil si de besittende klasser og de som ikke rår over noe som helst av det som trenges for å kunne leve et helt alminnelig liv, er ekstremt stor. Å godkjenne tilstanden som den er, er å perpetuere den svært elendige tilstanden – for majoriteten av befolkningen. Anta også at du ønsker og vil forandre tilstanden – til det bedre, naturligvis, og ikke bare for deg selv og dine men for flertallet av befolkningen i landet: du organiserer deg eller du går sammen med andre likesinnede, og deres starter en revolusjonært orientert bevegelse, hvis eksplisitte mål er å få slutt på utbyttingen av ressurser og mennesker. Imidlertid, det stiger fram visse spørsmål: hvilke prinsipper og verdier bør dere legge til grunn for deres aktiviteter og virksomheter? Er det noe dere bør gjøre og noe dere ikke bør gjøre? Fins det gråsoner, i den mening at det ikke er opplagt at taktikken og strategien, og de midler dere tar i bruk, faller til den ene eller den annen side?

Store lidelser er uunngåelige: Om bevegelsen, organisasjonen, partiet, lar være å gjøre noe som helst, innebærer det at undertrykkingen og lidelsene bare fortsetter; når disse settes i bevegelse, vil det få som konsekvens at mange kommer til å lide: Det å rygge tilbake på grunn av at det følger negative konsekvenser fra å aksjonere, er å undergrave hele prosjektet om endring, det vil si at hensynet til de antatte lidelsene veier tyngre enn det som er målet for det hele: At livet blir bedre enn det er og har vært, det vil si for flest mulige mennesker eller for alle mennesker.

Thor Olav Olsen 
Ensamrätt för samtliga artiklarna som Thor Olav Olsen publicerar i Tidningen Kulturen tillhör författaren. Tillståndet för citat, länkar eller publicering i andra media än Tidningen Kulturen måste skriftiligt ges av författaren på denna adress                       Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Att följa brinnande ord

 I det tysta har det skett en kulturhändelse i Sverige. På Alhambra förlag har al-Niffaris Anhalternas bok kommit ut. Översättningen står Öjevind Lång för i samarbete med Hesham Bahari. Ett informativt förord ...

Av: Bo Gustavsson | Essäer om religionen | 11 maj, 2014

Skarabéerböckerna utgivenhet

Första skarabéerboken, h;ström Text & Kultur 2010Största skarabéerbokenTredje generation skarabéerbok Skrev självrespektören kallolitteratör auteur Dante Havsboda ”Världens sista roman” är frågeställningen mer talande än att gjorde. Fan sinnrik titel, han gjorde ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 05 september, 2012

Frankenstein av Theodor von Holst, Public Domain Wikipedia

Monstrets intellekt

En ny reflektion av Melker Garay .

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 24 april, 2016

Toleransens dilemma del 1 av 2

Ohyggligheterna i Syrien. Ockupationen på Västbanken. Förtrycket i många muslimska länder. Galna kristna, som sätter eld på Koranen. Kongo Kinshasa. Guds befrielsearmé i Centralafrika. Muhammedkarikatyrerna. De fruktansvärda övergreppen på kvinnor ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer | 08 oktober, 2012

Loserförfattarfabriken 1

Letade efter en tidigare adreschlapp där det stod i vilken stad, ett kontorslandskap som anställde loserförfattare vilka skrev om loserförfattare, aldrig annat än om förehavanden och om en utväg, helst ...

Av: Hammaren | Stefan Hammarén | 06 juli, 2011

Vi slits isär, och isflaken krossas

Visst, man försöker mötas på riktigt. Man har kuddkrig, öppna sinnen, kärlek som är tänjbar. Friktion kan studsa tillbaka, tills man kommer till en vändpunkt.  Vändpunkten kräver en transformering. En fjäril ...

Av: Karolina Nina Sörman | Gästkrönikör | 11 oktober, 2014

Ensamheten bränns

Ensamheten bränns Fingertoppar möts i vinden Luften möter ett motstånd han skälver till därför sedan hälften ryker då bort surrar gör bina lejonen ryter regndropparna förvirrar synen Flygplan över haven, han har färdats ...

Av: Alexandra Rutz | Utopiska geografier | 16 februari, 2009

Lars Erik Falk Skulptur i stål vid Norrköpings Konstmuseum CC by 2.0

Lars Erik Falk och de 73 gradernas skönhet

Att bli förknippad med ett gradantal. Vem vill det? Det låter lite torrt och tråkigt. Skulptören Lars Erik Falk vill det, eller kanske riktigare, har blivit det. Hans stålblanka skulpturer ...

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 27 maj, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.