Jag ropar

Jag ropar en varm tunga öppnar en sångs tillblivelse Har i vändpunkten ropet som är ett direkt tilltal där randen av fuktighet möter . En tunga söker en mun En blick är funnen I ett stenröse en röst begraven ...

Av: Hebriana Alainentalo | 11 januari, 2007
Utopiska geografier

Den sjuka pojken. Fastlåst i en syn med tungan styv som ett horn.

Kan dikten, som är ett verbalt medium, fånga det väsentliga i en målning, en teckning eller ett fotografi, och därigenom transformera det till text så att läsaren i läsningen upplever ...

Av: Emma Tornborg | 08 oktober, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Maja Stenis 1923-2008

Lustig längtan - en sökares samhällssyn

En gång i tiden var jag också en snäll, liten pojke. Mamma tyckte då att det nog inte var så bra för mig att vid fem års ålder sitta ...

Av: Dr Jan Stenis | 23 mars, 2015
Utopiska geografier

Eugenio Carmi – den pythagoreiske målaren

I dagarna öppnades en utställning med den italienske målaren Eugenio Carmi i Stockholm. Verk av den genuesiske målaren visas på Nobis Hotel vid Norrmalmstorg, och en mindre del på Italienska Kulturinstitutet ...

Av: Guido Zeccola | 29 maj, 2012
Konstens porträtt

Cyborger och diskurser



absolut inhumanVilken roll kommer cyborgens identitet spela i framtida kontexter när det inte längre finns något diskursivt kön som upprätthåller sociala och mellanmänskliga relationer? Eller snarare, vilka problem uppstår i människans identitet när cyborgen tar över?

Min problemformulering härleds från en text skriven av Donna J. Haraway, Simians, Cyborgs, and Women – The Reinvention of Nature. Hennes text behandlar en möjlig framtid där cyborgen har ersatt människan. Alltså, en identitet som är konstruerad utifrån maskin och organism; en mekanisk imitation av en organisk varelse.

Hur förändras identiteter när kön inte längre är relevanta, mär maskiner inte är i behov av organisk fortplantning? När intimiteten försvinner och de sociala relationerna drastiskt måste rekonstrueras?

Cyborgen bör här ses som en hypotes för traditionens och människans socialt konstruerade roller som omkonstrueras och globaliseras genom teknologins framväxt. Min text är ej en framtidsapokalyptisk vision om mänsklighetens undergång utan en reflektion över människan och våra identiteter som är fullt beroende av de diskurser som utgör det vi kallar ”sanning”, ”verklighet” och ”könsroller”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vilken betydelse har cyborgen för teorier gällande identitet i förhållande till kön? Haraway påstår att Cyborgen skulle sudda ut kampen mellan könen, och då menar hon de biologiska såväl som alla slags socialt konstruerade könsskillnader, eftersom det inte skulle finnas något behov av kön överhuvudtaget i en värld med maskiner som integreras genom teknologi. Sålunda skulle homosexualitet, transsexualitet och dylikt inte existera och inte heller skapa problem för våra identiteter och grupptillhörigheter.

Skulle man kunna påstå att människan så som vi känner henne idag förblir en myt i framtida samhällen ifall kroppen är teknologiskt producerad? Denna dystopiska mänskliga framtid skildras här som en idé där den organiska verkligheten i vilken människan fortfarande agerar och är i behov av naturen för sin fortlevnad helt upphör och ersätts av maskiner, teknologi och rent syntetiskt och teknologiskt konstruerade kroppar.

Idén om cyborgen

Android femaleCyborgen blir en viktig figur för den feministiska teorin eftersom den suddar ut könsskillnaderna mellan man och kvinna, eller snarare maktförhållanden mellan dessa och de maktförhållanden som kön förhåller sig till och som identiteten rättar sig efter. Där människan tidigare var en oskiljaktig förening av djur och den tänkande, rationaliserande organismen blir cyborgen istället den oskiljaktiga föreningen mellan maskin, teknologi och den mänskliga organismen. Där människan innan stod med ena foten i naturen och den andra i den urbana, postmoderna betongen står nu cyborgen med ena foten i en syntetiskt organisk verklighet och den andra i en fiktivt konstruerad verklighet. Hur ska det patriarkala samhället uträtta sitt förtryck över grupper som inte passar in under ett positivistiskt-kapitalistiskt förtryck om vi lever i en könlös och själslös dystopi?

In the traditions of ‘Western’ science and politics – the tradition of racist, male-dominant capitalism; the tradition of progress; the tradition of the appropriation of nature as resource for the productions of culture; the tradition of reproduction of the self from the reflections of the other – the relation between organism and machine has been a border war.”– Donna Haraway

Cyborgen står således för ett ”könlöst” samhälle, där människan existerar bortom och utan sitt kön. Det slutgiltiga kapitlet för människan så som vi känner henne slutar med cyborgens inträdande. Är det också början på en värld utan etniska rensningar, krig, folkmord och våldtäkt? Är det en ny värld utan slut där maskin-människan likt en vampyr lever för evigt?

Android maleKanske är det en lockande idé, denna könlösa värld där man och kvinna bara är forna fabler ur en förlorad värld. Möjligtvis har många av de sjukdomar och orättvisor som idag existerar raderats ut. Men är det ett misstag att påstå att en sådan värld skulle vara möjlig? Skulle människan upphöra att vara människa eller skulle hon bara förlora sin själ? Är det inte just diskrepansen mellan man och kvinna (mellan kön) som i slutänden sammanför dem?

Möjligtvis presenteras här en feministiskt misstolkad bild av kvinnan som en förtryckt varelse utan möjlighet att lösgöra sig från naturen, där livmodern ständigt blir symbolen för det felande könet. Kvinnan i sig har inte blivit undertryckt genom historiens gång. Snarare har hon blivit bortglömd och undangömd samt försummad av det motsatta och det egna könet för att hon inte har skrivit sin egen historia. Är inte en mänsklig historia utan kön slutet på vår värld och naturens cykliska ordning? Här finns ingen deitet eller entitet som skulle kunna fortleva i en värld utan viljan till kärlek. Vad händer när viljan till liv ersätts av någonting annat – som teknologisk tillväxt?

Könsskillnaden sitter självfallet inte bara i könet som organisk konstruktion och förmåga till reproduktion. ”Kön” är någonting som varierar efter kontexter, individer, samhällen och sociala relationer samt roller vi spelar. Vad skulle vara meningen med en cyborgs existens om den saknar kön, identitet och förmåga till att dö? Vad skulle vara dess syfte? Och skulle det vi kallar själ kunna transcendera eller reinkarneras i maskinen om dessa inte har förmåga till intimitet och känslor? Alla människor och allt i denna natur är processer och inte ting, våra medvetanden är en del av vår fysiologiska och kemiska uppbyggnad i symbios med omvärlden; hur skulle en cyborgs medvetande te sig om den kunde ha ett sådant? För en maskin kan väl göra allt som en människa kan, imitera, men dess mål skulle vara innehållslöst eftersom en maskin aldrig kan ha intentioner för sina handlingar, eller?

Hur samspelar diskurser med våra mänskliga identiteter?

Det mänskliga samhället rättar sig efter otaliga diskurser, vilkas roll är att strukturera och förklara verkligheten genom dels det talade och dels det skrivna språket. Diskursen försöker således ge människan ett bestämt mönster att följa och att se verkligheten, eller en del av verkligheten (Winther Jorgensen & Louise Phillips). Detta betyder inte nödvändigtvis att den bild som diskurserna framställer är helt igenom sann eller verklig. Men dess syfte är att konstruera och återupprätthålla samhället och de identiteter som vi alla spelar (med i), i enlighet med diskursen. Diskursen ger oss således genom sitt maktutövande otaliga ”riktlinjer och rättssnören” att följa som vi måste rätta oss efter. Detta genom att klassificera, organisera och distribuera en given ”sanning” genom exempelvis institutioner som skolan eller rättsväsendet.

HenDiskursen ger människan en färdig bild av vad som är sant samtidigt som den maskerar sanningens verkliga innebörd vilken oftast (om inte alltid) endast kan nås genom fragment och aldrig genom en helhet som exempelvis ideologier gärna vill få oss att tro.

Den sanna diskursen, vars form med nödvändighet befriar från begär och lösgör från makt, kan inte erkänna den vilja till sanning som genomströmmar den. Och viljan till sanning (…) är sådan att sanningen den vill inte kan annat än maskera den.” – Michel Foucault

Om vi således drar slutsatsen att sanningen om verkligheten endast kan nås i fragmentariska lösgjorda bitar genom exempelvis språket och dess motsatser, så är även människans identitet i grunden splittrad och fragmentarisk och förstås alltid i motsatsförhållande (Winther Jorgensen & Louise Phillips). Således förstås ”kvinna” i motsats till ”man” och ”heterosexuell” i motsats till ”homosexuell”. Kön är alltså en del av de fragment som skapar den ”helhet” som vi tror är vår identitet efter den helhet som diskurserna framställer för oss genom att knyta an till språkets alla motsatsförhållanden. Man är således det man inte är i förhållande till det man tror sig att vara i samband med diskursernas givna svar. Subjektet rättar, konstruerar sig själv i förhållande till den givna sanningen och samhällsordningen, exempel på detta är behovet av att tillhöra en eller flera grupper samt att inneha olika sorters habitus och att aldrig ifrågasätta auktoriteter.

Identitet är således identifikation med en subjektsposition i en diskursiv struktur.” – Winther Jorgensen & Louise Phillips

Det diskursen här inte tar hänsyn till är den kroppsliga förbindelse som människor delar genom intimitet. Det som inte kan talas om blir således de punkter som slutligen knyter an till vår mänsklighet. Någonting som vi kan förutsätta att en cyborg helt saknar då denna endast är en maskin och slutligen helt beroende av språk och siffror som den förhåller sig till statiskt. Cyborgen kan antas helt sakna ett subjekt då den inte behöver stå i motsatsförhållande genom kön eller sociala grupper, i ett motsatsförhållande mellan ett ”inre” och ett ”yttre”. Ett subjektivt känslomässigt tänkande är överflödigt då information och fakta ersätter emotiv kunskap. Den artificiella intelligensen har inget behov av relationer så som vi människor har för vårt fysiska och psykiska samt själsliga välbefinnande. Den uråldriga principen om en sund själ i en sund kropp kommer inte längre gälla då själen inte existerar i en kropp. Själen blir en onödig belastning för både hårdvara och mjukvara, helt enkelt ett systemfel som skulle innebära omformatering.

Läran verkställer en dubbel underkastelse: de talade subjekten underställs diskursen och diskursen underställs, så förutsätts det åtminstone, gruppen av talande individer.” – Michel Foucault

Diskursen konstruerar våra identiteter genom språket, och således får vi givna svar och identitetsmallar som vi bör rätta oss efter. Men språket dekonstruerar samtidigt våra identiteter genom att det aldrig är statiskt och aldrig fullt ut kan vara sanningsenligt och således måste alla sanningar vara kontingenta, även våra identiteter i förhållande till diskurser, sanning, auktoritet och så vidare.

Ett socialkonstruktionistiskt synsätt talar om för oss att sanning och verklighet samt de diskurser som de verkar inom och de kontexter som de verkar genom alltid är kontingenta och föränderliga beroende på våra kontexter, subjekt och situationer. Det finns således ingen enhetlig sanning eller verklighet som kan följas eller appliceras på våra fragmentariska och i grunden splittrade identiteter. Alla de situationer vi finner vårt subjekt, jag och själv i kan således bara vara annorlunda om vi väljer att ändra vårt objektiva synsätt gentemot de givna förhållandena. Problemet häri ligger i diskursens utformning, vilken verkar genom maktutövande (symboliskt våld). Diskurserna blir i det långa loppet ofta dogmatiska, speciellt när ideologier vävs in i dem. Därför blir det svårt att undgå de givna maktstrukturerna som verkar genom språket. Och i språket döljs de mänskliga värderingarna som ändras på mycket längre sikt än den teknologiska utvecklingen i dagens postmoderna samhälle.

Cyborg The warriorsDet som diskursens givna sanning inte tar hänsyn till är de mänskliga relationernas tysta samförstånd genom känslor och intimitet. Det som ligger bakom, mellan och bortom språket är just detta: att känslorna gör oss mänskliga och föranleder utvecklingen av karaktärsdrag som bara kan utvecklas långsiktigt. Exempel på dessa är tillit och förståelse för andra människor, subjekt, identiteter och grupper. Dessa värderingar utvecklas på lång sikt, alltså blir det svårare för dagens postmoderna splittrade människa att utveckla sådana karaktärsdrag i ett samhälle som är överbelastat med information och där massorna är helt avskilda från exempelvis tillit eller förståelse för någonting eller någon som inte rättar sig efter diskursernas givna ordning.

Det är just detta som jag vill poängtera med cyborgen som exempel. När människan upphör att vara människa så kommer diskursernas maktkamp om att patentera sanning och verklighet att lyckas. När det som ligger bakom och bortom språket (känslorna och intimiteten människor emellan) upphör i samband med en möjlig framtid där människan är en cyborg, kommer möjligtvis även den kontingenta verklighetsbilden att helt upplösas och bli helt hegemonisk och statisk. För att lösa detta problem bör varje individ se sig själv som en samling av fragment av allt och alla, och i varje situation och relation försöka dekonstruera och sedan rekonstruera sig själv utanför de dikotoma diskurserna.

Vi får aldrig fullt ut tro på diskursernas givna svar och sanningar. Precis som subjektet är splittrat är även språket och varje sanning splittrad och mångbottnad. Kanske bör vi ”Dekonstruera” självet och rekonstruera den kollektiva intersubjektiviteten genom skapandet av långsiktigt byggda värderingar (invävda i det talade känslomässigt integrerande språket). Kanske kommer det då finnas hopp för den teknologiska människan i en framtid där snabba lösningar och givna positivistiska sanningar döljer verklighetens surrealistiska fenomenologi och metafysik. Om vi endast kan förstå det vi själva har skapat, kan den potentiella cyborgen inte förstå hur det är att vara människa men den kanske kan skapa ett nytt slags tänkande eller medveten entitet.

Systemet kan bara ändras inifrån och på lång sikt genom att dekonstruera sanningens oupphörliga frånvaro för de som väljer att leva i givna identitetsasmallar utifrån maktstrukturernas tvång. Det är möjligtvis inte människan i sig som är upphovet till krig samt alla de orättvisor vi idag blundar för, utan de diskurser vi så blint följer eller har blivit tvingade till samt de auktoriteter vi så blint litar på och vägrar att ifrågasätta.

Eftersom allt till slut kan anta diskursens form och eftersom allt kan sägas och diskursen kan sägas om allt, kan också alla ting som visat och utbytt sin mening återvända till självmedvetandets tysta inre.”– Michel Foucault, Diskursens ordning

Lejla Fazlic

 

Källor

 

Foucault, Michel. Diskursens ordning. 1993. Bokförlag Symposium, Stockholm.

Haraway, Donna J. Simians, Cyborgs, and Women – The Reinvention of Nature. 1991. Free Associations books, London.

Jorgensen, Winther M. & Phillips, Louise. Diskursanalys som teori och metod. 2000. Studentlitteratur, Lund.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Foto: Björn Gustavsson

Litauen - en integrerad del av västvärlden

Björn Gustavsson om Litauen, ett nytt, lite exotiskt resmål för många.

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 19 september, 2015

En intervju med Markus Andersson

Konst har alltmer kommit att handla om att provocera, utmana konventioner och tänja på gränserna för det acceptabla. Samtidigt kan man skönja ett växande intresse för figurativt måleri och traditionellt ...

Av: Tobias Ridderstråle | Konstens porträtt | 18 februari, 2013

bild Privat ägo

Jack Vanarsky och den potentiella konstens sällskap

Han arbetade med rörligt, skivade skulpturer och dito ("lamellade") bilder, Jack Vanarsky, den argentinskfödde konstnären (1936-2009) som landade i Paris under upprorens tid 1968 och blev kvar och verksam där ...

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 18 maj, 2016

 Ibsens blick brinner som en eld som bränner oss alla. Inte minst Ibsen. Wikipedia

Att bestiga ett fjäll: Henrik Ibsen (del II)

Henrik Ibsen är en av det moderna dramats mästare och klassiker. Under knappt 15 år av sitt författarskap påverkades han tydligt av romantisk och klassicistisk form, ton och tematik, för ...

Av: Carsten Palmer Schale | Scenkonstens porträtt | 06 juli, 2015

Konkretpoesi til Tidningen Kulturen fra Uwe Max Jensen

  ŠŠŠŠŠŠŠ./Z¯/)                          ŠŠŠŠŠŠ..,/¯../ ŠŠŠŠŠŠ./Š./                        ŠŠŠŠ./Z¯/'Š'/Z¯¯`·z ŠŠŠ./'/Š/Š./ŠŠ./s¯\                          ŠŠ..('(ŠZŠZŠ. ¯~/'Š') ŠŠŠ\ŠŠŠŠŠ..'Š../                          ŠŠŠ."Š\ŠŠŠ. _.·Z ŠŠŠŠ\ŠŠŠŠ..(                          ŠŠŠŠ..\ŠŠŠŠ.\Š    

Av: Uwe Max Jensen | Utopiska geografier | 04 oktober, 2008

Åvald Norén. Texter

Mitt namn är Åvald Norén, 22 år och studerar på Malmö Folkhögskola. Jag har skrivit mycket med inspiration av spoken word och även rapp då jag vill uppnå den typen av ...

Av: Åvald Norén | Utopiska geografier | 17 juni, 2013

Regissör Elisabet Ljungar, Gabriel Souvanen (Jean-Martin Charcot) och Charlotta Larsson (Blanche Wittman) Foto: Göran Jarmar

En annalkande urpremiär: intervju med operaregissören Elisabet Ljungar

Norrlandsoperans uruppförande av den nyskrivna operan ”Blanche och Marie”, tonsatt av Mats Larsson Gothe och regisserad av Elisabet Ljungar, närmar sig. Amanda Lodding ringde upp Elisabet för en pratstund om ...

Av: Amanda Lodding | Musikens porträtt | 24 september, 2014

Ian McEwan: Sweet Tooth

Goda vänner till oss på Nya Zeeland köpte för många år sedan en försvarlig hög tegelstenar i St. Privat, en liten lantlig by i det inre av Frankrike. Fast de ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 20 maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.