Erotiskkrönika 04 Bandagesstation

Mina nerver svek mig goda hårdhudade, fastän försökte intala mig att är ju lyxpoet, den som skall kunna komprimest mera inte minst även den svåraste av opplevda verkligheter i de ...

Av: Stefan Hammarén | 26 augusti, 2010
Stefan Hammarén

Vantablack, Källa: Wikipedia

Konstnären som äger det svartaste svarta i konsten

Till konstvärldens förtret har konstnären Anish Kapoor exklusiv rätt till det svartaste svarta i konsten. Han äger sedan 2014 rätten att använda Vantablack som kan absorberar 99.96% av allt ljus.

Av: Mathias Jansson | 19 mars, 2017
Essäer om konst

Loggbok från seglats i Hammarenska farvatten…

Ute på villande hav, GPS ur funktion, kompass och sextant överbord, sjökortet ivägblåst, bortblåst, omhöljda av dimma och mörka moln i stark kulning stävar vi vidare, framåt i detta hav ...

Av: Oliver Parland | 10 november, 2012
Övriga porträtt

Milosz 100 år

"Utan tvekan vill jag hävda att Czesław Miłosz är en av de största poeterna - kanske den störste - i vår tid."(Joseph Brodsky) Den 30 juni 1911, för 100 år sedan ...

Av: Gregor Flakierski | 30 juni, 2011
Litteraturens porträtt

Den metaforiska metafysiken



Hebriana Alainentalo: imago mundiDen metaforiska användningen av ord och begrepp utgör en manipulativ akt av överföring inom lingvistiska kommunikationsspel av en verklighetsordning till en annan ordning.

Aristoteles definierade i sin beskrivning av överföringen, att den äger rum mellan tillvarons orelaterade arter och släkten. I denna mening beskrev han även metaforen som ett medvetet gjort kategorimisstag. Varje filosof värd namnet måste acceptera det uppenbara: att det inte finns någon relation mellan arter och släkten och att problemet med medvetna kategorimisstag kan hänförs till poesin, som avsiktligt skapar uppenbara metaforer och myter.

Men när man ifrågasätter att arter och släkten inte är relaterade till varandra, så sysslar man verkligen med relationen mellan språk och verklighet. Frågan är huruvida språket bara återspeglar eller effektivt konstruerar och konstituerar verkligheten. För att kunna besvara den korrekt måste man först göra en distinktion mellan bokstavligt och metaforiskt språk. För det andra måste man fråga hur och varför behovet eller drivkraften efter metaforiskt språk uppkommer.

Så fort denna distinktion erkänns blir det tydligt att bokstavligt språk bara återspeglar verkligheten eller har en verklig relation till verkligheten så länge som det bara pekar på det som redan existerar före kunskap eller språk. Om distinktionen mellan bokstavligt och metaforiskt språk är verklig, innebär det bl.a. att det som sägs om bokstavligt språk inte kan sägas på samma sätt om metaforiskt språk. För så länge som metaforen är ett konstgrepp som innebär ett medvetet kategorimisstag, kan man inte säga att den bara återspeglar verkligheten, utan att den endast tvingar verklighetens framträdande till dess skapares bakomliggande ändamål. Dess skapares ändamål är att övertyga om att det rådande handlar om verklig kunskap eller objektiv sanning. Men varje ny tro/övertygelse har bara status av en hypotes, vars sanning eller objektivitet återstår att fastställa.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men alla väntar inte tålmodigt på att en hypotetisk tro skall bevisas av objektiva tester och experiment. Främst bland dessa otåliga som vill få en hypotetisk tro socialt accepterad som sann är människor i aktuell maktställning eller som aspirerar på den. De är ute efter att förena sina sociala universa under skydd av vilken tro eller ritual som helst, som de rimligen kan påstå är den objektiva sanningen. Inte heller bryr sig de vanliga medborgarna om att vänta ut att en hypotes skall fastställas som objektiv sanning.

Hebriana Alainentalo: signumDeras liv är alltför pragmatiska för att de själva skall verifiera varje så kallad sanning. Deras sätt att verifiera, är att fråga om något gynnar eller försvårar deras normala eller önskade livsmönster. Om föräldrar, präster eller lärare säger att något är sant, upprepar vanligen också barnen och eleverna detta som sant. Detta anses inte bara lovvärt utan också något som befrämjar det personliga avancemanget i den sociala karriären. Sålunda visar det sig att det mesta av det som förklaras eller antas vara sant är socio-politiskt subjektivt. Och metaforer är estetiska genvägar för att få till stånd samförstånd om vad som helst som de härskande klasserna vill upphöja som sanningar. Därför är de politiskt-ideologiska.

Varje ideologi eller varje visionärt teoretiserande intresserar sig för att upprätthålla den socio-politiskt etablerade lagen och ordningen för rätt uppförande. Men dess taktik är indirekt och kringgående. Detta är hur och var metafysiken lägligt kommer fram till den etablerade socio-politiska ordningen tjänst. Den är också listigt indirekt då den närmar sig och stödjer det nuvarande politiska systemet genom det som den uppfinningsrikt projicerar som det förhistoriska förflutna och den posthistoriskt eskatologiska framtiden. Båda dessa bidrar inåt till att installera lydnad eller konformitet av den nuvarande etablerade socio-politiskt etiken.

Två slags förhistoriska och posthistoriska eller eskatologiska metafysiska system har styrt mycket av den teistiska världsuppfattningen. En är den kreationistiska och den andra är den evolutionära. Fastän båda formerna av metafysik har uppnåtts genom bruket av metaforer, har den folkliga uppfattningen tenderat att behandla dem båda som faktiskt bokstavliga realiteter. Sålunda har de prosaiska anhängarna av den bokstavstrogna tolkningen förutsatt och dogmatiskt hävdat existensen av arter och släkten som en evigt bestämd och fixerad verklighet av gudomlig skapelse. Och de har använt dessa som den grund från vilken man kan härleda kriterier för gott och ont eller dygd och synd för att etiskt erövra och utöva makt över samhället genom att dualistiskt skilja mellan ”oss och dem” och mellan himmel och helvete.

För sådana bokstavstroende personer är företeelsen verklighet och deras språk dogmatiskt om naturens oföränderligt fasta lagar. För de poetiskt intuitiva och mer fantasirika personerna förändras verkligheten och utvecklas kontinuerligt från art till art och släkte till släkte enligt både ett spontant naturligt urval och hävdandet av frihet från förutbestämda lagar om gott och ont. För dem är kriterierna på gott och ont föränderliga med politiskt eller kulturellt konstituerad tid, rymd och omständighet.

Lagarna om en fastställd skapelse och de om ett ständigt föränderligt universum kan varken vara desamma eller kompatibla med varandra. Men bara få människor inser detta eller skulle skriva under på detta. De flesta av oss är så indoktrinerade av föreställningen av den art- och släktmässigt fasta skapelsen att vi bara kan gå in i ett chocktillstånd då vi hör någon tala om spår av evigt föränderliga lagar eller lagar för utvecklingen för arter och släkten.

Sålunda accepterar inte en stor del av mänskligheten synen att lagarna för arter och släkten förändras efter den rum-tidsliga omständigheten. Men sanningen hos kunskapen vilken som helst visar sig vara kontroversiell, eftersom makten förknippas med den kunskapen, och eftersom varje maktcentrum har ett egenintresse i att försäkra det fortsatta bibehållandet av den egna makten. För poeten representerar därför metaforen det verkligt verkliga och kategoriblandning är inte ett omedvetet misstag utan en intuitiv perception av tron på processerna i kosmisk tid.

Då Aristoteles förklarade metaforen som ett medvetet gjort kategorimisstag, rättfärdigade han inte bara skapelsen av evolutionär metafysik utan också det gemensamma mellan metafor och metafysik och växlingen av metaforen från ett socio-politiskt system till ett annat. Han gjorde så, eftersom han var och ville vara en filosof som pragmatiskt står i kontakt med majoriteten av människors verkliga liv utan att förneka att det också var en ideologi.

Hebriana Alainentalo: harmoni mellan den  historiska och den kosmiska tidenNu börjar det bli klart varför jag kom att tala om metafysiken som samtidig metafor. För att besvara frågan mer adekvat måste vi ställa upp och svara på en tidigare fråga om vad metafysik är. Metafysik är allt som överskrider och gå bortom vår sinnesförvärvade kunskap om naturen. Metafysik är en imaginär teori abstraherad från sinnesintrycken genom slutledning om villkoren för möjligheten av allt som är fysiskt eller sinnesuppfattat. Men det är svårt att fråga vilka villkor som gjort det möjligt att anlita i en sådan abstrakt metafysisk tankeprocess.

Villkoren för möjligheten för metafysik är de samma som villkoren för möjligheten för fysik. Med andra ord är metafysik begriplig och har ny betydelse på samma sätt som fysik blir begriplig och har ny betydelse, nämligen genom metafor eller betydelseöverföring av betydelse från ett lager eller verklighet till en annan. Det är som en metafor av fysik som metafysiken läggs till den som dess nya betydelse eller dimension.

Eftersom metaforen görs genom överföring av ett betydelselager till ett annat, måste vi fråga oss vilket slags överföring metafysik själv är eller innebär. Svaret, vilket föreslår sig självt, är en tvåfaldig övergång: nämligen från historisk tid och rymd till den prehistoriska och posthistoriska kosmiska tiden och rymden, vilket de dualistiska bokstavstroende metaforiskt beskriver som evighet i kontrastiv analogi till historien. För den myt-metaforiska poeten är kosmisk tid och historisk tid omedelbart i harmoni, medan för dogmatikerna evigheten blir den metaforiska polisen och domaren över individernas och samhällenas historiska tid. Vi säger därför att fastän de bokstavstroende inte kan undvika att ta sin tillflykt till metaforen, förväxlar de den med det som de inbillar sig vara en bokstavligt prexisterande verklighet, ouppmärksamma på det faktum att deras egen projektion av den till en existerande verklighet.

Inom ramen för det a-kosmiska ögonblicket mellan liv och död möts den dogmatiske bokstavstroende och den intuitive poeten, men därifrån skiljer de sig åt på grund av deras tolkning av det som följer detta avgörande ögonblick. De dogmatiska vidhåller sin dualism med sitt konkreta försök att göra himmel och helvete eviga. De metafordiktande poeterna ser ”domen” framställd av dogmatikerna som själarnas överresa in i en oavbruten följd med andra livets arter eller släkten tills den är färdig och fri för att passera bortom födelse och död.

Som Paulus bekräftade det i sitt romarbrev: de två världsbilderna är inkompatibla. En är grundad på lag och rätt, medan den andra är grundad på luftigt och fritt flödande empati och försoning. Det är som Femte mosebokens profet kontra Jesus, den svage sökaren efter syndare och försonande, sökaren och finnaren av det förlorade pundet, förlorade fåret och förlorade sonen.

Carsten Schale
Bilder: Hebriana Alainentalo

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 16 augusti, 2011

Basale element i Hegels filosofi

Innledning Det gis mange slags typer av filosofi, og én av disse er Hegels filosofi. Tankegangen i den filosofiske konsepsjonen til Hegel slik. Mennesket er av ånd, der ånden er tredelt ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 december, 2014

The God of Carnage med SEST

SEST - The Stockholm English Speaking Theatre är en teatergrupp som spelar bara på engelska. Regissören Samuele Caldognetto och skådespelarna Cheryl Murphy, Kristina Leon och Ingela Lundh driver gruppen sedan flera ...

Av: Guido Zeccola | Reportage om scenkonst | 23 februari, 2013

Amerikansk samtidsestetik för tre stämmor

Mirror in New York av Hebriana Alainentalo Autentiska textstrimlor, diskret nedtecknade, översatta och härmed saluförda av Alan Asaid.   I $ 18 Att utan ord och mening Rusta för en vår Utan ...

Av: Alan Asaid | Utopiska geografier | 05 januari, 2009

Whilde Stefan. Foto: Samuel Dante

Anteckningar om shoppingbordeller, bortgjordhet, D-vitamin och Einsteins mirakel

En ny månadskrönika av Stefan Whilde som berättar i 4 punkter om mycket och om inget.

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 mars, 2015

Sofie Livebrant, ”Lighthouse Stories”. Brus och Knaster/Playground.

Lighthouse Stories - Sofie Livebrant

Sofie Livebrant säger att hon läser för att bli inspirerad. Det är lätt att tro henne. Hon har tidigare bland annat tolkat Dan Andersson, Karin Boye och Emily Dickinson och ...

Av: Belinda Graham | Musikens porträtt | 03 februari, 2016

Att skapa tillsammans med andra – om Click festivalen i Helsingör

För fyra år sedan startade Mikael Fock och Casper Øbro New Media Art festivalen Click i Helsingör i Danmark. Under åren har festivalen växt sig allt större med konstutställningar, musikframträdande ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 Maj, 2014

När folkbildningsrörelsen kom till Hälsingland

Den 14 september hade jag glädjen att få vara med när biblioteket i Hudiksvall fyllde 100 år. Det väckte en rad minnen, varav det första handlar om min farmor Therese. Hon ...

Av: Mats Myrstener | Kulturreportage | 11 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.