Musikaliska möten i Helsingfors

"Den största ansamling hipsters som Helsingfors någonsin skådat", svarar jag när min finska vän frågar vad jag tänker skriva. Hon skrattar och rättar mig: "Nej, det måste varit när Arcade ...

Av: Jonatan Spejare | 22 augusti, 2010
Kulturreportage

Finns de nån Gud tror du? ett reportage från brofästet

Vi satt på cementplattformen under bron, jag och Tinny. Den höga bron över forsen. Det blåste jävlar och därnere var allt äckligt. Drick sa jag. Jag dricker ju sa hon ...

Av: Benny Holmberg | 05 juli, 2012
Agora - filosofiska essäer

Sprida konst med datavirus

Jag minns ett datavirus som drabbade min hemdator Amiga 500 i slutet av 80-talet. På skärmen kunde man läsa: “Something wonderful has happened Your AMIGA is alive !!! and, even ...

Av: Mathias Jansson | 11 april, 2014
Essäer om konst

TUPP - en scenkonstfestival med stora ögon inför världen

Jag såg nyligen Françoise Sagans debutpjäs "Slott i Sverige" på Dramaten. Det var en bra uppsättning: snygg inramning och gedigna skådespelarinsatser. Efteråt kände jag ändå en viss tveksamhet. Det fanns ...

Av: Tim Andersson | 22 april, 2010
Kulturreportage

Det avskydda omedvetna



Ecce enim veritatem dilexisti; incerta et occulta sapientae tuae manifestasti mihi.

Siehe, an Wahrheit hast du GefallenEller Bibelöversättningen till svenska: Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden, så lär mig vishet i mitt innersta… Mot tyskans: Siehe, an Wahrheit hast du Gefallen; tue mir das Verborgene und Geheimnisvolle denier Weisheit kund… Eller engelskans: Behold, you deligth in sincerity of heart, and in my inmonst being you teach me wisdom, ställd mot franskans mysteres och les secrets de ta sagesse… Kan vi se en tendens här? I latinet, franskan och tyskan finns det en förborgad och ”mörk” hemlighetsfull sida i Guds visdom, i engelskan och svenskans versioner finns det inget sådant ”mörkt”, dolt eller hemlighetsfullt hos Gud. Gud är däremot den ljusa sanning som skall ”upplysa” människans (underförstått) mörka inre… Kan vi ana något slags tendens här hur kyrkan förhöll sig till ”lärans” uppgift? Fanns det en tanke att allt som vätte mot mystik och det numinösa skulle trängas undan av den ”sanna” läran. Om alla och envar själv hade rätten och förmågan att själv läsa sin Bibel finge inga möjligheter till olika tolkningsalternativ föreligga. Allt må vara enkelt, entydigt, glasklart och möjligt för den enklaste själ att ta till sig… När vi så nu hamnat i ett läge då Bibeln inte längre kan ge tillfredställande svar på frågor om världens skapelse och utveckling samt historiebeskrivning försöker så kyrkan anpassa sig och gilla läget via att politisera sig, tolerera hart när vilka uppfattningar, trosfrågor etc. som helst. Nu har till och med fildelning ”kopism” blivit accepterat som en ”religion” bland andra… Verkligen. Man behöver inte tro på någonting särskilt för att definiera det som en religion…

Kan vi då sluta oss till att ratio helt utplånat den andliga djupdimensionen, att vi i ”upplysningens” anda helt har avhänt oss den religiösa sfärens och traditionens innebörd? Att vi uppnått det av sekularismens fundamentalister så ivrigt efterlängtade stadiet då allt mörker och dunkel slutgiltigt fått ge vika? All tro ersatts av vetande? Kan detta då anses utgöra ”kunskap”? Den absoluta okunskapen om religionens emotionella dimension, som ett svar på människans existentiella frågor, ångest och oro? Dess meningsskapande funktion i tillvaron… Om vi kunde se religionen, myten, traditionen som ett uttryck för en önskan och en förhoppning och fatta att inte ens forna tiders ”vidskepelse” annat var än detta… Som Wittgenstein påpekade i sin ilskna uppgörelse med James Fraziers ’’Den Gyllene Grenen’’, att ”vilden” fullkomligt rationellt odlar sin jord, går på jakt etc. Om han bokstavligt ”trodde” på magin ägnade han sig ju åt trolleri på heltid… Alltså är hans danser och riter ett uttryck för och en bearbetning av inför den uppgift som väntar. Alltså ett sätt att stärka sig andligt och kroppsligt inför vad som skall ske, och inför det vi inte kan kontrollera annat än mentalt inom oss…

Vi har i denna nättidning sett en förtjänstfull artikel som utreder tanken om Guds apofatiska natur, oskapad är han oåtkomlig för mänskligt förstånd och obeskrivbar för det mänskliga språket eller de mänskliga kategorierna… Gud som ett mysterium eller som en ”förklaring” en illumination som avslöjar allt förborgat, fördolt… Det finns detta bortom, även formulerat i Wittgensteins formulering: Vorueber mann nicht sprechen kann… vilket ingalunda betyder att allt bortom det som kan formuleras är ”nonsens”, endast att det inte kan utsägas. Detta är en gräns där det mystiska tar vid. I den ortodoxa traditionen är mystiken det som endast kan visas i handlingen, i den påbjudna kärleksgärningen. Utan åthävor och skryt, i anspråkslös och ödmjuk tystnad.

Men låt oss nu helt kantra över till motsatsen, i några rader om Skrjabin, hans musik och person. Omstörtare, förnyare, galning? En mästare som kunde kalla sig själv Gud, långt innan Schönberg och Wienskolan inne på kvartackord, seriella principer, ett totalt brott med funktionsharmoniken, teosof, möjligtvis morfinist, förförare, svikare och samtidigt sammankopplad med Kristus med vilken han delade födelse- och dödsdag… Överflöd, gränslöshet, extas.

Och mot detta ställa Richard Strauss samtida trivia, mest utförligt gestaltat i den konstfärdiga Sinfonia Domestica där, barnskrik, bad, familjekonflikter kärleksgnabb framställs med outhärdlig realism, även i en brilliant trippelfuga med alla kända kontrapunktiska finesser. Faktum är att Strauss musik ofta är outsägligt vacker om man bara kunde komma ifrån denna fruktansvärda strävan till det konkreta och vardagliga. Dock, kanske här en ”genomsund” persons skepticism mot Wagners dimhöljda Rangnarökvisioner och destruktiva hjältedyrkan. Richard Strauss ansåg ju att hans vardagsliv var ’lika intressant’ som Napoleons…

tue mir das Verborgene und Geheimnisvolle denier Weisheit kundKan vi tänka oss att detta ursprungligen teologiska ställningstagande, där ordet ”procedit” engång klöv läran kan ha betytt något för hur språken utvecklades, och att denna divergens i språk, i det som går att säga, och det outsägliga både men även med tiden det tänktas begränsningar och låsningar. Det som Hammarén kallar språket, ett begränsningarnas verktyg… Hur engelskans och den anglosaxiska världens tendens till positivism, empirism etc. är en konsekens av engelskans frånvaro av ord som ”geistlich” ja även ett begrepp för ‘abstract’ som där ju endast betyder ett sammandrag eller kortfattad sammanfattning etc. Sådant måste bestämma och styra teologiska, filosofiska och vetenskapliga tankegångar… I än högre grad gäller detta den ordfattiga och glasklara svenskan, till vilken vissa filosofiska verk blir hart när oöversättliga… Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta … Men hur skall vi då kunna formulera det osäkra trevandet, tvivlet osäkerheten, komplexiteten. Det mystiska blir automatiskt misstänkligt. Psykoanalysens extrema långsamma och grundliga arkeologiska utgrävningar trams. Och frågan: varför tänker du så? Slöseri med tid och ekonomi… Tanken att drömmen, symtomet, lidandet kunde innehålla ett budskap eller något so kunde och borde översättas till ett språk, en berättelse hotfull och negativ… Samtidigt som människor inte kan och vill ta sådant till sig måste jag konstatera att tilltron till de mest osannolika och paranoida konspirationsteorier vinner insteg… En oundviklig konsekvens.

Den totalt logiska rationalismen leder oundvikligt till en underström av hemlig ockultism, upplysningen till teorier om animalisk magnetism, spiritism, och till sist till skräckvälde, Rousseaus anti-intellektualism och primitivism, kulminerande i skräckväldet, adertonhundratalets vetenskaps tro till Blavatsky, teosofi och spiritism, och vår tids vetenskapliga genombrott till ett fullständigt sammanbrott vad gäller ’ sunt förnuft’. Besynnerliga apokalyptiska fantasier och visioner vinner alltid mark… Och vi kan se att de primitiva Blut und Boden visionerna åter får sin lockelse i dessa tider. Genom att avhända oss den ordnande princip religionen gav oss hemfaller vi allt lättare till detta. Att anse att problemet med fundamentalismen är dess religiösa sida är att missta sig på orsak och verkan. Fundamentalisten har ingen levande tro eller ande. Hans religiositet är död, nekrofil, och han vill leva i en nekropol, där allt är förstelnat till ett monument över något som aldrig funnits…

Och vi fruktar att det omedvetna bortträngda skall vakna till liv, dess karaktär är ”Unheimlich”, främmande, hemsk och samtidigt på ett kusligt sätt välbekant… Tänk om det trots allt finns där… Tänk om Gud, som vi dödat åter vaknar till liv…

Oliver Parland

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Kvinnor som gnor – Intervju med Gittan Jönsson

Årets Henry Mayne-pristagare heter Gittan Jönsson. Priset instiftades 1991 av Birgit Rausing och hennes man Gad Rausing till minne av Birgit Rausings far konstnären Henry Mayne. Pristagaren utses vartannat år ...

Av: Katinka Kant | Konstens porträtt | 07 augusti, 2013

Collografi gör gott för själen

Kärt barn har många namn. Jag får en känsla av att det ter sig så för konstnärerna som uttrycker sig genom collografi – eller collagrafi, alternativt limtryck, som denna tryck- ...

Av: Marit Jonsson, Formom | Essäer om konst | 16 februari, 2012

Curved Cosmos Seen as Virtually Flat in the Universe: A Scaling Agreeing with…

  Truth spirit, enlighten and guide our researchOh Mary conceived without sin pray for us that have recourse to you A metaphysical geometrical representation of a curved cosmos seen through a flat ...

Av: Piero Benazzo | Essäer | 13 december, 2010

Den nya tidens skräck

  Den nya tidens skräck Dagens skräckscen kan man dela upp i mainstream och underground. Undergroundscenen exploderade egentligen redan år 2001 med Fred Vogels ökända August Underground, en nihilistisk sadism vars ...

Av: Magnus Blomdahl | Essäer om film | 18 september, 2007

Stefan Whilde

Livets mening på begriplig dialekt

Jag har en sommarstuga strax utanför en sydskånsk stad. Stugan ligger i en bortglömd by. Byn finns inte med på någon karta. Den blott och bart existerar, kan man säga ...

Av: Tidningen Kulturen | Stefan Whilde | 01 augusti, 2015

7. Nils-August

Ahh! Det där satans julpyntet, hur länge ska man stå ut med det, egentligen? Nu satte det fälleben på honom också, det var droppen! Han låg på köksgolvet och kom vare ...

Av: Nils-August | Lund har allt utom vatten | 27 januari, 2012

Samurajkaraktärens givne arvinge, Keigo Kasuya, talar om sin senaste rollprestation i filmen Caterpillar.

  När det gäller regiansvarig för "Caterpillar" är det Kôji Wakamatsu (född 1936) började att regissera 1963 har idag gjort över 100 filmer (första titeln var "Hageshii onnatachi"). Förutom att ha ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 02 februari, 2011

Det ledande skiktet av en högkultur som väntar på barbarernas invasion

illustration Sabina A kterDahl Det ledande skiktet av en högkultur som väntar på barbarernas invasion Konstantinopel utlöste diktarinspirationen hos 1800-talets Gerard Nerval, Chateaubriand, Lord Byron och Flaubert – och har ...

Av: Carina Waern | Essäer om litteratur & böcker | 13 november, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.