The American colony in Jerusalem

I Jerusalem väntar judarna på Messias ankomst, kristna fundamentalister på Kristi återkomst och muslimer på domedagen. Detta är den allra heligaste av städer för två monoteistiska religioner och den tredje heligaste ...

Av: Loulou d'Aki, Rafael Levi | 25 Maj, 2010
Bildreportage

C'est la vie!

Vår granne, vi kan kalla henne Ewa, huvudsakligen för att hon hette så, levde fram till sin 12-årsålder hos en familj som slog och skändade henne från morgon till kväll ...

Av: Vladimir Oravsky | 07 september, 2013
Gästkrönikör

Österrikiska präster kräver reformation

I Österrike har präster under ledning av Helmut Schüller och biskopsvikarien Helmut Prader tagit initiativet till en protestgrupp som kräver en reformation av den romerskkatolska kyrkan. Man vill föra diskussioner ...

Av: Lilian O. Montmar | 22 september, 2011
Essäer om religionen

Vad sysslar du med?

Jag är argJag är arg på världenMen mest är jag förbannad på digFör jag trodde att du var annorlundaTrodde att du var rättvisans ansikteFaktiskt så trodde jag blint på den ...

Av: Sofia Ahmad | 10 januari, 2011
Utopiska geografier

Det avskydda omedvetna



Ecce enim veritatem dilexisti; incerta et occulta sapientae tuae manifestasti mihi.

Siehe, an Wahrheit hast du GefallenEller Bibelöversättningen till svenska: Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden, så lär mig vishet i mitt innersta… Mot tyskans: Siehe, an Wahrheit hast du Gefallen; tue mir das Verborgene und Geheimnisvolle denier Weisheit kund… Eller engelskans: Behold, you deligth in sincerity of heart, and in my inmonst being you teach me wisdom, ställd mot franskans mysteres och les secrets de ta sagesse… Kan vi se en tendens här? I latinet, franskan och tyskan finns det en förborgad och ”mörk” hemlighetsfull sida i Guds visdom, i engelskan och svenskans versioner finns det inget sådant ”mörkt”, dolt eller hemlighetsfullt hos Gud. Gud är däremot den ljusa sanning som skall ”upplysa” människans (underförstått) mörka inre… Kan vi ana något slags tendens här hur kyrkan förhöll sig till ”lärans” uppgift? Fanns det en tanke att allt som vätte mot mystik och det numinösa skulle trängas undan av den ”sanna” läran. Om alla och envar själv hade rätten och förmågan att själv läsa sin Bibel finge inga möjligheter till olika tolkningsalternativ föreligga. Allt må vara enkelt, entydigt, glasklart och möjligt för den enklaste själ att ta till sig… När vi så nu hamnat i ett läge då Bibeln inte längre kan ge tillfredställande svar på frågor om världens skapelse och utveckling samt historiebeskrivning försöker så kyrkan anpassa sig och gilla läget via att politisera sig, tolerera hart när vilka uppfattningar, trosfrågor etc. som helst. Nu har till och med fildelning ”kopism” blivit accepterat som en ”religion” bland andra… Verkligen. Man behöver inte tro på någonting särskilt för att definiera det som en religion…

Kan vi då sluta oss till att ratio helt utplånat den andliga djupdimensionen, att vi i ”upplysningens” anda helt har avhänt oss den religiösa sfärens och traditionens innebörd? Att vi uppnått det av sekularismens fundamentalister så ivrigt efterlängtade stadiet då allt mörker och dunkel slutgiltigt fått ge vika? All tro ersatts av vetande? Kan detta då anses utgöra ”kunskap”? Den absoluta okunskapen om religionens emotionella dimension, som ett svar på människans existentiella frågor, ångest och oro? Dess meningsskapande funktion i tillvaron… Om vi kunde se religionen, myten, traditionen som ett uttryck för en önskan och en förhoppning och fatta att inte ens forna tiders ”vidskepelse” annat var än detta… Som Wittgenstein påpekade i sin ilskna uppgörelse med James Fraziers ’’Den Gyllene Grenen’’, att ”vilden” fullkomligt rationellt odlar sin jord, går på jakt etc. Om han bokstavligt ”trodde” på magin ägnade han sig ju åt trolleri på heltid… Alltså är hans danser och riter ett uttryck för och en bearbetning av inför den uppgift som väntar. Alltså ett sätt att stärka sig andligt och kroppsligt inför vad som skall ske, och inför det vi inte kan kontrollera annat än mentalt inom oss…

Vi har i denna nättidning sett en förtjänstfull artikel som utreder tanken om Guds apofatiska natur, oskapad är han oåtkomlig för mänskligt förstånd och obeskrivbar för det mänskliga språket eller de mänskliga kategorierna… Gud som ett mysterium eller som en ”förklaring” en illumination som avslöjar allt förborgat, fördolt… Det finns detta bortom, även formulerat i Wittgensteins formulering: Vorueber mann nicht sprechen kann… vilket ingalunda betyder att allt bortom det som kan formuleras är ”nonsens”, endast att det inte kan utsägas. Detta är en gräns där det mystiska tar vid. I den ortodoxa traditionen är mystiken det som endast kan visas i handlingen, i den påbjudna kärleksgärningen. Utan åthävor och skryt, i anspråkslös och ödmjuk tystnad.

Men låt oss nu helt kantra över till motsatsen, i några rader om Skrjabin, hans musik och person. Omstörtare, förnyare, galning? En mästare som kunde kalla sig själv Gud, långt innan Schönberg och Wienskolan inne på kvartackord, seriella principer, ett totalt brott med funktionsharmoniken, teosof, möjligtvis morfinist, förförare, svikare och samtidigt sammankopplad med Kristus med vilken han delade födelse- och dödsdag… Överflöd, gränslöshet, extas.

Och mot detta ställa Richard Strauss samtida trivia, mest utförligt gestaltat i den konstfärdiga Sinfonia Domestica där, barnskrik, bad, familjekonflikter kärleksgnabb framställs med outhärdlig realism, även i en brilliant trippelfuga med alla kända kontrapunktiska finesser. Faktum är att Strauss musik ofta är outsägligt vacker om man bara kunde komma ifrån denna fruktansvärda strävan till det konkreta och vardagliga. Dock, kanske här en ”genomsund” persons skepticism mot Wagners dimhöljda Rangnarökvisioner och destruktiva hjältedyrkan. Richard Strauss ansåg ju att hans vardagsliv var ’lika intressant’ som Napoleons…

tue mir das Verborgene und Geheimnisvolle denier Weisheit kundKan vi tänka oss att detta ursprungligen teologiska ställningstagande, där ordet ”procedit” engång klöv läran kan ha betytt något för hur språken utvecklades, och att denna divergens i språk, i det som går att säga, och det outsägliga både men även med tiden det tänktas begränsningar och låsningar. Det som Hammarén kallar språket, ett begränsningarnas verktyg… Hur engelskans och den anglosaxiska världens tendens till positivism, empirism etc. är en konsekens av engelskans frånvaro av ord som ”geistlich” ja även ett begrepp för ‘abstract’ som där ju endast betyder ett sammandrag eller kortfattad sammanfattning etc. Sådant måste bestämma och styra teologiska, filosofiska och vetenskapliga tankegångar… I än högre grad gäller detta den ordfattiga och glasklara svenskan, till vilken vissa filosofiska verk blir hart när oöversättliga… Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta … Men hur skall vi då kunna formulera det osäkra trevandet, tvivlet osäkerheten, komplexiteten. Det mystiska blir automatiskt misstänkligt. Psykoanalysens extrema långsamma och grundliga arkeologiska utgrävningar trams. Och frågan: varför tänker du så? Slöseri med tid och ekonomi… Tanken att drömmen, symtomet, lidandet kunde innehålla ett budskap eller något so kunde och borde översättas till ett språk, en berättelse hotfull och negativ… Samtidigt som människor inte kan och vill ta sådant till sig måste jag konstatera att tilltron till de mest osannolika och paranoida konspirationsteorier vinner insteg… En oundviklig konsekvens.

Den totalt logiska rationalismen leder oundvikligt till en underström av hemlig ockultism, upplysningen till teorier om animalisk magnetism, spiritism, och till sist till skräckvälde, Rousseaus anti-intellektualism och primitivism, kulminerande i skräckväldet, adertonhundratalets vetenskaps tro till Blavatsky, teosofi och spiritism, och vår tids vetenskapliga genombrott till ett fullständigt sammanbrott vad gäller ’ sunt förnuft’. Besynnerliga apokalyptiska fantasier och visioner vinner alltid mark… Och vi kan se att de primitiva Blut und Boden visionerna åter får sin lockelse i dessa tider. Genom att avhända oss den ordnande princip religionen gav oss hemfaller vi allt lättare till detta. Att anse att problemet med fundamentalismen är dess religiösa sida är att missta sig på orsak och verkan. Fundamentalisten har ingen levande tro eller ande. Hans religiositet är död, nekrofil, och han vill leva i en nekropol, där allt är förstelnat till ett monument över något som aldrig funnits…

Och vi fruktar att det omedvetna bortträngda skall vakna till liv, dess karaktär är ”Unheimlich”, främmande, hemsk och samtidigt på ett kusligt sätt välbekant… Tänk om det trots allt finns där… Tänk om Gud, som vi dödat åter vaknar till liv…

Oliver Parland

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Anteckning rörande höger- och vänsteresoterism

Traditionalismen är en religionsfilosofisk skola, vuxen ur den västerländska esoterismen, som grundades på 1920-talet av den franske esoterikern René Guénon (1886-1951). Skolan vidareutvecklades i olika riktningar av andra esoteriska tänkare ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om religionen | 04 oktober, 2012

Sent i november

När dimman ligger som en våt filt över tillvaron, ska man gå ut. Helst ska man gå ut i skogen där det luktar gott, mossan är mjuk och lingonrisbladen blänker ...

Av: Birgitta Milits | Gästkrönikör | 26 november, 2009

En dikt av Hebriana Alainentalo

En dikt av Hebriana Alainentalo

Av: Hebriana Alainentalo | Utopiska geografier | 24 februari, 2017

bild Privat ägo

Jack Vanarsky och den potentiella konstens sällskap

Han arbetade med rörligt, skivade skulpturer och dito ("lamellade") bilder, Jack Vanarsky, den argentinskfödde konstnären (1936-2009) som landade i Paris under upprorens tid 1968 och blev kvar och verksam där ...

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 18 Maj, 2016

August Strindberg och Nils Andersson – en hållbar vänskap

Att skaffa vänner och att behålla dem var inte Strindbergs bästa gren. Exempel på detta saknas inte: Heidenstam, Carl Larsson, af Geijerstam, Ola Hansson och Laura Marholm är några som ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 19 september, 2011

Joan as Police Woman,

Intervju: Joan Wasser - Joan As Police Woman

När jag träffar Joan Wasser har hon och hennes tre medmusiker bara några spelningar kvar på den två månader långa Europaturné som de har gjort för att lansera den senaste ...

Av: Thomas Renhult | Musikens porträtt | 21 december, 2015

I en värld fylld av nakenhet och skönhet

I en värld fylld av nakenhet och skönhet Vem - eller vad - är Friedrich Nietzsches Zarathustra? Bo Cavefors skriver om några tongivande nietzschetolkningar. Nietzschelitteraturen är, minst sagt, omfattande. Redan 1889-1890 ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 23 november, 2006

Bildens sång

Alla färger syns tydligt, för idag röd bok och sol - varmt mot huden och solskyddsfaktor bör läggas på. Ta hand om fotsulor och andra ytor, och om mjuka-mjuka rösten ...

Av: Ida Thunström, text och bild | Essäer om konst | 27 december, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.