Benjamin 5

O

Av: Håkan Eklund | 10 september, 2011
Kulturen strippar

Att sammanleva – om det sociala livets elementära responsivitet

Introduktion  Den svenske professorn i sociologi och socialpsykologi Johan Asplund inleder sin egentliga utveckling av temat, i sin bok "Det sociala livets elementära former" (DSL), med ett för honom typiskt etymologiskt ...

Av: Carsten Palmer Schale | 20 december, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Vill ni verkligen ha min röst? Internationella kvinnodagen 2011

"Ett jävla dravel" var egentligen min ursprungliga rubrik för detta lilla stycke som jag först inte tänkt skriva. Hela veckan har obenägenheten oroat mig, hur kan ett ämne, ett samhällsfenomen ...

Av: Linda Bönström | 08 mars, 2011
Allmänna reportage

Inka-guldet i Bergrummet -- en inlevelse i Inkakulturens guldålder

 Utställningen Inka - skatter i bergrummet på Skeppsholmen i Stockholm pågår till och med den 12 februari 2012.  Denna unika möjlighet att få se och uppleva Inkakulturen  har givits oss ...

Av: Nina Falkenberg | 29 januari, 2012
Kulturreportage

Veckan från Isabel Allende via IKEA



det mesta stannar på ytanDet går inget vidare för Ingvar Kamprad. Först avslöjades det att han var långt mer aktiv nazist än han har medgett, och dessutom att hans nazistsympatier har fortsatt långt efter kriget, ja kanske att de fortsätter än idag, trots Kamprads bedyranden om ”ungdomssynder”.

Inte nog med det. Nu har det också kommit fram att på 60-talet tillverkade IKEA sina möbler i östtyska fängelser, troligen med tvångsarbete av politiska fångar. På sätt och vis ett logiskt agerande av en gammal nasse. Så där har de alltid gjort. Det nya var att göra det i en kommunistdiktatur.

Inte hellre är det något nytt i världshistorien att förmögenheter och rikedom skapas genom slaveri och mäsklig misär. Det är snarare regel än undantag. Det finns en hel del skrivet om detta. Det senaste är Isabel Allendes breda fresk om Haiti.

Zarités frihet
Isabel Allende
Övers: Hanna Axén
Norstedts

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Efter flera strikt självbiografiska utflykter är Isabel Allende tillbaka med en lång episk roman. Handlingen utspelar sig framför allt på Haiti, och i centrum står slavflickan Zarité, kallad Tété, som vi får följa under 40 händelserika år, med början 1770.

Den franska kolonin Saint Domingue, som Haiti då fortfarande heter, är en säregen värld, långt från Upplysningens ”förnuftets tidsålder”, där slaveriet är grunden och navet för all mänsklig – och omänsklig – verksamhet. Det är en ytterst grym värld, där framför allt kvinnorna far illa.

Här finns franska ädlingar som slår vakt om sitt goda namn och släktens välstånd, vita uppkomlingar, förmögna mulatter med sociala ambitioner, kokotter som strävar efter ett bättre liv, ja kort sagt, det är som Balzac hade flyttat ut till Karibiens övärld.

Samhället på Saint Domingue styrs av minutiösa rasistiska lagar, där minsta skiftning i hudfärgen är helt avgörande för ens sociala ställning. Tillgången på slavar är närmast obegränsad och till rena vrakpriser, vilket gör dem till förbrukningsvaror. Levnads- och arbetsvillkoren är fruktansvärda, men medaljens baksida är att de vita aldrig förmår att skapa en foglig slavklass. Motståndet och hatet ligger hela tiden o pyr, så mycket mer att de flesta av slavarna är födda fria män.

Franska revolutionen ger ett kraftigt eko också ute i kolonierna. Och även om det republikanska Frankrikes politik i kolonierna styrs mer av hyckleri och egenintresse än sina stolta paroller blir ett uppror på Saint Domingue till slut oundvikligt. Hämndens och förödelsens timme är äntligen slagen för de svarta slavarna.

Kolonisterna flyr hals över huvud, de flesta till La Nouvelle Orléans i Louisiana, som nyligen hade överlåtits av Spanien till Frankrike, och snart skulle sälja av Napoleon till USA.

Isabel Allende målar med en bred pensel, hon har skrivit en medryckande berättelse med stor empati. Man imponeras också av hennes omfattande kunskaper i ämnet, hon måste ha lagt ner ett enormt arbete på att studera lokala ritualer och sedvänjor.

Det som saknas är det tidigare så specifikt magiska anslaget i hennes böcker. Kvar är en ganska schablonmässig realism, med en förutsägbar handling, som ligger såpoperans förväxlingsdrama nära. Stilistiskt tangerar det alldeles för ofta pekoral.

Synd är också att Allende inte tar vara på chansen att teckna ett mer ingående porträtt av en av den tidens mest fascinerande personligheter, slavupprorets ledare Touissant l'Ouverture, den första fria svarta republikens fader, kallad ”den svarte Napoleon” (hörde en gång Miriam Makeba säga att det var Napoleon som var en svart Touissant l'Ouverture).

Så är det genom alla de närmare 500 sidorna, det mesta stannar på ytan. Kvar är en bladvändare med en förhoppning på en bättre och rättvis värld och en tro på att kärleken övervinner allt.

Gregor Flakierski

Ur arkivet

view_module reorder

30 år lång kärleksaffär konkurrerar med fint väder

Sällan får man se en film som utspelar sig nära det område där man själv bor, den här gången vid Skanstull i Stockholm. Gorki Glaser-Müllers verk ”En gång om året” ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 15 maj, 2013

Likt alvsmederna och dvärgamästarna från svunna tider

Med tanke på att den sista filmen i Hobbittrilogin just haft premiär, passar en återblick till sommarens Medeltidsvecka och då speciellt föredraget med Peter Lyon bra. Peter Lyon är numera en ...

Av: Jessika Ahlström & Alexander Sanchez | Kulturreportage | 27 december, 2014

En känsla av förundran Van Morrison, del 4: Från Moondance till Tupelo Honey

Någon har sagt att ”Moondance” är det yang som kompletterar ”Astral Weeks” yin. Det är att tvinga på ”Moondance” ett beroendeförhållande till sin föregångare som ingen av dem behöver. De ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 18 september, 2014

Mystika djup ”I denna ljuva sommartid”

Paul Gerhardt, tysk diktare, lärare och präst."I denna ljuva sommartid" är hans mest sjungna psalm: Paul Gerhardt är namnet på det tyska språkområdets 1600-talsdiktare framför andra. Under 2008 firades fyrahundraårsjubiléet ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om litteratur & böcker | 19 oktober, 2008

Bengt Lidner: Lidande och moderskärlek

  Gränderna är mörka denna dystra och kulna natt. Stanken från träck och gammal urin, pottor tömda rakt ut från fönstrena, är outhärdlig. Vinden ligger på envist och hårt från havet ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 27 januari, 2011

Stockholms Filmfestival blev en publiksuccé

Årets upplaga av Stockholms Filmfestival blev en publiksuccé, och har sålunda vuxit till ett mycket lyckat komplement till årets övriga biorepertoar. Tidningen Kulturen tittade lite extra på tre av festivalens ...

Av: Mattias Löfroth | Kulturreportage | 04 december, 2007

Catherine Thérys barbieversion av Rembrandts “The Anatomy Lesson of Dr. Nicolaes Tulp”

Virala memelingar-  Snapchat och Barbie i konsthistorien   

Ett besök på ett konstmuseum kan vara ganska tråkigt. De flesta som besöker till exempel Louvren i Paris gör det för att se Mona Lisa och en handfull andra kända ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 24 januari, 2017

Han svalde kreolinbollar raffinerad koprofag som han är

Byggt tomt detta förské fanns kunde, Ad yta cunnum udus usurae panopticonen för briljantslipade dykarbrillors ihärdsläsning caissonsjuk nerdykningsbottnen och i bäck nekrooilsort härförmologenärt art överst mörknat smink skär ity mortefärgn ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 01 juli, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.