Storstadens oundvikliga anonymitet

I tv-programmet På bar gärning så testar man i olika situationer svenskarnas moral. En gång lät man till exempel två skådespelare sitta med en rullstolsbunden person på ett kafé och ...

Av: Jessica Johansson | 15 april, 2012
Jessica Johansson

gudinnor

New Age – flyktväg eller kvinnorörelse i vår tid?

New Age - detta omdiskuterade, mycket breda begrepp som även fungerar som samlingsnamn för olika andliga och spirituella rörelser – kan det sägas utgöra en i vår tid betydelsefull kvinnorörelse? ...

Av: Cecilia Johansson Martinelle | 24 december, 2017
Essäer om religionen

Litterära avgudar och charterturism

Litterära avgudar och charterturism Allt är inte guld som glimmar? Steven Ekholm skriver om den lönlösa jakten efter litterära reliker i bland annat Prousts Combray. Ett märkligt fenomen, även om det ...

Av: Steven Ekholm | 09 februari, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Fragment av surrogatpyret IX

Dörrn öppnades långsamt, å en kväljande dunst av överhettad å döendedesperat lågbudgetvällevnad vällde ut när en rejält tilltagen tant klädd i va fan de nu va, nåt bjärt bjäfs som ...

Av: Nikanor Teratologen | 27 november, 2007
Teratologisk sondering

Veckans från Grekland



Slaget vid Thermopyle av DavidDet är ekonomisk kris i Grekland, för att uttrycka det milt, landet står på randen till konkurs. Orsaken sägs vara att grekerna har levt över sina tillgångar och tillskansat sig alldeles för många generöst tilltagna förmåner. Konstigt, vad jag vet är Grekland det gamla EU:s fattigaste land, och problemet för de flesta är snarare för lite tillgångar och inga förmåner alls.

Samtidigt har Grekland EU:s lägsta skatteinkomster, och det trots att landet har relativt sett ovanligt många miljonärer. Och miljardärer. 600 miljarder euro har förts ut ur landet. Vilket väl gör att de rika inte har råd att betala krisnotan? Och vill istället att alla andra, de som inte har fört ut några miljarder minsann, ska pröjsa.
Sedan upprepas det till leda i våra media att alldeles för många greker har en anställning (i staten). Inte heller det helt lätt att begripa. Arbetslösheten är närmare 20 procent, och det trots att kanske så många som en miljon greker har sökt sin utkomst utomlands.

Det blir alltmer uppenbart att det egentligen handlar om ett gäng tjuvar som har snott åt sig en massa pengar, tacka vare lån i utländska banker, och nu ska dessa banker räddas, och det ska betalas av Greklands arbetande befolkning. Vilket den naturligt nog vägrar att göra.

Märkligt nog administreras detta skandalösa röveri av ett parti som heter "Panhellenska socialistiska rörelsen".

Det är långt ifrån första krisen i Greklands historia. Med Marx ord upprepar sig historien alltid - först som tragedi, sedan som fars. Det räcker att se på premiärminister Papandreou, (den tredje i raden inom familjen som styr landet, Grekland har i modern tid regerats av två familjedynastier, Papandreou och Karamanlis), han ser ut som hanrejen i en taskig sängkammarfars.

Det talas mycket om grekiskt drama, men det är bara en fars. Det räcker att jämföra  med de antika grekiska dramerna, för att inse skillnaden.

Tänk bara på Oidipus. Grabben slår ihjäl farsan, sätter på morsan, och när han inser att det här var inget bra, sticker han ut ögonen på sig själv. Det kallar jag drama.

(Det var förstås innan den olycksalige gossen hamnade på en soffa i Wien, och blev hela medelklassens lilla älskling.)

Eller ta han Orestes. Inte lika porrigt som Oidipus, men rätt häftigt ändå. Först slår mammsen ihjäl pappsen. Då surnar Orestes till, och tar lilla mamma av daga. Får taskigt samvete och drömmer mardrömmar. Det kallar jag drama.

Inte heller är protesterna särskilt imponerande, alla häftiga actionbilder från Aten till trots. Lysistrate och de andra damerna i Aten och Sparta är kanske inte lika spektakulära men definitivt betydligt mer effektiva.

Kan vara ett tips till Madame Papandreou och alla grekiska kvinnor.

Gregor Flakierski

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Umeå som jag minns det

Mats Myrstener om Umeå som stad och kulturstad. I år celebrerar Umeå, ”Kvarkens pärla”, att man blivit utnämnd till kulturhuvudstad inom Europeiska unionen. Inget fel i det – Umeå har alltid ...

Av: Mats Myrstener | Kulturreportage | 17 januari, 2014

Royal Nizam of Hyderabad Osman Ali Khan

Hyderabad

Om Nizamen av Hyderabad hade ställt sig på rebellernas sida under Sepoysupproret 1857 hade historien tagit en annan vändning och engelsmännen drivits ut ur Indien. Men han förblev lojal och ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om politiken | 28 oktober, 2017

Abdel-Qader Yassine

Om Albert Einstein hade invandrat till Sverige!

För tre månader sedan var jag i Malmö, Sveriges mest mångkulturella stad, för att föreläsa. I Malmö har över 40 procent av invånarna sina rötter i ett annat land. När ...

Av: Abdel-Qader Yassine | Gästkrönikör | 16 december, 2017

Kulturförbittring IV

Om demoner: Som poet är jag inte röst - jag är textuell; mitt kommer ur den skrivna rytmen, ur bilden av tågets öga mot rälsens gång: ta-ta-tam, ta-ta-tam, ta-ta-tam, ta-ta-tam ...

Av: Freke Räihä | Essäer | 01 juni, 2011

Veckans Bodström

Förre justitieministern, fotbollspelaren och deckarförfattaren Thomas Bodström har skrivit en bok som avslöjar det som alla redan för länge sedan visste. Dessutom tycker han att socialdemokraterna ska förnya sig genom ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 29 Maj, 2011

Vägen till läsandet – Svenska Akademien

Mörkret är kompakt. Det är tidig morgon. Men det är ändå långt till gryningen. Skrivbordslampan lyser, skapar en skyddande cirkel av ljus som möter dataskärmens flimmer. Det är höst, och ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 24 oktober, 2012

Om blicken från WM-Data

Ibland när jag blickar på något kan jag snarare, eller mer än det jag ser, föras vidare av detta tillstånd jag bevittnar mot ett annat. Idag är det emot vad ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 20 juli, 2009

Där kommer ju Dylan, sa pappa

Vi stod vid våra cyklar utanför Trädgårdsföreningens norra entré när Bob Dylan kom gående, österifrån, på Slussgatan. När han var ett tjugotal meter ifrån oss hoppade han in i en ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 19 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.