Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 2 av 4)

Här ska det inte knusslas. Skål ta mig fan! Och det bör tilläggas med rakryggad ärlighet; julmat kan man äta när fan man vill, till och med i svartmuskiga februari!

Av: Stefan Whilde | 01 februari, 2017
Stefan Whilde

Förtryckets smuts undansopat från gatorna

Nya femtonåringar har blivit sydafrikaner, födda efter att apartheid upphört. Hur kommer dessa nya generationer minnas den lagliga rasismens era? Under eftermiddagen sitter i tystnaden, bara en vägg avskilda från centrala ...

Av: Gustav Broms | 16 Maj, 2009
Resereportage

Sceniska rum: Verkligt, overkligt och allt däremellan – i samtal med John Jakobsson…

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | 02 oktober, 2014
Reportage om scenkonst

Fabrik chic

Fabrik chic – industri som estetik Gnissel från en travers, det rytmiska surrandet från ett ventilationssystem och ljud från cisterner minner om en tid då tjänstesamhället låg i sin linda och ...

Av: Erling Persson & Maria Holm | 10 mars, 2007
Kulturreportage

Veckan från hyllan. Vecka 22-2013



Gregor FlakierskiKravallerna i Husby och andra förorter. Ett smärtsamt nederlag för alla. För Husbyborna, för Stockholm, för Sverige, för hela samhället.

Förhoppningsvis blir det en väckarklocka som får oss alla att uppmärksamma problemen och leder till ett konstruktivt samtal om vilka lösningar som behövs.

Fler poliser löser ingenting, i synnerhet som just polisen visade sig vara en del av problemet.

Naturligtvis måste samtalet i första hand inkludera Husbyborna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För egentligen kanske det handlar om att sakna en egen röst. Och då ligger våldet nära till hands.

Problemet är välkänt från många andra håll, med liknande förhållanden. Goran Vojnovic har skrivit en drabbande skildring från det annars inte så uppmärksammade Slovenien.

Blattejävlar!
Goran Vojnovic
Övers: Sophie Sköld
Rámus, 2013

Vi lever i migrationernas tid. Väldiga folkströmmar förflyttar sig från syd till nord, från öst till väst, undan krig, förtryck, fattigdom, misär och elände. Inte helt överraskande går strömmarna huvudsakligen från fattiga områden till rikare länder. Det gäller också inom länderna.

Innan det blodiga inbördeskriget sprängde sönder forna Jugoslavien fanns där en inre migration, framför allt från det relativt fattiga Bosnien till det välmående och välutvecklade Slovenien. Redan innan Jugoslavien upplöstes var migranternas situation inte helt okomplicerad. Efter att de nya staterna bildades på den jugoslaviska federationens ruiner och kommunismen demonterades blev bosniernas läge betydligt mer utsatt och marginaliserat.

Marko, huvudpersonen i Vojnovics roman, bor i Fuzine, en gigantisk förort till Ljubljana, en gång i tiden Jugoslaviens största bostadsprojekt, numera ett socialt utsatt område, med stor andel invandrare, och som domineras av arbetslöshet, kriminalitet, missbruk och hopplöshet. Här är Slovenien ingen framgångssaga.

Ungdomar som Marko betraktas med nedlåtande misstänksamhet av majoritetssamhället, och de ger igen genom att ställa sig utanför, och förakta tillbaka. Deras drömmar är hämtade direkt från amerikansk populärkultur, men livet i en slovensk förort har inte många likheter med glättiga bilder av rikedomen i Hollywood.

Kollisionen mellan drömmarnas omöjlighet och verklighetens hopplösa tristess resulterar inte oväntat i skolk, snatterier, missbruk och aggressivitet. Förortens gemenskap bygger i hög grad på stereotypa roller med tuffa attityder i förening med spelad likgiltighet, som förutsätter solidaritet inåt och taggarna utåt i ett utanförskap som man har gjort till sitt eget. Det är otroligt mycket förträngda känslor och svikna förhoppningar som söker sitt utlopp, utan att någonsin finna det. Det är ett tillstånd där katastrofen ligger ständigt på lur.

Goran Vojnovics språk har en starkt konsekvent energi som på ett rakt genom genuint sätt återger ungdomarnas språk, med dess förortslang, trotsiga bosnismer, populärkulturens amerikanismer, kreativa innovationer, lakoniska cynismer och en rikedom av svordomar – alla med sexuell anspelning – som slår den svenske läsaren med fullständig häpnad.

Vojnovic skapar en språklig klaustrofobi, som först mot slutet när han låter den tuffa masken falla och släpper in en smula sentimentalitet, undviker risken att explodera okontrollerat.

Innan den ultimata katastrofen inträffar tvingas också Marko till ett uppbrott, som skapar en öppning, en möjlig väg ut mot framtiden, ja överhuvudtaget en framtid.

En roman som äger, om samtiden som suger.

Gregor Flakierski

Ur arkivet

view_module reorder

Hösten

Dimma över Moon Road Alley tidig september och nattlighet En mjuktovad fukt ...

Av: Anna Nyman | Utopiska geografier | 06 september, 2010

En bemerkning om Martin Heidegger og hans filosofi

Filosofi som teoretisk innstilling er funksjon av livet og følgelig er filosofi verken identisk med sett av teoretisk utsagn om hva filosofi er nå, hva den var før eller at ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 januari, 2010

Detalj från omslaget av Tiphaine Samoyault: Roland Barthes

Den polymorfe Roland Barthes

Poeten och essäisten Bo Gustavsson bjuder oss på ett poetiskt minne av den franska författaren Roland Barthes som skulle ha blivit 100 år i år.

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 09 augusti, 2015

Courting av Aniko Bodoni Lind

Museer ska vara minnespalats

För ett tjugotal år sedan försökte dåvarande kulturministern Marita Ulvskog att slå samman de tre ”utomeuropeiska” museerna i Stockholm – Östasiatiska, Etnografiska och Medelhavsmuseerna – till ett enda världskulturmuseum. Det var ...

Av: Sven Hofman | Gästkrönikör | 03 oktober, 2016

Hur angår oss Indien?

Plötsligt och lite oväntat har turismen dit ökat, hälsoresorna inte minst. Det gamla ayurvediska systemet väcker intresse i västvärlden vid sidan av yoga och meditation. Själva intresset är emellertid inte helt ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 08 oktober, 2014

Men han var inte ensam

Den 5 november 1954 dog Stig Dagerman, 31 år gammal. I sin bil, i garaget utanför huset i Enebyberg, koldioxidförgiftade han sig själv till döds. Tankar på att begå självmord ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 02 januari, 2012

Prins Eugen och den monumentala väggen

I denna korta essä, med det svenska monumentalmåleriet som fond, är förhållandet mellan väggmålning, rum och arkitektur det huvudsakliga. Förgrunden består av formalistiska aspekter som rör relationerna i Stockholms stadshus ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 05 februari, 2013

Jesaja: vredgad hovnarr. En julbetraktelse

How long shall they kill our prophets,While we stand aside and look? -- Bob Marley "Redemption Song"Profeten Jesaja blev en klassförrädare. Han tillhörde aristokratin i Jerusalem och hade ingångar såväl ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om religionen | 25 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.