Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103
Veckan från hyllan, vecka 41, 2012 - Tidningen Kulturen
person_outline
search

Warning: imagejpeg(): gd-jpeg: JPEG library reports unrecoverable error: in /home/tidningenkulture/public_html/modules/mod_news_pro_gk5/helpers/gk.thumbs.php on line 563

Humanism och humanitarism En polemisk betraktelse

I likhet med sin sentida kollega Harold Bloom var den amerikanske litteraturprofessorn Irving Babbitt (1865 – 1933) en stridbar man. Hans välturnerade sarkasmer förskaffade honom många fiender. Så här kunde det ...

Av: Göran Lundstedt | 24 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Om den amerikanske författaren James Purdy

”The Complete Short Stories of James Purdy” har just kommit ut i USA (Liverright Publishing, 35 dollar), en tegelsten på 726 sidor. Recensenten i New York Times Book Review i ...

Av: Ivo Holmqvist | 05 augusti, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Bilder från Turkmenistan

Tarja Salmi-Jacobsons underbara resa till Turkmenistan i bilder och ... ord.

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 17 september, 2015
Resereportage

Carl von Linné och världens skenbara lycka

Carl von Linné och världens skenbara lycka Idag, detta år då trehundraårsjubileet av hans födelse ska firas, är det hart närt omöjligt att förstå den vurm och oreserverade dyrkan som en ...

Av: Crister Enander | 18 januari, 2007
Essäer

Veckan från hyllan, vecka 41, 2012

Gregor FlakierskiEtt par större företag las ner. Nya dystra siffror om ekonomin presenterades, finansministern såg glad ut. Moderaterna la fram ett socialdemokratiskt förslag. Socialdemokraterna la fram ett moderat förslag.

En kristdemokratisk bostadsminister vars namn ingen kommer ihåg, men som låter ungefär som ”ättestupa” hade en ny plan på hur bostadsbristen ska lösas genom att göra brevinkasten mindre (eller större?).

Centerpartiets Annie Lööf vill sänka lönen för alla med glasögon, hon anser att det kommer att radikalt förbättra synen i Sverige.

Utbildningsministern vill införa dödsstraff i skolan, men bara på försök.

Telia slutförde en ny lönsam uppgörelse med ett telefonbolag i en före detta Sovjetrepublik som ägs av släktingar till presidenten – utan att betala mutor.

Några bebisar utvisades till en land där ingen tjänsteman från Migrationsverket skulle någonsin våga sätta sin fot.

Nya fall av diskriminering avslöjades.

Med andra ord, en helt vanlig vecka.

Den började inte bra. På måndag avled vår tids störste historiker Eric Hobsbawm. Han blev 95 år gammal. Han var marxist och ville förändra världen. Det gick så där. Men han lyckades analysera åtskilligt och förklara mycket, och kunde dessutom se tillbaka på ett spännande liv.

På svenska finns följande verk av honom: Banditerna. (1972), Den italienska vägen till socialism. (1978), Revolutionens tidsålder. (1979), Kapitalets tidsålder (1981), Imperiernas tidsålder (1989), Nationer och nationalism (1994), Ytterligheternas tidsålder (1997), Om historia (2001), Massproducerade traditioner (2002).

Hans senaste bok ”How to Change the World” kom förra året.

How to Change the World. Tales of Marx and Marxism
Eric Hobsbawm
Little, Brown, 2011

Enligt den brittiske historikern Eric Hobsbawm är 1900-talet ”det korta seklet”, som börjar 1914 och slutar 1989. Hobsbawm själv är nästan jämngammal med det, han är född 1917 i Alexandria i Egypten, men växte upp i Wien och Berlin under 1920-och 30 talen, och naturligtvis har nazismens framväxt och maktövertagande satt outplånliga spår i hans medvetande, något han har vittnat om vid flera tillfällen. Hans judiska bakgrund har ytterligare förstärkt denna känsla.

1936 gick Hobsbawm med i kommunistpartiet, något han egentligen hade velat göra tidigare, men inte fick för sin farbror, som var hans förmyndare, då han blev föräldralös vid 14 års ålder.

Efter Ungernrevolten då många, framför allt intellektuella, lämnade partiet, förblev Hobsbawm lojal, även om han uttryckte en stark kritik mot utvecklingen i Sovjet och Östeuropa. Han blev med tiden en ledande marxistisk historiker, specialiserad främst på 1800- talets historia. Han är mest känd för svenska läsare för sin monumentala trilogi ”Revolutionens tidsålder”, ”Kapitalets tidsålder”, och ”Imperiernas tidsålder”, som dessutom sedan kompletterades med ”Ytterligheternas tidsålder”.

Vid 93 års ålder är Hobsbawm still going strong, och levererar nu en tegelsten om Marx och marxismens historia. Titeln ”How to change the world” (en svensk översättning är tyvärr än så länge inte på gång) anknyter förstås till Marx berömda uttalande i ”Teser om Feuerbach”: ”Filosoferna har bara tolkat världen på olika sätt, men det gäller att förändra den”.

Därmed har Hobsbawm sagt att världen verkligen behöver förändras, och att det är gamle Marx som har svaret hur.

Hobsbawm är en lärdomsgigant av nästan osannolika mått, han kan med samma lätthet redogöra för översättningar av ”Kommunistiska manifestet” till azeriska eller jiddisch, skillnader mellan finsk och svensk marxism, som marxismens öden i olika delar av Indien. ”How to change the world” är inte bara en bok om marxismen, utan lika mycket 150 år av global – låt gå huvudsakligen europeisk – kulturhistoria.

Boken består av två delar. Den första behandlar Marx, och givetvis också den oskiljaktige Engels, och en rad av deras viktigaste skrifter. Den delen är förvisso djuplodande, men om än inte akademisk så i hög grad avsedd för de redan insatta, med stort teoretiskt intresse för marxism.

Den andra delen beskriver marxismen, som vetenskap, som ideologi och som politisk kraft, ur ett historiskt perspektiv. Tilläggas bör att också den första delen har en konsekvent historisk synvinkel. Där ligger utan tvekan styrkan i Hobsbawms framställning, Marx och marxismen är inte en samling kanoniska skrifter ur vilka lärdomar och sanningar kan utläsas, utan skildras som ett historiskt fenomen, del av och delaktigt i det historiska skeendet, och därmed självfallet underkastat förändring.

Marxismen är oupplösligt förenad med kapitalismens egen historia, dess framgångar och kriser. Från 1880-talet med framväxten av socialistiska masspartier ökar Marx inflytande, under 1930-talet blir marxismen en avgörande intellektuell kraft i västvärlden, och efter 1945 blir Marx världens kanske mest inflytesrika tänkare, då närmare en tredjedel av jordens befolkning lever i länder som åberopar Marx som sin lärofader, samtidigt som det över hela världen verkar masspartier som grundar sin teori och praktik – eller åtminstone påstår sig göra det – på Marx.

Samtidigt, som Hobsbawm påpekar, har det knappt gått en vecka de sista 150 åren utan att någon har försökt vederlägga och dödsförklara marxismen. Hittills har liket dock visat sig vara vid förvånansvärt god vigör.

Därmed inte sagt att marxismen inte drabbas av uppgångar och fall. Dess första kris inträffade redan på 1890-talet. Anledningen var att det trots kapitalismens djupa kris inte blev någon proletär revolution. Det avskyvärda systemet grävde inte sin egen grav, och inte heller ersattes det av ett socialistiskt samhällsskick. Den här problematiken går igen flera gånger i historien, kapitalismen tar sig genom sina kriser relativt ohotad, det gäller till och med 30-talskrisen som många uppfattade som systemets dödsryckningar. Också idag är kapitalismen i uppenbar kris, och dess undergång är lika uppenbarligen inte i sikte.

Här finns helt tydligt en svaghet hos marxismen, som kontrasterar mot dess styrka. Marxismen har visat sig förvånansvärt precis i sin analys av kapitalismen och dess historiska tendenser. Överproduktionskriser, kampen mellan finans- och industrikapital, arbetslösheten som ökar och lönerna som pressas neråt samtidigt som styrkebalansen på arbetsmarkanden ändras. Den fallande profitkvoten, monopolisering, och kanske framför allt globaliseringen, det är tydligt att Marx än idag tillhandahåller en uppsättning mycket vassa analysinstrument.

Men det är lika tydligt att alla förutsägelser om kapitalismens oundvikliga undergång gång på gång har kommit på skam. Det är möjligt att arbetarklassens befrielse ska vara dess eget verk, men än så länge har arbetarklassen visat föga intresse för att befria sig.

Här finns en påtaglig svaghet i marxismens politiska teori, och det är ingen tillfällighet att den enda marxistiska tänkare som Hobsbawm tar upp är Gramsci, en originell och, som Hobsbawm skriver, överraskande marxist, som har ägnat mycket tankemöda åt just den politiska teorin.

Gramsci är ofta mycket populär bland de intellektuella, förmodligen därför att han tillskriver dem en central roll i upprättandet av det han kallar för ”hegemoni”. Att döma av det öde som italienska kommunistpartiet – som var under starkt inflytande från Gramsci – har gått till mötes, har hegemonibegreppet klara svagheter. Nu är PCI långt ifrån ensamt bland socialistiska parter att befinna sig i djup kris, så det finns säkerligen fler orsaker, den traditionella arbetarklassens minskade numerär och betydelse, globaliseringen, välfärdssamhällets kraftiga tillväxt och Sovjets fall, är några. Men jag skulle ändå insistera på att försummelsen av populärkulturen av vänstern och dess intellektuella är en bidragande orsak till de socialistiska partiernas nuvarande svaga position.

I ett större perspektiv kanske idéhistorikern Lichtheim har rätt i att marxismen egentligen aldrig har gått in på djupet i de socialistiska partiernas medvetande, utan snarare utgjorde ett uttryck för ”politiskt gruppmedvetande”, en ”integrativ ideologi” som motiverade arbetarrörelsens självständiga ställning inom det borgerliga samhället. Och eftersom liberalismen och marknaden saknar lösningar för vår tids utmaningar, samtidigt som kapitalismens framfart blir allt mer destruktiv, är det hög tid att vi äntligen tar Marx på djupaste allvar.

 

Gregor Flakierski

Ur arkivet

view_module reorder

Från gatan till designavdelningen

Från gatan till designavdelningen Vad är subkulturen? Finns det fortfarande utrymme för en konst som inte låter sig inramas?

Av: David Cardell | Essäer om konst | 14 september, 2006

 Dominospel på gång på synagogans innergård Johny till vänster snappade upp min kamera

Bukharajudar i sidenvägens knutpunkt (Del 3 av 3)

Dagen efter att Johny och jag skilts åt osams på väg mot den andra synagogan, ville jag ställa Johny några frågor med tanke på att jag kanske ändå skulle skriva ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 24 februari, 2017

Kombinationen av nytta och nöje

Klockan är ett. Om tre timmar ska jag ha skrivit färdigt en krönika, vilket jag i och för sig fick veta igår. Så jag borde ju ha haft lite bättre ...

Av: Julie Blomberg Gudmundsson | Gästkrönikör | 26 september, 2008

Alex Gino tillsammans med författarkollegan Sara Lövestam Foto Belinda Graham

Be Who You Are!

Författaren Alex Gino är varm, mysig och trevlig, har en vinnande New York dialekt och ett öppet sätt. Det är svårt att tänka sig Alex förbannad. Men det var tydligen ...

Av: Belinda Graham | Reportage om politik & samhälle | 27 oktober, 2016

Malcolm Cowley, detalj ur bokomslag

Malcom Cowleys brev i urval

Om Malcom Cowley och den förlorade generationen i tjugotalets Paris skriver Ivo Holmqvist.

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 14 mars, 2015

Alhazred och Alhazen. H P Lovecraft och verkligheten bakom myten

Howard Phillips Lovecraft uppfann myten om Necronomicon och dess vansinnige författare Abdul Alhazred. På medeltiden levde en verklig arab som mycket väl kan ha inspirerat myten.  Abdul Alhazred var en ...

Av: Rickard Berghorn | Essäer om litteratur & böcker | 18 juli, 2008

Elisabet Lunga

Kan livets smärta förklaras och botas av Billy Idol? Kanske, kanske inte

Vid vissa tillfällen slår livet dig i ansiktet. Hårt och obarmhärtigt snärtar det till dig så att ögonen tåras och kinderna hettar. I det ögonblicket vet du inte ens vad ...

Av: Elisabet Lunga | Gästkrönikör | 22 april, 2015

Tehusens tyrann

Samuel Johnson, enligt en målning av Joshual Reynolds. Tehusens tyrann Han var en svårartat konservativ man, och det mitt i upplysningens och radikalismens stolta tidevarv. Därtill såg han illa intill tidvis blindhet ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 30 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.