Maria och Elisabets möte i Helga Trefaldighets kyrka

På Mariakorets östvägg i Helga Trefalighets kyrka finns en märklig bild. Två kvinnor står under bar himmel och känner på varandras magar. Albertus Pictor har målat dem som två nära ...

Av: Mikael Mogren | 18 december, 2008
Kulturreportage

The Matrimandir, en sfär i metall i mittev av Auroville. Foto: Wikipedia

Att leva med en vision eller, möjligen, att leva visionärt

Varje land har sin personlighet, sitt språk, sitt eget uttryck i tillvaron. Ungefär så sammanfattar jag innehållet i de artiklar jag läser i magasinet ”Collaboration” (vinter 2012) som jag nöp ...

Av: Annakarin Svedberg | 25 september, 2015
Resereportage

Litteraturen och verkligheten. Altstadt, Linderborg och Lundberg

Verkligheten kan ibland vara besvärlig. Kristdemokraternas ledare talade för några år sedan om 'verklighetens folk' och försökte genom denna definition hopfogad som en sanningsägande metafor ta fram en opinion som ...

Av: Benny Holmberg | 26 april, 2013
Essäer om litteratur & böcker

En bortglömd 100årig. Om Maj Olsen

Hon finns inte nämnd i den mycket omfattande Nordisk kvinnolitteraturhistoria. Alla hennes böcker finns på biblioteket i Kramfors, men knappast någon av dem verkar ha lånats på mycket länge. Men ...

Av: Gregor Flakierski | 24 april, 2014
Litteraturens porträtt

Veckan från hyllan, Vecka 12, 2012



Gregor FlakierskiVeckans heta debattämne är hår. Ska man ha eller inte ha, raka eller inte raka, visa eller dölja. Nya spännande ord som ”hårhatare” dyker upp i spalterna. Kommer frisör att bli Årets Yrke? Och är det verkligen en debatt för flintskalliga? Eller rent av mot flintskalliga? Argumenten böljar fram och tillbaka.

Eftersom debattens intellektuella djup och bred övergår min begränsade horisont, väljer jag att ägna mig åt något mer lättviktigt.

Det har fortfarande med kroppsfunktioner att göra och handlar om att Nordens första barn har fötts efter att man fryst och sparat ett obefruktat ägg. ” Födseln skedde för en vecka sedan och kan följas av fler. På Fertilitetscentrum i Göteborg prövas nämligen en ny frysmetod och den har lett till fyra graviditeter.

Metoden att bevara redan befruktade ägg är vanlig och mer etablerad. Här sker befruktningen efteråt. Den förstfödde i Göteborg är en pojke.”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vad skulle samen säga, han som sa till prästen att ”Man måste knull`lit´också”. Det måste man inte alls! Det blir bebisar ändå. Spännande fast tråkigt.

Det är kanske så framtiden ser ut? Spännande men tråkig. Framtidsskildringar är legio, och ofta ser de ut precis så där.

En som inte gör det är Kazuo Ishiguros ”Never let me go” – OBS! recensionen är från 2005.

Never let me go
Kazuo Ishiguro
Övers: Rose-Marie Nielsen
W & W, 2005

På senare år har det trätt fram en rad författare i England som har sina rötter utanför de brittiska öarna. Många av dem kommer från forna brittiska kolonier, och beskrivs ibland med ett vagt begrepp som den ”postkoloniala generationen”. Pionjären här är naturligtvis V. S. Naipaul – med ursprung på Trinidad- och senare indiern S. Rushdie, av de yngre var Hanif Kureishi bland de första att göra sig ett namn. Det finns emellertid också i England verksamma författare med engelska språket som verktyg som kommer från platser bortanför det brittiska imperiets gränser.

Kazuo Ishiguro är född i Japan och kom till England när han var fem år gammal. Han har sedan 80-talets början skrivit många romaner, varav den mest uppmärksammade är utan tvekan ”Återstoden av dagen” (W & W 1989), som blev framgångsrikt filmad med Anthony Hopkins i huvudrollen. Hans senaste bok heter ”Never let me go” och om någon retar sig på titeln, så gör inte det, den har en poäng.

Romanens handling utspelar sig någonstans i England i slutet av 1990-talet på en ”internatskola”, och berättas av Kathy som numera är ”vårdare”. Berättelsens motor är vänskapen mellan Kathy, Ruth och Tommy, hur den uppstår, utvecklas för att sedan upplösas. Sakta förs vi in i en alldeles egen värld där saker och ting är inte vad de först verkar vara. Internatet är ingen vanlig skola, ”eleverna” är i själva verket kloner, med biologiskt ursprung ur individer på samhällets botten, de har vistats på skolan sedan spädbarnsåldern, deras förutbestämda uppgift i livet är att vara organdonatorer, tills de ”fullbordar”.

Episoderna är skickligt sammanvävda, och alla karaktärer är psykologiskt trovärdiga och intimt tecknade. Överlag är just trovärdighet genomgående för hela romanen. Det här är ingen science fiction, åtminstone inte av det vanliga slaget. Atmosfären är mystisk utan att vara det minsta långsökt, språket är enkelt och självklart. Ishiguro tvekar inte att ge sig ut på minerad mark. Boken kan läsas som ett inlägg i debatten om djurförsök, som en skildring av slaveriet, men lika mycket ställer den frågor om livets värde. Hur långt är vi beredda att gå för att bekämpa sjukdomar, vad är framstegets pris, är vi på väg att skapa en värld utan död och smärta, där gott och ont följaktligen upphör att gälla? Ishiguros bok har ett väsentligt innehåll som skildras på ett litterärt högtstående sätt.

Även om jag värjer mig mot liknelsen kan jag inte låta bli att tänka på en lyckad förening av en välgjord engelsk deckare och en japansk miniatyrmålning. Rekommenderas!

Gregor Flakierski

Ur arkivet

view_module reorder

Walking on Manchester

I Manchester regnar det alltid och vinden blåser oavbrutet, men britterna kallar det vänligt för “bris”. Det är en mörk och kaotisk stad, där det gamla olyckligt tränger sig med ...

Av: Nadia Scapoli | Resereportage | 23 januari, 2014

Jonas Wessel Nya dikter

  Jonas Wessel, född 1982, bosatt i Rydsgård. Hobbyförfattare, illustratör och översättare. Romandebuterade hösten 2009 med Kadaverlandet, en bok om Ed Gein. Gick Skurups Skrivarlinje 2009-2010. Har förutom i Tidningen Kulturen ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 25 februari, 2013

”En mans karaktär är hans öde”

Trots att jag dragit in salt och bröd på bordet med min penna i snart trettio år – nja, penna och penna, snarare med skrivmaskin som sedan byttes ut mot ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 01 december, 2011

Att läsa mellan raderna

Fråga: Är pauserna (som ligger mellan raderna) platsen där man kommer ett steg närmre? Kanske är det så. Svårt att avgöra, gränsen blir ganska otydlig när varken viskningar eller rop och man ...

Av: Ida Thunström | Essäer om litteratur & böcker | 20 augusti, 2009

Reggaefestival i Babylon

Solen klamrar sig fast över Furuvik Reggaefestivals stora scen. Scenen är inklämd mellan den gamla djur- och nöjesparkens två livskällor – åkattraktioner och ölrestaurangerna. Parken grundades vid förra sekelskiftet – ...

Av: Klas Lundström | Kulturreportage | 16 september, 2013

En sydafrikansk Fröken Julie drar norr- och västerut

Den bärande konflikten i Strindbergs Fröken Julie kan summeras med fyra ord, annars förbehållna missromaner: kvinnan av börd – mannen av folket. Grafiskt kan man framställa det som två diagonala ...

Av: Ivo Holmqvist | Reportage om scenkonst | 09 november, 2012

Tankens ambivalens IV

15/6 Käre Vän, käre vän! Efter en första läsning inställer sig frågan: Vilken metod bör jag använda för att kunna följa alla lösa dagbokstrådar och knyta ihop dem med textens motsägelsefulla tankeformuleringar? ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 01 oktober, 2013

Episoder från Jerusalem: episod 1

Jag bor i Jerusalem. Smålands Jerusalem. Mellan de två Jerusalemer är det nästan ingen skillnad, förutom att den ena ligger i Småland. Kan du gissa vilken? En av de riktigt påtagliga ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 14 september, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.