Klas Lundström: En modern Dagerman i det krisdrabbade Europa

Klas Lundström är journalist och författare. Han samarbetar med flera tidningar och tidskrifter, bland andra Fria Tidningar och Tidningen Kulturen. Klas är intresserad att resa, men det gör han liksom ...

Av: Guido Zeccola | 11 april, 2013
Övriga porträtt

I Sapfos spår

”Någon, säger jag, kommer att minnas oss i framtiden”. Orden är Sapfos egna och blev en profetia för hennes poesi, läses och uppskattas världen över trots att den har mer ...

Av: Kristina Lauridsen | 29 oktober, 2013
Övriga porträtt

Lathund för blinda katter

”Hur stoppar man fem svarta killar från att begå en gruppvåldtäkt? Man kastar en basketboll åt dem”. ”Jonas Gardell ska skriva en ny musikal i gammal stil om Vilda Västern. Vet ...

Av: Vladimir Oravsky | 02 november, 2017
Gästkrönikör

Barnmålaren Vera Nilsson

Att kvinnor i alla tider har mött motstånd i sin karriär är ett påstående som många kan hålla med om.1800-talets kvinnliga konstnärer togs inte på fullt allvar och betraktades i ...

Av: Lena Månsson | 30 augusti, 2011
Konstens porträtt

Veckan från hyllan Vecka 7. 2012



Gregor FlakierskiStatsminister Fredrik Reinfeldt vill att vi ska jobba till 75 år. Man ska kunna byta karriär under livet, och blir jobbet för tungt på gamla dar kan man alltid omskola sig till något annat lämpligare yrke.

Det är fullständigt lysande. Ung och full av idéer börjar man som egenföretagare i it-branschen. Sedan när man har blivit lite äldre, och vill ha mer stabilitet i livet lär man sig till byggnadsarbetare. Och till slut när man inte orkar gjuta betong längre kan man skola om sig till hjärnkirurg. Så fiffigt!

Själv har Fredrik Reinfeldt aldrig haft ett jobb. Oförskräckt tittar han in i kameran och säger att han minsann tänker ”hålla på efter 50”. Ta det inte som ett löfte, ta det som ett hot.

Vad tror ni att Fredrik tänker sadla om till? Vänligen kryssa i rätt alternativ: 1) vårdbiträde, 2) konsult, 3) landshövding. Det första rätta öppnade svaret belönas med ett hemligt pris.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Felaktiga och oöppnade svar belönas inte.

Som belöning till statsministern för hans frifräsiga utspel tillägnar vi honom recensionen av ”No country for old men”.

Inte för att den har någonting med saken att göra. Men titeln! Och så är Cormac McCarthy en så bra författare.

No country for old men
Cormac McCarthy
Övers: Ulf Gyllenhak
Bonniers

Cormac McCarthys senaste roman på svenska har hämtat sin titel från Yeats klassiska dikt ”Sailing to Byzantium”. Boken är dock allt annat än sublim. Handlingen är en thriller, eller möjligen en deckare. En ung man som är ute och jagar råkar göra det som många drömmer om – han hittar en portfölj med 2,4 miljoner dollar. Det finns dessvärre annat på fyndplatsen som suggererar å det bestämdaste att någon kommer att leta efter de här pengarna. Och att denne någon är ingen snäll person.

Mot bättre vetande sticker han med pengarna, och med en grekisk ödesdramats obönhörliga konsekvens går han mot sin egen – och flera andras – undergång. Allt utspelar sig i en miljö där pengar betyder allt, och där besinningslöst våld ständigt exploderar. Och där ingenting väcker någon större uppmärksamhet, det är ingen som bryr sig. Det är svårt att inte se det som en allegori över USA, eller rent av hela vår värld.

En viktig person i romanen är den lokale sheriffen Bell, en dekorerad hjälte från andra världskrigets slagfält. Han försöker förgäves att hinna före mördarna. Varje kapitel inleds med en längre fundering som Bell har kring samhället, människorna och livet. Det blir till en svidande vidräkning med dagens samhälle, och den gode sheriffen tvekar inte att det var bättre förr.

Det är inte helt att tolka McCarthy här: vill han bara gestalta hur ”vanligt folk” resonerar, som en varning? Är det helt enkelt en kritik av relativismen? Socialkonservativt gnäll? Eller ett uttryck för en äldre persons tilltagande alienation?

Dessutom tenderar filosoferande i längden att bli alldeles för intellektualiserande. Lyckligtvis kompenseras det med råge av McCarthys underbara språk. Skildringen är levande, tempot är bra, språket har en saklighet som går utöver allt överflödigt. Och dialogen är klockren: totalt äkta, och med absolut gehör för de små nyanserna.

Cormac McCarthy är en av samtidens oumbärliga författare.

Gregor Flakierski

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
bild  AV Anikó Bodoni Lind

För livets skull

Tänk att ha hand om vitsipporna och fågelsången. Undervisa. Visa under. Under visa. Har någon egentligen förstått innebörden? Isa ställer frågan till sig själv. Det är Pelle hon tänker på. Han ...

Av: Ragnwei Axellie | Gästkrönikör | 03 april, 2016

29. Erik

Nu regnade det igen. De flesta studenterna hade redan lämnat staden. Erik älskade Lund om sommaren, han älskade att promenera de långa kvällarna och ha gatorna ifred. Han tyckte om ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 06 juli, 2012

Sebastian Errazuriz:

Konst att gäspa till

Gäspningen som tecken är lite undanskuffad, men den har definitivt sin plats i historien. Den kan dock symbolisera så mycket mer än bara trötthet, inte minst ett inlägg i debatten ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 09 april, 2015

Bruce Springsteen på Ullevi 1985 under Born in the U.S.A. Tour. Foto: Associated Press/Brucebase.

Springsteen på Ullevi

I boken "Rockens text" skriver Ulf Lindberg, att ”alla som har något förhållande till Bruce Springsteen vet att han skall upplevas som scenartist – live”, och jag skulle vilja tillägga ...

Av: Richard Ohlsson | Musikens porträtt | 20 juni, 2016

Drängsmarks såg – en bit levande kultur

Gamla industribyggnader och maskiner rymmer en kunskap om verkligheten. Ja, de kan till och med vara vackra för den som har blicken. Arbete, och minnen efter arbete, det är en ...

Av: Signe Rudberg | Essäer | 30 april, 2008

Man tager vad man haver. Luis Bunuel. Raymond Durgnat

En fars i högreståndsmiljö - Mordängeln av Luis Bunuel

En bunuelisk kavalkad tillsammans med Ulf Stenberg.

Av: Ulf Stenberg | Essäer om film | 24 december, 2017

Blaise Pascal och den rationella vägen till Gud

Vissa böcker tycks besitta en märklig förmåga att tillskansa sig såväl stor som bärkraftig betydelse. De lyckas tränga sig igenom varje skydd, de pockar på uppmärksamhet och tar sig enkelt ...

Av: Crister Enander | Agora - filosofiska essäer | 18 augusti, 2012

Beatrice Månsdotter 

Bilden av en dröm, och något som försvann

Hennes blick fastnar på en punkt lite längre bort. En suddig kontur på en vägg. Kanske har det tidigare hängt en tavla där. Ett märke som försökts täckas över. Ett ...

Av: Beatrice Månsdotter | Utopiska geografier | 17 december, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts