Rosa Luxemburgs martyrium

I förordet till antologin Röster om Rosa Luxemburg (1998) berättar Göran Greider om hur det gick till när Rosa Luxemburg mördades den 15 januari 1919. Fyra soldater kommer för att ...

Av: Mohamed Omar | 07 januari, 2014
Essäer om politiken

Yrkestrubadurernas 40-årsjubileum. Intervju med Pierre Ström

  YTF, Yrkestrubadurernas förening, bildades 1971. Initiativtagare var bland andra Fred Åkerström (föreningens förste ordförande), Cornelis Vreeswijk, Finn Zetterholm, Bengt Sändh, Pierre Ström, Lars Göransson och Torgny Björk. På den svenska ...

Av: Johannes Flink | 28 februari, 2011
Musikens porträtt

Stilbild ur The PIcture of Dorian Gray (1945

Den hemsökta målningen

Dorian Gray önskar sig evig ungdom, men hans önskning har ett pris. Hans kropp förblir evigt ung medan hans själ blir allt mer depraverad. I centrum för Oscar Wildes roman ...

Av: Mathias Jansson | 14 december, 2015
Essäer om konst

Bokmässan 2017 med Bildning, Luther, Röster från Irland och den blåvita 100-åringen 

Bildning - detta är årets tema på Bokmässan i Göteborg. Man passar bland annat på att fira 500-års jubileet av reformationen, en process som präglat europeisk historia och som ledde ...

Av: Belinda Graham | 28 september, 2017
Kulturreportage

Fragment av surrogatpyret XV



Image

När Ester återvände me mat å dryck hade hon dom tre gloryholekuksugerskerna i fnittrit slamsande följe. Tindra, Blossa å Grådask va nu påklädda i vanliga käringpalter å luderutstyrslar å verka brano avslappnade å lättfärdiga, Tindra kungjorde högt å stolt att ”vorum forum jer viven”. Morfar svor av vrede å äckel på ett språk ingen kunde förstå å gjorde hotfullt ritualförbannande gester vars innebörder gått förlorade för oräkneliga släktled sen, men Mensträskfruntimren brydde sä int utan slog sä kvittertjattrande ner på golvet på några skabbhåriga lappfällar. Den kvalförtärde Lorenz Wucher maka sä ansträngt en liten bit från kvinnerna, de mullra i hans buk å dödsanletet blekna än mer av häpet förebrående smärta. Han kved nåt obegripli om att han bar de dödfödda Tysklands tvångsaborterade foster i sitt inre å citera nåt dolskt ur Jan Dlugoszs 1400-talskrönika om litauernas hedniska människoeldoffer å att kristna slavar ska offras till den svarte guden Zcerneboch.

Ester servera så gott hon nu kunde av delikatesserna som belamra den väldiga brickan hon kom vinglande me… grillade å ankomna pälsjursköttbitar å svedda svålar från vädurskaniner å andra kreatur som pensionerats från sitt lukrativa barnaknullande, i bältet hade hon sämre sortens spritflasker som hon generöst hällde upp vederfrestande vätska ur i smutsiga glas gästerna fick plocka upp från golvet bäst dom förmådde… Den undertryckt lessna, svassande å fjäskande Ester skulle förklara nåt för den berusade Lotta:

– Ja gjorde nåt konstit me appamojen där, avslöja Ester, ja ändra på pilledutten så att hela tjolimocken börja skångra å shunten svischa… Å så ligg ju Posener i kökssoffan å ha int vare upp ur han på flera vecker, å de ä ju som svårt å hovasera hur mycke mat han behöv när han ä så stilla. Åsså vet ja ju int om han förtjäna nå schwöbben eller int, den slirusen. Egentligen ä han ju bra triven å, å ja vill ju int vara ösksam, men då börja ja känna mä så där vhimsk å vekalönnum igen…

– Håll käften, rossla Lotta ejtrut me hatiskt besudlande blick, e nun me scassá ’o cazz!, å Ester slank stukad ut i köksregionerna igen å jeeste tydligen dörrn efter sä.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sällskapet sorla oartikulerat, söp å njega på köttslamser, i väntan på att några förflugna ord skulle förgripa sä på den förskämda förstämningen…

– Grattis till framfallet å frånfället, huckra Ossian osammanhängande rakt ut i riktning mot Mensträskgygrerna. – Smält en kuk av tårar? Nä, ja mena väl de, snarare styvna han om de ä nå bevänt me syndaköttet, om de helgats av Den Onde Andre, å ä i sitt blodsvullna raseri beredd på skoningslös vedergällning… Ja hadd skadeskutte en ekorre, förstå du, å när ja kom fram till där den hadd falle å den titta upp på mä så där tillgivet vädjande å vemodit urskuldande såg ja ju me ens att he va pappa min som återfötts i en ekorrkropp. Å sen dröjde de int länge förrän ja va ute å meta gädda i Latrinselet, å när ja skulle kolla hur den dödskvalssprattlande agnmörten mådde me en rosti krok i ryggköttet såg ja i hennes rött blängande ögon att he va mamma som hade reinkarnerats… Så ja hade den där ekorren å den där mörten hemma tills dom självdog, å du ska veta att ja hade många djupa samtal me dom, som gav mä enormt mycke… Ja tyckte som att he va släntelet å villgo omsorgen… ”Makator”, knarra ja, å pappa svara ”nåkerstjähla”… ”Brurshel” eller ”rattdell”, vråla ja, å mamma pep ”kallestjärn” eller ”nästan i dy”…

”Annejire”, sa ja till dom, å ekorrn svara ”wyschen deln”… ”Meaforen”, domdera ja, å mörten viska ”aråm lånnåm”. Börja på en mening ä de meningslösaste man kan ägna sä åt, enades ja om me pappaekorrn å mammamörten… Å de va många sorgesamt tänkvärda saker vi, mens vi tejse oppå fast vi va så utpejlä där i våran tjalmututmark, kom fram till, insikter om levandesplågan å dödsbefrielsen som int lämpa sä att avslöja för lumpproletära ögonknullare å njutningssuktande marknadshjon som ni. Dom ångra no lite att dom hadd fött de uråldrit svartsynta dödsbarnet ändå, den styvsinta uppfostringspajken i undantagskammarn, den förprogrammerade självavlivningen på fanatiskt självbevarande å reproduktionstokit gendriven cancercellsnivå…

Abu satt å vagga me slutna ögon å bläämme mens han bleemme å drack tappert som en i tarmvreden hemmastadd gangsterneger… Efter en apotropeisk snorharkling å en livsbejakande spottloska på golvet börja han hacka på mä:

– Ha du bara öga för de fula, smak för de bittra, öron för de falska, luktsinne för de förruttnade å känsel för de smärtsamma? Vars ha du ovare egentligen? Va ha du ojort där? Kristi heliga kondylomvårter å dom fyra elementen, blod, sperma, tårar å var! Du gör mä outsäglit förbannad å äcklad, du se allt fel å beskriv de så konstit att ja bara vill kasta upp, de finns ju ingen möjlihet för vanliga menisker å leva å må bra å rå om varann som du gå på… Jer du rent jörniganste ond?

Grovhuggarn gav mä en hurril, gick bröstgänges tillväga, tog ett skamlit grabbatag kring mä å slet upp mä på fötter… Göte Röös kackla i kakafonin av råa skratt ”Nun Volk, steh’ auf, und Sturm, brich los!” å satte på Landsers Sturmführer:

 Neulich hab ich auf dem Dachboden ’ne
                Kiste entdeckt
Die hat mein Großvater ’45 da versteckt
Drin war’n all die schönen Sachen aus der
                guten alten Zeit
Und oben drauf lag Opa’s Uniform bereit

Opa war Sturmführer bei der SS
Opa war Sturmführer bei der SS
Opa war Sturmführer bei der SS
Sturmführer, Sturmführer bei der SS!

   

Abu stampa vildsint takten, kötta på, fläska till, grotta ner å stuvarbögvråla me i refrängen, ja dingla som en trasdocka när han tvinga mä å dansa som en fjortissvennehora på ecstacy, eller som en prästgårdskviga utlämnad åt en galen tattartjur…

Bei ’ner Panzerdivision war Opa einst dabei
Man hat aufgeräumt in der Russerei
Kein Politkommisar kam ihnen davon
Denn für Bolschewiken gab es kein Pardon


Drum freut’s mich heut auch jeden Tag enorm
Seh’ ich meines Großvaters alte Uniform
Dann seh’ ich auf der Mütze den
                Totenschädel blitzen
Und weiß, daß all die Schweine bald schon
wieder flitzen


Denn der Enkel wird Sturmführer bei der SS
Der Enkel wird Sturmführer bei der SS
Der Enkel wird Sturmführer bei der SS
Sturmführer, Sturmführer bei der SS!

 Nästa låt va Death in Junes Rose Clouds of Holocaust, å ja låg andlöst leduttänjd efter den rasande dansen, slängd på mage mitt på golvet, å försökte mens de tjalmese å tjipprese i mä att int lyssna på gubbarna som gagga på om att ja skulle bli den beskedligaste å pippinettaste Sturmführern nånsin å att morfar sannerligen hade skrapa upp bottengrumset av sina avlägsna ättelägg när han hitta mej...

   
Rose clouds of holocaust
Rose clouds of lies
Rose clouds of bitter
Bitter, bitter lies

And, when the angels of ignorance
Fall down from your eyes
Rose clouds of holocaust
Rose clouds of lies…
   

Urspråksförstummad lyssna ja mot min vilja på tokpratet som kringrände mä… Abu va i sitt esse å gorma dominant om hur Sidonius Apollinaris berätta hur sachsarna dränkte eller korsfäste var tionde krigsfånge innan dom lätta ankar efter enhärjning å att Dudo av St.Quentin meddela att nordmännen inför en vådli å påfrestande hemfärd i offersyfte dränkte en man, krossa hans skalle, tydde hans inälver å hjärta, smorde in sä me blodet å segla iväg… Desirée Luxemburg-Kollontaj hade en genomträngande nasal å sarkastisk stämma som skar genom märg å ben:

– ”Quand viennent gens, je cours et happe un pot, au vin m’en vais, sans demener grand bruit”…

– Säkert, om de bara vore så väl, käringjävel, snäste morfar, å Desirée mindes då nån vers som hon prompt snobbande ville använda för å beskriva ”Olgér Olmlunn”, som allti på nåt sätt lyckades hitta ett hemmans ondvegi å där inrätta sä som om han ägde valplatsen: – ”Les yeux ouverts, les oreilles bien grandes, fier en parler, cauteleux en demandes, rébarbatif quand son coeur il décharge, bref, digne d’être auz Enfers en sa charge”.

Månen stirra ilsket förtörnad å oförstående in genom ett flugmosit fönster, å ja undra hur långt vintern hade hunne, om den äntligen skulle lyckas krama ihjäl allt liv den här gången å vi kunde försänkas i en evi natt där allas grämelseanlupna gamla slasktrattsansikten int längre me förvärkta käkmuskler så mödosamt skulle tvingas forma ord ingen förstå va dom ska vara bra för… människan å hennes regredierade avkomlingar ha tala sä ur världen å ner i helvetet i sin envetna vägran att lyssna på naturens tysta maning till besinning. Den sämpersamt durerande tomtervun ha fått folk å vask på, å physis kruptesthai philei.

– Va vill du egentligen, Desirée?, undra den jordnära vardasmordmaskinen Mamma Scan sammanbitet.

– ”Je veux ouvrir au vent l’Averne vicieux, qui d’air empoisonné fasse noircir les cieux… Percer de ces infects les pestes et les rognes, ouvrir les fonds hideux, les horribles charognes des sépulcres blanchis: ceux qui verront ceci, en bouchant les naseaux, fronceront le sourcil… ” Ja ha skåda ljuset, å de ä kallt å bländande: men för varje småbarn ja slakta i en knullorgie förunnas ja dväljas här i infernot ett dygn till… Likt dom gamla inkas förnya ja tiden genom att offra barn på istäckta bergstoppar…

– Om Lucifer endast skänk mä slutsegern lova ja, svor morfar, att likt Alalius i Paulus Diaconus langobardhistoria fylla en brunn me prästtestiklar…

– Glöm nu int, påminde Göte å räta upp sä i soffan så de njeka å njistre, att Alalius, fast han va rätte tampen, besegrades å stympades av sina fiender så att bara den oformlit lemlästade bålen återstod.

– Å du Götestackarn mena alltså, om nu tolka ditt drägelfradgande lallande rätt, att man int skulle kunna segra även om man råka ha oturen att reduceras till en blodit smärtande torso me avhuggna lemmar å huve?

Forts. följer..

Ur arkivet

view_module reorder

Edgar Varèse – en ljudets mästare och befriare

Vi upplever nu en tid när det ekonomiska tänkandet ramar in våra liv som ofta saknar meningsfullt innehåll. Konstens kraftkälla, som Varèse såg som en huvudrollsinnehavare, behövs mer än någonsin. Vem ...

Av: Percival | Musikens porträtt | 04 augusti, 2012

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen DEL 5

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 10 Maj, 2017

Vilhelm Moberg- En väldig grep i sin samtids kompost

Det finns en andaktsfull helighet i omnämnandet av författaren Vilhelm Moberg, en sakral vördnad för den väldige smålänningen där epiteten och metaforerna kring författaren tycks har rötter fotade rakt ned ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 23 augusti, 2010

Simon O Pettersson. Den tübingska estetdöden

Friedrich Schlegel skriver i ett fragment: ”Nur derjenige kann ein Künstler sein, welcher eine eigne Religion, eine originelle Ansicht des Unendlichen hat.“ Jag tror detta är en korrekt uppfattning. Poesi ...

Av: Simon O Pettersson | Utopiska geografier | 03 mars, 2014

Skolan i Aten av Rafael

Jag läser som jag vill och funderar som jag tänker

De lärda må tvista med de olärda om vad som kan vara god litteratur. Kan det möjligtvis vara så, att läsandet av vissa böcker höjer såväl känsla som intellekt ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om litteratur & böcker | 10 september, 2015

Veckan från Hyllan. Vecka 39, 2012

Sverige regeras av ”Det nya arbetarpartiet”. Deras huvudkonkurrent är det gamla arbetarpartiet. Lite märkligt att de två största partierna vill kalla sig för arbetarpartier, nya eller gamla, när de samtidigt ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 22 september, 2012

Mauro Luppichini. Arktis

Mauro Luppichini är en italiensk författare. Han har dock bott i Sverige i fem decennier och arbetat bland annat som bibliotekarie i Uppsala. Men han har alltid skrivit och publicerat ...

Av: Mauro Luppicchini | Utopiska geografier | 02 december, 2013

Landet som är vårt land är sig inte längre likt

Landet som är vårt land har förändrats, och förändrats i grunden. Jag tror det började med Kjell-Olof Feldt, en gång finansminister vid Ingvar Carlssons sida. Minns ni hur han allvarligt ...

Av: Crister Enander | Essäer om samhället | 17 oktober, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.