Hundkäx.

Hundkäxet: om livets och konstens betydelsebärande bilder

Första bilden: ett dike invid bilvägen där det växer hundkäx (en av barndomens alla växter jag faktiskt lärde mig känna igen) och min mamma som går på vägen trettio meter ...

Av: Rasmus Lygner | 27 februari, 2017
Agora - filosofiska essäer

Människor lär av djuren och djur lär av människorna

Klockan visar 05.30 och det är tämligen mörkt. 100 sit-ups för att sätta igång blodomloppet. Morgontoalett med en snabb dusch och en god-morgon-hälsning till mina redan utflugna barn. Allt på ...

Av: Vladimir Oravsky | 27 mars, 2013
Gästkrönikör

Carlos Castanedas avsked av sina läsare

Den ensamma fågeln har fem förutsättningar:Den första är att den flyger till den högsta punkten;den andra är att den inte längtar efter sällskap,inte ens utav sin egen art;den tredje är ...

Av: Nina Michael | 27 augusti, 2013
Essäer om religionen

Vem är vem och vad är vad?

Helgonet Lucia från Italien är enligt tradition, språk och kön en kvinna som levde i ett patriarkalt samhällsklimat. Som kvinna var hennes situation säkert mycket svår; främst med tanke på ...

Av: Thomas Silfving och Gunilla Nilson | 23 november, 2012
Gästkrönikör

Fragment av surrogatpyret VIII



Fragment av surrogatpyret VIII

Å då tänkte ja så här, lite lomrut, mens ja skwompande tjasa upp på bron i den sjuka stanken från dom nyflådda hudarna å pissrååtan å ja hörde hur blåsten fick långsnagatalln till höger å lärareinn till vänster å jämra sä:

Om detta vore de sista ja tänkte å gjorde å sade, å ja vore medveten om de, skulle de då innebära att ja genomströmmades av andra hugskott å att ja skulle handla annorlunda?

Nä, ja skulle säkert vägra,liksom ja aldri ha fatta va nånting egentligen ska vara bra för eller varför man ska göra så stor affär av ”världsurgudarnas våldsrenhet”, ”en ångestivrarvåldsminut eller blodtörstlycka” å ”guds läskande svavelhand”… Skit samma, grismamma. Ett människa, en dumt knull … Från hemmanet dåna nu jämte dom svårtolkade men hotfulla skriken en slatt av Dying Fetus, Fornication Terrorists:

(”a plague of human weakness spreads across a dying race, in search of human meat, just a little taste, animals with no remorse who seek to penetrate, no one ever cares as long as they get laid ...”)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Å ja ville tänka mä bort men nånting hindra mä … De gjorde ont, ja va så schogge, å Chaucers ”for ful hard is to be bonde” snurra i huvet mens ja längta efter å vara långt borta i tystnad å mörker. Ja såg hur morfar blääkte på vevall, ryckte å bulta, de verka så agghännes å förspillt, dörrn va massiv å förblev låst. Å ja kunde för mitt tveksamma liv int förstå va vi nödvändit skulle in i de där otuktsnästet å göra … visserligen streente regnet på å gjorde mä in i märgen kall, å tundravinden snodde runt den värkande kroppen som om den ville hejda blodets flöde, men de kändes så tröstlöst å se morfar beela på å tresas å höra han blådder å munhuggas å pocka på å komma in när ja mycke väl visste att de int kunde finnas annat än värsta sortens drägg där inne, som vältra sä i surnade lustspasmer i sin egen stadit förräntande träck …

(”these fuckers gotta die, it’s time to send them back to where they came ... fuck and fuck, spreadin’ all their shit, without a fucking thought inside their head ...”)

Å Hitlers ord i Bolsjevismen från Moses till Lenin, ”Herr des Himmels, was für ein Glorienschein liegt jetzt über der Satansbibel!” fick mä att tänka: vork dy, lätte huullt, all rutten gammal skit bli förr eller senare heliförklarad … Indoktrineringssvinen ha fått de därhän att just deras allra äckligaste å mest vansinniga lögner av populasen tas emot som de mest obestridlit sanningsgivna … Å morfars oförtröttliga, outslitliga verksamhetslust kändes så förvänd, å nästan obegripli: vore de int bättre att han bara lät sä slukas av mörkret? Allt de här va som att han spela upp nåt abäll, att han låssades vara både möör å laangreiken å förtjust i att månnes å påtter, mens han i själva verket int va nåt annat än uråldri, obotli, destillerad sorg, förkroppsligad i nåt som va snarlikt ett ytterlit skröönut kadaver … Han bry sä ju egentligen int ett gudförbannat satahelvetes skit om nånting överhuvudtaget, men de kanske ä de som ä förklaringen till att han wåårk … den väldiga likgiltiheten gör han hetsi å vårdslös … å de som ä sorglit å hemskt uppfattas som dråplit …

(”kill and kill, give it to them hard, see how much they’re fucking when their dead, pornographic fuck-fest ride, A.I.D.S.-infested diatribes, orgiastic atrophy all reduced to greed …”)

Vi ha i de stora hela haft de rätt så jävlit, om man staana me nykter kyla på saken, å va som hände morfar innan han skaffa mej ha ja visserligen bara hans omtöcknade ord på, men no tycks de ha vare ett rätt fulländat jordehelvete han genomlevt … Hans minnesförråd ä mååskut men välfyllt, å han ä milt uttryckt traktersam me erinringarna, de ä som om han bågna invärtes av allt som hänt å som vill finna ord att förgås i … Å ofta ä de han berätta så husskut att ja bara hurvas …

De ä fullt möjlit att ja ä n’fåhävd å spräker pjaasar, som dom säj, men ja måst ändå fortsätta, de finns ingen nåd å ja ska fast ja int vill eller förstå varför de måst göras tala tills de ta slut …

(”we’re all deaf and dumb because we eat and breath the scum, and let it infiltrate and penetrate our brain ...”)

Morfar ha ju aldri förmått finnas till men ha ändå tvingats existera, då jere int mer än rätt att ja besjung de gagnlösa lidandet …Vi andades ju fortfarande, tycktes de som, fast de int tjäna mycke till...Om livet bara kunde sluta jävlas, om ja slapp lyssna å int behövde röra mä …

(”sickness, weakness, porn is the new Jesus, fuck it, vomit on the human race!”)

Ja rycktes abbruppt ur de tankedödsmalande ångestsvalget när musiken me ens tystna å ja hörde morfar me mörk å dov stämma recitera Alfred Schuler, den siste tyske katharen, tydligen som ett slags svar på den rökhesa rotvälska nån röt fram inifrån Lotta di Classes hemman:

Wir kommen wieder, wir sind nicht tot,
Schwimmende Glieder im Urlichtrot ...
Wir sind die Verkünder im lebenden Blut,
Wir hüllen die Sünder in Purpurwut.
Wenn die Zeit verrast ohne Glut in Rot –
Wenn die Zeit veraast im wachsenden Tod –
Wir kommen wieder durch Qual und Not ...

– Mannaggia chi t‘e muorto! hyyta en tjäälingröst inifrån hallen.
– Men söta lilla Lotta, ditt paranoida luder, de ä ju ja! n’Holger! din å allas morfar! tjuppan!? karasara?
– Vaffan’bocca a chella cantera e soreta!
– De ä samma rara stinta som ja en gång wart så förtjust i, hör ja! skratta morfar. – Öppna nu innan vi sätt eld på hemmanet å stick ner er me björnspjut när ni kom utrusande! Vi traing om n’tillflykt!

De hördes ett angbett muttrande å de lät som om nån tongfälu dunsa mot dörrn å yrsle på å bubanséra me låset.
– Va fan stå du å dröm om, ithyphalliska pelasger? Få titta på dä, så att du int ä en klepsudra …
– Watt omme?
– Ä du en klepsudra släng dom dä levande i gasungn, wavla morfar plägat, å ja vill int höra ett knyst av tvivel! … Nä, du ha inga öppna sår i ansiktet, konstit nog … Nu, ditt erbarmliga snillefoster, vill ja att du lyy å lär av il miglior fabbro, den läbbiga farbrorn. Va va de han sa, den där skojfriske gynnarn i Jokela? ”Humanity is overrated”? De ä så sant som de ä väst …
Forts. följer...

Nikanor Teratologen

Ur arkivet

view_module reorder

Queer Tango och Tantrisk Buddhism

Sex är nog inte mänsklighetens bästa ämne. Konstigt och märkvärdigt kan det tyckas, efter som sex ju betingar själva vår existens. Men så har också, under epokernas gång, sådana filosofier ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 02 april, 2011

Överlever Nancy Botwin, överlever jag

Hur sunt är det att jämföra sitt eget liv med en amerikansk före detta hemmafru som langar gräs? Jag gör det hela tiden – använder tv-serier som terapi. I barndomen ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 23 januari, 2013

Sikta, skjut, poesi!

"krossa bokstävlarna mellan tänderna" skrev Gunnar Ekelöf i en dikt från 1932 och sammanfattade därmed mycket av vad den modernistiska poesin handlade om. Att krossa språket, formen och grammatiken och ...

Av: Mathias Jansson | Kulturreportage | 31 augusti, 2010

Resor i det susande Karelen

“Skönast bland sköna glimtar syns dock skymten av Karelen, som ett vattenglim bland träden, som ett ljusnat sommarvatten, i den juniljusa tiden då en kväll knappt hinner skymma, förrn den ...

Av: Rolf Karlman | Resereportage | 29 juli, 2016

Annakarin Svedberg

Efter bion

För en del år sedan skrev jag esoteriska sagor och berättelser. Här är en av dem.

Av: Annakarin Svedberg | Utopiska geografier | 14 mars, 2016

Prolog

Det store arbeidet mitt - Livsføring. På sporet av livet selv i det moderne - er til ende. Således er det på sin rette plass å lage en prolog til ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 17 maj, 2010

Jag, kvinnomyran?

Vissa saker vill jag svära åt. Jag vill markera. Jag vill påpeka. Och jag borde göra detta. Men jag förstummas. Finner inga ord. Inom mig rasar den ena fula ordföljden ...

Av: Sandra Jönsson | Gästkrönikör | 08 mars, 2013

Annunciazione, Madrid, Museo del Prado. (Wikimedia)

Rainer Maria Rilke – människan och poeten

Rainer Maria Rilke var en paradoxal figur. Han betraktas tillsammans med kolleger som TS Eliot, James Joyce och Paul Valéry som den europeiska högmodernismens främsta namn, men som person var ...

Av: Carsten Schale | Litteraturens porträtt | 01 juni, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.