Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 2 av 4)

Här ska det inte knusslas. Skål ta mig fan! Och det bör tilläggas med rakryggad ärlighet; julmat kan man äta när fan man vill, till och med i svartmuskiga februari!

Av: Stefan Whilde | 01 februari, 2017
Stefan Whilde

Förtryckets smuts undansopat från gatorna

Nya femtonåringar har blivit sydafrikaner, födda efter att apartheid upphört. Hur kommer dessa nya generationer minnas den lagliga rasismens era? Under eftermiddagen sitter i tystnaden, bara en vägg avskilda från centrala ...

Av: Gustav Broms | 16 Maj, 2009
Resereportage

Sceniska rum: Verkligt, overkligt och allt däremellan – i samtal med John Jakobsson…

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | 02 oktober, 2014
Reportage om scenkonst

Fabrik chic

Fabrik chic – industri som estetik Gnissel från en travers, det rytmiska surrandet från ett ventilationssystem och ljud från cisterner minner om en tid då tjänstesamhället låg i sin linda och ...

Av: Erling Persson & Maria Holm | 10 mars, 2007
Kulturreportage

Fragment av surrogatpyret VIII



Fragment av surrogatpyret VIII

Å då tänkte ja så här, lite lomrut, mens ja skwompande tjasa upp på bron i den sjuka stanken från dom nyflådda hudarna å pissrååtan å ja hörde hur blåsten fick långsnagatalln till höger å lärareinn till vänster å jämra sä:

Om detta vore de sista ja tänkte å gjorde å sade, å ja vore medveten om de, skulle de då innebära att ja genomströmmades av andra hugskott å att ja skulle handla annorlunda?

Nä, ja skulle säkert vägra,liksom ja aldri ha fatta va nånting egentligen ska vara bra för eller varför man ska göra så stor affär av ”världsurgudarnas våldsrenhet”, ”en ångestivrarvåldsminut eller blodtörstlycka” å ”guds läskande svavelhand”… Skit samma, grismamma. Ett människa, en dumt knull … Från hemmanet dåna nu jämte dom svårtolkade men hotfulla skriken en slatt av Dying Fetus, Fornication Terrorists:

(”a plague of human weakness spreads across a dying race, in search of human meat, just a little taste, animals with no remorse who seek to penetrate, no one ever cares as long as they get laid ...”)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Å ja ville tänka mä bort men nånting hindra mä … De gjorde ont, ja va så schogge, å Chaucers ”for ful hard is to be bonde” snurra i huvet mens ja längta efter å vara långt borta i tystnad å mörker. Ja såg hur morfar blääkte på vevall, ryckte å bulta, de verka så agghännes å förspillt, dörrn va massiv å förblev låst. Å ja kunde för mitt tveksamma liv int förstå va vi nödvändit skulle in i de där otuktsnästet å göra … visserligen streente regnet på å gjorde mä in i märgen kall, å tundravinden snodde runt den värkande kroppen som om den ville hejda blodets flöde, men de kändes så tröstlöst å se morfar beela på å tresas å höra han blådder å munhuggas å pocka på å komma in när ja mycke väl visste att de int kunde finnas annat än värsta sortens drägg där inne, som vältra sä i surnade lustspasmer i sin egen stadit förräntande träck …

(”these fuckers gotta die, it’s time to send them back to where they came ... fuck and fuck, spreadin’ all their shit, without a fucking thought inside their head ...”)

Å Hitlers ord i Bolsjevismen från Moses till Lenin, ”Herr des Himmels, was für ein Glorienschein liegt jetzt über der Satansbibel!” fick mä att tänka: vork dy, lätte huullt, all rutten gammal skit bli förr eller senare heliförklarad … Indoktrineringssvinen ha fått de därhän att just deras allra äckligaste å mest vansinniga lögner av populasen tas emot som de mest obestridlit sanningsgivna … Å morfars oförtröttliga, outslitliga verksamhetslust kändes så förvänd, å nästan obegripli: vore de int bättre att han bara lät sä slukas av mörkret? Allt de här va som att han spela upp nåt abäll, att han låssades vara både möör å laangreiken å förtjust i att månnes å påtter, mens han i själva verket int va nåt annat än uråldri, obotli, destillerad sorg, förkroppsligad i nåt som va snarlikt ett ytterlit skröönut kadaver … Han bry sä ju egentligen int ett gudförbannat satahelvetes skit om nånting överhuvudtaget, men de kanske ä de som ä förklaringen till att han wåårk … den väldiga likgiltiheten gör han hetsi å vårdslös … å de som ä sorglit å hemskt uppfattas som dråplit …

(”kill and kill, give it to them hard, see how much they’re fucking when their dead, pornographic fuck-fest ride, A.I.D.S.-infested diatribes, orgiastic atrophy all reduced to greed …”)

Vi ha i de stora hela haft de rätt så jävlit, om man staana me nykter kyla på saken, å va som hände morfar innan han skaffa mej ha ja visserligen bara hans omtöcknade ord på, men no tycks de ha vare ett rätt fulländat jordehelvete han genomlevt … Hans minnesförråd ä mååskut men välfyllt, å han ä milt uttryckt traktersam me erinringarna, de ä som om han bågna invärtes av allt som hänt å som vill finna ord att förgås i … Å ofta ä de han berätta så husskut att ja bara hurvas …

De ä fullt möjlit att ja ä n’fåhävd å spräker pjaasar, som dom säj, men ja måst ändå fortsätta, de finns ingen nåd å ja ska fast ja int vill eller förstå varför de måst göras tala tills de ta slut …

(”we’re all deaf and dumb because we eat and breath the scum, and let it infiltrate and penetrate our brain ...”)

Morfar ha ju aldri förmått finnas till men ha ändå tvingats existera, då jere int mer än rätt att ja besjung de gagnlösa lidandet …Vi andades ju fortfarande, tycktes de som, fast de int tjäna mycke till...Om livet bara kunde sluta jävlas, om ja slapp lyssna å int behövde röra mä …

(”sickness, weakness, porn is the new Jesus, fuck it, vomit on the human race!”)

Ja rycktes abbruppt ur de tankedödsmalande ångestsvalget när musiken me ens tystna å ja hörde morfar me mörk å dov stämma recitera Alfred Schuler, den siste tyske katharen, tydligen som ett slags svar på den rökhesa rotvälska nån röt fram inifrån Lotta di Classes hemman:

Wir kommen wieder, wir sind nicht tot,
Schwimmende Glieder im Urlichtrot ...
Wir sind die Verkünder im lebenden Blut,
Wir hüllen die Sünder in Purpurwut.
Wenn die Zeit verrast ohne Glut in Rot –
Wenn die Zeit veraast im wachsenden Tod –
Wir kommen wieder durch Qual und Not ...

– Mannaggia chi t‘e muorto! hyyta en tjäälingröst inifrån hallen.
– Men söta lilla Lotta, ditt paranoida luder, de ä ju ja! n’Holger! din å allas morfar! tjuppan!? karasara?
– Vaffan’bocca a chella cantera e soreta!
– De ä samma rara stinta som ja en gång wart så förtjust i, hör ja! skratta morfar. – Öppna nu innan vi sätt eld på hemmanet å stick ner er me björnspjut när ni kom utrusande! Vi traing om n’tillflykt!

De hördes ett angbett muttrande å de lät som om nån tongfälu dunsa mot dörrn å yrsle på å bubanséra me låset.
– Va fan stå du å dröm om, ithyphalliska pelasger? Få titta på dä, så att du int ä en klepsudra …
– Watt omme?
– Ä du en klepsudra släng dom dä levande i gasungn, wavla morfar plägat, å ja vill int höra ett knyst av tvivel! … Nä, du ha inga öppna sår i ansiktet, konstit nog … Nu, ditt erbarmliga snillefoster, vill ja att du lyy å lär av il miglior fabbro, den läbbiga farbrorn. Va va de han sa, den där skojfriske gynnarn i Jokela? ”Humanity is overrated”? De ä så sant som de ä väst …
Forts. följer...

Nikanor Teratologen

Ur arkivet

view_module reorder

Hösten

Dimma över Moon Road Alley tidig september och nattlighet En mjuktovad fukt ...

Av: Anna Nyman | Utopiska geografier | 06 september, 2010

En bemerkning om Martin Heidegger og hans filosofi

Filosofi som teoretisk innstilling er funksjon av livet og følgelig er filosofi verken identisk med sett av teoretisk utsagn om hva filosofi er nå, hva den var før eller at ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 januari, 2010

Detalj från omslaget av Tiphaine Samoyault: Roland Barthes

Den polymorfe Roland Barthes

Poeten och essäisten Bo Gustavsson bjuder oss på ett poetiskt minne av den franska författaren Roland Barthes som skulle ha blivit 100 år i år.

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 09 augusti, 2015

Courting av Aniko Bodoni Lind

Museer ska vara minnespalats

För ett tjugotal år sedan försökte dåvarande kulturministern Marita Ulvskog att slå samman de tre ”utomeuropeiska” museerna i Stockholm – Östasiatiska, Etnografiska och Medelhavsmuseerna – till ett enda världskulturmuseum. Det var ...

Av: Sven Hofman | Gästkrönikör | 03 oktober, 2016

Hur angår oss Indien?

Plötsligt och lite oväntat har turismen dit ökat, hälsoresorna inte minst. Det gamla ayurvediska systemet väcker intresse i västvärlden vid sidan av yoga och meditation. Själva intresset är emellertid inte helt ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 08 oktober, 2014

Men han var inte ensam

Den 5 november 1954 dog Stig Dagerman, 31 år gammal. I sin bil, i garaget utanför huset i Enebyberg, koldioxidförgiftade han sig själv till döds. Tankar på att begå självmord ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 02 januari, 2012

Prins Eugen och den monumentala väggen

I denna korta essä, med det svenska monumentalmåleriet som fond, är förhållandet mellan väggmålning, rum och arkitektur det huvudsakliga. Förgrunden består av formalistiska aspekter som rör relationerna i Stockholms stadshus ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 05 februari, 2013

Jesaja: vredgad hovnarr. En julbetraktelse

How long shall they kill our prophets,While we stand aside and look? -- Bob Marley "Redemption Song"Profeten Jesaja blev en klassförrädare. Han tillhörde aristokratin i Jerusalem och hade ingångar såväl ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om religionen | 25 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts