Philip Tafdrup

Philip Tafdrup Jørgensen - en dansk Piraten

Ivo Holmqvist skriver om den danske författaren Philip Tafdrup Jørgensen, en av många marina hjältar i Danmark.

Av: Ivo Holmqvist | 16 november, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Regissör Elisabet Ljungar, Gabriel Souvanen (Jean-Martin Charcot) och Charlotta Larsson (Blanche Wittman) Foto: Göran Jarmar

En annalkande urpremiär: intervju med operaregissören Elisabet Ljungar

Norrlandsoperans uruppförande av den nyskrivna operan ”Blanche och Marie”, tonsatt av Mats Larsson Gothe och regisserad av Elisabet Ljungar, närmar sig. Amanda Lodding ringde upp Elisabet för en pratstund om ...

Av: Amanda Lodding | 24 september, 2014
Musikens porträtt

Katarina Hamilton och 14 Nobelpristagare i litteratur - Made in Sweden. Foto Graham.

Om lovprisade grodor, kvinnliga Nobelpristagare och att vara Nationalmuseums favoritdesigner

Katarina Hamilton är känd för att vara den enda "utifrån" som finns representerad på Nationalmuseum. Nationalmuseum säljer sina egna kort - och så Katarina Hamiltons! Hennes kvalitetsdesign Made in Sweden görs fortfarande i ...

Av: Belinda Graham | 28 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Domine ad adjuvante me festina

Ty du är vägen, sanningen och ljuset.

Av: Gilda Melodia | 07 juli, 2016
Gilda Melodia

Fragment av surrogatpyret VIII



Fragment av surrogatpyret VIII

Å då tänkte ja så här, lite lomrut, mens ja skwompande tjasa upp på bron i den sjuka stanken från dom nyflådda hudarna å pissrååtan å ja hörde hur blåsten fick långsnagatalln till höger å lärareinn till vänster å jämra sä:

Om detta vore de sista ja tänkte å gjorde å sade, å ja vore medveten om de, skulle de då innebära att ja genomströmmades av andra hugskott å att ja skulle handla annorlunda?

Nä, ja skulle säkert vägra,liksom ja aldri ha fatta va nånting egentligen ska vara bra för eller varför man ska göra så stor affär av ”världsurgudarnas våldsrenhet”, ”en ångestivrarvåldsminut eller blodtörstlycka” å ”guds läskande svavelhand”… Skit samma, grismamma. Ett människa, en dumt knull … Från hemmanet dåna nu jämte dom svårtolkade men hotfulla skriken en slatt av Dying Fetus, Fornication Terrorists:

(”a plague of human weakness spreads across a dying race, in search of human meat, just a little taste, animals with no remorse who seek to penetrate, no one ever cares as long as they get laid ...”)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Å ja ville tänka mä bort men nånting hindra mä … De gjorde ont, ja va så schogge, å Chaucers ”for ful hard is to be bonde” snurra i huvet mens ja längta efter å vara långt borta i tystnad å mörker. Ja såg hur morfar blääkte på vevall, ryckte å bulta, de verka så agghännes å förspillt, dörrn va massiv å förblev låst. Å ja kunde för mitt tveksamma liv int förstå va vi nödvändit skulle in i de där otuktsnästet å göra … visserligen streente regnet på å gjorde mä in i märgen kall, å tundravinden snodde runt den värkande kroppen som om den ville hejda blodets flöde, men de kändes så tröstlöst å se morfar beela på å tresas å höra han blådder å munhuggas å pocka på å komma in när ja mycke väl visste att de int kunde finnas annat än värsta sortens drägg där inne, som vältra sä i surnade lustspasmer i sin egen stadit förräntande träck …

(”these fuckers gotta die, it’s time to send them back to where they came ... fuck and fuck, spreadin’ all their shit, without a fucking thought inside their head ...”)

Å Hitlers ord i Bolsjevismen från Moses till Lenin, ”Herr des Himmels, was für ein Glorienschein liegt jetzt über der Satansbibel!” fick mä att tänka: vork dy, lätte huullt, all rutten gammal skit bli förr eller senare heliförklarad … Indoktrineringssvinen ha fått de därhän att just deras allra äckligaste å mest vansinniga lögner av populasen tas emot som de mest obestridlit sanningsgivna … Å morfars oförtröttliga, outslitliga verksamhetslust kändes så förvänd, å nästan obegripli: vore de int bättre att han bara lät sä slukas av mörkret? Allt de här va som att han spela upp nåt abäll, att han låssades vara både möör å laangreiken å förtjust i att månnes å påtter, mens han i själva verket int va nåt annat än uråldri, obotli, destillerad sorg, förkroppsligad i nåt som va snarlikt ett ytterlit skröönut kadaver … Han bry sä ju egentligen int ett gudförbannat satahelvetes skit om nånting överhuvudtaget, men de kanske ä de som ä förklaringen till att han wåårk … den väldiga likgiltiheten gör han hetsi å vårdslös … å de som ä sorglit å hemskt uppfattas som dråplit …

(”kill and kill, give it to them hard, see how much they’re fucking when their dead, pornographic fuck-fest ride, A.I.D.S.-infested diatribes, orgiastic atrophy all reduced to greed …”)

Vi ha i de stora hela haft de rätt så jävlit, om man staana me nykter kyla på saken, å va som hände morfar innan han skaffa mej ha ja visserligen bara hans omtöcknade ord på, men no tycks de ha vare ett rätt fulländat jordehelvete han genomlevt … Hans minnesförråd ä mååskut men välfyllt, å han ä milt uttryckt traktersam me erinringarna, de ä som om han bågna invärtes av allt som hänt å som vill finna ord att förgås i … Å ofta ä de han berätta så husskut att ja bara hurvas …

De ä fullt möjlit att ja ä n’fåhävd å spräker pjaasar, som dom säj, men ja måst ändå fortsätta, de finns ingen nåd å ja ska fast ja int vill eller förstå varför de måst göras tala tills de ta slut …

(”we’re all deaf and dumb because we eat and breath the scum, and let it infiltrate and penetrate our brain ...”)

Morfar ha ju aldri förmått finnas till men ha ändå tvingats existera, då jere int mer än rätt att ja besjung de gagnlösa lidandet …Vi andades ju fortfarande, tycktes de som, fast de int tjäna mycke till...Om livet bara kunde sluta jävlas, om ja slapp lyssna å int behövde röra mä …

(”sickness, weakness, porn is the new Jesus, fuck it, vomit on the human race!”)

Ja rycktes abbruppt ur de tankedödsmalande ångestsvalget när musiken me ens tystna å ja hörde morfar me mörk å dov stämma recitera Alfred Schuler, den siste tyske katharen, tydligen som ett slags svar på den rökhesa rotvälska nån röt fram inifrån Lotta di Classes hemman:

Wir kommen wieder, wir sind nicht tot,
Schwimmende Glieder im Urlichtrot ...
Wir sind die Verkünder im lebenden Blut,
Wir hüllen die Sünder in Purpurwut.
Wenn die Zeit verrast ohne Glut in Rot –
Wenn die Zeit veraast im wachsenden Tod –
Wir kommen wieder durch Qual und Not ...

– Mannaggia chi t‘e muorto! hyyta en tjäälingröst inifrån hallen.
– Men söta lilla Lotta, ditt paranoida luder, de ä ju ja! n’Holger! din å allas morfar! tjuppan!? karasara?
– Vaffan’bocca a chella cantera e soreta!
– De ä samma rara stinta som ja en gång wart så förtjust i, hör ja! skratta morfar. – Öppna nu innan vi sätt eld på hemmanet å stick ner er me björnspjut när ni kom utrusande! Vi traing om n’tillflykt!

De hördes ett angbett muttrande å de lät som om nån tongfälu dunsa mot dörrn å yrsle på å bubanséra me låset.
– Va fan stå du å dröm om, ithyphalliska pelasger? Få titta på dä, så att du int ä en klepsudra …
– Watt omme?
– Ä du en klepsudra släng dom dä levande i gasungn, wavla morfar plägat, å ja vill int höra ett knyst av tvivel! … Nä, du ha inga öppna sår i ansiktet, konstit nog … Nu, ditt erbarmliga snillefoster, vill ja att du lyy å lär av il miglior fabbro, den läbbiga farbrorn. Va va de han sa, den där skojfriske gynnarn i Jokela? ”Humanity is overrated”? De ä så sant som de ä väst …
Forts. följer...

Nikanor Teratologen

Ur arkivet

view_module reorder

POETRY SLAM - folklighet eller elitism?

POETRY SLAM - folklighet eller elitism? Poesi - ett artificiellt språk från de finlitterära salongerna, eller ett ärligare sätt att uttrycka sig på, ett medel för att spräcka barriärerna och säga ...

Av: Elin Bengtsson | Kulturreportage | 09 februari, 2007

Michael Mandiberg, From Aaaaa! To ZZZap! på Denny Gallery i New York (2015)

Skriv ut hela internet!

Tänk att ha hela Wikipedia i sin bokhylla. Förr i tiden hade varje bildat hem ett uppslagsverk i bokhyllan. Det kunde vara Bonniers Familjelexikon, Bra Böckers Lexikon eller Nationalencyklopedin. Idag ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 21 juli, 2015

Om förväntningar och böcker

Oftast börjar upptäckten av ett författarskap med att jag läser en bok av personen ifråga, gillar boken och blir nyfiken på mer. Antingen har jag blivit rekommenderad boken av någon ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 05 juni, 2012

Claus Beck-Nielsen - En identitet

Den nionde oktober år 2010 begravde den danske författaren och performancekonstnären Claus Beck-Nielsen sig själv. Närmare bestämt var det hans identitet som begravdes och det skedde under värdiga former och ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om samhället | 29 oktober, 2010

Dokusåpan och döden

I dagarnas Big Brother-diskussioner kan man påminnas om två brittiska tv-dramer på temat. Den första av de båda, The Year of the Sex Olympics, sändes 1968 inom ramarna för BBC2:s ...

Av: Charlotte Wiberg | Essäer om film | 24 december, 2017

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund vi var i dessa gående vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff kallade dom vi var i våra identiteter när vi samtidigt försökte solidifiera ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 26 januari, 2007

Christopher Locke

Floppydiskar och hårddiskar som konst och miljöhot

Det är ett välkänt problem inom konsthistorien att kunna bevara all konst som görs i olika material. Och ju snabbare tekniken utvecklar sig, desto svårare blir det för konstrestaurerarna att ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 03 april, 2015

Moral og moralske verdier

Rent allment er det slik at folk som arbeider med moral og teorier om moral, er opptatt av at det gis et rimelig klart skille mellom moral på den ene ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 02 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.