Fornuft og liv

Innledning Å være menneske er så mangt, skjønt uskyldige er vi ikke. Vi har moral og språk, og dermed har vi tilstrekkelig med ressurser og stor nok kapasitet til å teoretisere ...

Av: Thor Olav Olsen | 12 Maj, 2014
Agora - filosofiska essäer

Även en kniv kan vara konst

Bo Helgesson i ateljénBland damasker, skedsjölpar och ostronknivar hos Bo Helgesson. Kniven är människans eviga följeslagare. Av trä, ben, sten. Av brons och klumpigt tillplattat järn. Långt senare gjord av rostfritt ...

Av: Gunder Andersson | 28 augusti, 2008
Konstens porträtt

Veckan från hyllan, Vecka 11, 2012

Det har varit presidentval i Finland. Sauli Niinistö vann. Han är konservativ, men i Finland som på många andra håll i världen vill inte de konservativa kalla sig för konservativa ...

Av: Gregor Flakierski | 10 mars, 2012
Veckans titt i hyllan

Renässans för Rönblom

”Råkefårt, sade handlaren på sin flytande franska och svängde med armen.” H.–K. Rönbloms deckare ”Skratta, Pjazzo” från 1956 inleds i speceriaffären på en lantlig ort där ryktena snabbt tar fart ...

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Fragment av surrogatpyret VIII



Fragment av surrogatpyret VIII

Å då tänkte ja så här, lite lomrut, mens ja skwompande tjasa upp på bron i den sjuka stanken från dom nyflådda hudarna å pissrååtan å ja hörde hur blåsten fick långsnagatalln till höger å lärareinn till vänster å jämra sä:

Om detta vore de sista ja tänkte å gjorde å sade, å ja vore medveten om de, skulle de då innebära att ja genomströmmades av andra hugskott å att ja skulle handla annorlunda?

Nä, ja skulle säkert vägra,liksom ja aldri ha fatta va nånting egentligen ska vara bra för eller varför man ska göra så stor affär av ”världsurgudarnas våldsrenhet”, ”en ångestivrarvåldsminut eller blodtörstlycka” å ”guds läskande svavelhand”… Skit samma, grismamma. Ett människa, en dumt knull … Från hemmanet dåna nu jämte dom svårtolkade men hotfulla skriken en slatt av Dying Fetus, Fornication Terrorists:

(”a plague of human weakness spreads across a dying race, in search of human meat, just a little taste, animals with no remorse who seek to penetrate, no one ever cares as long as they get laid ...”)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Å ja ville tänka mä bort men nånting hindra mä … De gjorde ont, ja va så schogge, å Chaucers ”for ful hard is to be bonde” snurra i huvet mens ja längta efter å vara långt borta i tystnad å mörker. Ja såg hur morfar blääkte på vevall, ryckte å bulta, de verka så agghännes å förspillt, dörrn va massiv å förblev låst. Å ja kunde för mitt tveksamma liv int förstå va vi nödvändit skulle in i de där otuktsnästet å göra … visserligen streente regnet på å gjorde mä in i märgen kall, å tundravinden snodde runt den värkande kroppen som om den ville hejda blodets flöde, men de kändes så tröstlöst å se morfar beela på å tresas å höra han blådder å munhuggas å pocka på å komma in när ja mycke väl visste att de int kunde finnas annat än värsta sortens drägg där inne, som vältra sä i surnade lustspasmer i sin egen stadit förräntande träck …

(”these fuckers gotta die, it’s time to send them back to where they came ... fuck and fuck, spreadin’ all their shit, without a fucking thought inside their head ...”)

Å Hitlers ord i Bolsjevismen från Moses till Lenin, ”Herr des Himmels, was für ein Glorienschein liegt jetzt über der Satansbibel!” fick mä att tänka: vork dy, lätte huullt, all rutten gammal skit bli förr eller senare heliförklarad … Indoktrineringssvinen ha fått de därhän att just deras allra äckligaste å mest vansinniga lögner av populasen tas emot som de mest obestridlit sanningsgivna … Å morfars oförtröttliga, outslitliga verksamhetslust kändes så förvänd, å nästan obegripli: vore de int bättre att han bara lät sä slukas av mörkret? Allt de här va som att han spela upp nåt abäll, att han låssades vara både möör å laangreiken å förtjust i att månnes å påtter, mens han i själva verket int va nåt annat än uråldri, obotli, destillerad sorg, förkroppsligad i nåt som va snarlikt ett ytterlit skröönut kadaver … Han bry sä ju egentligen int ett gudförbannat satahelvetes skit om nånting överhuvudtaget, men de kanske ä de som ä förklaringen till att han wåårk … den väldiga likgiltiheten gör han hetsi å vårdslös … å de som ä sorglit å hemskt uppfattas som dråplit …

(”kill and kill, give it to them hard, see how much they’re fucking when their dead, pornographic fuck-fest ride, A.I.D.S.-infested diatribes, orgiastic atrophy all reduced to greed …”)

Vi ha i de stora hela haft de rätt så jävlit, om man staana me nykter kyla på saken, å va som hände morfar innan han skaffa mej ha ja visserligen bara hans omtöcknade ord på, men no tycks de ha vare ett rätt fulländat jordehelvete han genomlevt … Hans minnesförråd ä mååskut men välfyllt, å han ä milt uttryckt traktersam me erinringarna, de ä som om han bågna invärtes av allt som hänt å som vill finna ord att förgås i … Å ofta ä de han berätta så husskut att ja bara hurvas …

De ä fullt möjlit att ja ä n’fåhävd å spräker pjaasar, som dom säj, men ja måst ändå fortsätta, de finns ingen nåd å ja ska fast ja int vill eller förstå varför de måst göras tala tills de ta slut …

(”we’re all deaf and dumb because we eat and breath the scum, and let it infiltrate and penetrate our brain ...”)

Morfar ha ju aldri förmått finnas till men ha ändå tvingats existera, då jere int mer än rätt att ja besjung de gagnlösa lidandet …Vi andades ju fortfarande, tycktes de som, fast de int tjäna mycke till...Om livet bara kunde sluta jävlas, om ja slapp lyssna å int behövde röra mä …

(”sickness, weakness, porn is the new Jesus, fuck it, vomit on the human race!”)

Ja rycktes abbruppt ur de tankedödsmalande ångestsvalget när musiken me ens tystna å ja hörde morfar me mörk å dov stämma recitera Alfred Schuler, den siste tyske katharen, tydligen som ett slags svar på den rökhesa rotvälska nån röt fram inifrån Lotta di Classes hemman:

Wir kommen wieder, wir sind nicht tot,
Schwimmende Glieder im Urlichtrot ...
Wir sind die Verkünder im lebenden Blut,
Wir hüllen die Sünder in Purpurwut.
Wenn die Zeit verrast ohne Glut in Rot –
Wenn die Zeit veraast im wachsenden Tod –
Wir kommen wieder durch Qual und Not ...

– Mannaggia chi t‘e muorto! hyyta en tjäälingröst inifrån hallen.
– Men söta lilla Lotta, ditt paranoida luder, de ä ju ja! n’Holger! din å allas morfar! tjuppan!? karasara?
– Vaffan’bocca a chella cantera e soreta!
– De ä samma rara stinta som ja en gång wart så förtjust i, hör ja! skratta morfar. – Öppna nu innan vi sätt eld på hemmanet å stick ner er me björnspjut när ni kom utrusande! Vi traing om n’tillflykt!

De hördes ett angbett muttrande å de lät som om nån tongfälu dunsa mot dörrn å yrsle på å bubanséra me låset.
– Va fan stå du å dröm om, ithyphalliska pelasger? Få titta på dä, så att du int ä en klepsudra …
– Watt omme?
– Ä du en klepsudra släng dom dä levande i gasungn, wavla morfar plägat, å ja vill int höra ett knyst av tvivel! … Nä, du ha inga öppna sår i ansiktet, konstit nog … Nu, ditt erbarmliga snillefoster, vill ja att du lyy å lär av il miglior fabbro, den läbbiga farbrorn. Va va de han sa, den där skojfriske gynnarn i Jokela? ”Humanity is overrated”? De ä så sant som de ä väst …
Forts. följer...

Nikanor Teratologen

Ur arkivet

view_module reorder

Ayodhya sexton år efteråt

1992 jämnade extremistiska hinduer Babru moskén från 1500-talet i Ayodhya till marken, under det att ledare för BJP och andra politiska grupperingar hejade på. Omkring tvåtusen människor mördades i de ...

Av: Pär Fredborn Larsson | Resereportage | 10 februari, 2009

Dagarna bara försvinner

slängt idag ut min enorma samling plank- och bredstumpar från ena lidret, kan inte fatta hur det blivit sådana mängder, och ens varifrån, helt abnormt, men tiotals års mest meningslösa ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 02 augusti, 2012

Sado-masochism - historien bakom ordet

Sado-masochism - historien bakom ordet Donatien Alphonse Francois de Sade (1740-1814) framkallar ett ord. Den stolte markisen, den subversive författaren, den ständige fängelsekunden och den store ateisten är upphovet till ett ...

Av: Agneta Tröjer | Essäer om samhället | 04 augusti, 2007

Samuel Beckett, nobelpristagare 1969. En tillbakablick

Samuel Beckett fick nobelpriset år 1969 och har nått ut till en stor publik, framför allt när det gäller pjäsen I väntan på Godot, just nu aktuell på Stockholms Stadsteater ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 14 december, 2009

Oförkränkta sinnen

Jag levde före revolutionen sovande med fagra kärleksbon i lindor runt hårsvallet och skuldrorna. Duva, nu när du kommer dråsande, kommer du sent men du kommer efterlängtad.Ömmande lust och ömhet ...

Av: BOEL SCHENLÆR | Essäer om religionen | 07 september, 2009

Rapport från Stockholms genrefilmfestival ”Monsters of Film”

Från 8:e till 12:e oktober 2014 iscensattes den andra upplagan av Monsters of Film-festivalen i Stockholm, en genrefilmfestival där skräck, fantasi, provokation, surrealism, konst och framförallt monster får plats. Festivalen ...

Av: Marco De Baptistis | Essäer om film | 25 oktober, 2014

Benjamin 3

     

Av: Håkam Eklund | Kulturen strippar | 28 augusti, 2011

Oliver Knussen, foto Mark Allan

Orkesterns man! - Oliver Knussen i Stockholms konserthus

Tonsättarporträtten i Stockholms konserthus är inne på sin trettioförsta vända. Nu kan man hänga upp ytterligare ett porträtt - på den engelske tonsättaren Oliver Knussen - bredvid de andra trettio ...

Av: Ulf Stenberg | Musikens porträtt | 01 december, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.