Nina Ahlzén

Ur Rumänska hundar av Nina Ahlzén

Poeten och skribenten Nina Ahlzén är född och bosatt i Göteborg. Bland annat har hon publicerat tre diktsamlingar och medverkat i flera antologier, till exempel The concept of interception Masspoem Series och Svensk ...

Av: Nina Ahlzén | 05 september, 2017
Utopiska geografier

Minnesmonumentet vid platsen där Kaspar Hauser mördades. Här dödades en okänd av en okänd.

Kaspar Hauser och självmordsbombaren i Ansbach

I låten ”Fri till slut” nämner Håkan Hellström inledningsvis en viss Kaspar Hauser. Vem var han och vad gjorde han i Ansbach – en av flera städer i Bayern som ...

Av: Johan Werkmäster | 05 juli, 2017
Resereportage

45. Erik

Erik skyndade sig lite extra när han passerade Kulturanatomen. Han tittade ner på de intrampade gula löven så att han skulle slippa se den vackra tegelbyggnaden som dolde den modernare ...

Av: Erik | 02 november, 2012
Lund har allt utom vatten

Farväl arbetsförmedlingen!

Jag har sagt upp mig från arbetsförmedlingen. Jag känner mig befriad. Jag känner mig lättad och plötsligt kom det en massa kraft till mig, och lust som jag inte känt ...

Av: Stina Tobiasson | 22 februari, 2013
Gästkrönikör

Fragment av surrogatpyret V



Fragment av surrogatpyret V

Hur ska man egentligen uttrycka sig, då ju detta ord själv lånar sin prägel från den skatosociologiska dyngan och helgar denna som stilmönster? Hur ska man komma undan denna kacka-foni, då tystnaden (enligt specialisterna) är ännu mera stinkande vältalig än rösten? Språket skulle behöva tömmas på sin skit en gång för alla. - - - Försöka återskänka tanken den fundamentala och otänkbara tvetydighet som trots allt är verkligheten: dissekera språket och ta sig ut ur litteraturen. Lautréamont, Hölderlin, Rimbaud, Mallarmé, Jarry, Fargue, Jacques Vaché ... Det är för övrigt omöjligt. Misslyckande i första graden.

- Julien Torma, Euforismer

- Ja vet int, morfar, svara ja, du hade kanske vare snäll å lyckli om int mormor hade tulta på å trigga dä å fått dä å tilta?

- Säkert, pyret, hosta han, fliira å for skraatt. Men sen vart han unheimlich allvarli.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Du tyck alltså int att ja verka lyckli å snäll?

- Njae, ja mena int så, men mormor va väl int den lättaste å tas we? De satte väl ändå sina spår? De kan du väl int förneka, även om du förneka allt från goternas ansvar för Roms undergång till att Moshe Peer som litet barn överlevde masser av g-g-gasningar i Belsen?

- Va fan tjata du om mormor för, din arselfitta! Ha vi int viktigare saker å tänka på nu?!

Han försjönk i svartsynt misantropisk kontemplation en stund å gav mä en mörk blick som va flöuwende ärj. När vi svängde av på grusvägen börja han predika igen, de kom en kryptkwäfft ur käften:

- Kågemarken va frontzonen under Tredje Mongokriget, Bärnt... De va på de viset att ersmarkarna hade avla fram en sån ohyggli mängd downiesar att trakten svämma över av dom, å de va int som dom gullepluttmongos som finns nuförtiden, nä huvvaligen...

Dom hade worte besegrade i två bittert utdragna krig å underkuvade av de fisförnäma småfolket som hörsamma tjyrkplikten, å som använde dom till alldela för å själva kunna doola på å duura i evangelisk fylledvala... Å du vet äre nåt mongos int ä av så jere djeru, dom ä mer som nå dätter eller dallkusar eller bekkel, så ha naturen nu en gång alstra dom, må den njuta av sin oskuldsfulla ondska... Å allmogen hadd fullt upp me å dissiplinprygla mongosarna, som växte sä osunt stora å kraftiga å tålmodit uthärdande bida sin tid, å dom va lika tjåsut å åsäschläfft som nånsin tillförne. Men hur de nu va så tyckte torparna att he va som aandjaingt me dom här upptuktelserna, dom ville ha nå ånöijest, å då fanns de en viss Henning som hadd en pajk, n'Peder, som han intala sä skulle bli tungviktsmästare... han va väl int mer än en sexton år men vägde säkert hundratjuge kilo, både muskler å fett. Men han hade en glaskäke, eller va fan säj ja, käken va så satans ömtåli att om han fick en jabb, om man bara deette uti fjunilillhakan hans, så fläätte han, dövre nå så erbarmlit, järrmades å börja fläänn... Å då beslöt sä Henning för å låta han göra karriär genom å slåss me dom kromosomberikade, som va i rätt viktklass men så nertryckta att dom int slog tillbak.

Så dom största å till synes harmlösaste mongona avskildes från vardasslitet, där dom hade reducerats till Seelenlose deillfång å döinggrävar, å sattes i träning för å bli lydiga slagpåsar åt n' Peder. Men bland dom utvalda fanns ett mongo som va atta illonn, han kallades "Brännö" å gömde bakom sin fjärrkesemask å tyyattityd en kallt beräknande hämndlysten avsmak mot populasen. Han hadd fått en hjärna som man int trodde ett mongo kunde ha, en lemlästningsgrym å mordglad skallklump...

He dååske å va nästan som ett gårail när vi närme oss Lotta di Classes hemman. Morfar svor över de defekta heljuset å dom hackiga vindrutetorkarna å att he gåva så inne i biln.

- De säjs att meniheten hade samles bortanför Elddiket nära Barnatjärn för å se Peder å Brännö göra upp hanngainges... Mongosarna va där också, dom brydde man sä int om. Ja såg ju int själv de här, men de vart int som n'Henning å förslamningsborna hade räkna me, utan Brännö rev ut ögona på Peder, bet av han tungan å sparka sönder testiklarna på han, å så bröt rena helvetet lös... Dom här Downiesarna visa sä nu vara som Philadelphia Flyers nya ungdomsstjärna, den där hörselskadade bråkstaken du vet, Steve Downie... de fanns ingen hjälp å få för dom förvekligade å dumdryga ersmarkarna. Dom worte uti eeint å skavle å småla å gnepades å gråtades å slog grämmja på varann, men de hade dom inge för, ty moggisarna hade klura ut deras svaga å ömma punkter, å de va allmogens egen åtfäla... Några sturska enstöringar rädda sä tillfällit till nån lada i utmarkerna, i Ersmarksbodarna eller Ersmarksängarna, de va Anton "Maxin" Eriksson, Ferdinand Nilsson-Kling, "Anton-Nischa", "Jonä-Jonk" å nån till, men dom allra flesta av dom andra blev slaktade eller internerade i ett konstipationsläger... Å där satt då folket i grannbyarna å undra när de va deras tur å duka under för mongostormen. Dom börja dessutom misstänka att mongotillståndet smög sä på deras närmaste, de viskades om kryptomongos å mongoblivandets dunkla cellförändringsprocesser... Prästen i Kusmark mötte prästen i Storkåge, å dom sög varandras kukar så alla förundrades över hur fårrkna å grådu gubbasen verka, å de va syndatårar å Hosianna å Halleluja å tungomålstal utan å komma ett uns närmare nån Endlösung på mongofrågan... Å de hemskaste va no att dom me Downsyndrom styrde Ersmark minst lika bra som de hade vare ställt förut. Dom fick småfolket å hugga tag å ligga i som aldri förr, dom puula på å baawke å drånge å sprätte djönningen, liderna kalhöggs å djörrjugroovarna torrlades å dööllerna sändes ut för å fnaska i Skjellet mens gloparna drillades till rånmördare. Men dom va trots allt mongos, storhetsvansinniga å härsklystna mongos, å de ruvades runt om i bygden på hur man skulle kunna få tillbak den gamla maktordningen, så man slapp betala tull till mongos å tillbe avgudabilder av dr Down om man färdades från kustslemmet uppför Kågedalsrämnan... Mongona hade konfiskera alla vapen å öva sä ständit i deras bruk, dom tatuera sä å gick klädda i läder å gummi... Till sist gav sä en delegation av från Drängsmark å Storkågeträsk, dom färdades barfota å försmäktande av nykterhet till Jörn, där dom bad EFS-maffian om hjälp. Å dom styrande familjerna ställde förstås vissa krav, som bönebröderna ödmjukt foga sä efter, å lagom till midsommar drog ett horribelt skroderande å skövlande härfölje via Boliden å Varuträsk till Ersmark, där den avgörande striden kom å stå just här i Kågemarken, när dom retirerande mongosarna, som överraskats i nattsömnen, gick i ställning me sina Mausergevär på Kvistbergets sydsluttning å blev nerkämpade me Kalasjnikovs å granatkastare å bajonetter. Å så blev Lägre å Mellersta Kågedalen kristen, kälkborgerli, käringakti å lite lagom efterbliven igen, å dom mongos som finns nu ä i jämförelse me dom som revoltera under Tredje Mongokriget kramgoa å harmlösa muppar.

- Vet du, morfar, ja tro int på dä.

- Men va jer henna för åtforen, ha du rent inge fetasjefft, Bärnt! Ska du missunna en äldre arisk herre å dikta sä ur samsarainfernot lite? log morfar, hääre gammel­volvon å svängde in på ett Taikonliknande gårdstun.

- Nu ä vi förresten framme. Å no verka den äntligen galla gammstintan vara vid liv å hemma allti, ljust jere då som när man vänta på Luzifers Hofgesind.

Nikanor Teratologen

Ur arkivet

view_module reorder
Johannes Vermeers  

Med karta och GPS genom konsten

Minns du krysset på den hemmagjorda skattkartan som var starten på barndomens äventyr? Eller när du tog fram kartboken ur bokhyllan och följde floder och bergskedjor till exotiska städer? Idag ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 december, 2017

”Gud slickar sina testiklar” Anteckningar till Noréns ”Ingen”

Det handlar om döden. Den annalkande. Det tillstånd som kommer att äga fullt tillträde till din kropp i en icke alltför avlägsen framtid. Döden. Denna kvalité. Inte i betydelsen något ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 27 mars, 2014

Aki Onda: Musik skapad av minnen

Den japanske ljudkonstnären var nyligen på besök i Stockhom för att uppträda på konstscenen Weld. Tidningen Kulturens Dev Karnal Fridén var där och passade då också på att prata lite ...

Av: Dev Karnal Fridén | Musikens porträtt | 23 juni, 2010

Noemi Scéci, Krizstina Tóth, Anna Jókai, Ágnes Judit Kiss  Foto: Linda Johansson

Kvinnliga författare från Ungern kämpar vidare under Bokmässans invigningsdag

Balassi-institutets ledare lämnade alla invigningen efter att blivit hårt kritiserade av kända författare, bland andra författarinnan Masha Gessen, vilka öppet kritiserade det statligt finansierade kulturinstitutet och bokmässans samarbete.

Av: Linda Johansson | Essäer om litteratur & böcker | 30 september, 2015

Kan teatern dra nytta av höstens filmdebatt? Teatersåret 2009

I samband med Stockholms Filmfestival i november anno 2009 vaknade för en gång skull ett debattsuget Sverige till liv. Kanske minns ingen lika tydligt festivalfilmerna som den debatt med fokus ...

Av: Anna Nyman | Kulturreportage | 25 december, 2009

Lin Fengmians uggla är egentligen en uv

Den kinesiska uven av konstnären Lin Fengmian (1963) förefaller så sorgsen. Kanske för att den kom till Sverige, förvärvad mer eller mindre direkt av familjen Ramel, och blev kallad uggla ...

Av: Birgitta Milits | Konstens porträtt | 07 december, 2013

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 7

 Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 16 juli, 2013

Om blicken från WM-Data

Ibland när jag blickar på något kan jag snarare, eller mer än det jag ser, föras vidare av detta tillstånd jag bevittnar mot ett annat. Idag är det emot vad ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 20 juli, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.