Knulla döden!

Funderingar kring Diamanda Galás vokala konst. Om det är möjligt att författa en kommentar över döden är det också möjligt att skriva om Diamanda Galás. Min text vill inte informera eller ...

Av: Guido Zeccola | 21 februari, 2010
Essäer om musik

Huliganer, fotboll och utanförskap

Nästan alla har gjort det. De flesta tyckte att det var roligt och spännande. En gång när benen var kortare och somrarna längre var det en enkel och skojig sysselsättning ...

Av: Crister Enander | 13 maj, 2012
Crister Enander

En bemerkning om sorgen

Forord I moderne samfunn handler det meste om kjøp og salg av masseproduserte varer, det vil si varer som kjøpes og selges på et anonymt marked. Før i tiden trakk en ...

Av: Thor Olav Olsen | 17 december, 2014
Agora - filosofiska essäer

Turkiet – i Europa men ändå inte europeiskt?

Illustration: Ragni Svensson TEMA ÖST-VÄST Det sägs ofta att Turkiet har varit in Europe men inte of Europe, men finns det en europeisk historia utan Turkiet? Sveriges generalkonsul i Istanbul, Ingmar ...

Av: Ingmar Karlsson | 05 maj, 2008
Essäer om politiken

Fragment av surrogatpyret V



Fragment av surrogatpyret V

Hur ska man egentligen uttrycka sig, då ju detta ord själv lånar sin prägel från den skatosociologiska dyngan och helgar denna som stilmönster? Hur ska man komma undan denna kacka-foni, då tystnaden (enligt specialisterna) är ännu mera stinkande vältalig än rösten? Språket skulle behöva tömmas på sin skit en gång för alla. - - - Försöka återskänka tanken den fundamentala och otänkbara tvetydighet som trots allt är verkligheten: dissekera språket och ta sig ut ur litteraturen. Lautréamont, Hölderlin, Rimbaud, Mallarmé, Jarry, Fargue, Jacques Vaché ... Det är för övrigt omöjligt. Misslyckande i första graden.

- Julien Torma, Euforismer

- Ja vet int, morfar, svara ja, du hade kanske vare snäll å lyckli om int mormor hade tulta på å trigga dä å fått dä å tilta?

- Säkert, pyret, hosta han, fliira å for skraatt. Men sen vart han unheimlich allvarli.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Du tyck alltså int att ja verka lyckli å snäll?

- Njae, ja mena int så, men mormor va väl int den lättaste å tas we? De satte väl ändå sina spår? De kan du väl int förneka, även om du förneka allt från goternas ansvar för Roms undergång till att Moshe Peer som litet barn överlevde masser av g-g-gasningar i Belsen?

- Va fan tjata du om mormor för, din arselfitta! Ha vi int viktigare saker å tänka på nu?!

Han försjönk i svartsynt misantropisk kontemplation en stund å gav mä en mörk blick som va flöuwende ärj. När vi svängde av på grusvägen börja han predika igen, de kom en kryptkwäfft ur käften:

- Kågemarken va frontzonen under Tredje Mongokriget, Bärnt... De va på de viset att ersmarkarna hade avla fram en sån ohyggli mängd downiesar att trakten svämma över av dom, å de va int som dom gullepluttmongos som finns nuförtiden, nä huvvaligen...

Dom hade worte besegrade i två bittert utdragna krig å underkuvade av de fisförnäma småfolket som hörsamma tjyrkplikten, å som använde dom till alldela för å själva kunna doola på å duura i evangelisk fylledvala... Å du vet äre nåt mongos int ä av så jere djeru, dom ä mer som nå dätter eller dallkusar eller bekkel, så ha naturen nu en gång alstra dom, må den njuta av sin oskuldsfulla ondska... Å allmogen hadd fullt upp me å dissiplinprygla mongosarna, som växte sä osunt stora å kraftiga å tålmodit uthärdande bida sin tid, å dom va lika tjåsut å åsäschläfft som nånsin tillförne. Men hur de nu va så tyckte torparna att he va som aandjaingt me dom här upptuktelserna, dom ville ha nå ånöijest, å då fanns de en viss Henning som hadd en pajk, n'Peder, som han intala sä skulle bli tungviktsmästare... han va väl int mer än en sexton år men vägde säkert hundratjuge kilo, både muskler å fett. Men han hade en glaskäke, eller va fan säj ja, käken va så satans ömtåli att om han fick en jabb, om man bara deette uti fjunilillhakan hans, så fläätte han, dövre nå så erbarmlit, järrmades å börja fläänn... Å då beslöt sä Henning för å låta han göra karriär genom å slåss me dom kromosomberikade, som va i rätt viktklass men så nertryckta att dom int slog tillbak.

Så dom största å till synes harmlösaste mongona avskildes från vardasslitet, där dom hade reducerats till Seelenlose deillfång å döinggrävar, å sattes i träning för å bli lydiga slagpåsar åt n' Peder. Men bland dom utvalda fanns ett mongo som va atta illonn, han kallades "Brännö" å gömde bakom sin fjärrkesemask å tyyattityd en kallt beräknande hämndlysten avsmak mot populasen. Han hadd fått en hjärna som man int trodde ett mongo kunde ha, en lemlästningsgrym å mordglad skallklump...

He dååske å va nästan som ett gårail när vi närme oss Lotta di Classes hemman. Morfar svor över de defekta heljuset å dom hackiga vindrutetorkarna å att he gåva så inne i biln.

- De säjs att meniheten hade samles bortanför Elddiket nära Barnatjärn för å se Peder å Brännö göra upp hanngainges... Mongosarna va där också, dom brydde man sä int om. Ja såg ju int själv de här, men de vart int som n'Henning å förslamningsborna hade räkna me, utan Brännö rev ut ögona på Peder, bet av han tungan å sparka sönder testiklarna på han, å så bröt rena helvetet lös... Dom här Downiesarna visa sä nu vara som Philadelphia Flyers nya ungdomsstjärna, den där hörselskadade bråkstaken du vet, Steve Downie... de fanns ingen hjälp å få för dom förvekligade å dumdryga ersmarkarna. Dom worte uti eeint å skavle å småla å gnepades å gråtades å slog grämmja på varann, men de hade dom inge för, ty moggisarna hade klura ut deras svaga å ömma punkter, å de va allmogens egen åtfäla... Några sturska enstöringar rädda sä tillfällit till nån lada i utmarkerna, i Ersmarksbodarna eller Ersmarksängarna, de va Anton "Maxin" Eriksson, Ferdinand Nilsson-Kling, "Anton-Nischa", "Jonä-Jonk" å nån till, men dom allra flesta av dom andra blev slaktade eller internerade i ett konstipationsläger... Å där satt då folket i grannbyarna å undra när de va deras tur å duka under för mongostormen. Dom börja dessutom misstänka att mongotillståndet smög sä på deras närmaste, de viskades om kryptomongos å mongoblivandets dunkla cellförändringsprocesser... Prästen i Kusmark mötte prästen i Storkåge, å dom sög varandras kukar så alla förundrades över hur fårrkna å grådu gubbasen verka, å de va syndatårar å Hosianna å Halleluja å tungomålstal utan å komma ett uns närmare nån Endlösung på mongofrågan... Å de hemskaste va no att dom me Downsyndrom styrde Ersmark minst lika bra som de hade vare ställt förut. Dom fick småfolket å hugga tag å ligga i som aldri förr, dom puula på å baawke å drånge å sprätte djönningen, liderna kalhöggs å djörrjugroovarna torrlades å dööllerna sändes ut för å fnaska i Skjellet mens gloparna drillades till rånmördare. Men dom va trots allt mongos, storhetsvansinniga å härsklystna mongos, å de ruvades runt om i bygden på hur man skulle kunna få tillbak den gamla maktordningen, så man slapp betala tull till mongos å tillbe avgudabilder av dr Down om man färdades från kustslemmet uppför Kågedalsrämnan... Mongona hade konfiskera alla vapen å öva sä ständit i deras bruk, dom tatuera sä å gick klädda i läder å gummi... Till sist gav sä en delegation av från Drängsmark å Storkågeträsk, dom färdades barfota å försmäktande av nykterhet till Jörn, där dom bad EFS-maffian om hjälp. Å dom styrande familjerna ställde förstås vissa krav, som bönebröderna ödmjukt foga sä efter, å lagom till midsommar drog ett horribelt skroderande å skövlande härfölje via Boliden å Varuträsk till Ersmark, där den avgörande striden kom å stå just här i Kågemarken, när dom retirerande mongosarna, som överraskats i nattsömnen, gick i ställning me sina Mausergevär på Kvistbergets sydsluttning å blev nerkämpade me Kalasjnikovs å granatkastare å bajonetter. Å så blev Lägre å Mellersta Kågedalen kristen, kälkborgerli, käringakti å lite lagom efterbliven igen, å dom mongos som finns nu ä i jämförelse me dom som revoltera under Tredje Mongokriget kramgoa å harmlösa muppar.

- Vet du, morfar, ja tro int på dä.

- Men va jer henna för åtforen, ha du rent inge fetasjefft, Bärnt! Ska du missunna en äldre arisk herre å dikta sä ur samsarainfernot lite? log morfar, hääre gammel­volvon å svängde in på ett Taikonliknande gårdstun.

- Nu ä vi förresten framme. Å no verka den äntligen galla gammstintan vara vid liv å hemma allti, ljust jere då som när man vänta på Luzifers Hofgesind.

Nikanor Teratologen

Ur arkivet

view_module reorder

Farväl till kärleken: Beckett om tid och lycka

I Samuel Becketts I väntan på Godot finner vi ett odödligt uttryck för vad man skulle kunna kalla en av livets kanske största paradoxer (eller aporier): Livet är kort – ...

Av: Carl Magnus Juliusson | Essäer om litteratur & böcker | 28 februari, 2013

Niklas Aurgrunn Date med Björk

Dagens ljus intill en liten sjö i Alperna 62, ett par tultande svartvita år där och nåt cowboyhattsår år i Husqvarna på det, ett rum i ett hus utanför Trollhättan ...

Av: Niklas Aurgrunn | Utopiska geografier | 28 oktober, 2013

Luther spikar upp de 95 teserna. Målning av Julius Hübner. Foto: Wikimedia

Ett jubileum med komplikationer

”Om inte om hade funnits...” - så börjar ett känt talesätt med många mer eller mindre burleska varianter. Sensmoralen tycks ändå alltid vara, att så kallade kontrafaktiska spekulationer om historiens ...

Av: Thomas Notini | Kulturreportage | 30 maj, 2017

Häxa på praktik flyger in över svenska miljöer

När man är tretton är det dags att flyga ur boet. Bokstavligen, om man är en häxa som Kiki. För alla vet ju att häxor ska göra sin häxpraktik när ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 04 januari, 2017

Hela Sverige inklusive Paret Truxa övar repövning

Idag var jag nere i Järva fältet och ända bort mot Solna. Kulvertarna når så långt, fast det kan ingen tro. När man tar bussen är det ju som om ...

Av: Boel Schenlaer | Kulturreportage | 30 september, 2009

En promenad på Lower Manhattan i New York City del 3

Vi befinner oss på New Yorks födelseplats där allting en gång började. Det var på södra Manhattan som holländarna grundade sin koloni ”Nieuw Amsterdam” i första delen av 1600-talet, efter ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 31 januari, 2012

Nehru omgiven av sin familj, cirka 1927. Foto: Wikipedia

Frigörelse – för vem till vad och sen då?

Jag har läst om och fascinerats av Indiens frigörelse från kolonialt förtryck. Den store hjälten hette Mohindas Gandhi. Rakt och hederligt stred han och gjorde sig känd över hela världen ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om politiken | 04 augusti, 2015

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.