Ofelia 1898 akvarell av Frances MacDonald

Det drömda mötet som idé

I BLM:s decembernummer från 1953 ställdes några frågor till läsekretsen – fast bara författare svarade – om vilken diktad gestalt man helst velat träffa. En underbar idé, enligt min mening ...

Av: Carsten Palmer Schale | 19 juli, 2016
Gästkrönikör

Kulturradikalen Anna Charlotte Leffler

1873 uppfördes på Dramaten i Stockholm pjäsen ”Skådespelerskan”, som väckte ett stort gensvar hos publiken. Den var skriven av en ung debutant som ville vara anonym. Det utmanande med den ...

Av: Eva-Karin Josefson | 10 maj, 2014
Litteraturens porträtt

Tro og metaetisistisk kritisisme. Del III. Naturvitenskap og metafysisistisk livsfenomenologisme.

Innledning. Livsfenomenologismen er en filosofisk retning og som går ut på at livet har forrang framfor verden eller ego. Metafysisistisk livsfenomenologisme er en metafysisk skoleretning; den metafysisistiske livsfenomenologisme går ...

Av: Thor Olav Olsen | 07 juni, 2011
Agora - filosofiska essäer

Förlorad i det allslukande världsalltet

Poe dog 1849, 40 år gammal, efter att ha påträffats på en krog i Baltimore i ett förvirrat och medtaget tillstånd, iförd någon annans kläder. Vad han några dagar senare ...

Av: Nikanor Teratologen | 26 juni, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Fragment av surrogatpyret III



Fragment av surrogatpyret III

Vi satt i biln vid Kusmarkstjyrkan å stirra på den upplysta tuppjäveln på krönet av va Nitschä kalla den ekumeniska synagogan.

    – De där, pyret, va ursprungligen ingen tupp… De ä den i forntidens raskaosmörker avlade Tawsi Melek, yezidernas hädiska, demiurgiska påfågels­ängel, som symbolisera den ljuvliga, själsstärkande å livsnödvändiga ondskan. Den ha blive stympad för å passa lillhove hos den kristendomsinfekterade allmogen… å nu likna de en vanli tam förstoppad tupp förgylld me falskt tattarguld.

Morfar snöt fram en virulent loska å kleta han tankspritt i håre mitt.

- Du ska ändå ha klart för dä att ja hys en motvilli respekt för den heliga kuksugande katolska kyrkan, Bärnt, detta fulländat sataniska pedofila otuktsnäste konstruerat för maktmissbruk, utplundring å hjärntvätt... Till å me en del protestantprelater tillhör mina käraste vänner i helvetet - ta bara "Lavemang-Lars", min favoritpräst alla kategorier, som ja ska ta dä till, han lärde mä hur en riktit redi korsfästelse ska gå till, å de ä ja liskäsäaset evit tacksam för! Å du vet att ja älska dom religiösa dårarna, oavsett vilka vansinniga hjärnspöken dom behaga tro på... Ha ja berätta för dä om Schlomo Wieseltier, bögsionisten som bo ihop me homoislamisten Nazif al-Zarqawi på ett enstakaställe i södra länsdelen?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Nä, de tro ja int... De borde ja minnas i så fall.

- De kom å bli en upplevelse för dä å möta dom, de kan ja lova... Schlomo kan visserligen bara komma under dom mest speciella förhållanden: en shiksa av vulgoblondtypen måst vara i färd me å kaarsch, först då styvna gamle Schlomo, å då knulla han i bibliskt ursinne vaginalt å träng in i hjärnan via fontanellen på bäbisen... Då jävlar gå de, på ett himlastormande vidrit sätt, de ä ett som ä säkert. Nazif däremot knulla allt som rör sä, å även allt dött när andan fall på. Han daska pung me David Luderkrans förr om åren, men KK:arna KK:a när dom försökte lansera naturtrogna knulldocker föreställande Madelän Ålbrajt... de va ett typist Luderkranshasavarp, den lustmordsdrömmande blandmissbrukarfittan å pissmonken ha int alla negerslavar i halsjärn under däck, om du fatta va ja mena...

Morfar hade fått en kuk transplanterad, å de va int vilken liten lättskrämd grisrosa PK-lustkorv som helst han fått integrerad i sitt överjordist slitstarka nervsystem...De va en rejält tilltagen å Cthulhusymbolstatuerad maorikuk som såg ut att ha vare hadd i hullom hannom å hade sutte på den mest lovande unge rugbyspelarn i Nya Nazizeeland, som spårlöst hade förvunne just när alla kiwis vänta sä att han skulle börja bära All Blacks på sina axlar.

Nu hade snacket om Schlomo å Nazif å David fått de å börja jäsa i morfars lägre regioner, å när ja på hans uppmaning börja krååms å gantes me de stulna organet reste de sä hotfullt å glänste av njutningslystnad. Han tryckte in de våldsverkarstyva, kåtsaftssipprande, av morfarlit okynnesbruk tjwiskinnese fanskapet i truten på mä å börja hassjbainnmässa som värsta keffa prästen me en drogad konfirmafittguzz:

- Sööuw, döins, krövles! Visa att du kan vara tänjeli å säintjall å mockersdjeru om du bara ge dä fan på de, aiterong!

Å de va bara å kämpa på, när morfar få upp ett sånt här fulil jere bäst att int mopsa sä. Men om sanningen ska fram ä de mer fråga om utmattningssegrar för å lura den tjocka, onda säden från dom där lurviga rasfrämlingstestiklarna å pjela fram...

Då knacka de på förarsidans ruta, de va så immit å rökit i bilen att man int såg nåt, men trots att vi spela Ligntnin' Slims Death Valley Blues rätt högt på den bazookaliknande JVC RD -HA3B-Boomblastern så hörde vi båda tydlit att de va nån pjuuskande slempropp som ville in. Vi va ändå beredda å ignorera fridstörarn, fullt upptagna me å älska som vi va.    

Men då ryckte vem de nu va upp dörrn å morfar slog av musiken så vi skulle kunna göra oss hörda. De va nån sorts tjyrkvärd eller nån ynkedom till surkuk av nå slag, han låssades väldit fråsajen å kaarut, tyckte ja när ja knär­rä opp huvvet utan å släppa ollonet me läpparna...

- Men va riktit syssla ni me här? Va ha ni ogjort utwe tjörka? Å sprit stink de så Zvi Mazel!

Morfar fassjkades å spela döv:

- Ja hööör så dålit, du måst tala högre! Kom lite närmare!

- Ja undra va ni gör här, nåt sjukt ha ni allt för er... Å herrejesus, va gör pajkstackarn?

Då körde morfar heilhandens långnaglade pek-å långfinger i ögona på den owålne blesveillsvandrarn, som oaxä nåt gudlit men fick en hård snärt på struphuvet så han säcka ihop å int fick fram ett ljud:

- Ta glommernosen me eldkastarn, pyret!, raamme morfar i urariskt storsäinnä, sätt eld på den slarwhaaliken å råtakusen!

Ja kravla över i baksätet å fick grepp om våran Lanciaflamme Spalleggiabile modell 35, som dom finska patrioterna hade grilla bolsjevikinkräktarna levande me... Ja hade träna rätt mycke på den å de va inga problem å antända slasktratten som me möda mödle sä å vred sä på marken... Flera liter bensin gick åt till dom flammer som svepte in karajäveln å fick han å komma på fötter å wiell-baitjäl stappla några steg...

Morfar raala galen av kåthet att ja skulle ta mä in i biln igen å göra färdit de ja hade satt i gång, å de va bara å lyda. Han tryckte ner mä bryskt å djupt å nådde hejdlöst förbannelseokvädande orgasm me ögona stint fästa på fulgubben som brinnande segna ner.

Robert Johnsons Traveling Riverside Blues va en fin låt för just den intima stunden, men int ens han kunde hindra mä från å kräkas:

Lord, I'm goin' to Rosedale, gon' take my rider by my side

We can still barrelhouse baby, on the riverside

Now you can squeeze my lemon 'til the juice runs down my...

(Spoken) 'til the juice runs down my leg, baby, you know what I'm talkin' about

You can squeeze my lemon 'til the juice runs down my leg

(Spoken) That's what I'm talkin' 'bout, now

But I'm goin' back to Friars Point, if I be rockin'to my head...

Morfar hadd öla ut sä genom skurrandet å tjärleksmödan, han va som i dawhlåm, men han såg allt bra fajen ut... Ja bemanna mä å snårrte nödtorftit bort spyan å sperman från oppeböxern å försökte snötta jackan å ratten... Me milda ord å ömma smekningar fick ja morfar å kvickna till, vi va tvungna å ge oss iväg innan packet kom farande.

Morfar svepte som styrketår för färden tre fjärdedelar av en Old Invalidflaska så portvinet seckla från vildjurskäften å styrde vårdslöst gammelvolvon ner mot Bottenhavet, mens Dimmu Borgirs The Foreshadowing Furnace nådde sitt kathariska klimax på bergsprängarn.

Nikanor Teratologen 

Ur arkivet

view_module reorder

Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juni, 2014

Dikter av Sven André

Rivning   Långsamt ritar deras drömmar om bilden av det obeständigas landskap Några vinklar här Några rutmönster där Vad som är i vägen för de becksvarta pulsslagen bryts sönder till sin döda natur Vad som undslipper årens marsch mot Utopia står ...

Av: Sven André | Utopiska geografier | 07 december, 2009

Porkkala. Kusten 2009 Foto Matti Paavola

Porkalas parentes

Till september 1944 var Porkala mest känd som ett stycke vänlig skärgårdsnatur några mil utanför Helsingfors. Ett stycke havsomsusad nyländsk skärgård med blankpolerade klipphällar och martalls bevuxna kobbar. Längre inåt ...

Av: Rolf Karlman | Reportage om politik & samhälle | 15 juli, 2016

En rökares försvarstal

 En av mina väninnor försöker leva ett hälsosamt liv, för att må bra. Nu äter hon rätt, a la diet nya modellen och motionerar som sig bör. Hon springer varje ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 30 december, 2013

Care Santos på Bokmässan i Göteborg 2014 Foto Per A J Andersson

Några reflektioner kring Care Santos prisbelönta roman Media vida

Elisabeth Tegelberg om Care Santos nya roman

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 25 april, 2017

Pièta och den röda hästen

Thomas Notinis högintressanta uppsats här på sidan om Kasimir Malevitj fick mig att fundera över några bildminnen, det ena mitt eget, det andra min mors. Som ung glop för femtio ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 10 december, 2014

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 01 november, 2013

Paddington anländer till Paddington Station med en lapp runt halsen

Paddington - En björn för alla tider

Paddington är urtypen för den artige främlingen. Han kommer som flykting till Storbritannien med en lapp runt halsen och hittas av den snälla familjen Brown på en tågstation i London ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 02 december, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.