Uppbrott och uppror - ett portätt av Lars Ardelius

Där stod den kväll efter kväll. Den var minst sagt bastant, liksom oövervinnlig i sin självgoda och svullna uppsyn. Den var så tjock och utmanande som ville den retas. Den ...

Av: Crister Enander | 08 juni, 2009
Litteraturens porträtt

Postemmakrönika 4

Enorma energimängder frilägges nu när jag inte mer är författare, med en massa onödiga sysselsättningar, har flera nätter renoverat gamla läderband (mest halvfranska) (och när jag behövde några prickar lim ...

Av: Stefan Hammarén | 08 april, 2010
Stefan Hammarén

Dags att damma av Olle Hedberg?

Så här skrev Lotta Olsson i Dagens Nyheter häromdagen: ”Böcker är eviga, tänker jag ibland (…). Men stämmer det? Det är så många som går förlorade i förtid, försvinner i ett ...

Av: Ivo Holmqvist | 09 april, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Stefan Whilde

Den svenska dystopin – om hälsofrihet som utopi

Den bästa av världar kallas ibland för utopi. Utopin är ett idealsamhälle; romantiskt, ouppnåeligt eller rent av löjligt (främst inom politisk retorik). Ordet kommer från grekiskan (ingen plats). Motsatsen till ...

Av: Tidningen Kulturen | 01 november, 2016
Stefan Whilde

Utopiska geografier

Djurparken

tiger.jpg
Illustration: Ida Thunström

Djurparken

Han hade förvånats över att invånarna i den belägrade staden så envist höll fast vid sina dagliga rutiner. Belägringen hade nu varat i drygt ett år, men hans hustru serverade alltjämt eftermiddagste klockan tre och räknade med att han skulle komma hem till middagen klockan sju, trots att det aldrig var säkert att det fanns någon mat, eller att han skulle komma hem med livet i behåll.

Folk tittade på klockan, antecknade i sina kalendrar, precis som om det vore möjligt att gå obekymrat över gatan och krypskyttarna i bergen inte ständigt låg på lur med sina prickskyttegevär och sköt på allt som rörde sig på gatorna i staden nedanför.

Men var han själv så annorlunda?

En arbetslägenhet i Stockholm

En arbetslägenhet i Stockholm

Varför ser man aldrig dig i en mjukt stoppad möbel i tv? Är du bitter?
- Jag har undrat med vilken saklig motivering Dagens Nyheter, Expressen, Kulturradion och så vidare avstått från att recensera min nya roman men Gud skone mig från bitterhet. Jag har väl hunnit inrätta mig på den plattform som nu råkar vara min. Jag går upp varje dag året om och arbetar disciplinerat. Jag är trogen mitt projekt. Jag mår utmärkt på alla sätt och är prima glad.
- Men du tycker alltså att det är underligt att vissa inte skrivit om din nya bok.
- Tycker inte du det?
- Du menar att Stoft och vind är en roman värd att uppmärksammas lite bredare?

Efter julgubbens begravning

emmahjartacolor.jpg 

Efter julgubbens begravning 

Den amerikanske tonsättaren och teoretikern John Cage skrev en gång att den enda platsen där utopin och anarkin kunde förverkligas var det geografiska utrymmet som konsten (alla former av konst) tillåter. Så bli inte rädda, det är bara konst. Tidningen Kulturen kommer att bjuda läsaren på författares egna texter eller på bildkonstnärers arbeten under denna kategori som vi kallar Utopiska geografier. Den här gången författaren Stefan Hammarén.

Litterär hörna : Stefan Hammarén

1.1. liten

i tondot outtryckslös fri
vågar jag undra
till på tre vårtor sönder skriva
porträttören som spräckt dem, ur
dess blandat in till nytt ansikte
värk kärlek fåra sådd
vikt örat till tills diken
sluk tork
ökenpuss puh put och
och stråt vajar hinner, glider
luddet ur du, ledd, bränd
& perukstock kall; nästa hållplats ledig
loppcirkusens starkaste, på scen vid där det
bröt bröd hör
den gamle orduppfinnarens begravning Baby
mindre ben, bort fat asketaska åt sidan
vad kan passa bättre ihop tomt
ens hopp översta tog blotta gör
reparera torso, lös del avlopp
                        lösdel av sil fäst
härd jämte, grädde regn
vid kanter


              om
ett bord tomt
och från ursäkt skal borta
                                   om
den stilla som växt, utom
räddast i en skugga
grästråkuk fil
fyllnadens skrämd på, skämd
motsatsens skrik sedan,
om
tror blev klar, de stora vipporna böjt bruna
gjort halv tolv, oblev hel
alltid för litet, liten
inte om mat, föda sig själv hamnar skymd
kom till världen fram
  om, sätesbjudning och
vald tidpunkt, sätter dit
möter dig, säger du fråga
om: ¿
ifrågasatt tydd, stjälpt
armeringsbräck gjorde självt, upprätt i
ckarl klar oobekväm
bredbent ökar för, slippa, slapp, upp
blev mod och, och stå vare
    är


dig en hand andra
vägt bort mig var finner mörk ful väg
peka utslagen krans, håll
slagit mitt hjärta i disk fram, din
giv köpslå vardags
skänkt och hissgolvssmuts
grälad grop
stege var upp bank, få
En påse för fröhårda skal läckte ruttyg gentemot ett
lägger snår framför
inga tillbakavägsvisare skrälld
rörelse gick suck
ridåns små hål anpassade
vet tog tung
och väderlek
kom ihåg värmen, varmt sena


bindel buntviret poetblind efterslida
andra, som vänstra, kanske flätskydd?
flerröret förbindelse, kött bart
ljusnat under akt, mörk tvättslitjeansfärg
grövre pulver, liv, rörelse, mera
indian ser först, lampans måne
sin rörelse gjord skugga, stelna
ganska mörkt vore tegel för mindre, värme
bart kött rodnadsljus, glödstrimla
flit vore åt sidan, bortstelna
kameleontbenet, hermesbenet stadd
akt upp, slittyg ner, rätt färg
görebenet lårbölja
översvämningsfull dig
pussa över, föll ner om mig sitta
              vägbeskriv mig, framta
                      ossgöra, vigjort då
skriv min rad, säg mitt ordrödne
dig köttgömma böksökt
kornet sätt, skalfritt satt
mat tatueringsdraken blind med ormstjärt
kyss må på för kavlat upp
bitt av kometen föll om
du här hår ändå, förtöjd
var, köttförkyldbot
jag vågat kyssa drake, peka skuldra
du bar, på full tanke, stråk
det


blekna för bläck

tillredning, åt
etalongen på hamra
passa, se till
kallsångbar, stå mitt i mun för
ektoparasitkommandot, fästens dem
förstod för dig,
doppända når, och
häftplåster, fästa varann i vägen
lösgjord kant, först lossna
där tyst aning, som
dra in
ur osspuss
migpuss
digpuss, djup
munträff om
tungkollision men
  varannhållplats
  vänta först
  första vid, ossgjut
  framkomst infart



svällkropparna blomma
matar mig växa förbi i in
hämtat mitt av,
de bladen går aldrig ut
enda stund inte epifyt
dina armar hand till grimase
handflatans skål
och mellan uttryck, vill dig tanke,
håller sig själv bunden
du väger svälja mig
krämblommas dig, böjt några
nära våra osläta skivor
din armmuskel talar språk sträckt
just som påmind böjd bakåt
stammen lyft, den indiananslaget lyftkran
bredvid, älvkroppträng
du vann över kompromisserna och sköldmör
en bäck gick sand från stam det,
stum aning om
mönster i orgasm efter
  häng


arm växte ur handske, skakrot ut
  hon (jag) kropp indian, träffskräll fast & höll
kroppsskydd betyder inget
en gränslesårsträff sågs fel göras ansikte anträda
indian slår hårt här, som mig (dig) oss slogs in
   lemheten ur om,
  torrt blodregn, stup samlat
på alla sätt få röra dig då, starkt
   arkens ispåse slut
och vät läpp
    satta prydnad, chocckyss
   höll näve lut tryck mot
  indianpuss poetblå
    fastna våra tål så
   vi slogs in på oss an av
     indansuper® ett


  Varför [h]kär, därför kär = 2

lyxpoet i textråds städklädsel
under har han endast bröstet, hjärtat
bakom hårlösa bröst, håg även
fjunet åker hänt, dundrans tröska, och törs ska tröst över trög
poetlyxsäg ckckckkckckckckär att för tog
tyst klädselstädtäck hammaren andras dundr
ditt hjärta smitt slog, du tog ej ooskuld
köpthjärta sålthjärta textrådet han inte ett enda kan
språk på säga trodd alls, hjärtsåld kan säga aldrig på äng
om vi vänder arlövavarter bladet raden ska, ser är ärt
i jordhårt ras, klär kär i dig, därför det i på dig
det gör att klä den, hur tungt
Krångelbyttaöppet et stängt
i din kärlekskarnesk ett, få om se på bultar prytt tag
jag är kär i dig öppnas för att utav bli ängelfoten (kan inte för)
                       klädd osköld naken blott, bor, kortens sagt ospråk
en mera avslöja
kär i dig för förrådande text, säger blankt, och sann
fullt kär är jag dig lyxinna, ingen av min saknad värre
har också kär i vänstra hjärnhalva och köpt hammare, kanske
därför att för du, blankt kontra all
finna inget mer än allt kär, allt du
inget blev över som inte
du oexråd talar mig åh svar
generalråd kär, för att du kan bita mig
under rådande omständigheterna
snarare aldrig ingen ejomständigsak
oemotståndlig du duger
därav för att jag aldrig kan hgöra dig illa
för att jag trillar upp i dig,
ser din st. gärnhjärnjärnstjärna för
plus + allt att
slipper dig inte ens
funderat färdigt för dig, jag
ingen punkt

 

Stefan Hammarén
Läs mer: http://www.tidningenkulturen.se/content/blogcategory/152/179/

Ge sig röst

Ge sig röst

 

En kvinna som var dvärg
och Siv Arb
är mina förebilder

Den lilla kvinnan
klev upp på sin stol
och viftade med armen
Hon var en av få i publiken
som gjorde inlägg
när anarkisterna hade
stormöten tre dagar i veckan
och samma killar alltid
stod där framme och manade
till kamp.

Själv gick jag vid den tiden på sen bio och
skämdes över min ensamhet
Fem gånger såg jag
Jean-Louis Trintingant i snygg mockarock
lyfta och snurra spröda Ainuk Aime i snygg mockakappa runt runt
på stranden i filmen En man och en kvinna.

Vad dvärgkvinnan sa
minns jag inte och hörde
kanske inte ens
men att hon vågade.

Den lilla kvinnans mod smittade och jag
började agera
Jag följde med upp på taket
till det ockuperade allaktivitetshuset
och blev hjältinnan som
kom ihåg filtar så vi slapp
frysa de två nätter
det tog innan poliserna lyckades
få oss ner.

Där uppe träffade jag min egen
Jean-Louis som
visade det sig senare
ändå inte nöjde sig med
en modig och hjältinneaktig
kvinna hon skulle gärna vara
spröd också och ha snygg
mockakappa.
Så länge trodde jag
att min skönhet inte var stor nog
att förverkliga mål.

Men när Jean -Louis sedan länge
övergivit mig och även
andra fick jag i en tidning
syn på den fulaste kvinna
jag någonsin sett avbildad.

Och det var med stolthet hon
visade ansiktet
Tillsammans med sina dikter
visade hon det.
Jag läste dikterna och
kände igen varje ord.
Om min rädsla handlade Sivs dikter
rädslan för döden och livet
Och om rädslan för de skrämmande känslorna.

Dvärgkvinnan och Siv Arb
är mina förebilder:
- Det finns ingen ursäkt
säger de
att låta bli att ge sig röst.

Eva Grip

Dikter av Sophia Hagelbäck

Dikter av Sophia Hagelbäck  

&

Jag måste - jag
vara nätter utan dag
oupphörlig som träden
i vår stad. Jag vill - jag
vill erinra: Min själ har ännu inte
övergett dig, Alexandra Kollontay
Den har bara glömt bort mig,
min ensamhet, min svaghet,
min unga kvinnokropp
Räddat mig från en plats
där stenar saknar hav &
människor fortfarande letar
i förvirring (efter fyrklöverblad)

!

Jag bär ett klot
runt min fot: en börda
gjord av hav & land
krig & bråk
& monsterskuggor i periferin
där fiskar biter dansande tår
& skymningens stjärnor
slutat föda ljus
för att istället vagga våra barn
vid lösbröstet

Kvinnorna har rymt!

Svart romantik

Mina tomma ögon
har paradishärjats
av krigare &
stjärnorna vittnar om
en samling ryska konturer:
En gammal gumma
som matar albatrosser med
dina vackra pianofingrar -
mina tio försakade dagdrömmar,
under tiden som dårskapen
leker med maten - våra röda äpplen:
Rodnande kinder av trä.

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund

vi var i dessa gående
vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff
kallade dom vi var i våra identiteter
när vi samtidigt försökte solidifiera
det som bara flyktigt kunde kallas ingenting

fotarbetet tecknade linjer, led
punkterade styckevis figurerna i kvicksanden
ner till knäna stod vi fasta, ,våra, ,mjuka, ,våra,
världen pressade världen i annat fall i världen
rörelse hos /det/ /samma/ n / pressad/ e/

*

det så kallade mänskliga skimret ledsagades av sig självt
det som tvingade det öppna i det här att oupphörligen förankras i oss

reptampar som vällde från vraken
värdet av fixerade hållplatser i vidden

reptampar hängde löst och uppfransade
hakarna i berget som vällde bakom oss

*

som om sista ordet var avledning, vällning
den gulnade datorskärmen i spegeln av
rötter, sand
översättningar i varje tänkbar form
dubbelgångaröden

den tunga kom sandspegelns stoff att -

- våra minusgrader i ökennatten hängde

de hängde som vi hängde

*

inga människor utan instrumentalitet
vi drogs utmed timmarna som passerade     
betoningen skiftade
det nya stoffet vällde över sanden

Dikter av Carin Söderström

Dikter av Carin Söderström

 

 

Fördämningar bryts. Allt är tyst. Inåtvänt. Varje kalhygge är ett öppet sår.
Tillvaron har en början. Kanske inte ett slut.
Existensen av vägar in och ut har upphört.
Skymning råder. Solen brinner klar.
Det röda falnar. Flagar. Rullar ihop sig i dekorativa trasor. Stammen kränger sig mjuk.
Det finns en brokighet i de blad som stelnar.
Ett ljus som tiger stilla då han närmar sig det som kallas närhet.

 

 

Ett ogripbart löfte om förändring närmar sig. Jag skrudar mig i min bästa höstdräkt. Blad blandas med lockar. Kvistar med naglar. Känslan av rörelse är påtaglig. I blicken riktad framåt. I rörligheten. I stillaståendet. Löven virvlar runt. Leker fram över slätten. Hans grepp som gör sina avtryck i mig bär inga spår av godtycklighet.

 

 

Vintern faller sakta på snörräta linjer.
Allt som ännu borde vara är avtryck.

Ur arkivet

view_module reorder

I återskenet av tre frågor: frågan om meningen, …

Inför denna text, fylld av stilla ambivalens, är tanken den, att försöka genomkorsa ett antal otrampade vägar: ”Sokrates […] skilde mellan det vetenskapliga tänkandet å den ena sidan och talekonsten ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 04 april, 2016

Tankens ambivalens II (Bland döda fränder)

”Men ensam och naken och utan hägring är den själ jag bär”   ”Ma ben sola e ben nuda senza miraggio porto la mia anima”  / Giuseppe Ungaretti   Min definition av varat är noll Sagt om Neruda av ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 18 september, 2013

Fokus sceniska rum Undervisning, sceniska rum och teknologisk irreproducibilitet

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Axel Andersson | Reportage om scenkonst | 16 december, 2012

Hundkäx.

Hundkäxet: om livets och konstens betydelsebärande bilder

Första bilden: ett dike invid bilvägen där det växer hundkäx (en av barndomens alla växter jag faktiskt lärde mig känna igen) och min mamma som går på vägen trettio meter ...

Av: Rasmus Lygner | Agora - filosofiska essäer | 27 februari, 2017

Magasin 3 – Fem verk. En berättelse

Fem konstverk som alla bestrider omedelbara och intuitiva tolkningar. Den nyöppnade utställningen ”Otherworldly” på Magasin 3 i Stockholm består av fem verk som plockats ur konsthallens egen samling och placerats ...

Av: Henrik Örnlind | Essäer om konst | 12 oktober, 2013

Musiken - Västerlandets ödesfråga

  Pentagram av Hebriana Alainentalo I sin senaste bok, Sirenernas sång, har filosofen Eugenio Trías tagit sig an den västerländska historien utifrån musikens perspektiv. Ansatsen är lika spännande som svindlande. Genom en ...

Av: Eugenio Trías | Agora - filosofiska essäer | 06 juni, 2010

Heiligendamm

På Nordeuropas riviera

Under 1800-talet blev havsbad på modet och längs den tyska östersjökusten byggdes mängder av badhotell. Många har under senare år rustats upp och moderniserats och blivit synnerligen attraktiva besöksmål för ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 13 februari, 2015

Gud finns bortom Gud. Inledande samtal om mystiken. Del 1

Johannes Flink (JF), Guido Zeccola (GZ), Carl-Michael Edenborg (CME), träffades för några veckor sedan för att tala om Gud men sedan pratade de om mystiken. Tidningen Kulturen lovar en fortsättning ...

Av: Johannes Flink, Carl-Michael Edenborg, Guido Zeccola | Kulturreportage | 19 juli, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.