ICA och de svarta kärnfria druvorna

Som boende mitt emellan Jönköping och Linköping i Ödeshög har vi en oerhörd bas, två rätt så stora och starkt växande städer med högskola respektive universitet. Häromdagen var jag på sammanträde ...

Av: Per-Inge Planefors | 15 januari, 2014
Gästkrönikör

Rilkes andra lyra

Under några veckor i februari 1922 fullbordade Rainer Maria Rilke sitt livsverk genom att skriva merparten av Duinoelegierna och Sonetterna till Orfeus. Det var enligt hans egna ord som ”en ...

Av: Bo Gustavsson | 27 februari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Olästa och omlästa böcker

I den hög av böcker som ligger på golvet, nere till vänster, har jag äntligen börjat botanisera. De är företrädesvis ”äldre” och svenska, och några – men inte alla – ...

Av: Carsten Palmer Schale | 05 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Erik Jorpes

Ett märkligt åländskt läkaröde

En ung åländsk läkare kom att kom att spela märkliga roll i det röda upproret som inleddes i Finland i januari1919. Erik Jorpes från Kökar hamnade på den röda ...

Av: Rolf Karlman | 31 januari, 2017
Essäer om politiken

Nu är det vackert vid sjöarna



alt Jag önskar att jag kunde sätta mig ner här i rummet och bara

 med öppen hand föra in snöovädret som tätnar utanför

 fönstret så att dikten som ligger framför mig försvinner

 som en rykande snödimma en eftermiddag i december; det

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 enda som skulle finnas kvar är den här svaga känslan av förtvivlan

 som jag känner varje gång som jag ser henne vända sig bort

 från mig, denna kristuslika hopplöshet som bryter sig in i oss

när det blir uppenbart att kvällen som nu kommer glidande in

 genom rummen varken är mänsklig eller gudomlig, rör vid mig

 så också det jag nu måste skriva blir rent och klart De döda samlas

 Ibland är det vad jag orkar; se kristallerna fogas samman som mönster,

 ingenting skall förfaras De döda samlas omkring oss

 Också det jag inte längre vill kännas vid kommer få tyngd

 så här i en dikt som tar sitt avstamp en dag när snön kommer

 rykande förbi fönsteglaset och jag ser henne vända

 sig om och säga: "Det kommer att vara vackert vid sjöarna."

 Vi bygger ett skepp Vi ger det ett namn Vi snickrar samman

 en liten liten kista som vi sänder ut på stilla vatten De döda samlas

 som träd omkring oss Svag svag vind och en liten liten kista som

 vi sänder ut på stilla vatten Rör vid oss så också vi går fria Jag drömmer

 den här eftermiddagen om ditt ansikte, en säng, ett nyslipat köksgolv, stjärnor

 Nu är det vackert vid sjöarna i Värpinge Nu kommer snöovädret att tätna

 omkring oss, så vi till slut bara finns att se här mellan dessa svarta rader

 som bildar ännu en dikt som jag skriver bara för kunna ge plats för dig

 som just en dag som denna när sjöarna i Värpinge ligger helt stilla

 inte ens anar att vi skulle komma och du försvann bort från oss

 som när man vänder sig om och går, bara andas och går

 
Kristian Lundberg

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Konsten är för mig extrem anti-vardag. En intervju med Martin Tistedt

Martin Tistedt är en bland de bästa av Vertigos författare. Han skiftar mellan dröm och mardröm i det han skriver. Hans senaste roman heter Vår och där har drömmen ingen ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 25 maj, 2014

Vad är det nu i mig som brister

Det fanns en tid då jag drömde, då jag vaknade upp mitt i natten med häftigt bultande hjärta kall av svett och ångest, uppfylld av märkliga drömlika bilder känslan av att inte veta och ...

Av: Susann Wilhelmsson | Utopiska geografier | 12 oktober, 2009

Peyote-scenen, foto Gençer Yurttaş

Istanbuls viktigaste klubb

När man talar om Istanbuls oberoende musikscen måste man prata om Peyote, stadens viktigaste och äldsta klubb. Peyote har fått sitt namn från kaktusen som är välkänd för sina psykedeliska ...

Av: Aylin Ünal | Essäer om musik | 26 november, 2016

Människorna och språken

Två miljoner år sedan: enkla stenverktyg men ingen konst och inget språk, helt enkelt för att struphuvudets anatomi ännu inte medger det. 150 tusen år sedan: homo sapiens sapiens med ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om samhället | 03 december, 2010

Tonsättaren Lucio Garau och livets stora gåvor

  Lucio Garau är en tonsättare från Sardinien i Italien som har komponerat många verk som speglar musiken och ljuden från hans hemtrakter. Inte så mycket för folkmusiken i sig, utan ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 04 maj, 2011

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Ett ständigt misslyckande – dataspelens berättarstruktur inspirerar filmvärlden

Det ständiga misslyckandet är grunden för dataspelets berättarstruktur. Precis som i film och litteratur har ofta dataspel ett linjärt berättande. Huvudpersonen ska ta sig från berättelsen början till slutet genom ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om film | 24 september, 2014

Vem är rädder för vargen här?

Jakob (1785 – 1863) och Wilhelm Grimm (1786 – 1859) hör till 1800-talets stora europeiska kulturpersonligheter. De var språkforskare, sagosamlare, bibliotekarier och upptäckare och påverkade sin samtid genom att bana ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer | 24 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.