• Utopiska geografier
• Publicerad: 08 november, 2010

Nigredo

I.

 

All denna vakna tid tillbringad

i andra människors mardrömmar

i denna värld av sinnrikt vävda lögner

i de svarta pelarnas skuggor

vid kanten av den öppna massgraven

 

Det är som om ett svart hål

fötts fram i hjärtats innersta osagdhet

och svept med sig den sorlande livsfloden

i en kosmisk ringdödsdans

För varje morgon försvinner en bit till

ur den samlade bilden

och bakgrundsmuren, existensäggskalets

vitgrå hinna bryter fram

 

 

 

II.

 

Jag såg Bice, Laura och Fiammetta

stå småpratandes vid den sotfläckade flodkajen

i scharlakansröda klänningar, med tunga smycken

darrande mot fett och söndersminkade porer

 

och Eratos vilsevandrade skugga

i den oundkomliga metropolens

ändlösa nät av återvändsgränder

Jag såg hennes förgyllda harpa

slängd i en kundvagn

 

och henne själv, havande

med det profanas frukt

lutad tillbaka med ett tomt leende

solen ritande svarta mönster

över magens svullnad

 

Skönheten skjuten i sank

Dess brutna gestalt förlorad

som pärlemor i kaos virvlar

som flämtande gröna blad

på en avbruten gren

 

 

III.

 

Varje uppvaknande är en

återkomst till denna sinnenas slutstation

Varje insomnande en upptäckt

av den oceaniska glömskan

 

Vad kan här ses utom den absoluta ytan

utom insidan av det stora blinda ögat?

Vad skönjs vid sinnenas fadda gräns?

En snyftning till skratt

En bortglömd blommas öppnande

 

Orden faller om ett regn av termiter

Det finns få platser längre

att söka skydd undan det

Människor möter människor

som hundar av halm

 

Och allt löper ut i det avskrivna varat:

Det starka hjärtats slag, pilens bana, himmelsglöden

Händerna som förtvinar innan de höjts

Reductio ad nihil

 

Sven Andrè