Carl Abrahamsson Foto Andrew McKenzie

All konstnärlig verksamhet bottnar i en neuros

Tidningen Kulturens Thomas Wihlman intervjuar den mångsidige regissören Carl Abrahamsson.

Av: Thomas Wihlman | 22 april, 2016
Filmens porträtt

Där vår hjärna möter världsalltet – om Wassily Kandinsky

”Måleriets innehåll är måleri. Här behöver ingenting dechiffreras: Innehållet talar glädjefyllt till den för vilken varje form är levande, det vill säga innehållsrik.” Med de orden sammanfattade Wassily Kandinsky sin syn ...

Av: Thomas Notini | 30 januari, 2013
Konstens porträtt

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | 05 oktober, 2011
Litteraturens porträtt

Milosz 100 år

"Utan tvekan vill jag hävda att Czesław Miłosz är en av de största poeterna - kanske den störste - i vår tid."(Joseph Brodsky) Den 30 juni 1911, för 100 år sedan ...

Av: Gregor Flakierski | 30 juni, 2011
Litteraturens porträtt

Aforismer om makten



Pinocchio1.    I förövarens värld ligger skulden alltid i grunden hos offret.
2.    Alltså är förövaren i själva verket offret och offret den verkliga orsaken till det onda som skett.
3.    Den utomstående som tvingas ta ställning föredrar omedvetet eller medvetet att identifiera sig med förövaren än med offret vilket vore mer skrämmande och kränkande.
4.    Utilitarismen är den morallära, eller snarare frånvaro av etik som omedvetet utgår från detta. Om Hitler inte förlorat sitt påbörjade krig och misslyckats med sin "slutgiltiga lösning" hade han varit en verklig god utilitarist sett åtminstone ur det tyska folkets synvinkel.
5.    Detsamma gäller för Stalins Gulagläger, det var ju dock en minoritet som hamnade där. "Åt var och en efter förmåga, åt var och en efter behov." Vem bestämmer dessa kriterier?
6.    Avunden är politikens och marknadens motor. Varje människa måste bibringas föreställningen att just hon, eller just de, saknar medel att bli lycklig eller befinna sig väl. Antingen måste detta vara något makthavaren eller den som strävar efter makten kan ge henne, eller också måste det vara något  marknaden tillhandahåller och hon kan köpa sig, givetvis underförutsättningen att den som "säljer" detta lyckomedel gör vinst.
7.    Politikerns roll består alltså, i likhet med marknaden att se till att en viss nivå av missnöje kvarstår för alltid.
8.    Alltså måste vi för att kunna bli "lyckliga" någon gång i en ständigt undflyende framtid, vara sådär lagom hanterligt ständigt olyckligas.
9.    Detta missnöje behöver inte skapas, det finns där ständigt latent. Det måste bara medvetandegöras. Den fattige bör och måste avundas, inte storpamparna och makthavarna, utan sin granne, sin arbetskamrat, sin partner som han kan identifiera sig med. Den rike kan givetvis hävda att han avundas den fattige hans bekymmerslöshet, men det är endast ett hyckleri inför samvetet: Givetvis avundas han sin något ännu rikare broder.
10.    Detta är inbyggt i vår natur:. Så hävdade en akademikerbiolog för mig en gång när jag frågade honom om hur det avr med de två salamandrar han hade hemma i sitt terrarium: Visst är de trevliga, men tyvärr är de som alla ryggradsdjur mer upptagna av hindra varandra från att äta än att äta själva.  
11.    I dagens samhälle lyder det kategoriska imperativet: Njut! Den som inte njuter är en loser, en misslyckad figur som genom sin oförmåga att njuta visat sin livsoduglighet.
12.    Detta synsätt har en stark förankring i den predestinationslära Augustinus pålade oss, och har vunnit en stark ställning via kalvinismens dominans i den amerikanska drömmen som idag dominerar vår värld: om du har framgång är det ett bevis på att Gud älskar dig, är du fattig, färgad sjuk och olycklig visar det att du redan i skapelseögonblicket befann dig utanför nåden. Du förtjänar alltså att bli illa behandlad. Vi är alltså på sätt och vis tillbaka i det vi utgick ifrån utom att vi befriat oss från kravet på att de lyckliga måste vara en majoritet. De utvalda måste ju vara en minoritet
13.    För att denna utvalda minoritets ställning inte skall hotas måste majoriteten, den "stora massan" befinna sig i föreställningen att den på något sätt kan flytta in i de utvaldas lyckliga skara. Detta hopp måste dock vara och förbli helt imaginärt; dvs. handla om att vinna på ett penninglotteri el. dyl. Det får absolut inte vara så att var och en kan uppnå detta genom arbete och sparsamhet. Då ginge hela dynamiken ur allt med en gång.
14.    Politikern måste se till att massan dvs. de som valt honom lever i denna föreställning. Det må aldrig framgå att det i själva verket är han som valt dem, en målgrupp han siktar in sig på. Att en Palme valt arbetarna till att välja honom dvs. manipuleras fick att välja honom inte fick bli tydligt.
15.    Politikern, makthavaren, storföretagaren är alla människor som vill forma världen så att den anpassar sig till deras egna behov inte tvärtom som den svage, den fattige, den som måste underkasta sig "verkligheten" sådan den idag definieras av makten.
16.    Girigheten gäller inte, så som marxisterna vill få oss att tro endast pengar och egendom. Tvärtom kan den till synes asketiske idealisten, en Robespierre, en Hitler en Stalin drivas av en girighet på makt som överstiger allt elände pengagirigheten kan ställa till med. Men givetvis kan pengar användas till att få makt.
17.    Alltnog. Var aldrig godtrogen inför den som säger sig endast och osjälviskt tänka på ditt bästa. Varför skulle han det?
18.    Är det så att en Berlusconi är möjlig i ett land som Italien därför att folket där vet var de har honom. Han är en rejäl, hederlig skurk och dessutom ger han folket den skratt terapi  som där blivit uppfunnen och på modet. 
Som något ur Commedia dell' Arte. Pantalone, Colombina och Pinocchio i en figur.

Oliver Parland


Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 22 april, 2011

Jakobsleden – El Camino de Santiago de Compostela

Det är kväll i byn Grañón. Prästen har dödat GUD. Han har brutit sönder Kristi lekamen och han har gjort det precis vid mikrofonen så att det ekar i hela ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 10 augusti, 2013

Mustig berättare och musiker

TEMA VÄSTERBOTTEN Gunnar Enkvist, en trubadur med humor och distans. Foto: Frida Selander Trubaduren Gunnar Enkvist från Skellefteå har hållit på länge – 55 år som artist. Lars-Göran Selander mötte honom ...

Av: Lars-Göran Selander | Musikens porträtt | 18 februari, 2008

Karen Dalton, ”1966”. Delmore Recordings 2012.

Karen Dalton - Den vita Billie Holiday

Under tidigt 1990-tal bodde en kvinna som hette Karen Dalton på New Yorks gator. Hon hade långt svart hår från hennes mamma Evelyns sida som var Cherokee. Hon luktade illa ...

Av: Sara Forslund | Musikens porträtt | 11 april, 2016

Machiavellis republikanska ideal

Tanken om republikens överlägsenhet över furstendömet (eller för den skull monarkin) är lika aktuell idag som den var för sex århundraden sedan. Varför Machiavelli? Det finns minst två viktiga skäl. Det ...

Av: Satya Datta | Essäer | 25 augusti, 2010

Förbud Lucia och google

Det var strax före Lucia som insikten om min familjs totala brist på trendkänsla drabbade mig. Min femårige sons dagis skulle ha Luciatåg och sonen hade uttryckt önskemål om att ...

Av: Anna Hultgren | Gästkrönikör | 22 december, 2013

Three ladies in Cairo. Del VI. Dark ages

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den ...

Av: Anne Edelstam | Utopiska geografier | 25 juli, 2014

"Jag tycker om opolerade, smutsiga ljud."

Ett samtal med Pan Sonics Mika Vainio. Pan Sonics musik är både enkel och svår att beskriva. Schematiskt kan man väl säga att monotona rytmer och djupa basljud skapar ett ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 14 juli, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts