”Gravest Hits” – de två första singlarna i form av en tolvtums-EP

Bandet som Gud glömde men som Djävulen älskade

Med Peter Sjöblom som ciceron återvänder Tidningen Kulturen till det sista sanna rock'n'roll-bandet The Cramps.

Av: Peter Sjöblom | 09 Maj, 2015
Essäer om musik

Isabella Lundgren

Den osjälvständiga individen och den bedrägliga gruppmentaliteten

Självkännedom och kritiskt tänkande gör oss mindre lättmanipulerade. I en tid där vi allt oftare löper risken att manipuleras och förledas av de som utövar makt över oss, är detta ...

Av: Isabella Lundgren | 27 juli, 2017
Essäer om politiken

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | 22 december, 2014
Essäer om konst

"hennes sanna namn är att vara någon annan". Intervju med Bo Gustavsson

Att en oanständig bok samtidigt kan vara den vackraste... det är något fullständigt skandalöst. För mig som tidigare läst Bo Gustavssons böcker (dikter, essäer, etc.) ter sig Howdy, jag är ...

Av: Guido Zeccola | 30 april, 2013
Litteraturens porträtt

Några dikter



altBläckfiskar lever i de mörkaste djup

Sjunger stilla sin sång

Omfamnar mjukt den som dristar sig ner

Likt sirenerna sjömän en gång

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Längst ner på botten krabborna bor

Gläds åt det som bli över

En förlorad själ, en slocknad passion

En drunknad dröm allt de behöver

 

Där lever bakterier

Som putsar från köttets bojor dig fri

Ett missräknat ord, en förstulen blick

Kan föda en hel koloni

 

Till tempel av marmor din kropp

Nu rustas av vännerna dina

Revbenens salar bländvita glänser

Havet tar hand om de sina

 

Kan den ståtligaste bal ens mäta sig med

Mikrobernas storslagna fester

Orkestern som är de tusentals tänder

Som glupskt förtär dina rester

 

Ur lungor som fylldes av vatten

reste sig ur ditt inre den plats

Där tacksamma undersåtar ropar i kör:

Du slutade andas, gav oss ett palats

 

Men som i sagorna slott blir ruiner

Mineraler med strömmarna färdas

Mollusker filtrera det kalk som var ditt

Till husen som ständigt ska härdas

 

Pilgrimsmusslan förblir trogen sin sten

När stormen förtöjningar lossa

Och det som byggts av det som en gång var du

Är svårare än ett hjärta att krossa

 

 

 

altLuften svart av flugor som dansar

Likt av löven vinden snart strör

Än sedan om flugorna surrar i dag

Det här är tiden då flugorna dör

 

Löv ska falla från träden

Jorden vila under täcke av snö

Än sedan om flugorna surrar i dag

I morgon ska flugorna dö

 

Riken ska födas och falla,

likt löv från träden en gång

antika tempel ska rasa

klinga ut ska den klaraste sång

 

Och allt detta min kära

ska också drabba de flugor dig stör,

detta är musiken som spelas

den tid då sommaren dör

 

Luften svart av flugor som yr

Likt om vintern vit av fallande snö

Än sedan om flugorna surrar i dag

I morgon ska flugorna dö

 

 

 

 

Dina fransar fuktas åter

Och du förebrår mig

Något jag sagt eller du drömt

Jag har varit här förut

Har ännu ärren kvar

men för varje ny tår allt är glömt

 

Rullar längs din kind

lika vacker

som en slipad diamant

Men som vid beröring

visar sig vassare

än en krossad glasskärvas kant

 

Jag skär mig på dina tårar

Och blodet från mina fingrar

Färgar sängkläderna röda

Att se dig gråta

Har för mig alltid varit

Detsamma som att blöda

 

Och du gråter ofta

Det är nästan som du ville

Tappa mig på liv

Blodet droppar från lakanen

Och jag omsluts av mörker

Från ditt öga faller en kniv

 

 

 

 

altVi är de som seglar

på ett oroligt hav

utan destination

drivna endast av tro

 

Utan kompass

för att möta vårt öde

i det stormiga öga

Där det ryktas om ro

 

Dit vindarna för oss

driver vi

till mörka bränningar

där vilda sjöfåglar vaka

 

Likt akajer en gång

över vidder av skum

av olyckor drabbade

på vägen tillbaka

 

Ljuset flyr

där lanternorna slocknar

men solen som faller

färgar bränningen röd

 

Jag siktar horisonten

och finner den plats

där drömmar, och sjömän

möter sin död

 

Vaggas till sömns

bland vrakspillror

där vågor härskar

i vild anarki

 

Skeppet som går i hamn

har trasiga segel

men där ljuset klingar

är allt poesi

 

 

 

 

Det utmätta bjuder

en oändlig kamp

i det tysta

där även segrarna vittrar

 

Priset för att födas

i tårar vi betalar

och det som tiden svinner

själen förbittrar

 

Dyrt är att leva

dyrt är att älska

när smärtan

inget är värd

 

Svårt är att dö

när vägen är lång

och din sista

är din enda, färd

 

 

 

 

 

Nästan omärkligt, rör jag

din nakna hud

och i tystnaden som uppstår

återstår bara

 

de ordlösa frågor

du rättrådigt väljer

att låta kyssar

besvara

 

Ingenting omkring oss

allt som hörs

de häftiga andetag

som häver din barm

 

när jag rör dig

och du är

liksom din andedräkt

varm

 

Ivar Andersen

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

54. Erik

Erik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 04 januari, 2013

En hobbit, tretton dvärgar och möjligen en drake på slutet

Regissören Peter Jackson är igen aktuell med ytterligare ett mastodontverk. Efter trilogin ”Sagan om Ringen”, har det nu blivit dags för Peter Jackson att ta sig an ”Hobbiten” som även ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 09 januari, 2013

Foto: Johan Werkmäster

Jeansens historia börjar i Bayern

Jeansen föddes inte i Bayern. Det gjorde däremot dess skapare Levi Strauss, närmare bestämt i Buttenheim i forna stamhertigdömet Franken i den tyska delstatens norra trakt. Hans barndomshem på Marktstrasse ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 13 februari, 2016

Foto Gilda Melodia

Inuti och inpå huden

Religionen skulle försvinna, trodde tänkare som Emile Durkheim och Karl Marx. Människan skulle frigöra sig. I dagens samhälle ser vi en förändring från människa som samhällsvarelse till individ, som hellre ...

Av: Gustaf Redemo | Essäer om religionen | 14 oktober, 2015

Veckan från hyllan. Vecka 12-2013

Det har valts en ny påve, alltid en spännande och viktig tilldragelse, i synnerhet som själva valet har sina egna mycket speciella ceremonier och tillvägagångssätt. Själva valet kallas för konklav, conclave ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 16 mars, 2013

Hector Berlioz. Lithographie de Charles Baugniet

Med både måttlösa och tygellösa känslor

Även om Berlioz' personlighet framstår som mindre sympatisk, kan ingen frånta honom äran av att ha skapat ett musikstycke som i högsta grad angår även vår tids människor.

Av: Eva-Karin Josefson | Kulturreportage | 23 december, 2015

Den indre sammenhengen mellom venting og følelser

Innledning Emnet for artikkelen min er den begrepsmessige sammenhengen mellom venting og følelser. Resonnementet mitt er slik. For det første, venting som fenomen må læres, venting faller ikke under studiet av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 september, 2013

Veckan från hyllan. Vecka 21-2013

Veckans megahändelse, och pseudo dito, är utan tvekan Eurovisionsschlagerfestivalen i Malmö. Gapigt, glittrigt, hurtfriskt, inställsamt och utslätat. Ett evenemang som säger ganska mycket om vår tid. Och så har Arktiska rådet ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 18 Maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.