Har UFO: n någon plats inom teosofin?

Flygande tefat i historia och religion  En av de första dokumenterade UFO-observationerna gjordes den 5 augusti år1926. Det var den ryske målaren, upptäcktsresande och mystikern Nicholas Roerich, som befann sig på ...

Av: Carl Ek | 23 november, 2013
Kulturreportage

Det urolige sinn. Del I

Innledning Artikkelen miner om tre ulike oppfattelser om menneskesinnet, der den enkelte oppfattelse utgjør et element i en mer omfattende teori om hvilke ting som fins i universet. Det gis, etter ...

Av: Thor Olav Olsen | 03 december, 2012
Agora - filosofiska essäer

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | 28 december, 2016
Gästkrönikör

Donald och Melania Trump

Dynastin Trump

Gwenda Blairs “The Trump: three generations of Builders” som gavs ut för femton år sedan har när den kommit på nytt utökats med en del sidor och fått några extra ...

Av: Ivo Holmqvist | 08 oktober, 2016
Reportage om politik & samhälle

Vad är det nu i mig som brister



altDet fanns en tid då jag drömde, då

jag vaknade upp mitt i natten med häftigt bultande hjärta

kall av svett och ångest, uppfylld

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

av märkliga drömlika bilder

känslan av att inte veta och ändå

eftersom känslan i kroppen fanns där, av ett skrik som rörde sig inuti mig

som en ständigt ihållande ton

eller var det känslan av ett kvarhållande grepp

händer var ofta dessa som sökte mig om natten

och tiden går mycket långsammare

om natten än på dagen

 

jag skriver och stryker ut

allt omkring mig andas

tomheten, tystnaden, tiden

och just nu också

känslan av något som föregår något annat

av något som står på gränsen till att kasta sig ut                 befrias, förintas

 

I takt med att mörkret faller

lägger också jag av dagens hets

stadens brus blir allt mer avlägset

allting går till vila

jag vandrar ensam i rummen, förbereder natten

det är inte så ofta numera jag får tillfälle att gå så här

i rummen ensam när skuggorna blir längre

faller allt tyngre över mina golv

det är inte så ofta numera som jag får tillfälle att se boken i ett annat ljus

det dova matta guldet som lägger sig

inte så mycket underifrån som ovanifrån

så här nu på förnatten

det blåser upp

skuggorna är, blir längre, mörkare

faller bakom en dörr

och känslan av att vara betraktad infinner sig igen

 betraktar, betraktad

 

 Sök mig

sträck ut en hand och           nå mig

för din hand stilla varsamt

över mitt ansikte

känn min tvekan

tveka också du

i det att du inte må ta mig

för given

 

älska mig

bara tillräckligt

bryt inte sönder mig

med ditt ljus

som när en istapp möts

av vårsolens första strålar

droppar smälter ner, faller

störtar

som en pil

kastad i gräset

tillintetgjord

 

Vad är det nu i mig som brister

när jag hör berättelser om sol och hästar

som en flimrande gulröd hetta

framför ögonen brinner du

en varm och klibbig dag

vad är det i mig som stupar

som faller, dör sönder

när känslan infinner sig

 

som att hålla ett visset löv i handen

sprött och livlöst

smula sönder det

mellan tummen och pekfingret

låta det

spridas för vinden

se det

blåsa ut          försvinna

 

 Det är bara en vägg mellan

mig och en annan

jag skulle kunna stiga in till honom eller henne

smälta samman i rummet

bilda en enhet

av ord i luften

bli ett i tanke och handling

och ändå

leva sitt eget liv

lever tillsammans i ensamhet

 

(jag var någon annan igår

och dagen dess för innan

aldrig så ensam som nu

 

jag vaknar till en känsla av förlust                som om

någon tagit upp en nål

hållt upp den i luften och punkterat en ballong

det är alltid så : jag stryker ut en rad

för att sedan låta den uppstå

till ingenting

bara se den försvinna

 

att hejda sig själv i steget)

 

 Som en kluven frukt i mörkret

självklart bara är

kom du till mig om natten

tittade ner på mig, andades

så nära du fick tillåtelse att bara komma

kom du till mig

log tog drog dig ur

lika naturligt                         

 

dog du

men besöker mig än

hemsöker är vad du gör med mig

som en brusten tråd du försöker knyppla ihop

andas du nu med ansträngda andetag

försöker du upprätta hålla livet hos mig

jag lägger mig ned, finns inte längre, dör sönder

framför dina ögon

precis så som du ville ha det

 

(kapitulation)

 

 Jag skulle vilja tala om att kastas

om den tystnad som talar

mellan raderna när jag tystnar

när jag lägger handen för att vila

står du plötsligt där

som ett ansikte höljt i dunkel

som ett suddigt ansikte på en tegelvägg

tecknat med blyerts för att sedan raderas ut

eller som en dimlik skugga bara väntar

stilla tigande

väntar du då ut mig               har du tålamod nog

eller går du

löses du upp som pulver i vatten

 

ofta kan jag uppleva att du står och väntar

i skuggorna

det är bara jag som inte låter mig                finnas

 

(en ensam kvinna går över gårdsplanen

hennes huvud är lindat i lakan

hon kommer, låser in sig själv

en grå ton har lagt sig över taken

 

det finns inte längre något här

att tala om)

 

 En hög spröd röst ljöd högt över alla andra

den hade en alldeles egen kraft

sprängkraften minnet

 

jag sitter på tåget en solig söndagskväll i juni

rösterna skratten samtalen ekar

som en blixtrande katapult

skjuter tåget iväg genom tiden

tillståndet nu passeras i samma ögonblick som det uttalas

man väntar på mig

 

jag har lämnat

passerar tillstånden bit för bit

följer trädstammarna

sveper förbi husen och insjöarna

en kastad hand i gräset

en insikt ett konstaterande om att jag inte längre vet vart du för mig

 

jag följer med

som en livlös kropp i vattnet

flyter med drar mig till minnes

staden lukterna ljuden

som alltid möter mig

när jag kommer tillbaka

 

Allting står

hejdar sig i steget                 

en citronblå himmel

virvlar ner som serpentiner

över guldbeströdda blad och gröna mattor

 

färgerna blixtrar innanför min näthinna

nuets crescendo har ingen återvändo           inget val

måste ge sig hän och leva

 

allting står

trampar otåligt i sina spiltor

ger sig tillåtelse                     snart               kommer sakta

och samtidigt känslan av det definitiva konkreta

i detta att finnas till just nu:

 

bordet som står redo för mina anteckningar

mina händer den verksamma kraften

solen som skjuter upp ur gräset

gnistrande vattenkristaller som virvlar, ringlar

som guldstoft i luften

allt som snart ska uppgå i allt

i allt som är

 

glaset som både skiljelinje och rutan ut

allt som finns till och rinner av flödar

pistillens insikt i att den är just pistill

fågelns självklara bopålar i mitt päronträd

pennans vilande existens och känslan av

att vara stark och svag på samma gång

 

(lycka)

 

Det är juni nu

sommaren ligger som ett öppet fält framför oss

sommaren i staden är stinkande trottoarer, avgasdamm och slokande almar

förväntan och frustration i samma andetag

rastlösheten spänner under huden, känslan av

att nästan brista kryper under huden som

myror av syra stiger längs ryggraden

kryper ilar springer river rusar

i mina system

skjuter ut som projektiler i mina vener

huvudet som en kropp för sig

 

och allt jag egentligen ville ha var tystnad

 

det är juni nu

och allt jag känner kommer snart att vända åter

dra sig tillbaka                      falna

det är alltid så i slutet av juni

svalan kastar sig ut

åker berg- och dalbana över molnen

 

tankarna på dåtiden känns lika avlägsna som ett annat liv

och det är då du kommer, visar dig

som ett bleknat svartvitt vältummat fotografi

du tar mig

ger dig tillträde                     stannar sår i mig

jag bär ett frö

ge mig tillstånd att föda : sätta ner fötterna känna marken gå

åt vilket håll vet jag inte längre

bara fram

 

det finns något annat här

än detta oroande fält som skälver

tillit förtröstan allt

som var som är som kommer

 

stenarna som ligger slipade och tillrättalagda på fatet

de sista blombladen som sakta singlar ner på gräsmattan

försommarens sista snöflingor lägger sig slappt till vila

händerna som arbetar

 

tiden som gröper ur oss        bryter upp oss från insidan

i huden har jag sett dig

allt oftare den senaste tiden

ett främmande ansikte och känslan av att ha funnit något

och samtidigt se någon annan                      som inte vill kännas vid

tiden tar stryptag förlamar

tystnaden ger tiden tillstånd att verka

 

vinden rör sig lätt mellan bladen

fåglarna dyker längs stupet

himlen letar sig inte längre fram genom moln

 

De stekande heta dagarna i storstaden

dammet som yr kring mina fötter virvlar upp

luktar avgaser och surnat piss

den där välbekanta stanken som når mig                          

 

staden ligger öde tom övergiven

tystnaden som ett ogenomträngligt lock

fasad möter fasad

sten mot sten

och alldeles för många kroppar i parken

 

gatorna ligger oanvända

het grå räls längs tegelhus

slokande träd och långa timmar                  stinkande tystnad

timmarna rinner genom mig som vatten

river ner en vägg

av lust och allt som föregår födelse

 

de sista åtråvärda dagarna i juni håller på att flyta ut

dagarna ett flimrande tecken

ekar från föregående sommar

du rullar fram i mig

föds som ansikte på ansikte

 

Susann Wilhelmsson

Ur arkivet

view_module reorder

Jag, Buddenbrooks och julmarknad i Lübeck

Nordtyska Lübeck – handelscentrum och drottning i det medeltida Hanseförbundet – har alltsedan staden grundades på 1100-talet lockat till sig svenskar. 1519 kom Gustav Vasa dit, på flykt från danskarna ...

Av: Johan Werkmäster | Resereportage | 20 december, 2012

Veckan från hyllan. Vecka 36-2012

Moderaternas partisekreterare och då fortfarande ansvarig för partiets kommunikation på sociala medier, Thomas Böhlmark, har i ett twitterinlägg kallat en kvinnlig politiker med kurdiskt ursprung för ”klappturk”. Den rasistiska benämningen ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 01 september, 2012

Sweden Rock. Foto: Sture Svensson

Sweden Rock 2015

Fotografen Sture Svensson på Tidningen Kulturen har varit på besök i Norje i Blekinge och dokumenterat Sweden Rock 2015, en resa bland gamla 1980-talets rockare och nya unga spännande band ...

Av: Sture Svensson | Essäer om musik | 16 juni, 2015

Jag sover inte!!!

Vi lever i ett samhälle där det är fint att vara morgonpigg. Arbetare går upp tidigt. Det vet ju alla. Som Robert Carlyles karaktär säger i Ken Loach filmen Riff-Raff - “Depressions are for the ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 08 november, 2013

Bibliska motiv i svensk 1900-talsdiktning

av William BlakeÄnnu i början av 1800-talet fanns  i svenska hem ofta inga andra böcker än psalmbok och katekes - möjligen också en Bibel. I slutet av samma århundrade, då ...

Av: Björn Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 20 september, 2008

Upprörande och nedslående. Om Fritjof Capra

Upprörande Jag sitter och läser en bok av Fritiof Capra, Uncommon Wisdom. Conversations with Remarkable People från 1988 (Flamingo 1989). Capra är ingen ny bekantskap för mig, han tillhör de stora ...

Av: Erland Lagerroth | Övriga porträtt | 13 augusti, 2013

Jag vandrar inte längre i Padjelanta. Jag går i cirklar i mitt eget…

Vi går i korridorer genom granskog. Luften smakar äventyr. Ida går framför mig. Ida som föddes på samma sjukhus som jag. Ida från min gymnasieklass. Vi vandrar på sommarleden genom ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 28 augusti, 2012

Röda korset, en spännande berättelse om en folkrörelse och ett stycke kvinnohistoria

Den så kallade Röda korsdagen firas traditionellt 8 maj, i år (2013) för 150:e gången. Historien om hur schweizaren Henry Dunant tog initiativet till den freds- och sjukvårdande organisationen Röda ...

Av: Mats Myrstener | Essäer | 03 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.