Syrebrist och galenskap är genialitetens livsluft. Om Odysseus - James Joyce´s verbala…

Klockan är 8,00 den 6 juni 1904. Buck Mulligan stiger upp på bröstvärnet och ser ut över den vackra Dublinbukten. Hans ljust ekfärgade hår rörs en smula av vinden. "Herregud ...

Av: Benny Holmberg | 05 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Sista brevet, och intermezzot i gipsparadiset

detta är nu mitt ett absolut sista brev och text till dig, så sant, det är avsked nu för gott, eller ofrånkomligt. Så måste det nog bli tyvärr säkert, eftersom ...

Av: Stefan Hammarén | 15 juli, 2010
Stefan Hammarén

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar. Del 5

Drömfilter 1: Den svarta vågen - pessimism Vi valde att lämna storstaden, liksom många före oss. Kvar fanns inget av det som en gång gjort barndomsstaden till en magisk plats av ...

Av: Carl Abrahamsson | 11 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Siegfried Lenz 1926-2014

Jämte Heinrich Böll från Köln och Günter Grass från Danzig var Siegfried Lenz den kanske mest betydande tyska efterkrigsförfattaren. Han var född i Lyck i dåvarande Ostpreussen. Fadern som dog ...

Av: Ivo Holmqvist | 11 oktober, 2014
Litteraturens porträtt

Donna me prega



 

 

Donna me prega, - per ch'eo voglio dire

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

     d'un accidente - che sovente - è fero

     ed è si altero - ch'è chiamato amore:

     sì chi lo nega - possa 'l ver sentire!

05   Ed a presente - conoscente - chero,

     perch'io no sper - ch'om di basso core

     a tal ragione porti canoscenza:

     ché senza - natural dimostramemto

     non ho talento - di voler provare

10   là dove posa, e chi lo fa creare,

     e qual sia sua vertute e sua potenza,

     l'essenza - poi e ciascun suo movimento,

     e 'l piacimento - che 'l fa dire amare,

     e s'omo per veder lo pò mostrare.

15   In quella parte - dove sta memora

     prende suo stato, - sì formato, - come

     diaffan da lume, - d'una scuritate

     la qual da Marte - vène, e fa demora;

     elli è creato - ed ha sensato - nome,

20   d'alma costume - e di cor volontate.

     Vèn da veduta forma che s'intende,

     che prende - nel possibile intelletto,

     come in subietto, - loco e dimoranza.

     In quella parte mai non ha pesanza

25   perché da qualitate non descende:

     resplende - in sé perpetual effetto;

     non ha diletto - ma consideranza;

     sì che non pote largir simiglianza.

     Non è vertute, - ma da quella vène

30   ch'è perfezione - (ché si pone - tale),

     non razionale, - ma che sente, dico;

     for di salute - giudicar mantene,

     ch la 'ntenzione - per ragione - vale:

     discerne male - in cui è vizio amico.

35   Di sua potenza segue spesso morte,

     se forte - la vertù fosse impedita,

     la quale aita - la contraria via:

     non perché oppost' a naturale sia;

     ma quanto che da buon perfetto tort'è

40   per sorte, - non pò dire om ch'aggia vita,

     ché stabilita - non ha segnoria.

     A simil pò valer quand'om l'oblia.

      L'essere è quando - lo voler è tanto

     ch'oltra misura - di natura - torna,

45   poi non s'adorna - di riposo mai.

     Move, cangiando - color, riso in pianto,

     e la figura - co paura - storna;

     poco soggiorna; - ancor di lui vedrai

     che 'n gente di valor lo più si trova.

50   La nova- qualità move sospiri,

     e vol ch'om miri - 'n non formato loco,

     destandos' ira la qual manda foco

     (Imaginar nol pote om che nol prova),

     né mova - già però ch'a lui si tiri,

55   e non si giri - per trovarvi gioco:

     né cert'ha mente gran saver né poco.

     De simil tragge - complessione sguardo

     che fa parere - lo piacere - certo:

     non pò coverto - star, quand'è sì giunto.

60   Non già selvagge - le bieltà son dardo,

     ché tal volere - per temere - è sperto:

     consiegue merto - spirito ch'è punto.

     E non si pò conoscer per lo viso:

     compriso - bianco in tale obietto cade;

65   e, chi ben aude, - forma non si vede:

     dungu' elli meno, che da lei procede.

     For di colore, d'essere diviso,

     assiso - 'n mezzo scuro, luce rade,

     For d'ogne fraude - dico, degno in fede,

70   che solo di costui nasce mercede.

Tu puoi sicuramente gir, canzone,

     là 've ti piace, ch'io t'ho sì adornata

     ch'assai laudata - sarà tua ragione

     da le persone - c'hanno intendimento:

75   di star con l'altre tu non hai talento.

Guido Cavalcanti

Ur arkivet

view_module reorder

Är detta en människa? - en reflektion om ondska

Är detta en människa?, frågar sig Primo Levi i hans text med samma namn. Hans litterära beskrivning av de fasor som han genomlevt i förintelselägret Buna i Monowitz nära Auschwitz ...

Av: Marie Hållander | Essäer om litteratur & böcker | 15 juni, 2009

Cavefors om Cavefors

Bo Cavefors var under decennier Sveriges överlägset mest aktive alternative bokförläggare. Som förläggare präglades han av nyfikenhet, radikalitet och oräddhet, vilket blev tydligt i utgivningen där Mao, Nietzsche, Jünger, Dali ...

Av: Johannes Flink | Litteraturens porträtt | 28 september, 2009

Arbeta älska tro

Äta sova dö ställer två klassiska miljöer i kontrast mot varandra i de två första scenerna. Den allra första, festen, visar hur musiken luckrar upp och sätter individerna i en ...

Av: Axel Andersson | Essäer om film | 28 april, 2013

Double Standards – En uppgörelse med den tvådimensionella ytan

Under hösten har Göteborgs konsthall varit en del av Göteborgs internationella konstbiennal (GIBCA). Konsthallen blev en skådeplats för den alternativa karnevalen, ett slags antiarkiv för dem som inte riktigt fick ...

Av: Fredrika Almqvist | Konstens porträtt | 15 januari, 2014

De döda författarnas skog

Jag slår av motorn, stiger ur bilen och lyssnar till den stora stillheten i de döda författarnas skog, hör vinden prassla i cedrar och kastanjer, ser den svepa vidare i ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2010

Sorg och korruption. En text om den onämnbara boken

” Fyra spår har Gud lämnat kvar av Paradiset. Stjärnorna, djuren, blommorna och barnen.”(Dante Alighieri) I många år har jag undrat varför Bagatelles pour un massacre av Louis Ferdinand Céline var ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 23 juli, 2012

Kalevipoeg, den estniska självkänsla

  Estland utgör ett litet språkområde, men har trots det ett alldeles eget, synnerligen märkligt epos. Det har sin grund i mycket gamla sånger och prosaberättelser. Diktverket heter Kalevipoeg, dvs Kalevsonen ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om religionen | 19 januari, 2011

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka Det är ungefär ett år sedan som jag i en krönika åt Tidningen Kulturen beskrev den medelåldersmannen Jante och hans vänner, som på en ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.