Ett subjektivt försök till ett ifrågasättande av det kända

Föreställningen Farfar var Samuraj (och dödade massa amerikaner) hade sin urpremiär på Pusterviksteatern i Göteborg den 4 april. Skådespelaren David Fukamachi Regnfors kör i föreställningen en enmansshow, på utsidan till ...

Av: Linda Johansson | 19 april, 2011
Kulturreportage

Svensk Musikvår 17-20 mars 2016.

Kraftsamling för nutida svensk konstmusik

Efter närmare 25 år återuppstod festivalen Svensk Musikvår, 17-20 mars 2016. I Stockholm kunde man lyssna till framföranden av 250 musiker och närmare 50 svenska tonsättare. En riktig kraftsamling för ...

Av: Thomas Wihlman | 26 mars, 2016
Musikens porträtt

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | 22 december, 2014
Essäer om konst

En friare filmstruktur Intervju med Sergei Loznitsa

  Filmen "The Joy" är en av de mest kompromisslösa filmer som vi har skådat under 2000-talet. Den ryske regissören Sergei Loznitsa har med hjälp av fotograf och klippare lyckats skapa ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 17 februari, 2011
Filmens porträtt

TILLTALET



altOch vi kultiverade ett stelnat stoff. Och till sist systematiskt beskurna ligament. Och våta stöttepinnar på platsen. Och stavades ner i vidderna. Och spelplatsen. Och detta nya sortiment. Och det gavs tillbaka i det vita skenet. Och gav tillbaka vad som var gestalt i oss. Och våra nervösa händer höjda skenbarligen till hälsning. Och varje känsla en form av ankomst. Och vi stod där med vårt mänskliga likt ett kalt klot. Och vi närde en apterad böjlighet. Och sandstormar blidkades. Och tygerna som torkat ihop vår vrede till honung, en tunn sträng av honung. Och vi tänkte oss handen som en platå. Och det fanns en fond av slocknade former som fortsatte flöda genom våra fingrar.

Och till sist den sorgligaste formen av händer tycktes stiga upp från en erfarenhet som om vi förlorat. Och efter oss följde en ordning som levde i dyner, sekvenser. Och nu är vi klara hårda. Och den blanka känslan av att vara det sträva porlandet genom oss själva. Och känningen och fingrarna efteråt. Och nyfuktiga aktiviteter över öknens sätt att sträckas. Och ett skikt som vällde. Och det fanns inget tidsbundet utöver det som bands i tunntarmen. Och växelvis leddes kedjor genom varandra. Och genom nedtrappningen av oss själva länkades en rötternas ökenmetabolism. Och vårt medlande korrigerade förseelser genom leden. Och det fuktade. Och det genomlevda. Och att ha härbärgerat stoffet som metod. Och vi forsade ofta kring spjälade ben. Och avträdet töjde rötterna. Och en så kallad mänsklig trajektoria tvingade det öppna att oupphörligen förankras i oss. Och reptampar vällde från vraken. Och värdet av fixerade hållplatser i vidden. Och hakarna i berget rann stilla inom oss. Och den gulnade datorskärmen i spegeln av rötter. Och sand. Och händerna kunde höras vagt mot det dova morgonkalla sandberget. Och rörelsen var som den var bara mellan oss som en utsikt. Och den vred oss kringburna som en bricka av sand. Och händerna. Och genom detaljstudien rörde sig åren som areal. Och förbindelseled. Och rörelsens översättningar i varje tänkbar form. Och rörelsen som inhägnad. Och svallande stoff. Och tiden var ett gytter av grundämnen och avdelade individknippen som tuggade våra förmodade ankomster. Och framvällningar. Och vi fördes mot en tung sand. Och skiften existerade. Och fingerleder kryllade genom oss. Och enskildheter märktes och kopplades till källådern som impulser.

Daniel Westerlund

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Ur arkivet

view_module reorder

Veckan från hyllan, Vecka 49 - 2012

Göran Rosenberg tilldelades Augustpriset för sin bok ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz”. Världen må förlåta mig, men jag tycker att det är en så fantastiskt bra och viktig ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 01 december, 2012

På tal om Herakleitos

  Under en längre period denna höst 2012 har jag haft anledning att i lugn och ro ägna mig åt Herakleitos, vilket allteftersom gett upphov till följande i den gamle upphovsmannens ...

Av: Bertil Falk | Agora - filosofiska essäer | 22 december, 2012

En rökares försvarstal

 En av mina väninnor försöker leva ett hälsosamt liv, för att må bra. Nu äter hon rätt, a la diet nya modellen och motionerar som sig bör. Hon springer varje ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 30 december, 2013

Violet Tengberg ─ föregångare till den nya andliga konsten

Samhället har alltid fruktat udda konstnärer, diktare, helgon och mystiker. Det främmande och okända är skrämmande och farligt och ofta har man förföljt och på olika sätt försökt tysta ner ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 22 juni, 2009

Biografiskt lexikon för Finland nu på nätet

Numren 710:1-4 i serien Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland är ett imponerande storverk: de fyra mycket bastanta delarna av Biografiskt lexikon för Finland, utgivna 2008-2011 med understöd av ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 09 december, 2014

Kvalité och känsla

Kvalité och känsla "Franskspråkig skönlitteratur i svensk översättning" är Elisabeth Grate Bokförlags motto, men en och annan bok från den anglosaxiska världen har smugit sig in i utgivningen.

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 25 september, 2007

Den felande länken och amöbans intelligens

Till Birthe, humanist med naturvetenskaplig bakgrund, precis som författaren Erland   Inspirerad av Erich Jantsch, The Self-Organizing Universe från 1980 och Ilya Prigogine och Isabelle Stengers, Ordning ur kaos från 1985 (1979) ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 03 september, 2010

Roger Scruton om liberalism

Liberalism är inte en enhetlig tradition. Det finns emellertid en uppsättning ställningstaganden som kan sägas utgöra dess kärna och som förenar olika formuleringar av den genom familjelikhet. Av dessa besläktade ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Agora - filosofiska essäer | 12 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.