Om blicken från WM-Data

Ibland när jag blickar på något kan jag snarare, eller mer än det jag ser, föras vidare av detta tillstånd jag bevittnar mot ett annat. Idag är det emot vad ...

Av: Eleonora Bru | 20 juli, 2009
Utopiska geografier

Sång för Chico Mendes

Chico MendésFörst trodde jag att jag kämpade för att rädda gummiträd, därefter trodde jag att jag kämpade för att rädda Amazonas regnskog. Nu inser jag att jag kämpar för mänskligheten." - Chico Mendes På kvällen den ...

Av: Klas Lundström | 08 januari, 2009
Porträtt om politik & samhälle

Näsornas näsbänderska

Så som de en del såg ut nånting i likhet amasonskorna, amasonskara, amasonszons tyngdupplyfterskorna till yes no right boxare som dotter H Duda Dada Yankovich plulubaschschiskans en rotryckerska avsluttråderska näsbänderska ...

Av: Stefan Hammarén | 21 november, 2012
Stefan Hammarén

Illustratör: Signe Collmo

Vad är upplysning?

Är arbetare och tänkare synonymer? Var det upplysningsidealet? Tänka för sig själv? Betrodd i sina hållningar; Principfast? Hinner den unge studenten eller äldre professorn tänka för sig själv? Behålla sina ...

Av: Arsho | 09 juli, 2015
Essäer om politiken

Om blicken från WM-Data



Ibland när jag blickar på något kan jag snarare, eller mer än det jag ser, föras vidare av detta tillstånd jag bevittnar mot ett annat. Idag är det emot vad som skulle kunna vara WM-Datas sätt att uppleva sin miljö eller sig själv i sin miljö.

Jag står på båten, framför mig fönstret som rullar fram kustens bjudningar. Är den inte alltid det för sjörövaren, sjömannen, bjudningen?

Det tänker jag inte på när jag står här nu utan jag har redan gått in i (bjudits in i?) ett av dessa landstycken, det är WM-Data.

Ett skelett, med alltför många oköttsliga partier runtom sig ligger det, står knappt, på en kulle. Fyrkantiga tomma ytor av starkt genomträngande ljus inringar skelettet och får det att kännas obebott, trångt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

På namnet får jag förstå att här inne, jag har redan klivit in, sitter en ung herre framför en datorskärm och absorberas av dess sken, som blir en värld bortom världen, en undanglidande värld i världen. Ett världsomvälvande stopp för jordliga ting såsom tydliga märken, därav förutan märkbara spår i vår yttre värld.

Märket är osynlighet, skelettet som bara finns där, töjbart som självaste cyber-space, och som i sitt slut visar sig som klarast. Vi är inte där ännu.

Så tänker jag när jag tittar upp mot minnesbilden av WM-Data på kullen. Huru huset ligger på gränsen till att doppa tårna i vattnet där på stranden. Huru det är en väldig och lugn morgon, för tidig för det mesta.

Men ändå lyser hela huset redan upp skelettet och jag tänker att sådana ovärldsliga skelett alltid trotsar mörkrets inbrott. Eller snarare gör inbrott på mörkret med sin elektricitet.

Det måste vara torr luft därinne med alla sladdar som samlar damm, och tomma områden äter upp mina andetag.

Jag går trappan upp, smiter förbi läskautomaten som jag inte vet men ändå vet att den finns där precis i slutet av trappan. Svänger in på ett rum där den unge herren sitter drunknad med ett högt tak ovan sig och datorskärmen framför sig. Jag tänker:

  • - Hur ser du på vattnet framför dig, bakom ditt enorma fönster framför dig? Allting ligger det väll framför dig?

Då vänder jag mig om och bakom mig, en tom liten bakgata.

  • - Behöver det dig här nu, vattnet, som en kontemplationens sång? Drunknar dina ögon i det, då och då under dagen, och följer du med på dess vågor, låter dig färdas till platser som ingen kan se att du bestiger? Är sådana händelser slutgiltiga för dig?

Jag lämnar dig här, ser hur du far bort över vattnets yta, ser hur du skrapat bort allt land under dina fötter. Det magnetiska, som håller dig kvar på jorden, har blivit ett hot. I cyberspace.

Jag undrar varför alla dessa stora hus, skelett eller inte, lägger sig att vila precis invid ett vatten med sin massiva arbetsplan? Hur vattnet har kommit att bli det attraktiva för de attraktiva? Finns det ett hemligt förbund där, mellan det som är vatten och det som är surfing-rymden? Rör vi oss liknande inom oss, inför dem nämligen, inte alls? Eller är de, bara på ytan, vågor av elektricitet och av vatten och därinom sig helt skilda åt, med helt olika kraft och förmågor?

Varför blir jag så trött när jag skriver detta, så tömd?

Ett hus som WM-Data visar sig rikt för världen genom "Data" namnet som sitt inuti och vattnet sig nära, utanpå. Det ger oss sitt starka lysrörssken av att kunna låta sina medarbetare då och då under dagen, fylla sina ögon med vatten.

Varför så tom, som tröttheten när jag inte har tårar kvar i kroppen?

Stora fickor har WM-Data, med släta händer däri. Och blicken från WM-Data är helt utan spår. Den bara är där, som om den kunde ha varit var som helst vid en sjö i världen.

Så illa passar den in.

Gräset är grönt under dess bas, men helt utan dess vilja. Och smygande kommer aningen mig emot att det är vattnets vilja, tillsammans med jorden som blygs därunder gräset. De tre ett tempo igenom vilket inte WM-Data kan tränga sig in. Utan enbart lägga sin tillit till att de tre fortsättningsvis skall uppbära detta skelett, onaturligt ovan jord.

Det blottades blottadhet.

På dagen vandrar tusentals människor i skelettet, på natten är det tomt, upplyst och av surrande maskiner uppassat.

Vad händer med ett sådant hus som inte kan vila i mörker?

Som för att slutligen kunna stillas kanske när på en osynligt dold dröm om att en vacker dag få släcka sin elektriska brand, ner i havet.

 Eleonora Bru  den 23/11-2006
På en båt med Tûrkus hjärtslag dunkande inom mig.

Ur arkivet

view_module reorder

Hur en massmördare blir till. Ett rättssamhälle i fritt fall

Det är svårt att klara ut vad som är mest skrämmande i de åtta mordutredningar som lett till lika många fällande domar i Thomas Quicks avancemang till att bli vårt ...

Av: Benny Holmberg | Allmänna reportage | 16 juni, 2013

Ett levande livsverk Preventivmedel är bättre än fosterfördrivning

Den 8 mars i år fyllde internationella kvinnodagen 100 år. I år skulle en av de största förkämparna för kvinnliga rättigheter ha firat sin 125 födelsedag. Jag var ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 27 april, 2011

Två myter om Franz Kafka och hans verk

Det finns en i Sverige lika utbredd som osann myt som låter förstå att skrifter av Franz Kafka var förbjudna i Tjeckoslovakien under den kommunistdiktatoriska regimen. Det är inte bara radio ...

Av: Vladimir Oravsky | Essäer om litteratur & böcker | 26 november, 2012

Nattliv av Joseph Roth

Natt efter natt går jag samma väg. Natt efter natt ser jag samma bilder. Utanför fattighuset kör likvagnen fram, obevekligt, nyktert, affärsmässigt, för att sänka i jorden dem som var ...

Av: Joseph Roth | Kulturreportage | 05 september, 2014

Målning av Melker Garay

Den paradoxala uppgiften

En ny text och en ny målning av författaren och bildkonstnären Melker Garay .

Av: Melker Garay | Essäer om konst | 14 oktober, 2016

Strindberg och Österrike

Efter svåra motsättningar i äktenskapet med tal om skilsmässa kom August Strindberg och hans österrikiska hustru Frida till den österrikiska byn Dornach i december 1893 efter en kort och olycklig ...

Av: Kurt Bäckström | Litteraturens porträtt | 06 juli, 2012

In memoriam Rautavaara

In memoriam Rautavaara Stefan Hammarén skriver ett memorandum över Tapio "Tapsa" Rautavaara, finsk sångare, skådespelare och idrottsman.

Av: Stefan Hammarén | Musikens porträtt | 09 november, 2006

En drömsk stund i Loulou d’Akis värld

Att betrakta verkligheten är ett återkommande tema i Loulou d'Akis arbete. Genom sina bilder låter hon betraktaren tolka och skapa sin egen sanning. Något som kan tyckas självklart för en ...

Av: Anna Mezey | Essäer om konst | 20 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.