Erik Lindegren

Som bilder över kanalens djup, regntunga skyar med rök från stressad kontinent. En dag då vi stod väntande, på öde strand med ögon fästade mot evighet, som vid Shelleys hav en gång då tidens frusna jag blev skuggornas ...

Av: Hans-Evert Renérius | 30 augusti, 2010
Utopiska geografier

En fåfängans marknad, ändå nödvändig

En fåfängans marknad, ändå nödvändig Tidningen Kulturens Guido Zeccola besöker oskuldsfullt Göteborgs bokmässa, diskuterar italienska kungahus med en Bernadotte och lyssnar till Edenborgs obscena predikningar. Jag hade aldrig varit på bokmässan ...

Av: Tidningen Kulturen | 28 september, 2006
Kulturreportage

Varför ”dissipativa strukturer”?

När Prigogine som den förste fick grepp om de system med återkoppling, som konstituerar vår värld, kallade han dem ”dissipativa strukturer”. Efter honom har man sedan mestadels kallat dem ”självorganiserande ...

Av: Erland Lagerroth | 24 november, 2014
Agora - filosofiska essäer

Att dela sitt liv med sig själv

I början av året bestämde jag mig för att läsa om en roman: Fredag eller den andra ön. Jag hittade boken av en slump i en andrahandsbutik och insåg att ...

Av: Daniel Svederud | 15 Maj, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Om blicken från WM-Data



Ibland när jag blickar på något kan jag snarare, eller mer än det jag ser, föras vidare av detta tillstånd jag bevittnar mot ett annat. Idag är det emot vad som skulle kunna vara WM-Datas sätt att uppleva sin miljö eller sig själv i sin miljö.

Jag står på båten, framför mig fönstret som rullar fram kustens bjudningar. Är den inte alltid det för sjörövaren, sjömannen, bjudningen?

Det tänker jag inte på när jag står här nu utan jag har redan gått in i (bjudits in i?) ett av dessa landstycken, det är WM-Data.

Ett skelett, med alltför många oköttsliga partier runtom sig ligger det, står knappt, på en kulle. Fyrkantiga tomma ytor av starkt genomträngande ljus inringar skelettet och får det att kännas obebott, trångt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

På namnet får jag förstå att här inne, jag har redan klivit in, sitter en ung herre framför en datorskärm och absorberas av dess sken, som blir en värld bortom världen, en undanglidande värld i världen. Ett världsomvälvande stopp för jordliga ting såsom tydliga märken, därav förutan märkbara spår i vår yttre värld.

Märket är osynlighet, skelettet som bara finns där, töjbart som självaste cyber-space, och som i sitt slut visar sig som klarast. Vi är inte där ännu.

Så tänker jag när jag tittar upp mot minnesbilden av WM-Data på kullen. Huru huset ligger på gränsen till att doppa tårna i vattnet där på stranden. Huru det är en väldig och lugn morgon, för tidig för det mesta.

Men ändå lyser hela huset redan upp skelettet och jag tänker att sådana ovärldsliga skelett alltid trotsar mörkrets inbrott. Eller snarare gör inbrott på mörkret med sin elektricitet.

Det måste vara torr luft därinne med alla sladdar som samlar damm, och tomma områden äter upp mina andetag.

Jag går trappan upp, smiter förbi läskautomaten som jag inte vet men ändå vet att den finns där precis i slutet av trappan. Svänger in på ett rum där den unge herren sitter drunknad med ett högt tak ovan sig och datorskärmen framför sig. Jag tänker:

  • - Hur ser du på vattnet framför dig, bakom ditt enorma fönster framför dig? Allting ligger det väll framför dig?

Då vänder jag mig om och bakom mig, en tom liten bakgata.

  • - Behöver det dig här nu, vattnet, som en kontemplationens sång? Drunknar dina ögon i det, då och då under dagen, och följer du med på dess vågor, låter dig färdas till platser som ingen kan se att du bestiger? Är sådana händelser slutgiltiga för dig?

Jag lämnar dig här, ser hur du far bort över vattnets yta, ser hur du skrapat bort allt land under dina fötter. Det magnetiska, som håller dig kvar på jorden, har blivit ett hot. I cyberspace.

Jag undrar varför alla dessa stora hus, skelett eller inte, lägger sig att vila precis invid ett vatten med sin massiva arbetsplan? Hur vattnet har kommit att bli det attraktiva för de attraktiva? Finns det ett hemligt förbund där, mellan det som är vatten och det som är surfing-rymden? Rör vi oss liknande inom oss, inför dem nämligen, inte alls? Eller är de, bara på ytan, vågor av elektricitet och av vatten och därinom sig helt skilda åt, med helt olika kraft och förmågor?

Varför blir jag så trött när jag skriver detta, så tömd?

Ett hus som WM-Data visar sig rikt för världen genom "Data" namnet som sitt inuti och vattnet sig nära, utanpå. Det ger oss sitt starka lysrörssken av att kunna låta sina medarbetare då och då under dagen, fylla sina ögon med vatten.

Varför så tom, som tröttheten när jag inte har tårar kvar i kroppen?

Stora fickor har WM-Data, med släta händer däri. Och blicken från WM-Data är helt utan spår. Den bara är där, som om den kunde ha varit var som helst vid en sjö i världen.

Så illa passar den in.

Gräset är grönt under dess bas, men helt utan dess vilja. Och smygande kommer aningen mig emot att det är vattnets vilja, tillsammans med jorden som blygs därunder gräset. De tre ett tempo igenom vilket inte WM-Data kan tränga sig in. Utan enbart lägga sin tillit till att de tre fortsättningsvis skall uppbära detta skelett, onaturligt ovan jord.

Det blottades blottadhet.

På dagen vandrar tusentals människor i skelettet, på natten är det tomt, upplyst och av surrande maskiner uppassat.

Vad händer med ett sådant hus som inte kan vila i mörker?

Som för att slutligen kunna stillas kanske när på en osynligt dold dröm om att en vacker dag få släcka sin elektriska brand, ner i havet.

 Eleonora Bru  den 23/11-2006
På en båt med Tûrkus hjärtslag dunkande inom mig.

Ur arkivet

view_module reorder
Den orientaliska dansen  i Kyss henne

Kulturfarans förvandling till äkta svensk kulturskatt

Sommar och sol och friluftsteater som folknöje. Folkkära skådespelare (kända från fina teatrar och populära filmer) uppträder under sommaren bland träd och buskar, i parker, i slottsträdgårdar eller vid ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 29 augusti, 2016

Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Christina Sassner – Prolog till ( stämningen tassande toffelburen )

Det här är prologen till novellsamlingen [ stämningen tassande toffelburen ] med lyriskt laddade surrealistiskt socialrealistiska noveller utan kommatecken med feministiska förtecken. Jag skriver och läser och lär ut. Jag skriver ...

Av: Christina Sassner | Utopiska geografier | 04 juni, 2012

Duccio di Buoninsegna Den sista måltiden

Det nya förbundet

”När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget!”

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 02 april, 2015

Bortglömd diktare jubilerar

Det jubileum som tilldrar sig den kulturintresserade publikens huvudintresse detta år, måste utan vidare vara Richard Wagner-jubileet. Mer i skymundan kan man notera 200-årsminnet av det tyska befrielsekrigets store skald ...

Av: Simon O. Pettersson | Litteraturens porträtt | 17 december, 2013

Frilans – en livsstil i utdöende? Nedslag i Allan Löthmans bildvärld

1976 var ju faktiskt frågan om Väst eller Öst först skulle ösa iväg sina kärnvapenmissiler och de överlevande vakna upp i totalt mörker under stoftmolnen, i en nukleär vinter som ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om litteratur & böcker | 19 februari, 2012

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 16

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 24 juli, 2017

Liv Strömquist och äktenskapets baksida

Porträttet ingår i Christer Järeslätts projekt REFRICATER. Hela porträttserien visas på Hotel Tylösand 27 juni - 31 augusti. Liv Strömquist är en av senare års mest omskrivna serietecknare. Hennes rättframma ...

Av: Jimmy Wallin | Litteraturens porträtt | 30 juni, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.