Musikkrönika

Får man höra musik som tidigare gjort stort intryck, som man verkligen gripits av, kan man slungas långt tillbaka i tiden - och trolleriaktigt utbreder sig, med denna musik, en ...

Av: BJÖRN GUSTAVSSON | 30 december, 2010
Gästkrönikör

Dostojevskijs somnlösa nätter i Petersburg

"Det är skönt att bli gammal. Att vara ung var för djävligt", skriver Hjalmar Söderberg i "Det mörknar över vägen" 1907. Visserligen är det en inbiten cyniker som på detta ...

Av: Bengt Samuelson | 06 juli, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Jean Genet – Poetikern med döden som frihet

Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och dör,så förbliver det ett ensamt korn; men omdet dör, så bär det mycket frukt. (Johannes12:24) Att uppenbart få en stark ...

Av: Göran af Gröning | 11 september, 2014
Litteraturens porträtt

Anne-Sofie Nielsen; novell – Hon var som en utspänd fjäril

 Jag har skrivit länge nu. Om mossan, den kärleksfulla, om granar med dess breda mörkgröna handflator, mjuka eller taggiga beroende på årstid, starka och rotfasta bland blåbärsris och fåfänga vattenväxter. Jag har ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | 03 december, 2012
Utopiska geografier

C.K. Williams - Två dikter ur The Vigil (1996)



 

ImageMin bok, min bok

Boken far vildsint flaxande över hela rummet och mot väggen som en

                      fågel,

bedövad i flykten och kolliderar och faller inte som en fågel utan

                      mer brutalt, som en man,

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

dödligt skevande, ryggen sliten från suturen, limmet som pulver av

                      kristall och damm.

 

Stum, undergiven, overksam, den gör inte så som nästan alla sårade

gör; ryser, skakar, darrar,

utför åtminstone desperata, reflexiva försök till fortlevande, ut-

                      hållighet, men hur skulle den kunna det;

var den inte skriftad på allt utom ärelystnad och girighet; vanans

                      efterapningar av övertygelse?

... Jag börjar tänka på den varelse som en dag ska nosa fram vad i

denna klump av anspråksfullhet,

vilket protein, vilken atom, som finns kvar att smälta och samman-

                      fatta, förvandla till en kärna,

den gnutta av livsinnehåll som inte skavdes av i kärlekslöshet och

                      hyckleri.

 

Kom, lille borrare, stick en väg in, gräv djupare, drilla, spräng,

                      schakta, bryt:

ta till dig min bok, gör mig eterisk i din tarms tuggande; förädla

                      mig, befria mig:

låt mig klamra fast intill din hjärnstam, upplösas i dina drömmar:

                      versrad, sida, ark; sluka mig, slukare.

 

 

   Pengar

Hur kom pengar in i själen, hur steg simpla kronor och ören upp ur

                      dyn

och grävde sig in i medvetandets springor, känslan säger ända in i

                      köttet?

 

Armod utan mening, behov utan slut, likt bakterier som för med sig

                      feber och frysningar,

virus som gnager på neuroner, infektioner även på oegennyttans och

                      egenvärdets heliga platser.

 

Vi bad själen vara stor, omslutande, känslig, erfaren, allerfaren,

                      men inte detta,

inte pengar som dånar in med bataljoner av plus och minus och slår

                      upp läger av vinst och förlust,

 

inte glädje som beräkning, liv som räknar in och gottgör sig själv

                      som en ficka med småsten;

sorg känns det som, ett vätskande, oläkbart sår, en skymf som till

                      varje pris måste bli hämnad.

 

Girighet, fördärv och korruption, denna sjukdom, denna sorg, detta

                      köp och detta miserabla sälj;

själ emot själ, klor av brännande volfram: vad har gjorts med oss,

                      vad har vi gjort?

Tolkning: Roy Isaksson

Ur arkivet

view_module reorder

En svensk antisemitisk historia

Boken Lurifaxiana tillhör de råaste antisemitiska texter som publicerats på svenska. Med titeln Lurifaxiana ville författaren säga att boken handlade om lurifaxarna, det vill säga judarna. Det var inte skämtsamt ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om samhället | 16 februari, 2009

Människor lever i bubblor

Socialpsykologiskt är detta ingenting nytt; där kallas bubblorna för primära och sekundära grupper. Jag lever naturligtvis själv, och har framförallt levt, i bubblor. Under de senaste, säg, 20 åren har ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 09 juli, 2016

I Pousettes värld: en poet

Det är en konst att vara enkel. Erik Pousette skalar av det överlagrade och står kvar med de stringenta orden i dess ursprungliga skepnader. Han litar på dem. Behöver inte ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 23 maj, 2012

Skilda rörelser på landet och i staden Intervju med regissören Radu Mihaileanu

Det finns några filmer som har en enorm vikt på grund av deras sociala patos, ofta större än dess tekniska möjligheter. I Sverige fann man den allra första av denna ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Scenkonstens porträtt | 24 januari, 2012

Abrishami synagogan.  Belysning  symboliserar den eviga låga som alltid brinner på offeraltarna

Framme vid en av Teherans många judiska bönehus

Till skillnad från de arabiska länderna har Iran fredat sina judiska församlingar. Sedan 1948 har över 800 000 judar emigrerat och förvisats från sina länder i Mellanöstern och Nordafrika; inte ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | Essäer om religionen | 08 februari, 2017

Trio Brantelid Härenstam Sparf

Nicolò Paganini kontra Robin Bengtsson

I stället för melodifestivalen har Björn Gustavsson ägnat lördagskvällen åt att skriva om Paganini.

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 11 mars, 2017

Jag har slutat prata om Gud eftersom jag tycker synd om honom. Intervju…

Mohamed Omar är poet, essäist och debattör. Han har varit hyllad i många år innan han tog väldigt radikala positioner inte bara mot Israels politik i Palestina utan också mot ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 26 juli, 2012

Avtäckandet

Det tillstånd av förhöjd verklighetskänsla som kan uppnås genom att man, i ensamhet och företrädesvis under en längre tid, tillåter sig att till fullo ge sig hän åt tillvaron i ...

Av: Mattias Lundmark | Agora - filosofiska essäer | 02 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.