Retoriken, musiken & åhöraren

Den 20 januari 1970 spelade en radiostation, hemmahörande i Los Angeles, det retoriskt becksvarta fredseposet What’sGoing On för allra första gången. Ungefär sju månader hade då passerat sedan Marvin Gaye ...

Av: Niklas Eriksson | 20 september, 2011
Musikens porträtt

Livsytringer

Innledning For mennesker er det ha et liv å leve det hardeste av alt som er hardt, der hardhet springer ut av at det er livet selv som yter motstand mot ...

Av: Thor Olav Olsen | 06 december, 2013
Agora - filosofiska essäer

 från Nörrebro i Köpenhamn

Urbanismer eller på den andra sidan av staden

I Paris finns en standardmeter i extra beständigt metall som utgjorde referens till snart sagt allt som skulle mätas i den naturvetenskapliga begynnelsen på 1700-talet.

Av: Jesper Nordström | 17 juni, 2016
Essäer om konst

Den gudomliga komedin Del 2

Den gudomliga komedin och bibeln Komedin består av 100 sånger. En inledningssång, samt 33 sånger om Inferno, Helvetet, 33 sånger om Purgatorio, Skärselden, och 33 om Paradiso, Paradiset. Sångerna är skrivna ...

Av: Hans-Evert Renérius | 17 februari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

En omöjlig intervju med Snövit av Ann Hingström



Image
Montage: Guido Zeccola
Hon sitter i ett bergsfängelse i norra Italien och får inte ta emot besök. Enligt hennes fångvaktare är det heller inte någon som önskar besöka henne. Vi leds genom underjordiska gångar fram till den person som är mer fruktad än Gudfadern. Hon kallas kort och gott Styvmodern och vill inte framträda med sitt riktiga namn.

Det är beklämmande att se den gamla kvinnan sitta i sin rullstol och tala med stor svårighet. Den hjärtattack som hon ådrog sig efter det tredje mordförsöket på styvdottern Snövit, har hämmat motoriken. Hon är kraftigt sminkad med tjocka lager puder. De åtskilliga botoxinjiceringarna har gjort hennes hundraåriga ansikte livlöst. Som om hon stelnat i ett leende.

Långsamt börjar hon berätta sin version.

En gång var hon en flicka av folket, hyllad för sin skönhets skull. Mången var de män som uppvaktade henne. Hennes föräldrar sa att hon skulle vänta på den rätte. En dag, när hon skulle gå till affären kom ett pråligt ekipage längs bygatan. Bakom en sammetsröd gardin skymtade en medelålders man.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

-Kusken höll in hästarna. Just då tittade den medelålders mannen upp och mötte min blick. Jag stod som hypnotiserad av allt guld och alla ädla stenar som vagnen var prydd med. Mannen beordrade kusken att stanna. Jag rodnade och såg på mina torftiga kläder. Han kom ut, tog mig om hakan och inspekterade mina tänder.  

- Dig vill jag ha, sa han.

Styvmoderns föräldrar grät och skrattade om vart annat. Inte trodde de att deras dotter skulle duga till en Sagokung! De övertalade sin dotter om att han var den rätte.Innan Styvmodern ens hunnit vinka av dem började de räkna pengarna de fått av Kungen för sin samarbetsvillighet.

Kungen berättade att hans älskade fru Drottningen dött, att hans dotter inte hade någon mor och att han själv saknade en kvinna vid sin sida.

-Min fru förstod mig aldrig, flåsade han i örat på Styvmodern som hela resan fingrade på sin safirring.

-Jag var väl både chockad och smickrad, berättar Styvmodern. Ung och oerfaren i ett nytt land med ett främmande språk, men å andra sidan med en helt ny garderob. Klart jag gjorde grimascher och knappt stod ut med hans gammelmanstank och stönande, men jag vande mig vid att tänka på guldbrokader och elfenbenskammar under akten. Nu för tiden kallas de visst Troféfruar, de där unga vackra flickorna som står och ser lyckliga ut bredvid sina fula, gamla, flintskalliga, gultandade gubbar. Gubbar med dödsånget som vill visa omvärlden att de fortfarande kan få upp staken, som betalar dyrt för att söta frun ska hålla tyst om den egentliga sanningen. Men det var inget jag visste då.

Styvmodern hejdar sig och ber fångvaktaren hämta ett glas vatten. Sidenklänningen frasar när hon mödosamt rör sig.

-Det var först efter några månader som jag träffade Snövit. Hon knackade på min dörr och berättade att hennes far åkt ut i världen för att kriga.

Tiden som följde var svår. Styvmodern drog sig undan. Snövit petade i maten under middagarna. Styvmodern la märke till att flickan hade hår som ebenholts, hy som snö och läppar som blod. Tiden gick och Kungen kom inte tillbaka.

-Jag klädde mig på morgonen, satt vid sminkbordet och la min make up fram till det var dags för en lätt lunch. Sedan läste jag veckotidningar fram till middagen. Där fick jag tips på vilka antirynkoljor jag kunde tillverka själv. Det var cellulitkrämer, enkla plastikoperationer, tips på botoxblandningar. De flesta örterna fick jag ge mig ut i skogen för att leta upp. Efter ett tag blev jag skicklig på att koka gift. Spegeln var snäll mot mig och sa att jag var den vackraste Drottningen i landet.

När det gått några år och Kungen fortfarande inte hört av sig började Styvmodern misströsta. Vad skulle hon gå omkring och vara vacker för? De unga tjänarna tittade inte åt hennes håll, och ingen var intresserad av hennes föryngringsexperiment. Hon gick inte längre upp tidigt. Hon struntade i lunchen och hetsåt när det blev middag.

-En dag när jag hade tryckt i mig fyra pizzor, åtta chokladkakor och druckit fem liter cocacola såg jag att Snövit satt och glodde äcklat på mig. Hon lämnade matsalen och jag spydde upp allting på den orientaliska mattan som Kungen skickat i julklapp. Det var samma kväll Spegeln sa till mig att Snövit var tusenfalt vackrare än jag var.

Styvmodern ber på nytt om vatten.

-Det gick några veckor. Jag satt på ena sidan bordet och åt ingenting. Snövit satt på andra sidan och petade i maten. Tjänarna fjäskade för Snövit för att hon ska få i sig en ärta, medan de undvek mig. Jag beställde in vin, men Snövit ville inte ha. Jag började inta mina vinmåltider på rummet. En dag satt jag snorfull på min altan och såg Snövit nere på borggården. En vacker man gick fram till henne. Snövits klingande skratt var det enda som nådde mig där jag satt och såg allting dubbelt. Det slog mig att jag hatade henne - den infantila, bortskämda, närmast korkade flicksnärtan.

Styvmodern tystnar tvärt. Blicken brinner av hat. Saglet rinner längs hakan på henne och hon knäpper med fingrarna för att fångvaktaren ska komma fram med en näsduk.

-Jag började experimentera med droger, men det mådde jag ännu sämre av. Varje gång jag hörde Snövits skratt slets mitt hjärta i bitar. Mitt liv var slut. Jag undrade om hon inte skulle flytta hemifrån, men personalen förfasades över att de skulle bli av med sin gullegris. Den ende som var villig att göra sig av med henne var en gammal luttrad jägare som varit i Kungens tjänst sedan medeltiden. Han lockade ut henne i skogen och jag fick några dagars ro. Men så fick jag höra att de hittat Snövit hos de sju dvärgarna uppe på berget. De sju dvärgarna kallades bara till slottet vid nyår för att roa oss med lyteskomik. Jag nöjde mig med vetskapen om att Snövit nog inte skrattade speciellt mycket i det sällskapet. Men det kändes ändå inte bra. Spegeln fortsatte att mobba mig. Jag fick planera en hel del innan jag kom fram till att hon inte skulle kunna stå emot hårband och kammar. Jag förgiftade dem och skickade dem som presenter, men dvärgarna räddade henne. Det var inte förrän jag kom på det här med äpplet som det vände.

Styvmodern berättar utan ånger hur hon klädde ut sig till bondmora och promenerade upp för berget till dvärgarna och knackade på dörren. Snövit som just överlevt två mordförsök pep att hon inte fick öppna för främmande. Fastän Styvmodern aldrig varit speciellt bra på att förställa sin röst tackade Snövit ändå ja till äpplet.

-Jag fattar det inte, utbrister Styvmodern, hur dum får man bli?

När Snövit var garanterat död fick Styvmodern ro. Men inte länge. Spegeln hostade med sin gammelmansstämma pliktskyldigt fram att Drottningen var vackrast, men hon trodde honom inte. Vinet smakade surt och antirynkoljorna ruttnade. Hon injicerade med botox för att hon inte hade något annat för sig.

-Livet gick förbi nere på borggården, kommenterar hon och tar en paus.

När Kungen kom hem på en kort visit mellan två krig, bemödade han sig inte ens med att knacka på hennes dörr. Två tjänare berättade att Kungen hade med sig en ung, skön blondin som hette Laura och ville bli skådespelare. Lauras skratt ekade i korridorerna. Styvmodern såg sin man när han stapplade över gården till sitt ekipage. Någon sorg över dottern tyckte hon sig inte kunna se i hans vattniga ögon. Flinten bländade i solljuset.

Men så nådde ryktet henne - Snövit, som legat i sin glaskista och sörjts av dvärgarna blev upptäckt av en prins.

-Jag vill ha med mig liket hem! hade prinsen vrålat.

Dvärgarna fick i uppdrag att bära kistan. En av dem snubblade på en trädrot och tappade greppet. Äppelbiten som fastnat i Snövits hals hoppade ut och hon lär ha rest sig upp och sagt -Upsidups! Prinsen hade genast slitit henne ur kistan, upp på den vite springaren och ridit iväg i solnedgången.

-Hjärtattacken berodde på adrenalinchocken. Jag har tillverkat några statyer av mitt fickludd, säger Styvmodern och ler. De fungerar som nålsdynor.

Vi lämnar Styvmodern när hon förs tillbaka till sin cell.

Livstid utan nåd blev hennes dom.

Ann Hingström

Ur arkivet

view_module reorder

Det våras i Berlin

De senaste åren har Berlin blivit ett allt mer hett resmål och antalet besökare växer snabbt. Staden närmar sig London och Paris som topp-ett-destination i Europa. Kulturlivet i den tyska huvudstaden ...

Av: Björn Gustavsson | Kulturreportage | 23 april, 2013

Foto Ivo Holmqvist

Stigmatisering är ett historiskt begrepp när det gäller samhällets syn på psykisk…

Begreppet stigmatsering används ofta i samhällsdebatten. Ordet stigmatisering kan härledas från grekiskans stigma som betyder (bränn) märke, fläck. Ordet kan härledas till en medeltida (ligatur) av bokstäverna sigma och tau.

Av: Gunilla Dored | Essäer om samhället | 22 juni, 2017

Dr Krabba 4

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 28 oktober, 2011

Magasin 3 – Fem verk. En berättelse

Fem konstverk som alla bestrider omedelbara och intuitiva tolkningar. Den nyöppnade utställningen ”Otherworldly” på Magasin 3 i Stockholm består av fem verk som plockats ur konsthallens egen samling och placerats ...

Av: Henrik Örnlind | Essäer om konst | 12 oktober, 2013

Även en kniv kan vara konst

Bo Helgesson i ateljénBland damasker, skedsjölpar och ostronknivar hos Bo Helgesson. Kniven är människans eviga följeslagare. Av trä, ben, sten. Av brons och klumpigt tillplattat järn. Långt senare gjord av rostfritt ...

Av: Gunder Andersson | Konstens porträtt | 28 augusti, 2008

Om å humanisere livet

Vi publicerar en essä av Thor Olav Olsen. Texten är på norska därför att vi gärna vill öppna vår tidning för bidragen från skribenter från andra nordiska länder. Livet i det ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 24 februari, 2009

Den gylne regel

For å prøve om det en gjør er etisk/moralsk akseptabelt, gis det ulike prosedyrer det vil si at det tilfredsstiller fordringer som ‘logisk forenlighet’, ‘koherens’, ‘konsensus’, ‘konsistens’, og en av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 17 juli, 2013

Way Out West 2014. Att träffas verkar viktigare än spelningarna

Musik och mode har i alla tider hört samman, varje musikstil har tillsynes också en oundviklig klädkod och 2010- talet är inget undantag för denna förening. Snarare tvärtom. Men kan ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 16 augusti, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.