Intervju med författaren Mikael Sundqvist

- Då visste jag allt om livet och skulle skriva om det, säger Mikael Sundqvist om sitt 17-åriga jag och skrattar. Han talar om drömmen om boken. Boken med stort B ...

Av: Johann Bernövall | 03 december, 2012
Litteraturens porträtt

Omöjlig intervju med Aleister Crowley, del 7 av 666

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz, Freke Rähiä | 31 oktober, 2012
Övriga porträtt

Monster och sexualitet i skräckfilm

Med en lång spöklik inledning förs publiken sakta ombord på rymdskeppet Nostromo. Karaktärerna omges av mörker och dova ljud som vibrerar i bakgrunden och ger en känslan av ett enormt ...

Av: Sara Larsson | 16 oktober, 2011
Essäer om film

Bild Hebriana Alainentalo

Den plågade postmoderna kroppen

Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna ...

Av: Guido Zeccola | 01 november, 2016
Essäer om samhället

Utdrag ur romanen Orolig ordning av Andreas Åberg



Image
Illustration: Edda
Erik drömmer att det ringer på dörren till hans lägenhet när det är mitt i natten. Han tar sin papperskniv ur pennburken på skrivbordet, för att skydda sig. Väl ute i hallen ser han hur dörren dyrkas upp: en ståltråd från brevinkastet vrider om låset och en mörkhyad man med mustasch, iklädd ljusblå kostym, tränger sig in i lägenheten. Erik kämpar emot, men har fått kramp i musklerna, de är liksom förtvinade, mannen vrider papperskniven ur hans hand. Erik har kaftan och slöja på sig. Mannen trycker upp honom mot garderoben med ett strupgrepp, drar upp kaftanen och börjar våldta honom.

Erik sjunker ner på golvet, mannen lutar sig över honom och skär upp hans mage med papperskniven. Då mannen ställer sig upp för att betrakta sitt verk sträcker Erik på sig och ser att en blå, vattnig vätska pumpas ur magen, i takt med hans andning.

 

Högarna av vita lakan, täcken och handdukar på golvet är snötäckta bergstoppar bredvid bilskroten. Metallburkarna glänser i solen, en kall vårvintermorgon, ett bilskrot i Alperna. Jag har slut på ravioli, istället åt jag potatismospulver till frukost. När det blandades med saliven växte det mos i munnen. Jag skattade så det sprutade pulver ur munnen, och fick upp mos i näsan.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

En pojke sitter på en bänk och gnager på en skalad gurka. Hans keps sitter snett. Bredvid honom ligger matlådan, med hopknölat smörgåspapper i. Förmodligen ligger där också smörgåsrester. Pojkar brukar inte tycka om smörgåskanterna, tänker Erik, speciellt inte från kärnmjölkslimpa som legat i matlådan i timmar. Kanterna hinner hårdna. Pojken ställer sig upp. Händerna hänger slappt längs sidorna, han står med ryggen mot Erik, han tittar sig omkring. Han tittar efter sina vänner, men kan inte se dem. De har gömt sig för honom och ska vänta med att ge sig till känna tills han på något sätt visar att han är rädd, tills han börjar gråta eller kissar på sig. Erik tycker sig höra målbrottsröster, men när han tittar åt sidan förstår han att han hört fel; det är utvecklingsstörda tanter som brölar. Han går ut genom parkens norra port, vänder sig om när han gått över vägen. Parken ler mot honom.

Känner på handtaget till min dörr, det går inte att komma in utan att låsa upp dörren med nyckel: alltså är det låst. När jag sätter nycklarna i låsen och vrider om, låses dörren upp, vilket betyder att det är min dörr jag har öppnat. Jag låser igen, låser upp, går in, stänger om mig snabbt, låser igen. Rycker i dörrhandtaget, dörren är låst.

Han fortsätter gå längs samma väg, och passerar en garageuppfart i betong, täckt med mörkt blod. Längst upp på uppfarten, på en anordning i galvaniserat stål som liknar en piskställning, ligger en kalv som håller på att slaktas av två anorektiskt spinkiga män. De är iklädda endast shorts, när han passerar tittar de på honom och ler. Han ler tillbaka, men det blir ansträngt, för han håller samtidigt andan för att undvika eventuella lukter av djuret.

Jag ligger på sängen, helt stilla, det piper i näsan, en avlägsen trumpet.

Från en frukthandel köper han en genomskinlig plastkorg med persikor, äter två stycken medan han fortsätter promenera, korgen dinglar i ett vitt plastsnöre. En man i blåställ sitter mot en husvägg i skuggan, mot väggen har han ställt upp sina fönsterputsarattiraljer. Bredvid honom sitter en slarvigt klädd äldre kvinna. De pratar tyst medan de delar en joint. En halvtimme senare, inne i hans rum, blir han varse att nästan alla persikor är övermogna. Skalet är så mjukt på dem, att de spruckit av att slå mot varandra i korgen. Korgen har blivit kladdig invändigt. Han ställer den på nattduksbordet, och lägger sig på golvet för att göra armhävningar. Då känner han luktblandningen av persika och jordgolv, och försöker hålla kvar den så länge som möjligt i näsan.

Så fort jag hör ett ljud från trapphuset vaknar jag och sträcker mig efter hammaren. En gubbe har för vana att alltid hosta i trapphuset nattetid, hetsigt och gällt, som piskrapp.

Han släcker alla lampor i lägenheten, han tycker sig kunna tänka klarare då. Han står och stirrar på den avstängda teven, synfelet förvränger positionen för den röda dioden som indikerar att strömmen är ansluten. Trots att han har all sin koncentration riktad mot ett yttre ting som fästpunkt, kan han inte slå bort tanken som kommer mot honom med full kraft.

Med hammarens fot bryter jag loss lägenhetens samtliga dörrlister, och spikar upp dem korslagda över toalettdörren. Genast känns det bättre. Jag har stängt av möjligheten att gå på toaletten, som fyllt mig med olustkänslor och gett mig förstoppning.

Andreas Åberg

Ur arkivet

view_module reorder

Vegetarianism – Om vördnad för livet

En nations storhet och dess moraliska utveckling kan bedömas utifrån hur deras djur behandlas. (Ghandi) Mänskligheten tycks idag stå vid ett vägskäl. Den stora välfärdsökningen i västvärlden har tveklöst andra mindre goda ...

Av: Lena Månsson | Essäer | 15 september, 2013

Omlästa klassiker: Per Olov Enquists Nedstörtad Ängel

Omlästa klassiker: Per Olov Enquists Nedstörtad Ängel Mycket har sagts och mycket har skrivits om Per Olof Enquist och hans författarskap alltsedan romandebuten med Kristallögat 1961. Drygt fyrtio år senare nämns ...

Av: Patrik Tornéus | Essäer om litteratur & böcker | 08 februari, 2007

Vågskvalp av Hebriana Alainenatalo

En diktares svårighet …

Min prosalyrik, lyrik och poetik vilar på samma grund och bär på samma byggklossar. Det som sker är att något dras ifrån, något kommer till; allt i ett sökande efter ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 24 april, 2015

Strofer av Emily Brontë i översättning av Erik Carlqvist

I Harold Blooms bok Hur du ska läsa och varför kallar han, beundrande men litet klichéartat, Emily Brontë för "Svindlande höjders sibylla". I sin kommentar till dikten Stanzas, nedan "Strofer", visar ...

Av: Emily Brontë | Kulturreportage | 06 april, 2013

Att förstå ”med” sig själv. Om Sapfo och Alkaios

”Eros skakar mig motståndslöst än en gång –ljuvligt stingande, obetvingliga djur!”(Sapfo) Kan en liten bok som innehåller fragment från en tid utanför tiden alstra i mig samma darrning som jag känner ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 20 april, 2013

Jag drömde om Cornell…igen

Egentligen är det en ganska osannolik historia. En tjugosjuårig försäljare av designade textilier råkar av en slump få syn på en collageroman av Max Ernst, La Femme 100 têtes, blir ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 16 januari, 2017

Infernaliska vindar: håll i tanten

Vi här mitt i Sverige, invid sjön Vättern, har haft flera dagars intensiv vind. Härligt, för det känns nästan som att vara ute till sjöss. Men vi upplever vinden på ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 23 april, 2013

Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Är det skamlöst att tigga?

Är tiggarna ”skamlösa” och ”moraliskt lägre stående”?

Av: Gabriella Olsson | Gästkrönikör | 03 mars, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.