Del, relation, helhet, process, system, funktion. Upptäckt och utformning av ett sätt att…

Vetenskap-världsbild-sätt att tänka, det är, tror jag, den treenighet som bestämmer vårt sätt att vara och verka i världen. Och av dessa är det sättet att tänka som formar de ...

Av: Erland Lagerroth | 21 januari, 2013
Agora - filosofiska essäer

En essä om ingenting

”Tystnad”, svarade Murke. ”Jag samlar tystnad.” I Heinrich Bölls novell ”Doktor Murkes samlade tystnad” möter vi Murke som arbetar på en radiostation. En av hans egenheter är att han samlar på ...

Av: Mathias Jansson | 20 september, 2012
Essäer om konst

En liten text som e-krönika

några därför sprang sedan år erfaret med äldre hunna suput och redan lägesagent kollegan Jorden Grön redobogen sedermerae blott avantgardeavreagerande kraftigt på vårt närmsta avståndets mer än ständigt öppna bordellslinga bortom ...

Av: Stefan Hammarèn | 26 september, 2012
Stefan Hammarén

Näsornas näsbänderska

Så som de en del såg ut nånting i likhet amasonskorna, amasonskara, amasonszons tyngdupplyfterskorna till yes no right boxare som dotter H Duda Dada Yankovich plulubaschschiskans en rotryckerska avsluttråderska näsbänderska ...

Av: Stefan Hammarén | 21 november, 2012
Stefan Hammarén

Erik Carlquist översätter dikter av Paul Klee



I en anteckning talade Paul Klee (1879-1940) om sina olika intressen. Först kom konsten att leva, och sedan poesi och filosofi, medan han som sin egentliga uppgift såg de plastiska konsterna. Klee tillhörde en musikalisk familj, som tänkte sig en framtid som musiker för honom. Han kom att föredra måleri, men í hans konst med dess välavvägda balan, finns också en musikalitet. Klees kärlek till poesin ledde inte till någon litterär bana, men han skrev en hel del dikter, som publicerats posthumt. 


Vi står upprätt och fastrotade i jorden

strömmar rör oss lätt hit och dit

fri är bara längtan dit bort

till månarna och solarna.

Annons:

Det filosofiska draget fick uttryck i hans konstteoretiska skrifter. I texten Schöpferische Konfession(1920) säger han: "Konsten återger inte det synliga, utan synliggör". Klees måleri är mångfacetterat. Han påverkades av olika rörelser, men tillhörde inte någon av dem. I hans måleri liksom hans poem finns djupsinne, lekfullhet, improvisation och struktur. Han synliggör stämningar som bara kan få uttryck genom konsten.

 

 

 

 

En liknelse(1899)

 

 

Solen kläcker fram dunster,

de stiger upp

och kämpar mot den.

 

 

 

 

 

 

(1901)

 

Vad jag är - fråga inte.

Inget är jag,

vid inget står jag.

Bara om min lycka vet jag.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Fråga inte om jag förtjänar den.

Låt er sägas

att den är rik och djup.

Före solnedgången vill jag vara vid målet.

Hos er.

Jag hade vandrat bra.

Men dåligt hade jag räknat.

Den osägbara längtan efter målet

tyngde de många timmarna.

Över ett vilt pass vill jag

in i den milda dalen.

 

 

 

 

 

 

 

 

(1901)

 

Det var ett förförande vatten

som drog med sig mitt sinne

i sin virvels krusningar.

Men hur hänförande är nu inte

strömmen i sin våldsamhet.

Förbi mig ropade orter

med gamla dunkelljuva hem,

där jag om natten

lyssnade till cikadans sång,

i ensam hemkänsla

under flädern som andades ut sin doft.

Många sorgsna ser jag stå vid stranden.

Men jag är över vågorna,

stark och frisk till kropp och själ.

Jag vill mynna samman

med den stora strömmen

mynna ut tillsammans med den.

 

 

 

 

 

(1903)

 

Två berg finns det,

där det är ljust och klart,

 

på djurens berg och

gudarnas berg.

 

Men däremellan ligger

människornas skymda dal.

 

När någon en gång ser uppåt.

griper honom i aningar

en ostillbar längtan,

honom som vet att han inte vet,

efter dem som inte vet att de inte vet,

och efter dem som vet att de vet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(1905)

 

A och B har länge stridit vid vinet

och står på punkter rakt motsatta varandra.

I ruset blir de så rörda

att de försonligt går varandra till mötes.

 

Båda talar med sådant eftertryck,

att B landar på A:s ståndpunkt

och A på B:s ståndpunkt..

Med förvånad blick räcker de varandra handen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(1905)

 

Individualiteten är inte något elementärt,

utan en organisam,

elementära ting av olika slag

lever där odelbart tillsammans.

Om man ville dela dem,

skulle delarna dö.

 

Mitt jag är till exempel

en hel dramatisk ensemble,

där uppträder en profetisk urfader,

där bölar en brutal hjälte.

Där resonerar en alkoholiserad goddagspilt med en lärd professor.

Där himlar sig en kroniskt förälskad versmakare

Där träder pappan pedagogiskt fram.

Där medlar dem överseende onkeln.

Där pladdrar tanten på.

Där fnittrar kammrjungfrurma ekivokt.

 

Och jag ser på med förvånade ögon,

med den spetsade fjäderpennan i vänstraa handen.

 

En havande mor vill uppträda.

Håhå! ropar jag, du hör inte hit.

Du är delbar.

Och hon förvissnar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dröm (1906)

 

Jag är på besök hos en trollkarl

i trädgården.

Där står en bänk

helt av Crimsonrosor.

Varsågod!

säger han

och kräver att jag ska sätta mig.

Jag låtsas göra det.

Han sätter sig utan att röra en min.

Min låtsade ställning blir så småningom plågsam.

Mittemot står vid fönstret

trollkarlens dotter,

jag ler förläget upp mot henme.

Harmset slår hon igen fönstret,

men betraktar mig

desto mer ogenerat bakom gardiner.

 

I drömmen återvänder ofta

olika tillfällen i livet

som överraskade oss

och genast

gjorde oss hjälplösa.

För det mesta är det småsaker.

Stora intryck

som fått en att behärska sig

förblir långt borta.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(1908)

 

 

Reduktion!

Man vill säga mer

än naturen

och gör

det omöjliga felet

att vilja säga det

med mer medel än den

i stället för med mindre medel.

 

Ljuset

och de rationella formerna

ligger i kamp mot varandra,

ljuset sätter dem i rörelse,

böjer rakt,

gör ovaler av paralleller,

vrider cirklar i mellanrummen,

gör mellanrummet aktivt.

 

Därav den outtömliga

mångfalden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(1920)

 

 

På denna sida är jag inte alls fattbar.

För jag lever lika mycket hos de döda

som hos de ofödda.

Litet närmare skapelsens hjärta än vanligt.

Och länge än inte tillräckligt nära.

 

Utgår det värme från mig? Kyla?

Det går bortom all glöd inte alls att tala om.

När jag är som mest fjärran är jag som frommast.

På den här sidan ofta litet skadeglad.

Det är nyanser av den enda saken.

Svartrockarna är bara inte tillräckligt fromma för att se det.

och de skriftlärda, de blir en liten smula förargade,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(1923)

 

Vi står upprätt och fastrotade i jorden

strömmar rör oss lätt hit och dit

fri är bara längtan dit bort

till månarna och solarna.

 

 

 

 

Paul Klee

Ur arkivet

view_module reorder

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam

I. Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp. Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag ...

Av: Peter Lucas Erixon | Litteraturens porträtt | 18 december, 2007

När farfar blev blåsippa Om döden i barnboken

Hur handskas barnbokslitteraturen med döden? Vad är relevant att säga till de minsta barnen om döden när en anhörig går bort? Finns det något bra sätt att ta upp denna ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 mars, 2012

Malin Lagerlöf Foto Ulrica Zwenger

Malin Lagerlöf och Tom Malmquist - drabbade av det ofattbara

Elisabeth Tegelberg är tillbaka med en litterär essä.

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 09 oktober, 2016

PÅ VÄG MOT MUSIKEN – Del 1: Musiken och ordet

Denna text vill vara den första delen av en artikelserie om musiken. Jag har ingen intention att skriva en estetisk-musikalisk text eftersom musiken inte låter sig beskrivas, och jag hoppas ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 05 november, 2012

John Berger

John Berger 1926-2017

I ”Picassos äventyr”, HasseåTages film som spelades in 1978, får vi följa honom om inte från vaggan till graven så näst intill. Där finns både barndomen i Spanien, hundåren i ...

Av: Ivo Holmqvist | Konstens porträtt | 10 januari, 2017

Arkiv som aktör för förändring – nya medier och gräsrotsverksamhet i Egypten

Hur kan man dokumentera och arkivera en revolution? Och hur gör man det i ett land som saknar en tradition av öppenhet, där de nationella arkiven behandlas som statshemligheter och ...

Av: Madeleine Engström Broberg | Kulturreportage | 24 juni, 2013

Sigurdsristningen vid Ramsund, Sundbyholm

I runornas tid

Vad har du för relation till runor? Trodde väl det. En stor sten, formad som ett gotiskt fönster, med inristade tecken från Vikingatiden. I Östergötland. Jodå. Det också. Men ämnet ...

Av: Carster Palmer Schale | Kulturreportage | 22 november, 2015

Den subversive Thomas Bernhard

Den österrikiska litteraturen är sällsynt rik och mångskiftande. Det finns diktare för alla temperament och preferensdispositioner; också den mest kräsmagade torde här få sitt lystmäte. Vi möter här alltifrån Grillparzer ...

Av: Simon O. Pettersson | Essäer om litteratur & böcker | 23 juni, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.