Upplysning! Ädla tankar och vulgär verklighet

I Det var den tyske filosofen Immanuel Kant (1724-1804) som i den till formatet oansenliga broschyren "Vad är upplysning?" år 1784 formulerade frågan: "Lever vi för närvarande i en upplyst tidsålder? ...

Av: Crister Enander | 14 juli, 2009
Essäer om politiken

Foto: Alexandre Buisse

Ett möte med en igelkott

Då jag vandrade hemåt en dag, i min sommarpräglade ledighet, skedde någonting märkvärdigt i all sin vardaglighet.

Av: Robert Halvarsson | 19 juli, 2017
Gästkrönikör

Intervju med författaren Mikael Sundqvist

- Då visste jag allt om livet och skulle skriva om det, säger Mikael Sundqvist om sitt 17-åriga jag och skrattar. Han talar om drömmen om boken. Boken med stort B ...

Av: Johann Bernövall | 03 december, 2012
Litteraturens porträtt

Pino Masi och det italienska ärret Intervju med Roan Johnson

På den italienska filmfestivalen den 4 – 7 oktober på biografen Sture visades bland annat filmen ”Högst upp på listan” (I primi della lista), en skruvad komedi med allvarliga undertoner ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 23 oktober, 2012
Filmens porträtt

Breven till en död vän



Ur en ny bok av Cecilia Persson 
Breven till en död vän. En vän som inte var en ärlig vän ─ utan den som besudlade tron på att älska en människa mer än allt och vara villig att göra vad som helst för att få det att fungera ─ var mitt största misstag.

Breven till en död vän

 

 

I dag skulle vi ha rest till Saravejo men istället skriver jag till dig rakt ut i tomma intet. Det är inte så att jag inte förstår att det aldrig kommer komma något svar mer än svaren som kommer från sorgårets kvalfyllda och smärtsamma resa. Vad annat ska en författare göra än att fortsätta skriva? Att sluta skriva vore som att dö jag också och det verkar lika meningslöst som att du redan är borta. Breven till en död vän är mitt år av magiskt tänkande eller änkans bok. Jag tror Joan Didion ochJoyce Carol Oates, förlåter mig för att jag skamlöst lånar titlarna på deras böcker eftersom sorgen är allmänmänsklig och ingen slipper undan, även om författare har fördelen att vi kan berätta för andra hur den upplevs och känns. Inferens är det som uttalas men inte sägs och det viktigaste sägs mellan raderna. Vad finns mellan raderna av ett förlorat liv? Du tyckte mest om gulasch men även tortellini med carbonarasås och den skulle vara fet och gulaschen långkokt. Du tyckte om när vårt hem doftade av  morötter, paprika, timjan, lagerblad, oregano, vitlök och selleri.Det var alltid jag som lagade maten och kanske hade vi haft den arbetsfördelningen även om du inte hade varit så sjuk? Det var underförstått att den som är svårt sjuk kan dö men outtalat och nu när livet ligger i ruiner så inser jag att det nog hade varit bättre om vi hade förberett oss för vad som komma skulle. De efterlevande får bära bördan av det kaos som uppstår när de döda slipper tänka och känna mer i den eviga vilan.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag lever med konstant undernäring och det är nästan mirakulöst om jag klarar mig. Och det mest fantastiska av allt vore om minnena av ett lyckligt liv överlever. Vår berättelse om gemenskap ─ en berättelse om att vänskap och kärlek är samma sak. Vi trodde att vi kände varandra utan och innan men så här i efterskalvet känns det som ingen kände den andre. Det var mycket som hann passera på vägen till kyrkogården och kanske hade vi för bråttom att hinna leva för att ta reda på vad som var avgörande att veta om en annan människas innersta? Du var mig aldrig trogen och otroheten är en överfull boskapsvagn av lögner och svek, i livet slutskede stod det klart för mig men då var det redan för sent att vara den som gick. Livets banala godhet och ondska; och du hemlighöll vad du var förmögen till, eller om jag vägrade att se sanningen?

 

Sarajevo är en sönderbombad stad med historiska minnen av osmanska riket som grundade staden 1461. Skotten i Sarajevo och om vi hade begett oss dit så kanske din avsikt var att berätta hur det egentligen var men skottet sköts som ett världsarv av män som bedrar och kvinnor som låter sig luras. Detta är vår berättelse ─ en berättelse om grymhet men också om kärlek. Döden öppnar grindar till sanningen och sanningen är inte entydig att beskriva. Jag skriver till dig rakt ut i tomma intet och höstlöven faller. Det är idag sju månader sedan du dog och idag skulle vi ha rest till Saravejo. Vi bestämde det en skönsjungande sommardag, då det gick att dansa på regnbågen, och inte veta någonting om att falla rakt ner i avgrunden.

Breven till en död vän. En vän som inte var en ärlig vän ─ utan den som besudlade tron på att älska en människa mer än allt och vara villig att göra vad som helst för att få det att fungera ─ var mitt största misstag. Inferens är det som uttalas men inte sägs och det viktigaste sägs mellan raderna och i dagens brev står det tydligt och klart att den tiden är förbi då jag skyddade dig så att du skulle få leva. Det är jag som ska leva vidare och det finns ingen annan väg att gå ut från kyrkogården än att berätta precis hur det var. De förskönande omskrivningarna är slut nu men det innebär inte att jag saknar dig mindre, inte alls ─ tvärtom saknar jag dig mer än någonsin. Den ende som hade kunnat förklara varför det blev så här är du men du har gått in i sista sömnen och slipper vara den som sitter och skriver breven till en död vän rakt ut i tomma intet. Det gör inte gulaschen mindre välsmakande och näringsrik men den har en bitter eftersmak som jag inte visste om när jag handlade ingridienserna. Det är inte heller så att jag inte förstår att en människa som levde i väntan på döden ville ha allt ─ kosta vad det kosta ville. Jag förstår det och jag klandrar dig inte men det är jag som sitter och skriver rakt ut i tomma intet, det går heller inte att bortse ifrån.

 

 

 

Cecilia Persson

Ur arkivet

view_module reorder

En dikt av Stevenson i översättning av Erik Carlquist

 Till R.L.Stevensons korrespondenter under hans tid på Samoa hörde skotten S.R.Crockett (1859-1914), som övergivit prästbanan för att bli romanförfattare. Denna dikt, tillägnad Stevensons landsman, är skriven i "Villa Vailima", Stevensons hem ...

Av: Robert Louis Stevenson | Kulturreportage | 24 april, 2013

Person, karakter og samfunn. Del I

Innledning Artikkelen min er både om å leve for seg selv òg leve sammen med andre, det vil si i samfunn med folk som er annerledes enn oss selv. Like nedenfor mangler ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 december, 2013

Kurt Wallander och musiksmaken bland kriminallitteraturens poliser och privatdetektiver

Varför blev inte Wallander förförd av kraften hos Elvis Presley eller Rolling Stones? Det undrade jag för 10 år sen, när jag skrev en artikel om musiksmaken bland kriminallitteraturens poliser ...

Av: Bengt Eriksson | Gästkrönikör | 10 december, 2009

Tai Chi i Thailand Bild Courtesy  Wikipedia

Vad gör vi då vi ingenting kan göra?

Benjamin Ben Lo var lärare i Tai Chi, känd för sina stränga ruskiga och obarmhärtiga metoder. Åk dit! Hörde jag. Åk inte dit! Hörde jag av andra. Det handlar om ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 22 mars, 2015

Olika bokomslag

Hur viktiga är bokomslagen?

Väljer du böcker efter bokomslaget? Författaren? Berättelsen? Genren? Det är många kriterier att ta hänsyn till när man ska välja en bok att läsa. I dag tar det visuella stor ...

Av: Lisbeth Ekelöf | Essäer om litteratur & böcker | 08 mars, 2016

Mats Waltre. Nya dikter

Vad är poesi? Det är lätt att tänka på produkten – dikten på pappret. Att den ska vara vacker i någon mening, gestalta djup och så vidare. Men det är ...

Av: Mats Waltre | Utopiska geografier | 09 juni, 2014

Sorg och korruption. En text om den onämnbara boken

” Fyra spår har Gud lämnat kvar av Paradiset. Stjärnorna, djuren, blommorna och barnen.”(Dante Alighieri) I många år har jag undrat varför Bagatelles pour un massacre av Louis Ferdinand Céline var ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 23 juli, 2012

Metaforen i poesi och psykoterapi

Att förklara händelser i livet precis som de var kan te sig omöjligt. Språket kan endast snudda vid våra upplevelser, men aldrig riktigt befinna sig i dem. Metaforen har dock ...

Av: Mattias Segerlund | Essäer om litteratur & böcker | 06 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.