Erika och Ulrika på Normal förlag

  Ulrika och Erika Larsson. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin Erika och Ulrika på Normal förlag – queerböckerna blev deras liv På hösten 2004 bestämde sig Erika och Ulrika Larsson sig för att ge sig ...

Av: Agneta Tröjer | 04 augusti, 2007
Konstens porträtt

Opplysningstidens konsepsjon om dannelse av et selv

Innledning Både R. Descartes (1596 – 1650) og I. Kant (1724 – 1804) regnes som opplysningstenkere. Kant skrev til og med et stridsskrift, som er kjent som Hva er opplysning? For ...

Av: Thor Olav Olsen | 09 augusti, 2013
Agora - filosofiska essäer

Veckan från hyllan. Vecka 36-2012

Moderaternas partisekreterare och då fortfarande ansvarig för partiets kommunikation på sociala medier, Thomas Böhlmark, har i ett twitterinlägg kallat en kvinnlig politiker med kurdiskt ursprung för ”klappturk”. Den rasistiska benämningen ...

Av: Gregor Flakierski | 01 september, 2012
Veckans titt i hyllan

Vermeer van Delft och hans konst

Johannes/Jan Vermeers 1600-talsmåleri kännetecknas av den tidens moraliska uppfattningar. Det finns pedagogiska pekpinnar i hans verk, som hade som mål att åskådliggöra synen på samhällets ”nya moral” och fostra kvinnorna ...

Av: Lilian O. Montmar | 18 juni, 2014
Konstens porträtt

Breven till en död vän



Ur en ny bok av Cecilia Persson 
Breven till en död vän. En vän som inte var en ärlig vän ─ utan den som besudlade tron på att älska en människa mer än allt och vara villig att göra vad som helst för att få det att fungera ─ var mitt största misstag.

Breven till en död vän

 

 

I dag skulle vi ha rest till Saravejo men istället skriver jag till dig rakt ut i tomma intet. Det är inte så att jag inte förstår att det aldrig kommer komma något svar mer än svaren som kommer från sorgårets kvalfyllda och smärtsamma resa. Vad annat ska en författare göra än att fortsätta skriva? Att sluta skriva vore som att dö jag också och det verkar lika meningslöst som att du redan är borta. Breven till en död vän är mitt år av magiskt tänkande eller änkans bok. Jag tror Joan Didion ochJoyce Carol Oates, förlåter mig för att jag skamlöst lånar titlarna på deras böcker eftersom sorgen är allmänmänsklig och ingen slipper undan, även om författare har fördelen att vi kan berätta för andra hur den upplevs och känns. Inferens är det som uttalas men inte sägs och det viktigaste sägs mellan raderna. Vad finns mellan raderna av ett förlorat liv? Du tyckte mest om gulasch men även tortellini med carbonarasås och den skulle vara fet och gulaschen långkokt. Du tyckte om när vårt hem doftade av  morötter, paprika, timjan, lagerblad, oregano, vitlök och selleri.Det var alltid jag som lagade maten och kanske hade vi haft den arbetsfördelningen även om du inte hade varit så sjuk? Det var underförstått att den som är svårt sjuk kan dö men outtalat och nu när livet ligger i ruiner så inser jag att det nog hade varit bättre om vi hade förberett oss för vad som komma skulle. De efterlevande får bära bördan av det kaos som uppstår när de döda slipper tänka och känna mer i den eviga vilan.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag lever med konstant undernäring och det är nästan mirakulöst om jag klarar mig. Och det mest fantastiska av allt vore om minnena av ett lyckligt liv överlever. Vår berättelse om gemenskap ─ en berättelse om att vänskap och kärlek är samma sak. Vi trodde att vi kände varandra utan och innan men så här i efterskalvet känns det som ingen kände den andre. Det var mycket som hann passera på vägen till kyrkogården och kanske hade vi för bråttom att hinna leva för att ta reda på vad som var avgörande att veta om en annan människas innersta? Du var mig aldrig trogen och otroheten är en överfull boskapsvagn av lögner och svek, i livet slutskede stod det klart för mig men då var det redan för sent att vara den som gick. Livets banala godhet och ondska; och du hemlighöll vad du var förmögen till, eller om jag vägrade att se sanningen?

 

Sarajevo är en sönderbombad stad med historiska minnen av osmanska riket som grundade staden 1461. Skotten i Sarajevo och om vi hade begett oss dit så kanske din avsikt var att berätta hur det egentligen var men skottet sköts som ett världsarv av män som bedrar och kvinnor som låter sig luras. Detta är vår berättelse ─ en berättelse om grymhet men också om kärlek. Döden öppnar grindar till sanningen och sanningen är inte entydig att beskriva. Jag skriver till dig rakt ut i tomma intet och höstlöven faller. Det är idag sju månader sedan du dog och idag skulle vi ha rest till Saravejo. Vi bestämde det en skönsjungande sommardag, då det gick att dansa på regnbågen, och inte veta någonting om att falla rakt ner i avgrunden.

Breven till en död vän. En vän som inte var en ärlig vän ─ utan den som besudlade tron på att älska en människa mer än allt och vara villig att göra vad som helst för att få det att fungera ─ var mitt största misstag. Inferens är det som uttalas men inte sägs och det viktigaste sägs mellan raderna och i dagens brev står det tydligt och klart att den tiden är förbi då jag skyddade dig så att du skulle få leva. Det är jag som ska leva vidare och det finns ingen annan väg att gå ut från kyrkogården än att berätta precis hur det var. De förskönande omskrivningarna är slut nu men det innebär inte att jag saknar dig mindre, inte alls ─ tvärtom saknar jag dig mer än någonsin. Den ende som hade kunnat förklara varför det blev så här är du men du har gått in i sista sömnen och slipper vara den som sitter och skriver breven till en död vän rakt ut i tomma intet. Det gör inte gulaschen mindre välsmakande och näringsrik men den har en bitter eftersmak som jag inte visste om när jag handlade ingridienserna. Det är inte heller så att jag inte förstår att en människa som levde i väntan på döden ville ha allt ─ kosta vad det kosta ville. Jag förstår det och jag klandrar dig inte men det är jag som sitter och skriver rakt ut i tomma intet, det går heller inte att bortse ifrån.

 

 

 

Cecilia Persson

Ur arkivet

view_module reorder
Bill Viola Foto CC-BY-SA 2.0

Bill Viola och långsamheten

Det finns ett videoverk av Bill Viola som jag gärna återkommer till, när tillfälle erbjuds. Det finns också med i några praktfulla kataloger som jag införskaffat i samband med Viola-utställningar ...

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 21 april, 2016

Hur man blir samtidskonstnär utan att egentligen anstränga sig.

Medelmåttighetens evangelium Vid en gallring på biblioteket för ett tag sedan stötte jag på boken ART, skriven av konstvetaren/konstnären Lars Vilks. Jag publicerade en recension på omkonst.se där tyvärr allt inte ...

Av: Niklas Anderberg | Essäer | 30 oktober, 2013

Jenny Westerström: Den unge Anders Österling

”Skymningen faller, det brusar från Östersjön, och om en stund skall jag höra helgringningen från den lantliga kyrkan, ty det är lördagsafton.” Med de vackra orden avslutade Anders Österling sina ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 12 februari, 2014

Veckans porträtt: Johan Jönson om Johan Jönson

Johan Jönson om Johan Jönson Hur skulle jag beskriva mig själv? Det skulle jag inte. Om jag inte var fysiskt eller ekonomiskt tvungen. Jag skulle fortsätta vara så tyst som ...

Av: Johan Jönson | Litteraturens porträtt | 14 december, 2006

Fragment av surrogatpyret XIII

Den försäkomne negerjävuln, en robust hemföding barnfödd i Svartliden, knuffa uppspelt rosselgurglande upp dörrn, halvsnubbla som en volter över dörabäcken, tromfe till mä å trödde mä på foten me sin bara, obscent rosa ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 04 februari, 2008

Thor Fagerkvist- Målarprofeten från Värmland

Värmland sägs vara ett sagornas och berättelsernas landskap förknippat med kända författare som Geijer, Tegnér, Lagerlöf, Fröding och Tunström som alla gestaltat och skrivit om landskapet i många sammanhang. Folk ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 20 april, 2014

Tappad rätt ner i bilen

I Jim Jarmuchs märkliga episodfilmfilm "Night on Earth" finns ett avsnitt med en tysk taxichaufför i New York som varken kan köra bil - den skuttar fram när han trampar ...

Av: Ulf Stenberg | Gästkrönikör | 17 juli, 2009

Emmakrönika XVII, face to facébook och?

på skitstöveljordklotsvägens avtag ett allra diffust ställe på com till, men inte alls mer diffust än följande snart, vid disken väl framme hade jag oppnat cärlet och smakat på tre ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 14 Maj, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.