Berlinbiennalen är verklig

Medialiseringen av verkligheten framstår idag "som en serie dokument som snabbt avlöser varandra och producerar ett slags efterfrågan på verklighet - en passion för det reala - som de emellertid ...

Av: Anna Dubra | 05 september, 2010
Essäer om konst

Omlästa klassiker: Per Olov Enquists Nedstörtad Ängel

Omlästa klassiker: Per Olov Enquists Nedstörtad Ängel Mycket har sagts och mycket har skrivits om Per Olof Enquist och hans författarskap alltsedan romandebuten med Kristallögat 1961. Drygt fyrtio år senare nämns ...

Av: Patrik Tornéus | 08 februari, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Benjamin 4

  Om Om

Av: Håkan Eklund | 03 september, 2011
Kulturen strippar

Intervju Jamie Woon

Soul och dubstep-artisten Jamie Woon har hyllats i sitt hemland Storbritannien. Med sammetslen ljus röst sjunger han sina egenproducerade kompositioner vars eklektiskt klara ljudbild är minimalistisk och svängig på samma ...

Av: Lena Lidén | 30 augusti, 2011
Musikens porträtt

Breven till en död vän



Ur en ny bok av Cecilia Persson 
Breven till en död vän. En vän som inte var en ärlig vän ─ utan den som besudlade tron på att älska en människa mer än allt och vara villig att göra vad som helst för att få det att fungera ─ var mitt största misstag.

Breven till en död vän

 

 

I dag skulle vi ha rest till Saravejo men istället skriver jag till dig rakt ut i tomma intet. Det är inte så att jag inte förstår att det aldrig kommer komma något svar mer än svaren som kommer från sorgårets kvalfyllda och smärtsamma resa. Vad annat ska en författare göra än att fortsätta skriva? Att sluta skriva vore som att dö jag också och det verkar lika meningslöst som att du redan är borta. Breven till en död vän är mitt år av magiskt tänkande eller änkans bok. Jag tror Joan Didion ochJoyce Carol Oates, förlåter mig för att jag skamlöst lånar titlarna på deras böcker eftersom sorgen är allmänmänsklig och ingen slipper undan, även om författare har fördelen att vi kan berätta för andra hur den upplevs och känns. Inferens är det som uttalas men inte sägs och det viktigaste sägs mellan raderna. Vad finns mellan raderna av ett förlorat liv? Du tyckte mest om gulasch men även tortellini med carbonarasås och den skulle vara fet och gulaschen långkokt. Du tyckte om när vårt hem doftade av  morötter, paprika, timjan, lagerblad, oregano, vitlök och selleri.Det var alltid jag som lagade maten och kanske hade vi haft den arbetsfördelningen även om du inte hade varit så sjuk? Det var underförstått att den som är svårt sjuk kan dö men outtalat och nu när livet ligger i ruiner så inser jag att det nog hade varit bättre om vi hade förberett oss för vad som komma skulle. De efterlevande får bära bördan av det kaos som uppstår när de döda slipper tänka och känna mer i den eviga vilan.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag lever med konstant undernäring och det är nästan mirakulöst om jag klarar mig. Och det mest fantastiska av allt vore om minnena av ett lyckligt liv överlever. Vår berättelse om gemenskap ─ en berättelse om att vänskap och kärlek är samma sak. Vi trodde att vi kände varandra utan och innan men så här i efterskalvet känns det som ingen kände den andre. Det var mycket som hann passera på vägen till kyrkogården och kanske hade vi för bråttom att hinna leva för att ta reda på vad som var avgörande att veta om en annan människas innersta? Du var mig aldrig trogen och otroheten är en överfull boskapsvagn av lögner och svek, i livet slutskede stod det klart för mig men då var det redan för sent att vara den som gick. Livets banala godhet och ondska; och du hemlighöll vad du var förmögen till, eller om jag vägrade att se sanningen?

 

Sarajevo är en sönderbombad stad med historiska minnen av osmanska riket som grundade staden 1461. Skotten i Sarajevo och om vi hade begett oss dit så kanske din avsikt var att berätta hur det egentligen var men skottet sköts som ett världsarv av män som bedrar och kvinnor som låter sig luras. Detta är vår berättelse ─ en berättelse om grymhet men också om kärlek. Döden öppnar grindar till sanningen och sanningen är inte entydig att beskriva. Jag skriver till dig rakt ut i tomma intet och höstlöven faller. Det är idag sju månader sedan du dog och idag skulle vi ha rest till Saravejo. Vi bestämde det en skönsjungande sommardag, då det gick att dansa på regnbågen, och inte veta någonting om att falla rakt ner i avgrunden.

Breven till en död vän. En vän som inte var en ärlig vän ─ utan den som besudlade tron på att älska en människa mer än allt och vara villig att göra vad som helst för att få det att fungera ─ var mitt största misstag. Inferens är det som uttalas men inte sägs och det viktigaste sägs mellan raderna och i dagens brev står det tydligt och klart att den tiden är förbi då jag skyddade dig så att du skulle få leva. Det är jag som ska leva vidare och det finns ingen annan väg att gå ut från kyrkogården än att berätta precis hur det var. De förskönande omskrivningarna är slut nu men det innebär inte att jag saknar dig mindre, inte alls ─ tvärtom saknar jag dig mer än någonsin. Den ende som hade kunnat förklara varför det blev så här är du men du har gått in i sista sömnen och slipper vara den som sitter och skriver breven till en död vän rakt ut i tomma intet. Det gör inte gulaschen mindre välsmakande och näringsrik men den har en bitter eftersmak som jag inte visste om när jag handlade ingridienserna. Det är inte heller så att jag inte förstår att en människa som levde i väntan på döden ville ha allt ─ kosta vad det kosta ville. Jag förstår det och jag klandrar dig inte men det är jag som sitter och skriver rakt ut i tomma intet, det går heller inte att bortse ifrån.

 

 

 

Cecilia Persson

Ur arkivet

view_module reorder
André Brink. Foto: Seamus Kearney, Wikipedia

André Brink, 1935-2015

André Brink avled den 6 februari på planet från Amsterdam till Kapstaden, efter att några dagar tidigare ha blivit hedersdoktor vid katolska universitetet i belgiska Louvain/Leuven.

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 15 februari, 2015

33 meter över havet

Vi skulle stråla samman. Frågan blev var ses vi? Vi kom från lite olika håll och skulle senare ut på middag på Tabac i gamla stan respektive föreställningen ”Knitting Peace” ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 21 februari, 2014

Veckans porträtt: Tuija Nieminen Kristofersson om Tuija Nieminen Kristofersson

Tuija Nieminen Kristofersson om Tuija Nieminen Kristofersson    Tuija Nieminen Kristofersson Foto: Hans Kristofersson Och asterisken, tecknet som Aristarchos uppfann och använde när han hänvisade till en versrad av Homeros, lyste som diktens starka sken en ...

Av: Tuija Nieminen Kristofersson | Litteraturens porträtt | 09 november, 2006

Skärgårdsdeckarna

Skärgårdsdeckare kan man väl kalla den nya kriminalgenren i Camilla Läckbergs efterföljd. I fjol debuterade Viveca Sten med en deckare, där det mördades på och kring Sandhamn i Stockholms skärgård. Hennes ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 17 juni, 2009

Gerd Karin Nordlund. Två noveller

Lektionen Alla hjälps åt med mörkläggningen och ommöbleringen av rummet. Filmprojektorn står på plats och lysrören släcks. En gulrandig hankatt, tillitsfull och vacker, stryks över pälsen. Närbilderna smeker hans bulliga kinder ...

Av: Gerd Karin Nordlund | Utopiska geografier | 17 oktober, 2011

Otto Andersson på 1950-talet.

Stilla dagar i Mejlans

Som av en händelse blev den finlandssvenske författaren, psykiater, politikern, jazzpianisten m.m. Claes Andersson aktuell i flera sammanhang några vackra höstveckor. Först kom hans uppföljare till ”Ottos liv” från 2011 ...

Av: Rolf Karlman | Litteraturens porträtt | 11 september, 2017

Från Cornelis till Gud. En intervju med Louise Hoffsten

Bjõrn Augustson intervjuar sångerskan och kompositören Louise Hoffsten Under din skoltid var du först trummis i punkbandet Mer Kött för att sedan bli sångerska i bandet Dyzenteri, hur minns du den ...

Av: Bjõrn Augustson | Musikens porträtt | 07 augusti, 2012

Adolf Hitler. Foto: Wikipedia

Hitlers maktdrömmar

Bo I Cavefors om Adolf Hitler som försökte skapa ett kontinentalt maktcentrum mot bolsjevismen och Storbritannien.

Av: Bo I Cavefors | Essäer om politiken | 25 februari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.