Den nya flaggan?

Nytt från Nya Zeeland – flaggan fortsätter flamma stolt

I ”Sörgården”, den trevliga läseboken för folkskolans yngre åldrar som kom ut kring början av förra sekelskiftet och som trycktes om i många upplagor, finns en trevlig bild på en ...

Av: Ivo Holmqvist | 26 mars, 2016
Essäer om politiken

Benjamin 12

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | 05 november, 2011
Kulturen strippar

Tillvarovävens formvärld och vävfront Torsten Hägerstrands andliga testamente

Som första universitetsämne läste jag 1944-45 geografi i Lund och minns väl de sympatiska lärarna Karl Erik Bergsten, Sven Björnsson och Torsten Hägerstrand. Liksom Helge Nelson, som tillika var min ...

Av: Erland Lagerroth | 14 oktober, 2010
Essäer

Om tro och vetande och behovet att ett gemensamt samtalsrum

En sentida hypotes hävdar att det finns en gen som styr individens spiritualitet. Den så kallade gudsgenen. Denna hypotes framlades i modern tid av den amerikanska genetikern Dean Hamer, och har ...

Av: Aje Björkman | 20 juni, 2010
Essäer

Breven till en död vän



Ur en ny bok av Cecilia Persson 
Breven till en död vän. En vän som inte var en ärlig vän ─ utan den som besudlade tron på att älska en människa mer än allt och vara villig att göra vad som helst för att få det att fungera ─ var mitt största misstag.

Breven till en död vän

 

 

I dag skulle vi ha rest till Saravejo men istället skriver jag till dig rakt ut i tomma intet. Det är inte så att jag inte förstår att det aldrig kommer komma något svar mer än svaren som kommer från sorgårets kvalfyllda och smärtsamma resa. Vad annat ska en författare göra än att fortsätta skriva? Att sluta skriva vore som att dö jag också och det verkar lika meningslöst som att du redan är borta. Breven till en död vän är mitt år av magiskt tänkande eller änkans bok. Jag tror Joan Didion ochJoyce Carol Oates, förlåter mig för att jag skamlöst lånar titlarna på deras böcker eftersom sorgen är allmänmänsklig och ingen slipper undan, även om författare har fördelen att vi kan berätta för andra hur den upplevs och känns. Inferens är det som uttalas men inte sägs och det viktigaste sägs mellan raderna. Vad finns mellan raderna av ett förlorat liv? Du tyckte mest om gulasch men även tortellini med carbonarasås och den skulle vara fet och gulaschen långkokt. Du tyckte om när vårt hem doftade av  morötter, paprika, timjan, lagerblad, oregano, vitlök och selleri.Det var alltid jag som lagade maten och kanske hade vi haft den arbetsfördelningen även om du inte hade varit så sjuk? Det var underförstått att den som är svårt sjuk kan dö men outtalat och nu när livet ligger i ruiner så inser jag att det nog hade varit bättre om vi hade förberett oss för vad som komma skulle. De efterlevande får bära bördan av det kaos som uppstår när de döda slipper tänka och känna mer i den eviga vilan.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag lever med konstant undernäring och det är nästan mirakulöst om jag klarar mig. Och det mest fantastiska av allt vore om minnena av ett lyckligt liv överlever. Vår berättelse om gemenskap ─ en berättelse om att vänskap och kärlek är samma sak. Vi trodde att vi kände varandra utan och innan men så här i efterskalvet känns det som ingen kände den andre. Det var mycket som hann passera på vägen till kyrkogården och kanske hade vi för bråttom att hinna leva för att ta reda på vad som var avgörande att veta om en annan människas innersta? Du var mig aldrig trogen och otroheten är en överfull boskapsvagn av lögner och svek, i livet slutskede stod det klart för mig men då var det redan för sent att vara den som gick. Livets banala godhet och ondska; och du hemlighöll vad du var förmögen till, eller om jag vägrade att se sanningen?

 

Sarajevo är en sönderbombad stad med historiska minnen av osmanska riket som grundade staden 1461. Skotten i Sarajevo och om vi hade begett oss dit så kanske din avsikt var att berätta hur det egentligen var men skottet sköts som ett världsarv av män som bedrar och kvinnor som låter sig luras. Detta är vår berättelse ─ en berättelse om grymhet men också om kärlek. Döden öppnar grindar till sanningen och sanningen är inte entydig att beskriva. Jag skriver till dig rakt ut i tomma intet och höstlöven faller. Det är idag sju månader sedan du dog och idag skulle vi ha rest till Saravejo. Vi bestämde det en skönsjungande sommardag, då det gick att dansa på regnbågen, och inte veta någonting om att falla rakt ner i avgrunden.

Breven till en död vän. En vän som inte var en ärlig vän ─ utan den som besudlade tron på att älska en människa mer än allt och vara villig att göra vad som helst för att få det att fungera ─ var mitt största misstag. Inferens är det som uttalas men inte sägs och det viktigaste sägs mellan raderna och i dagens brev står det tydligt och klart att den tiden är förbi då jag skyddade dig så att du skulle få leva. Det är jag som ska leva vidare och det finns ingen annan väg att gå ut från kyrkogården än att berätta precis hur det var. De förskönande omskrivningarna är slut nu men det innebär inte att jag saknar dig mindre, inte alls ─ tvärtom saknar jag dig mer än någonsin. Den ende som hade kunnat förklara varför det blev så här är du men du har gått in i sista sömnen och slipper vara den som sitter och skriver breven till en död vän rakt ut i tomma intet. Det gör inte gulaschen mindre välsmakande och näringsrik men den har en bitter eftersmak som jag inte visste om när jag handlade ingridienserna. Det är inte heller så att jag inte förstår att en människa som levde i väntan på döden ville ha allt ─ kosta vad det kosta ville. Jag förstår det och jag klandrar dig inte men det är jag som sitter och skriver rakt ut i tomma intet, det går heller inte att bortse ifrån.

 

 

 

Cecilia Persson

Ur arkivet

view_module reorder

Skenhistoria

 Nästan längst söderut på Attika, en halvtimmas bilfärd från Atens Internationella flygplats, ligger det en liten hamnstad som bär namnet Lavrio. Den tillhör inte det grekiska fastlandets pärlor, faktum är ...

Av: Magnus Alkarp | Kulturreportage | 21 oktober, 2012

Loserförfattarfabriken III

Ny sen årstid på loserförfattarfabriken. Den varma tredjedelslängre sommarén av få ord förbyttes till höstens meningslösa tystnad först. Loserförfattarna hade för det mesta glömt sin första iver att skriva enahanda ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 11 augusti, 2011

Göran Sonnevi

Den unge Göran Sonnevi och språket

1961 skriver Göran Sonnevi: Nästan ingenting – Varsamhet. Dess klang. Också frågor är möjliga. Det är ur dessa fyra korta rader som Göran Sonnevis diktning tar form. Kortfraserna visar upp en trevande början. En ...

Av: Hans-Evert Renérius | Litteraturens porträtt | 17 september, 2017

Gustaf Broms – Det oskyldiga ögats vitalitet

Foto · Carl Abrahamsson Gustaf Broms – Det oskyldiga ögats vitalitet Konstnären Gustaf Broms och hans partner Trish Littler vandrade i över ett års tid från Sverige ned till Ukraina, som ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 30 oktober, 2007

Skenet bedrar ― tradition och förnyelse i Chaucers Canterbury tales

 “Whether saistou this in ernest or in play?”“Nay”, quod Arcite,“in ernest, by my fay”Ur ”The Knight’s Tale”  And eek men shall not make ernest of game.Ur “The Miller’s Prologue”1   Historiska traditioner är ...

Av: Katarina Båth | Essäer | 14 november, 2012

Och Gud skapade Lili von Wallenstein

Lili von Wallenstein är en av de mest intressanta författarinnorna som jag har läst den senaste tiden. Hennes nya bok Och Gud skapade kvinnan har beskrivits som "en postfeministisk Jägarna ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 07 juli, 2011

”Tre par skor” av Vincent van Gogh (1886)

Skor, kängor och stövlar i konsten

Längs kanten av Davidshallsbron i Malmö står det nitton par skor. Skorna är gjorda i brons och tillhör verket Way to go, en offentlig installation av konstnären Åsa Maria Bengtsson.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 04 november, 2016

Aleksis Kivi – Finlands nationalförfattare

Den 10 oktober firas i Finland varje år Aleksis Kivi dagen. I det finsktalande Finland är Aleksis Kivi nationalskalden. Hans ”Sju bröder” är märkligt tidlös och har alltid inspirerat finländska ...

Av: Rolf Karlman | Litteraturens porträtt | 14 september, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.