Frida Andersson, ”Ett hjärta av guld”. Foto och grafik: Julia Ingo.

Intervju: Frida Andersson

En och annan finlandssvensk artist, skådespelare eller annan kulturarbetare söker sig till Sverige, kanske främst för att nå en större publik. En av dem är sångerskan och låtskrivaren Frida Andersson.

Av: Thomas Wihlman | 25 april, 2016
Musikens porträtt

Det var en slump

Vi hade handlat båda två men i olika affärer. Mina kassar var fyllda med mat och hans med vin och en flaska vodka. Vi hade inte sett varandra på fjorton ...

Av: Björn Augustson | 12 januari, 2012
Gästkrönikör

Veckan från hyllan, Vecka 34-2012

Det rasar just nu en initierad debatt om Raoul Wallenberg. Var han verkligen en sådan hjälte, romantiseras han inte helt oförtjänt? Var det i själva verket inte så att det ...

Av: Gregor Flakierski | 18 augusti, 2012
Veckans titt i hyllan

Dagbok från en filmfestival

Parker Posey och Zoe Cassavetes. Foto: Carla Hagberg   Göteborgs årliga filmfest kändes mer filmfestival än någonsin. Lite ”Alla Var Där” stämning över det hela. Kulturenreportern och festivalanhängaren Joel var på plats för att få ...

Av: Joel Carlund | 21 februari, 2008
Essäer om film

Breven till en död vän



Ur en ny bok av Cecilia Persson 
Breven till en död vän. En vän som inte var en ärlig vän ─ utan den som besudlade tron på att älska en människa mer än allt och vara villig att göra vad som helst för att få det att fungera ─ var mitt största misstag.

Breven till en död vän

 

 

I dag skulle vi ha rest till Saravejo men istället skriver jag till dig rakt ut i tomma intet. Det är inte så att jag inte förstår att det aldrig kommer komma något svar mer än svaren som kommer från sorgårets kvalfyllda och smärtsamma resa. Vad annat ska en författare göra än att fortsätta skriva? Att sluta skriva vore som att dö jag också och det verkar lika meningslöst som att du redan är borta. Breven till en död vän är mitt år av magiskt tänkande eller änkans bok. Jag tror Joan Didion ochJoyce Carol Oates, förlåter mig för att jag skamlöst lånar titlarna på deras böcker eftersom sorgen är allmänmänsklig och ingen slipper undan, även om författare har fördelen att vi kan berätta för andra hur den upplevs och känns. Inferens är det som uttalas men inte sägs och det viktigaste sägs mellan raderna. Vad finns mellan raderna av ett förlorat liv? Du tyckte mest om gulasch men även tortellini med carbonarasås och den skulle vara fet och gulaschen långkokt. Du tyckte om när vårt hem doftade av  morötter, paprika, timjan, lagerblad, oregano, vitlök och selleri.Det var alltid jag som lagade maten och kanske hade vi haft den arbetsfördelningen även om du inte hade varit så sjuk? Det var underförstått att den som är svårt sjuk kan dö men outtalat och nu när livet ligger i ruiner så inser jag att det nog hade varit bättre om vi hade förberett oss för vad som komma skulle. De efterlevande får bära bördan av det kaos som uppstår när de döda slipper tänka och känna mer i den eviga vilan.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag lever med konstant undernäring och det är nästan mirakulöst om jag klarar mig. Och det mest fantastiska av allt vore om minnena av ett lyckligt liv överlever. Vår berättelse om gemenskap ─ en berättelse om att vänskap och kärlek är samma sak. Vi trodde att vi kände varandra utan och innan men så här i efterskalvet känns det som ingen kände den andre. Det var mycket som hann passera på vägen till kyrkogården och kanske hade vi för bråttom att hinna leva för att ta reda på vad som var avgörande att veta om en annan människas innersta? Du var mig aldrig trogen och otroheten är en överfull boskapsvagn av lögner och svek, i livet slutskede stod det klart för mig men då var det redan för sent att vara den som gick. Livets banala godhet och ondska; och du hemlighöll vad du var förmögen till, eller om jag vägrade att se sanningen?

 

Sarajevo är en sönderbombad stad med historiska minnen av osmanska riket som grundade staden 1461. Skotten i Sarajevo och om vi hade begett oss dit så kanske din avsikt var att berätta hur det egentligen var men skottet sköts som ett världsarv av män som bedrar och kvinnor som låter sig luras. Detta är vår berättelse ─ en berättelse om grymhet men också om kärlek. Döden öppnar grindar till sanningen och sanningen är inte entydig att beskriva. Jag skriver till dig rakt ut i tomma intet och höstlöven faller. Det är idag sju månader sedan du dog och idag skulle vi ha rest till Saravejo. Vi bestämde det en skönsjungande sommardag, då det gick att dansa på regnbågen, och inte veta någonting om att falla rakt ner i avgrunden.

Breven till en död vän. En vän som inte var en ärlig vän ─ utan den som besudlade tron på att älska en människa mer än allt och vara villig att göra vad som helst för att få det att fungera ─ var mitt största misstag. Inferens är det som uttalas men inte sägs och det viktigaste sägs mellan raderna och i dagens brev står det tydligt och klart att den tiden är förbi då jag skyddade dig så att du skulle få leva. Det är jag som ska leva vidare och det finns ingen annan väg att gå ut från kyrkogården än att berätta precis hur det var. De förskönande omskrivningarna är slut nu men det innebär inte att jag saknar dig mindre, inte alls ─ tvärtom saknar jag dig mer än någonsin. Den ende som hade kunnat förklara varför det blev så här är du men du har gått in i sista sömnen och slipper vara den som sitter och skriver breven till en död vän rakt ut i tomma intet. Det gör inte gulaschen mindre välsmakande och näringsrik men den har en bitter eftersmak som jag inte visste om när jag handlade ingridienserna. Det är inte heller så att jag inte förstår att en människa som levde i väntan på döden ville ha allt ─ kosta vad det kosta ville. Jag förstår det och jag klandrar dig inte men det är jag som sitter och skriver rakt ut i tomma intet, det går heller inte att bortse ifrån.

 

 

 

Cecilia Persson

Ur arkivet

view_module reorder
Carl-Henning Wijkmark. Foto: Carl-Henning Wijkmark

”Allting har ett pris, bara människan har ett värde”

Min första kontakt med Carl-Henning Wijkmark blev läsningen av "Dressinen", där efter kom "Jägarna på Karinhall" följd av "Den svarta väggen", "Den moderna döden" som redan är en klassiker och ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 09 november, 2015

Sceniska rum: Scener från Odenplan. I samtal med John Jakobsson, konstnär

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | Reportage om scenkonst | 20 juli, 2014

Illustratör: Signe Collmo

Vad är upplysning?

Är arbetare och tänkare synonymer? Var det upplysningsidealet? Tänka för sig själv? Betrodd i sina hållningar; Principfast? Hinner den unge studenten eller äldre professorn tänka för sig själv? Behålla sina ...

Av: Arsho | Essäer om politiken | 09 juli, 2015

Janne Karlssons satyr

Jag heter Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Jag är förmodligen Sveriges mest refuserade serietecknare. Möjligen beror detta lite på att jag förmodligen även är sveriges ...

Av: Janne Karlsson | Utopiska geografier | 06 december, 2010

Turism som draglok

Det är lika bra att erkänna från början. Jag är ett turistiskt freak. Det innebär att jag sällan kan resa utan att turism som fenomen spökar i bakgrunden av mina ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 30 juli, 2012

En supernova av ljud

Tidningen Kulturen ger sig ut i den inre rymden och möter ljudpsykonauterna i Vrakets Position. Även om man är helt omgiven av musik kan man ibland känna en saknad. En diffus ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 17 februari, 2014

Svenska bilderbokskonstnärer från Adelborg till Adbåge

Barn har en inneboende drivkraft att upptäcka världen. Ordens magi i sagor och berättelser är viktiga för utvecklingen. Olika tider har gett olika svar på frågan vad en barnbok är ...

Av: Lena Månsson | Essäer om konst | 31 juli, 2013

To former for frihet

Dette essayet er om to former for frihet. Den ene beskriver jeg med ‘frihet fra’, mens den andre formen for frihet beskriver jeg med ‘frihet til’. I et stort antall ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 04 juni, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.